Valmöjligheter och frågeställningar

Föreställ dig den förtvivlan ett gift par känner som på grund av infertilitet inte kan få barn, fast de inget högre önskar. De vänder sig till läkarvetenskapen för att få hjälp och märker då att en mängd olika tekniker och behandlingsmetoder har utvecklats för att lösa det här problemet. Spelar det någon roll vilken behandling paret väljer, om de väljer någon alls?

OFRIVILLIGT barnlösa par har i dag valmöjligheter som inte fanns för bara några årtionden sedan. Men i samband med valmöjligheterna uppstår en viktig fråga: Vilka etiska och moraliska aspekter finns på de metoder som används vid konstgjord befruktning? Innan vi går in på det skall vi se vad olika religiösa grupper anser om de här behandlingsmetoderna.

Vad anser olika religiösa grupper?

År 1987 utfärdade katolska kyrkan ett dokument som behandlade de moraliska aspekterna på fertilitetsbehandlingar. I uttalandet, som kallas Donum Vitae (Livets gåva), sades det att om en medicinsk metod bistår den äktenskapliga akten så att befruktning äger rum kan den anses vara moraliskt godtagbar. Om ett medicinskt förfarande däremot ersätter den äktenskapliga akten är det inte moraliskt godtagbart. Enligt den synen skulle det vara moraliskt rätt att operera förträngning av äggledarna och att använda läkemedel mot infertilitet. Provrörsbefruktning, däremot, skulle vara omoraliskt.

Året därpå gjorde en kongresskommitté i USA en undersökning bland olika religiösa grupper om deras syn på behandling av ofrivillig barnlöshet. Slutrapporten visade att de flesta accepterade traditionella medicinska ingrepp, insemination med den äkta mannens sperma och även provrörsbefruktning, förutsatt att både äggcellen och sperman kom från det äkta paret. De flesta grupper som deltog i undersökningen ansåg också att embryoförstöring, donatorinsemination och surrogatmoderskap var moraliskt fel. *

År 1997 gjorde European Ecumenical Commission for Church and Society (EECCS), en grupp protestantiska, anglikanska och ortodoxa kyrkor, ett uttalande som visar att det inom deras egna led råder delade meningar när det gäller konstgjord befruktning. För att betona att var och en måste lyssna till sitt eget samvete och ta sitt personliga ansvar sades det: ”Det är svårt att tala om ’den’ ståndpunkt kyrkorna i EECCS intar. Det finns snarare många ståndpunkter.”

Det är uppenbart att det råder mycket delade meningar om konstgjord befruktning. Världshälsoorganisationen medger att de olika metoderna i samband med konstgjord befruktning gör att ”sociala normer, moraliska och etiska begrepp och rättssystem ständigt ifrågasätts”. Vilka är några av de faktorer som bör begrundas innan man fattar ett beslut som gäller konstgjord befruktning?

 Vilka frågor måste man ta ställning till?

En grundläggande fråga att ta ställning till är: Vilken status har ett mänskligt embryo? Den frågan hör samman med den avgörande frågan: När börjar livet – vid befruktningsögonblicket eller senare under graviditeten? Svaret påverkar med all säkerhet det beslut som många gifta par fattar när det gäller val av behandling. Om de till exempel menar att livet börjar vid befruktningen måste de ta ställning till några andra avgörande frågor.

● Skall paret låta läkarna följa det vanliga tillvägagångssättet att befrukta fler än det eller de ägg som skall implanteras, så att embryon kan lagras för framtida bruk?

● Vad händer med lagrade embryon om paret inte kan få eller inte vill ha fler barn?

● Vad händer med lagrade embryon om paret skiljer sig eller om en av dem dör?

● Vem skall ta på sig det tunga ansvaret att förstöra sådana embryon?

