Laxen – en ”kung” i knipa

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE PÅ IRLAND

LAXEN är känd för att hoppa uppför vattenfall, när den är på väg mot strömmen för att leka. Det finns en historia om en fiskare som såg mängder av lax som inte lyckades ta sig uppför vattenfallet där han stod och fiskade. En del av dem hamnade till och med på stranden nedanför vattenfallet. Han gjorde upp eld på en klipphäll vid fallet och satte en stekpanna över elden. ”När någon lax inte lyckades ta sig uppför fallet, ramlade den stackars laxen rakt ner i stekpannan.” Fiskaren skröt sedan om att det fanns så mycket lax att de självmant hoppade ner i stekpannan, utan att han ens behövde fånga dem.

Den här fiskehistorien är säkert överdriven, men det är i alla fall sant att laxen kan hoppa uppför vattenfall. Dessvärre visar en rapport från ett forskningscenter på Irland att det under senare år har skett ”en dramatisk minskning i fråga om mängden naturlax som tar sig uppströms för att leka”. En studie visade att under ett år återvände endast 3 procent (omkring 1 300) av de närmare 44 000 unglaxar som märktes och släpptes ut.

Vad är orsaken till den här tragiska minskningen av atlantisk lax, ”kungen bland fiskar”? Kan laxen någonsin bli lika vanlig som den en gång var? Genom att ta reda på lite mer om den här fantastiska fiskens ovanliga livscykel kan vi få svar på de frågorna och se vilken lösning som finns på problemen.

Laxens första år

Laxens liv börjar någon gång mellan november och februari på botten av något vattendrag med sötvatten. Medan en hane kör i väg alla inkräktare gör honan flera gropar på bottnen, upp till 30 centimeter djupa. Tillsammans lägger de och befruktar flera tusen ägg i varje grop. Sedan skyddar honan äggen genom att täcka dem med grus.

I april eller maj kommer små underliga fiskar fram ur äggen. De nykläckta laxungarna är bara omkring 2 centimeter långa och har en märklig klump hängande på magen, gulesäcken. I början håller sig fisken gömd i gruset och hämtar näring från sin medhavda ”matsäck”. Efter fyra till fem veckor, när gulesäcken är förbrukad, tittar den lilla fisken fram ur gruset och tar sig ut i det strömmande vattnet. Nu är den ungefär fem centimeter lång och ser ut som en riktig fisk. Nu är det bara två saker som gäller. Först gäller det att hitta mat, som små insekter och plankton, och sedan gäller det att hitta en säker plats där den kan leva. Vid det här laget har mer än 90 procent av den lax som kläcktes vid samma tidpunkt försvunnit på grund av brist på föda eller utrymme, eller därför  att de blivit uppätna av andra fiskar eller djur som kungsfiskare, häger och utter.

Michael, som har studerat lax och andra fiskarter under en tid, berättar: ”Laxen växer till, och efter ungefär ett år är den omkring 8–10 centimeter lång. I det här stadiet kallas den stirr och har mörka tvärränder på sidorna. När den har vuxit lite till, och är omkring 15 centimeter lång, försvinner de mörka ränderna, och den blir helt silverfärgad och glänsande. Nu börjar laxen förändras på ett fantastiskt och komplicerat sätt som särskiljer den från de flesta andra fiskar.”

Michael fortsätter: ”Fisken, som nu kallas smolt, lyssnar till något slags inre signal som gör att den under maj och juni slår följe med tusentals andra laxar och vandrar nedströms ut till havet.” Men om en fisk hör hemma i sötvatten kan den väl inte överleva i havet? När Michael får den frågan svarar han: ”Vanligtvis kan den inte det, men gälarna genomgår stora förändringar, vilket gör att fisken kan filtrera bort saltet i havsvattnet. Sedan kan smolten, som inte är större än att den får plats i handflatan, börja sin imponerande vandring.”

Livet i havet

Varför lämnar den lilla fisken vattendraget där den kläcktes? Vart tar den vägen? Unglaxen måste ta sig till en plats där den kan äta upp sig och bli fullt utvecklad. Om den lyckas undgå fiender, som skarvar, sälar, delfiner och rentav späckhuggare, kommer den lyckligt fram och kan äta djurplankton, tobisfiskar, sill, lodda och annan fisk. Efter ett år har den ökat femton gånger i vikt – från några hundra gram till ungefär tre kilo. Om den stannar kvar ute i havet i fem år,  kan den väga omkring 20 kilo eller ännu mer. Enstaka laxar har vägt mer än 45 kilo!

Det var inte förrän på 1950-talet som man upptäckte vart laxen tog vägen för att äta. Då började yrkesfiskare fånga stora mängder lax utanför Grönlands kust. En annan plats upptäcktes vid Färöarna, norr om Skottland, och sedan dess har man funnit flera sådana platser. Det finns även rapporter om lax som äter upp sig i vattnen under den arktiska isen! I och med upptäckterna av sådana platser började problemen på allvar för laxen. Stora fiskeindustrier anlades på Grönland och Färöarna. Yrkesfiskare tog upp tusentals ton fisk, och plötsligt började antalet laxar som sökte sig tillbaka till älvar och åar för att fortplanta sig minska kraftigt. När man insåg vidden av problemet, införde man vissa restriktioner och kvoter för laxfisket. Detta har bidragit till att skydda laxen så länge den befinner sig ute i havet.

