De hanterar chocken efter en terroristattack

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SPANIEN

DEN 11 mars 2004 skakades Madrid av tio bomber som exploderade på tre olika järnvägsstationer. En samordnad attack mot fyra pendeltåg resulterade i omkring 190 döda och 1 800 skadade.

 Eftersom bomberna exploderade under rusningstid på morgonen, var alla tågen fullpackade, och förödelsen var fruktansvärd. ”Jag såg en hel järnvägsvagn flyga en meter upp i luften, så stor var kraften i explosionen”, sade Aroa, ett ögonvittne. ”När jag steg av min vagn i tåget, såg hela området ut som en krigszon. Det är fasansfullt att se ett sådant blodbad i verkligheten.” Liknande fruktansvärda händelser inträffade på fyra tåg i tio olika järnvägsvagnar. Terrorister hade lämnat kvar ryggsäckar fyllda med sprängmedel på tågen och sedan fått dem att explodera med hjälp av mobiltelefoner.

Några av passagerarna kunde lyckligtvis inte påminna sig det fruktansvärda som de hade överlevt. Men hundratals av dem måste, likt Aroa, brottas med både fysiska och känslomässiga ärr. ”Tryckvågen skadade min hörsel svårt”, sade Aroa, ”men de fasansfulla bilder som förföljer mig plågar mig ännu mer.”

”Jag är tacksam över allt det känslomässiga stöd jag fått som ett Jehovas vittne”, tillade Aroa. ”Telefonsamtal och meddelanden från hela världen påminde mig om att vi verkligen är ett världsomfattande brödraskap. Dessutom hjälper Bibeln oss att förstå varför sådana här illdåd inträffar. Jag förklarade för några av mina arbetskamrater att Bibeln har förutsagt att människor skulle vara vildsinta och utan naturlig tillgivenhet nu under ’de sista dagarna’. Jag fann också att heltidstjänsten var till ovärderlig hjälp för mig när det gällde att lindra smärtan.” (2 Timoteus 3:1–3)

Pedro var en av de många passagerare som skadades allvarligt. Han stod mindre än fyra meter från en bomb som exploderade i järnvägsvagnen. Tryckvågen kastade honom till golvet och orsakade skallskador och allvarliga andningsproblem. Efter fem dagar på intensivvårdsavdelningen började han återhämta sig. Han blev uppmuntrad av det stora antalet medvittnen som besökte honom, och vårdpersonalen blev förvånad över alla besökare. En sjuksköterska utbrast: ”På 26 år har jag aldrig sett någon få så många besök och så många presenter!” Pedro å sin sida talade entusiastiskt om sjukhuspersonalen. ”De var underbara”, sade han. ”De betydde oerhört mycket för mitt tillfrisknande.”

Många av offren var invandrare som nyligen hade flyttat till Spanien. Manuel, som kommer från Kuba, skadades vid den första explosionen på Atochastationen och slogs sedan medvetslös vid den andra explosionen. ”I den panik som uppstod blev jag nedtrampad när jag låg på stationens plattform”, förklarade han. ”När jag fick tillbaka medvetandet hade jag två brutna revben och ett skadat ben och hade dessutom förlorat hörseln på ett öra.”

”Räddningsmanskapet – polis, ambulans och brandkår – var på plats inom några minuter och gav oss bästa möjliga hjälp”, tillade Manuel. ”De visste exakt vad de skulle göra, och deras effektivitet och yrkeskunnighet bidrog till att dämpa paniken. De såg till att jag fick nödvändig medicinsk behandling och behandlade mig med omtanke och medkänsla.”

Posttraumatisk chock

Precis som Aroa har Manuel svåra känslomässiga ärr. ”Jag fick en panikattack när jag nyligen klev ombord på ett tåg, och jag måste omedelbart kliva av”, erkände han. ”Och jag blir fortfarande misstänksam varje gång jag ser någon som bär en ryggsäck eller något liknande på ett allmänt transportmedel. Men trots att min familj inte bor i Spanien, så har jag fått mycket mer hjälp än andra. Det var bokstavligt talat hundratals vittnen som ringde till mig, och en familj som är vittnen inbjöd mig att bo hos dem några dagar så att jag inte skulle känna mig ensam. Det här ovärderliga stödet från vårt världsvida brödraskap hjälpte mig att hålla mig lugn.”