Frågan vad som skall göras med oanvända eller lagrade embryon kan inte avfärdas utan vidare. I en del länder finns det nu juridiska riktlinjer där man kräver att paret skriftligen skall tala om hur de vill att överblivna embryon skall hanteras – om de skall lagras, doneras, användas till forskning eller förstöras. Man bör vara medveten om att det på en del håll anses etiskt acceptabelt för fertilitetskliniker att utan skriftlig tillåtelse förstöra embryon som lagrats i mer än fem år. Hundratusentals embryon finns nu frysförvarade på kliniker över hela världen.

Något annat som par bör tänka på är att man kan försöka pressa dem att donera oanvända embryon till stamcellsforskning. The American Infertility Association, till exempel, har uppmanat makar att låta sina oanvända lagrade embryon bli tillgängliga för forskning. Stamcellsforskningen bedrivs bland annat för att hitta nya sätt att behandla sjukdomar. Men det är  ett mycket kontroversiellt forskningsområde, eftersom processen att utvinna embryonala stamceller i själva verket förstör embryot. *

Den nya gentekniken väcker också andra etiska frågeställningar. Tänk till exempel på pre-implantatorisk genetisk diagnostik (PGD). (Se rutan ”Hur skall man se på pre-implantatorisk genetisk diagnostik?”) Med den här tekniken undersöker man embryon genetiskt, varefter man väljer ut ett embryo som kanske har ”rätt” kön eller är fritt från en viss gen som orsakar sjukdom och implanterar just det embryot i livmodern. Kritiker säger varnande att PGD skulle kunna leda till könsdiskriminering eller till att paren till slut kommer att kunna välja andra genetiska egenskaper åt sina barn, till exempel  hårfärg och ögonfärg. PGD-tekniken väcker följande etiska fråga: Vad händer med de embryon som väljs bort?

Kommer äktenskapet att påverkas?

När man överväger vilken behandling man skall välja vid infertilitet måste man ta hänsyn till en annan viktig fråga. Hur skulle äktenskapet påverkas om man anlitade en surrogatmamma eller använde donerad sperma eller donerade ägg? En del behandlingsformer kan göra att det behövs en tredje part (en donator) eller till och med en fjärde part (två donatorer) eller en femte part (två donatorer och en surrogatmamma).

När en behandlingsmetod inbegriper donerad sperma eller donerade ägg måste de berörda parterna begrunda ytterligare faktorer.

● Hur kommer föräldrarna på sikt att påverkas rent känslomässigt om bara den ena – eller ingen – av dem är biologisk förälder till barnet?

● Hur kommer ett barn att reagera när det får veta att dess födelse var resultatet av en sådan ovanlig befruktning?

● Skall barnet få reda på sin härstamning och få möjlighet att söka efter sin biologiska pappa eller mamma?

● Vilka moraliska och juridiska rättigheter och skyldigheter har donatorerna?

Hur skall man se på anonymitet?

I många länder har man som policy att låta donatorerna vara anonyma. Human Fertilisation and Embryology Authority, som reglerar användningen av donerad sperma och donerade ägg i Storbritannien, förklarar: ”Förutom när en donation sker mellan personer som känner varandra, kommer de som donerar i dag och som har gjort det i det förflutna att förbli anonyma för de par som har fått behandling med deras ägg eller sperma och för de barn som föds efter behandlingen.”

Men detta med anonymitet är föremål för häftig debatt på en del håll, och några länder har därför ändrat sin policy eller sina lagar. De som är emot anonymitetspolicyn poängterar att barn behöver känna till sitt ursprung. I en rapport sägs det: ”Över 80 procent av alla som är adopterade försöker hitta sin biologiska familj. Många gör det för att äntligen få sin nyfikenhet stillad när det gäller sitt ursprung, något som de flesta människor vill känna till. Nästan 70 procent vill få viktiga bakgrundsupplysningar om eventuella ärftliga sjukdomar hos de biologiska föräldrarna.”