Laxen vandrar tillbaka

Till sist vandrar den könsmogna laxen tillbaka till det vatten där den kläcktes, finner sig en hona eller en hane, och så börjar livscykeln om igen. Michael säger: ”Det som är så fascinerande är att laxen utan problem kan navigera hundratals mil genom havet där den aldrig har varit förut! Hur den kan klara det förbryllar fortfarande forskare. En del menar att laxen kan navigera med hjälp av jordmagnetismen, havsströmmarna eller till och med stjärnorna. Man menar att laxen kan hitta tillbaka till den å eller älv där den kläcktes genom att känna igen den på ’lukten’ eller på vattnets sammansättning.”

Michael fortsätter: ”Den anpassar sig en andra gång, denna gång för livet i sötvatten, och tar sig tillbaka till sitt hemmavatten. Instinkten att återvända är så stark att laxen, som nu är mycket större och starkare, trotsar alla hinder, som till exempel vattenfall och strida strömmar.”

Fler svårigheter väntar laxen på vandringen. Den måste ta sig förbi enorma hinder som jättelika dammar, vattenkraftverk och annat som människan är upphov till. Men vad händer då? Deirdre, som forskar om lax, berättar: ”Människor som vill värna om laxen har ordnat så att den kan ta en annan, lättare väg förbi hindret – uppför en laxtrappa. Med hjälp av den kan laxen tryggt hoppa uppströms på sin vandring mot den plats där den skall leka.”

Men Deirdre säger: ”Tyvärr fungerar det inte alltid. Jag har sett att en del laxar inte bryr sig om laxtrappan. De känner bara igen den väg som de tog på sin första vandring och försöker gång på gång forcera  det konstgjorda hindret. Många dör av utmattning eller slår ihjäl sig.”

Laxodlingar

Lax är en näringsrik matfisk. Eftersom den vilda laxen är på tillbakagång, har man börjat odla lax. Den föds upp i bassänger med sötvatten uppe på land tills den har nått smoltstadiet. Då sätts den ut i något som liknar burar, som är nedsänkta i havet. Där får den växa till lagom storlek för att sedan säljas till restauranger och livsmedelsaffärer.

Lax som föds upp på det sättet befinner sig också i knipa. Fiskuppfödare använder syntetiskt foder, och detta, förutom att laxen är instängd i burar, gör den mycket mottaglig för sjukdomar och parasiter. Vissa av bekämpningsmedlen kan inverka kraftigt på miljön. Ernest, en dykare, säger: ”Jag brukade simma under några av fiskodlingarna, och det var uppenbart att området kring flera av dem var dött, det fanns inget liv kvar på havsbottnen.”

En ”kung” i knipa

Mycket av den vilda laxen fångas med nät utanför kusten innan den hinner ta sig tillbaka till sin födelseplats. Det höga kommersiella värdet på vild lax gör att vissa yrkesfiskare fångar den trots att det är olagligt. Den lilla mängd lax som lyckas ta sig hem igen måste också undkomma alla sportfiskare. För att skydda laxstammarna har man vidtagit olika åtgärder. Man har till exempel gjort inskränkningar i fisket genom att endast tillåta laxfiske under vissa tider på året och på vissa sträckor utmed åar och älvar samt genom att ta ut höga avgifter för laxfiske. Men trots detta befarar man att var femte lax blir fångad på sin vandring tillbaka uppströms.

Dessutom drabbas den vilda laxen av sjukdomar, som har gått hårt åt laxstammen. En av dessa är en dödlig virussjukdom som orsakar sårbildning på fiskens kropp. Dessutom måste laxen, som alla andra vattenlevande djur och växter, kämpa mot sådana dödliga hot som föroreningar och gifter från industrin som hamnar i vattendragen.

Med tanke på alla svårigheter som laxen har att brottas med är det inte konstigt att ”kungen bland fiskar” är i knipa. Trots alla insatser som görs kvarstår problemen. Det är först när jordens Skapare, den allsmäktige Guden, sätter stopp för människans skövling av jorden som balansen i naturen kan bli fullständigt återställd. (Jesaja 11:9; 65:25)

[Diagram/Karta på sidorna 14, 15]

(För formaterad text, se publikationen)

Laxen vandrar från åar och älvar ända till vattnen utanför Färöarna och Grönland för att äta upp sig innan den vandrar tillbaka hem för att leka

[Karta]

USA

Grönland

Island

Färöarna

Ryssland

Frankrike

Spanien

[Diagram/Bilder på sidan 15]

EN FANTASTISK LIVSCYKEL

Ägg

↓

Befruktade ägg

↓

Nykläckt

↓

Laxunge

↓

Stirr

↓

Smolt

↓

Fullvuxen

↓

Lek

[Bilder]

Små laxungar

Stirr

[Bildkälla]

Livscykel: © Atlantic Salmon Federation/J.O. Pennanen; laxungar: U.S. Fish & Wildlife Service, Washington, D.C.; stirr: © Manu Esteve 2003

[Bilder på sidorna 16, 17]

När laxen återvänder kan den hoppa uppför vattenfallet eller ta den enklaste vägen, laxtrappan (markerad med ruta och infälld till höger)

[Bilder på sidorna 16, 17]

Laxen hotas bland annat av utfiskning och sjukdomar som sprids från laxodlingar

[Bildkällor]

Foto: Vidar Vassvik

UWPHOTO © Erling Svensen

[Bildkälla på sidan 14]

© Joanna McCarthy/SuperStock