Sergio, en passagerare som undgick fysiska skador, lider varje dag av de scener som han såg överallt omkring sig. En bomb exploderade i vagnen framför honom, och en annan bomb exploderade i en vagn precis bakom honom. Precis som Manuel är han tacksam för det kärleksfulla stöd han fick av sin familj och sina medvittnen. ”De fick mig inte bara att känna  mig älskad, utan de påminde mig också om att jag tillhör ett förenat brödraskap där vi alla bryr oss om varandra”, sade han. ”Jag fick det här stödet dag efter dag, och alla de telefonsamtal jag fick gjorde att jag kunde uttrycka mina känslor, något som jag ofta tycker är svårt.”

Några passagerare på tågen fick erfara olika slags ångest. Diego råkade sitta nära en av de fyra bomber som inte exploderade. Han kunde oskadd ta sig ur tåget. ”Men nu känner jag mig skyldig för att jag inte erbjöd hjälp åt de människor som var skadade”, erkände han. ”Jag rycktes med i den panik som utbröt när hundratals människor försökte ta sig ut ur stationen så fort de kunde.”

Explosionen på det tåg som Ramón, en ung man från Brasilien, var med på försatte honom i ett sådant chocktillstånd att han knappt kunde röra sig. Två dagar efter attacken bestämde han sig ändå för att han skulle ta del i att predika budskapet om Guds kungarike för andra. Han träffade en portugisisk man, som berättade att han sökte den sanna religionen. Ramón kunde börja ett bibelstudium med mannen, som omedelbart började besöka kristna möten. ”Du mår bättre själv när du kan hjälpa andra andligen”, sade Ramón.

Det kommer utan tvivel att ta tid för alla de drabbade att komma över de fysiska och känslomässiga skador de lider av. Tyvärr lever vi i en tid när man kan råka ut för meningslöst våld var som helst. Även om man kan ha hjälp av andliga värderingar när man hanterar efterverkningarna av ett sådant här trauma, så är det bara Guds kungarike som en gång för alla kan göra slut på sådana här tragedier. (Uppenbarelseboken 21:3, 4)

[Ruta/Bilder på sidan 15]

DE KLARAR AV CHOCKEN GENOM ANDLIG STYRKA

Manuel Suárez

”Medan jag fortfarande var i ett chocktillstånd och väntade på att få komma till sjukhuset, tänkte jag hela tiden på orden i Ordspråksboken 18:10: ’Jehovas namn är ett starkt torn; den rättfärdige skyndar dit in och får beskydd.’ De här orden gav mig styrka.”

Aroa San Juan

”När man går igenom något sådant här, inser man mer än någonsin att detta är de sista dagarna och att vi måste koncentrera oss på andliga värden. Tack vare att jag är upptagen i heltidstjänsten håller jag sakta men säkert på att återhämta mig från chocken.”

Fermín Jesús Mozas

”Trots de skador jag fick i huvudet, kunde jag hjälpa och uppmuntra några skadade medpassagerare. Jag tror att jag kunde behålla lugnet tack vare uppståndelsehoppet som Gud har gett oss, ett hopp som styrker oss i stunder som dessa.”

Pedro Carrasquilla

”När jag låg på intensivvårdsavdelningen med svåra smärtor i bröstet, kom orden i 1 Timoteus 6:19 gång på gång upp i mitt sinne. De uppmuntrar oss att samla en skatt som en god grund för framtiden för att vi skall kunna gripa ett fast tag om det verkliga livet. Den här versen påminde mig om hoppet om paradiset, som Gud har utlovat till alla som älskar honom. Det är dit vi vill nå.”

[Bild på sidan 13]

Överst: Räddningsarbetare tar hand om skadade och döende på spåren utanför Atochas järnvägsstation

[Bildkälla]

Överst: CORDON PRESS

[Bild på sidan 13]

Höger: Minnesplats