En annan rapport som grundades på intervjuer av 16 vuxna personer som kommit till genom donatorinsemination visade att ”många blev bestörta när de fick reda på sitt biologiska ursprung”. I rapporten sades det också: ”Många av dem var frustrerade över att inte veta vilka deras biologiska föräldrar var, och de led av känslor av övergivenhet. De kände sig lurade och tyckte inte att de kunde lita på sin familj.”

Vilket beslut kommer du att fatta?

Läkarvetenskapen kommer utan tvivel att föra utvecklingen ännu längre när det gäller konstgjord befruktning. Somliga förutspår att 30 procent av alla barn som föds i framtiden kommer att vara resultatet av den här tekniken. Debatten om de etiska och moraliska frågorna kommer att fortsätta.

De sanna kristna får vägledning genom att begrunda en ännu viktigare faktor – hur vår Skapare ser på saken, han som har gjort fortplantningen möjlig. (Psalm 36:9) Naturligtvis står det ingenting uttryckligen i Bibeln om dagens teknik med konstgjord befruktning, eftersom det inte fanns några sådana behandlingar att tillgå på Bibelns tid. Men det finns tydliga principer i Bibeln som visar Guds ståndpunkt. (Se rutan ”Vad säger Bibeln?”) Sådana principer bör hjälpa oss att fatta beslut som är etiskt och moraliskt riktiga och som gör att vi kan ha ett gott samvete inför Gud. (1 Timoteus 1:5)

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 8]

Vad är ett pre-embryo?

Uttrycket ”pre-embryo” används om ett befruktat ägg under de två första veckorna. Därefter kallas det ofödda barnet ”embryo” till och med den åttonde veckan, och under resten av graviditeten kallas det ”foster”. Varför används då ordet ”pre-embryo”?

I tidskriften International Journal of Sociology and Social Policy sägs det att uttrycket började ”användas för att medge forskning på mänskliga embryon” under de två första veckorna efter befruktningen. I boken Incredible Voyage—Exploring the Human Body sägs det: ”Med ’embryo’ kan man avse den struktur som skall bli ett barn, men rudimenten börjar inte formas förrän omkring två veckor efter det att spermien har förenats med ägget.” Men kan man verkligen avfärda pre-embryot som enbart en cellmassa som inte duger till så mycket annat än till forskning? Tänk på vad som egentligen äger rum under den här tvåveckorsperioden.

När spermien trängt in i ägget tar det ungefär ett dygn för kromosomerna i den manliga och den kvinnliga könscellen att förenas. Under de nästkommande dagarna börjar ägget dela sig, och inom fyra eller fem dagar efter befruktningen har cellmassan utvecklats till en blåsformad bildning (som fortfarande är mindre än ett knappnålshuvud) med ett yttre lager celler och en inre cellmassa. Den kallas nu blastocyst. Många av cellerna i det yttre lagret kommer att utvecklas till icke-embryonal vävnad, medan den inre cellmassan utvecklas till själva fostret.

Omkring en vecka efter befruktningen implanteras blastocysten i livmodern. Där börjar den bilda moderkakan, som överför syre och näring från moderns blodomlopp och transporterar bort slaggprodukter. Enligt den ovan nämnda boken börjar den inre cellmassan omkring den nionde dagen att ”tillverka en ny människa”. Det sägs vidare: ”Dessa tjugotalet celler måste inom loppet av ytterligare fem eller sex dagar strukturera om och förändra sig för att kunna skapa embryots första strukturella element.” Så vid slutet av den andra veckan framträder detta ”första strukturella element”, som det centrala nervsystemet så småningom utvecklas ifrån.

Med tanke på denna förberedande gradvisa process i det tidiga mänskliga embryot menar somliga att ”det inte finns något specifikt tillfälle i det biologiska händelseförloppet som kan anses vara början på ett nytt mänskligt embryo”.

