Monteverde – ett naturreservat bland molnen

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I COSTA RICA

De varma karibiska passadvindarna blåser in från havet och når berg som är närmare 2000 meter höga. När vindarna tvingas uppåt till dessa höjder kyls luften av, och fukten i den kondenserar. Tunga, låga moln bildas som genomdränker bergen med regn och höljer dem i dimma. Vad blir resultatet? En sagolikt naturskön plats, en så kallad molnskog.

ÅRET är 1951. Fyrtiofyra medlemmar av den religiösa grupp som är känd som kväkare lämnar sina hem i Alabama i USA i sitt sökande efter en plats där de kan etablera ett fridfullt religiöst samhälle. Sökandet leder dem till de molntäckta bergen i nordvästra Costa Rica i Centralamerika. Landområdet är isolerat, bördigt och inte alltför dyrt.

Men att bosätta sig i området och börja odla upp marken är inte lätt. Marvin Rockwell, en av de första nybyggarna, berättar: ”Eftersom den enda vägen uppför berget var en stig som man färdades på med oxkärra, förbättrade vi den med hackor och spadar så att vi kunde komma fram med våra jeepar.” Med hjälp av invånarna i området kunde de till slut skapa sig ett nytt hem bland molnen, och de gav platsen det lämpliga namnet Monteverde, som betyder ”Gröna berget”.

Nybyggarna fattade två beslut som fick långtgående verkningar. De visste att de var tvungna att göra sitt jordbrukssamhälle självförsörjande. Men vad kunde  de producera som klarade av den långa färden nerför berget innan det kunde säljas? De kom fram till att ost var ett lämpligt alternativ. Den småskaliga osttillverkning som då tog sin början har utvidgats så att man nu producerar mer än 4 000 kilo ost dagligen, förutom andra mejeriprodukter som gräddfil, färskost och glass.

De här nybyggarna bestämde sig också för att spara 541 hektar av den skogklädda bergssluttningen ovanför sina hem. Eftersom de använde vatten från det här avrinningsområdet till att driva ett litet vattenkraftverk, ansåg de att det var klokt att skydda det. Men områdets rika flora och fauna lockade snart dit forskare, speciellt efter upptäckten av den gyllene paddan. (Se rutan till höger.) På 1960-talet grundade en grupp forskare och invånare i trakten Reserva Biológica del Bosque Nuboso de Monteverde (Gröna bergets biologiska reservat för molnregnskog), ett naturreservat som snart utvidgades till att omfatta avrinningsområdet. Reservatet har sedan utvidgats ytterligare, så att det nu omfattar ungefär 10 500 hektar.

Monteverdes molnskogsreservat är en av de mest välbesökta platserna i Costa Rica. Varje år tar sig omkring 50 000 turister uppför den branta, slingriga grusvägen till Monteverde. Fågelskådare och biologer strömmar dit för att se de tusentals arterna av djur och växter som finns i reservatet och dess omnejd.

Växtlivet

De omkring 500 trädarterna utgör grundstommen i reservatets ekosystem. En del träd klamrar sig envist fast vid utsatta bergsryggar och kämpar mot vindarna som gjort dem förkrympta och knotiga. De som växer mer skyddat täcks av klätterväxter, örter och buskar som fullständigt döljer stammen. Hur kan dessa växter, som kallas epifyter, växa utan rötter i jorden? I en broschyr över Monteverdes vandringsleder sägs det: ”I den här mycket fuktiga miljön får epifyterna rikligt med vatten trots att de inte har  något omfattande rotsystem. Den kraftiga vegetationen fångar upp döda löv som spolas ner från trädkronorna och får på så sätt tillräckligt med näring.”

De tre hundra orkidéarterna sätter färg på den annars övervägande gröna paletten. Mycket av det övriga utrymmet i skogen fylls av de 200 arterna av ormbunkar som frodas här – en del av dem över 10 meter höga och 150 år gamla.

Hur kan ett så litet område ha en sådan rik biologisk mångfald? En anledning är att reservatet sträcker sig ner mot både Stilla havet och Karibiska havet. De tydliga skillnaderna i fuktighet och temperatur vid olika höjdnivåer skapar sex distinkta ekologiska zoner med en häpnadsväckande artrikedom.

