Hur fördomar uppstår

DET kan finnas flera orsaker till att fördomar uppstår. Men två väl dokumenterade faktorer är 1) människors önskan att finna en syndabock och 2) bitterhet på grund av tidigare orättvisor.

Som framhölls i den föregående artikeln försöker människor ofta finna någon att lägga skulden på när det inträffar en katastrof. När framstående personer upprepar en anklagelse mot en minoritetsgrupp tillräckligt ofta blir den accepterad, och en fördom föds. I västvärlden har exempelvis invandrande arbetare ofta fått bära skulden för arbetslösheten – trots att de ofta tar sådana arbeten som de flesta andra i landet inte vill ha.

Men det är inte alla fördomar som har sin upprinnelse i sökandet efter en syndabock. De kan också ha sin grund i historien. ”Det är ingen överdrift att säga att slavhandeln skapade den intellektuella grunden för rasism och kulturellt förakt för svarta”, sägs det i rapporten UNESCO Against Racism. Slavhandlarna försökte rättfärdiga den skamliga handeln med människor genom att hävda att afrikanerna var underlägsna. Den här ogrundade fördomen, som längre fram kom att inbegripa andra kolonialfolk, lever ännu kvar.

Över hela världen fortsätter gångna tiders förtryck och orättvisor att ge näring åt fördomar. Motsättningarna mellan katoliker och protestanter på Irland började redan på 1500-talet, då flera härskare i England förföljde och landsförvisade katoliker. De grymheter som begicks av så kallade kristna under korstågen väcker ännu i dag starka känslor bland muslimer i Mellanöstern. Fiendskapen mellan serber och kroater på Balkan förvärrades av massakrerna på civila under andra världskriget. Som framgår av de här exemplen kan tidigare fiendskap mellan två grupper ge näring åt fördomar.

När vi vill dröja oss kvar i okunnighet

Ett litet barn har inga fördomar i sitt hjärta. Tvärtom har forskare lagt märke till att ett barn gärna leker med ett barn som har en annan hudfärg. Men när det blir tio eller elva år kan det börja visa sitt ogillande av människor som tillhör ett annat folkslag, en annan stam eller en annan religion. Under de här första formbara åren har barnet hunnit tillägna sig en mängd föreställningar som det kanske bär med sig resten av livet.

Hur går det här till? Barn snappar upp negativa attityder – både uttalade och outtalade – först från sina föräldrar och sedan från kamrater och lärare. Längre fram kan grannar, radio och TV ha ett stort inflytande. Barnen vet förmodligen mycket lite, om alls något, om de grupper de tycker illa om, men när de blir vuxna har de ändå dragit slutsatsen att de som tillhör de här grupperna är underlägsna och opålitliga. De kanske till och med hatar dem.

I och med att handel och resor har ökat, har också kontakten mellan olika kulturer och etniska grupper i  många länder ökat. Men vanligtvis håller en fördomsfull person ändå fast vid sina förutfattade meningar. Han klamrar sig fast vid en stereotyp bild, där han förutsätter att tusentals eller till och med miljontals människor har vissa gemensamma dåliga drag. Varje negativ erfarenhet, även om han bara har erfarenhet av en enda person ur den gruppen, bekräftar hans fördomar. Positiva erfarenheter bortser han däremot vanligtvis från som undantagsfall.

Gör upp med fördomarna!

I princip fördömer de flesta människor fördomar, men det är få som lyckas komma ur deras grepp. Många som skulle påstå att de inte är fördomsfulla har djupt rotade fördomar. Andra menar att det inte har någon betydelse om människor har fördomar, i varje fall inte så länge de håller dem för sig själva. Men det har betydelse, för de skadar och splittrar människor. Om fördomsfullhet är okunnighetens barn, är hatet ofta dess barnbarn. Författaren Charles Caleb Colton (1780?–1832) påpekade: ”Vi hatar vissa personer därför att vi inte känner dem, och vi vill inte lära känna dem därför att vi hatar dem.” Men om fördomar är något vi tillägnar oss, måste vi också kunna göra oss fria från dem. Men hur?

[Ruta på sidan 7]

Religionen – en kraft för tolerans eller fördomsfullhet?

I boken The Nature of Prejudice konstaterar Gordon W. Allport att ”kyrkomedlemmar i allmänhet verkar vara mer fördomsfulla än andra”. Det här är inte förvånande, eftersom religionen inte har befriat människor från fördomar, utan snarare gett upphov till dem. Präster har till exempel uppeggat till antisemitism i många hundra år. Enligt boken A History of Christianity sade Hitler en gång: ”Vad judarna beträffar, följer jag bara samma politik som katolska kyrkan har fört i 1 500 år.”

Under oroligheterna på Balkan verkade de ortodoxa och katolska lärorna inte kunna bidra till ökad tolerans och respekt mellan grannar som tillhörde olika religioner.

I Rwanda slaktade medlemmar av samma kyrka varandra. I den katolska tidningen The National Catholic Reporter framhölls det att striderna där inbegrep ”ett regelrätt folkmord, som tyvärr även katoliker är ansvariga för”.

Katolska kyrkan har själv erkänt att den har en historia som präglats av intolerans. Vid en stor mässa i Rom 2000 bad påven Johannes Paulus II om förlåtelse för ”misstag i det förflutna”. Under ceremonin nämndes särskilt ”den religiösa intoleransen och orättvisan mot judar, kvinnor, inhemska befolkningsgrupper, invandrare, de fattiga och de ofödda”.

[Bild på sidan 6]

Överst: Flyktingläger i Bosnien-Hercegovina den 20 oktober 1995

Två bosnienserbiska flyktingar som väntar på att inbördeskriget skall ta slut

[Bildkälla]

Foto av Scott Peterson/Liaison

[Bild på sidan 7]

Lärda att hata

Barn kan snappa upp negativa attityder från sina föräldrar, TV-program och från andra håll