Ett paradis som återvunnits från öknen

Från Vakna!:s medarbetare i Litauen

UNDER senare delen av 1700-talet förstod invånarna i en liten fiskeby att deras by var dömd till undergång. I åratal hade en enorm sanddyn kommit allt närmare deras by. Förgäves försökte de leda bort dynen genom att bygga en triangelformad träbarriär. Men 1797 hade sanddynen begravt deras by fullständigt.

Det här var bara en enstaka händelse i ett 80 år långt drama, under vilket mer än tolv byar blev begravda under sanddyner, något som ledde till att Kuriska  näset, en tio mil lång landremsa utanför det som nu är den ryska och litauiska Östersjökusten, blev till en öken. Orsakerna till den förödelsen och återställelsen av området – som nu är en stor turistattraktion – är en fascinerande historia.

En konsekvens av vanskötsel och erövring

Under många århundraden var det som nu är sanddyner på Kuriska näset täckt av frodig grönska. I skogen fanns det gott om vilt som lokalbefolkningen kunde jaga. I början av 1700-talet hade området blivit betydelsefullt som en del av postrutten mellan västra Europa och det ryska imperiet. När befolkningen under en fredsperiod ökade, fick boskapshjordar beta av alldeles för mycket av den friska gröna vegetationen, och människor högg ner alldeles för mycket av skogarna för att få timmer. Föga anade den inhemska befolkningen hur ömtåligt detta gröna täcke av växtlighet var, vilket de var så beroende av.

Skogen fick sin dödsstöt 1757 när en invaderande rysk armé högg ner träden för att bygga hundratals flatbottnade båtar, som skulle användas vid belägringen av Königsberg (Kaliningrad), en betydande stad i Preussen. Under de följande årtiondena gjorde vindarna att det bildades sanddyner som orsakade den förödelse som nämndes tidigare.

Skulle ett sådant ödelagt landskap kunna bli återställt? Det trodde bland andra Georg David Kuwert, en beslutsam posttjänsteman, och hans far, Gottlieb. År 1825 började de plantera träd på näset. Det var en lång, mödosam kamp. I över hundra år arbetade hundratals människor med det här projektet. De var tvungna att börja med att stabilisera marken med en särskild sorts gräs med djupgående rötter som trivdes i sand. Sedan planterade de olika sorters tall och björk på  tusentals hektar. Slutligen var kampen vunnen. Nu är ungefär 70 procent av marken åter skogbevuxen. Hur ser det ut på näset i dag?

Ett turistparadis

Nu för tiden tar Kuriska näset emot så mycket som 8 000 turister per dag, och det är knappast förvånande med tanke på den variation av sevärdheter som finns där. Vare sig du vandrar, cyklar eller åker bil är naturscenerierna mycket omväxlande. Skogarna är hemvist för älgar, rådjur, rävar och vildsvin. Ett hundratal olika slags fåglar bygger sina bon här, och upp till en miljon fåglar passerar över näset varje år. Det finns 900 sorters växter, och fortfarande finns det många sanddyner, även om de nu inte täcker mer än 12 procent av landområdet.

Några av sanddynerna når en höjd av 50 meter. Det är en oförglömlig upplevelse att inte se något annat än sand och himmel omkring sig. När du går uppför en dyn ser du att en del av sanddynerna har den klassiska skålformen, skulpterad av vinden. När du når det skarpa krönet, där vinden får sandkornen att fara nerför sluttningarna så att dynen tar ännu ett steg på sin vandring, bjuds du på en hissnande utsikt. Du ser den smala landtungan som du står på sträcka sig långt bort i fjärran, smyckad av byar, skogar, gläntor och fyrar. På den ena sidan rullar vågorna från Östersjön in, och på den andra sidan ligger Kuriska lagunen, som är ett lugnare vatten.

Besökare tycker att den friska, klara sjöluften känns upplivande. Många tycker om att vindsurfa och segla, andra tar en lugn promenad i någon av byarna i gammaldags stil. De färgglada husen med halm- eller tegeltak bevarar atmosfären från gångna, lugnare tider. Den skarpa lukten från konservering av fisk och synen av nät som ligger på tork påminner turisterna om att fiske alltid har varit huvudnäringen på näset. Vindflöjlar är vanliga, eftersom fiskare gärna vill veta vindriktningen. Här har flöjlarna rentav blivit en konstform, och de är intressanta att titta på. Alla segelfartyg har en flöjel i masten, och den visar från vilken by båten kommer. Något annat fascinerande är de bärnstensbitar som man ibland kan hitta uppsköljda på stranden. Molniga dagar går turisterna gärna på museer och tittar på deras utställningar av bärnstenssmycken. I en del bitar syns fossil av växter och insekter.

Det är därför inte förvånande att Litauens representant i UNESCO beskrev Kuriska näset som ett paradis. Det är ett paradis som återvunnits från ett landområde som en gång var ödelagt till följd av vanskötsel och krig. Det finns naturligtvis många platser runt om på jorden som fortfarande är ödelagda. Men Bibeln försäkrar oss om att under Guds kungarike kommer hela vår planet inom kort att förvandlas till ett vackert paradis, där rättsinniga människor skall få bo för evigt. (Jesaja 65:17, 21–25; 2 Petrus 3:13, 14)

[Karta på sidan 16]

(För formaterad text, se publikationen)

ÖSTERSJÖN

LITAUEN

KURISKA NÄSET

Kuriska lagunen

RYSSLAND

Kaliningrad

[Bilder på sidorna 16, 17]

På Kuriska näset finns många fåglar, växter och sanddyner

[Bildkällor]

Tre infällda foton längst ner: Gedimino Graz̆ulevic̆iaus nuotrauka

Fågel och gräs: Gedimino Graz̆ulevic̆iaus nuotrauka; bakgund: UAB „Laiko spalvos“

FOTO: A. VARANKA

[Bilder på sidan 18]

Vildsvin

Knölsvanar

Bärnsten

[Bildkälla]

Tre foton överst: Gedimino Graz̆ulevic̆iaus nuotrauka

[Bild på sidan 18]

Kuriska näset lockar till sig tusentals turister varje dag