Djurlivet

Monteverde är rena paradiset för en fågelskådare. År 1996 räknade man antalet fågelarter inom en radie av 25 kilometer, däribland delar av Monteverde. Inom bara 24 timmar hade 369 olika arter observerats! Och variationen är stor – från den pyttelilla kolibrin till den ståtliga praktquetzalen. Faktum är att många besökare kommer enbart för att se quetzalen – fågeln med den kanske mest imponerande fjäderdräkten i tropikerna. I Monteverde häckar ungefär 100 quetzalpar, men det kan vara svårt att upptäcka dem, eftersom deras gröna fjäderdräkt smälter ihop så väl med skogens grönska. Det är däremot svårt att missa kolibrierna som kommer till de speciella kolibrimatare som finns utanför affärer och restauranger i området. I sina skimrande violetta, smaragdgröna och turkosa fjäderdräkter flyger de mellan blommor och matare med vingar som slår snabbare än ögat kan se.

Det finns också hundra däggdjursarter i Monteverde. I Costa Rica Handbook sägs det: ”Det är ett av de få återstående habitaten för representanter för ... fem arter av familjen kattdjur: jaguar, ozelot, puma, margaykatt och jaguarundi.” Men de tillbakadragna stora kattdjuren håller sig på avstånd från människor. ”Ungefär var sjätte månad kan man få syn på en puma, och en jaguar kan man få se vart tredje år”, berättade Rafael Bolaños, föreståndare för reservatet, för Vakna! Det är mycket troligare att man träffar på någon av de 120 arterna av groddjur och kräldjur.

Hur ser framtiden ut för Monteverde? Ansträngningar görs för att utvidga det skyddade området. Tack vare de senaste tillskotten, Santa Elenas skogsreservat och Barnens eviga regnskog, har den skyddade ytan mer än fördubblats. (Se nedanstående ruta.) Förhoppningen är att de här ansträngningarna skall bidra till att molnskogens överflöd av liv alltid kommer att bestå.

[Ruta/Bild på sidan 17]

Den gyllene paddan försvunnen

Den orangelysande gyllene paddan upptäcktes först på 1960-talet högt uppe i Monteverdes skogar av biologen Jay Savage. Monteverde verkar ha varit den enda platsen i hela världen där den här paddan fanns. ”En hop av omkring 1 000 [paddor] observerades 1985”, säger Rafael Bolaños, föreståndare för Monteverdes molnskogsreservat. ”Men bara två år senare kunde man endast hitta ett fåtal.” Den gyllene paddan befaras nu vara utrotad.

Doktor Alan Pounds, som har studerat orsaken till att 20 grod- och paddarter försvunnit från Monteverde, säger att ”extremt stora dagliga nederbördsmängder ... omedelbart föregick kollapsen och försvinnandet av många amfibiepopulationer, däribland den endemiska gyllene paddan”.

[Bildkälla]

© 2003 Richard Sage

[Ruta på sidan 18]

Barnens eviga regnskog

I en lågstadieskola i Sverige undrade en klass nioåringar vad de kunde göra för att rädda regnskogen. Med lärarens hjälp samlade de ihop pengar som 1988 användes till att köpa 6 hektar hotad regnskog. Det var början till Barnens eviga regnskog. Nyheten om projektet spred sig, och barn i 44 länder deltog i satsningen. Barn har samlat ihop tillräckligt med pengar för att området skall kunna utvidgas med tusentals hektar på tre sidor av Monteverdes molnskogsreservat.

[Karta på sidan 16]

(För formaterad text, se publikationen)

Monteverde

[Bild på sidan 16]

Epifyter

[Bild på sidan 16]

Ormbunkar

[Bild på sidorna 16, 17]

Orkidé

[Bild på sidan 18]

Kolibri

[Bildkälla]

THE HUMMINGBIRD SOCIETY / Newark Delaware USA

[Bild på sidan 18]

Quetzal

[Bildkälla]

© Anthony Mercieca/SuperStock

[Bild på sidan 18]

Rödögd trädgroda

[Bildkälla på sidan 17]

Bakgrund och orkidé: © Michael and Patricia Fogden