Sanna kristna anser däremot att livet börjar vid befruktningen. Det faktum att den ursprungliga befruktade cellen innehåller instruktioner för bildningen av moderkakan, implanteringen, förbindelserna med mammans blodkärl och mycket annat gör att deras beundran av den enastående Formgivaren, Jehova Gud, bara ökar.

[Bild]

Mänskligt embryo tre dagar efter befruktningen (förstorat cirka 400 gånger)

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från University of Utah Andrology and IVF Laboratories

 [Ruta/Bild på sidan 9]

HUR SKALL MAN SE PÅ PRE-IMPLANTATORISK GENETISK DIAGNOSTIK?

En ny utveckling inom provrörsbefruktningen är den så kallade pre-implantatoriska genetiska diagnostiken. Den går ut på att man undersöker de befruktade äggen genetiskt och sedan väljer ut det ägg som skall implanteras i livmodern. I boken Choosing Assisted Reproduction—Social, Emotional and Ethical Considerations kommenteras de etiska frågorna kring den här tekniken på följande sätt:

”Snart kommer [forskarna] att kunna fastställa embryots fysiska, intellektuella och kanske känslomässiga och sociala egenskaper. I en inte alltför avlägsen framtid kommer det alltså att bli möjligt för föräldrar att välja några av barnets egenskaper. Och även om många skulle stödja användning av pre-implantatoriskt genetiskt urval för par som bär på en allvarlig sjukdom, så är det många som inte kommer att godta tekniken för par som vill att barnet skall vara av ett visst kön eller, i framtiden, att deras son eller dotter skall få blå ögon, bli musikalisk eller bli lång.

Pre-implantatorisk genetik, liksom många andra tekniker, väcker frågan om något bör göras bara för att det kan göras. ... Dilemmat är var på denna högteknologins osäkra mark gränsen skall dras – om den skall dras över huvud taget.”

 [Ruta/Bild på sidan 10]

VAD SÄGER BIBELN?

Bibeln innehåller naturligtvis inte några direkta uttalanden om våra dagars moderna teknik med konstgjord befruktning. Men däremot visar den hur Gud ser på vissa grundläggande frågor. Svaren på två av dessa frågor kan vägleda sanna kristna att fatta beslut som behagar Gud.

När börjar mänskligt liv? Bibeln visar att livet börjar vid befruktningen. Lägg märke till vad den inspirerade psalmisten David sade om Gud: ”Dina ögon såg mig då jag var ett embryo, i din bok var alla dess delar uppskrivna.” (Psalm 139:16) Tänk också på 2 Moseboken 21:22, 23, där det framgår av grundtexten att en person skulle hållas ansvarig för skador som tillfogades ett ofött barn. Av det förstår vi att Skaparen anser att livet är värdefullt, också under de tidigaste utvecklingsstadierna i livmodern. Att avsiktligt förstöra ett embryo skulle i Guds ögon vara detsamma som abort. *

Finns det några inskränkningar i fråga om hur fortplantningsförmågan får användas? I 3 Moseboken 18:20 nämns Guds syn på detta: ”Du får inte ha könsumgänge med din landsmans hustru, så att du blir oren därigenom.” Den bakomliggande principen i den bibliska befallningen är att en mans sädesvätska inte skall användas för att inseminera någon annan än mannens hustru och att en kvinna inte skall bära ett barn åt någon annan än sin äkta man. Med andra ord skall fortplantningsförmågan inte användas i förbindelse med någon annan än personens egen äktenskapspartner. Sanna kristna undviker därför såväl surrogatmoderskap som metoder där man använder sig av donerade ägg eller embryon eller donerad sperma. *

När sanna kristna skall fatta beslut som rör konstgjord befruktning måste de noga tänka över vad Bibeln säger om Guds tänkesätt. * Det är ju trots allt han som är upphovsmannen till äktenskapet och familjelivet. (Efesierna 3:14, 15)

[Fotnoter]

[Bild på sidan 7]

Lagrade frysta embryon

[Bildkälla]

© Firefly Productions/CORBIS