Samlande som hobby kräver balans

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I AUSTRALIEN

HÄNDER det att du sparar på sådant som du menar kan vara ”bra att ha”? Om du längre fram inser att du inte har någon användning för det, kommer du antagligen att göra dig av med det. Men det är intressant att många tycker om att samla på sådant som kanske aldrig kommer till användning. De har till hobby att samla.

En del samlar på sådana traditionella samlarobjekt som stenar, frimärken eller gamla mynt. Andra älskar att samla på sådant som dockkläder, uppstoppade djur, skedar, medaljer, vykort, antikviteter, musikinspelningar eller souvenirer. Möjligheterna är oändliga. En advokat i USA har till exempel en samling av ungefär 200 000 rälsspikar. Han är en av hundratals samlare som har till hobby att söka igenom landet för att leta efter gamla rälsspikar som har en datumstämpel på huvudet.

I tidskriften Harper’s Magazine sägs det: ”Det är häpnadsväckande vilka saker människor kan samla på – tänder och tupéer, kranier och kakburkar, spårvagnsbiljetter, hår och solfjädrar och drakar och tänger, hundar och mynt, promenadkäppar, kanariefåglar och skor, ... knappar och kastanjetter, hattnålar och förfalskade namnteckningar och förstaupplagor och gasmasker.”

Sedan finns det samlare som har smak för det bisarra. Ta till exempel den ryska grevinna  som samlade på bäcken som tillhört rika och berömda personer. En japansk regent hade en samling på 5 000 hundar – som fick bo i överdådigt inredda kennlar. Enligt Harper’s Magazine hade en förmögen samlare tusentals loppor som han ”förvarade en och en i små flaskor med sprit, märkta med platsen där loppan hittades och namnet på den värd, djur eller människa som den suttit på”.

Detta är kanske extrema fall, men idén att samla på saker är ingenting nytt. Att samla på böcker och handskrifter är exempelvis något mycket gammalt. I boken Light From the Ancient Past berättas det om hur den assyriske kungen Assurbanipal (600-talet f.v.t.) sände sina skriftlärda vida omkring för att samla in urkunder och dokument till sitt kungliga bibliotek i Nineve. Assurbanipals palats, där detta fantastiska bibliotek fanns, upptäcktes 1853.

Likaså var den grekiska och romerska aristokratin känd för att samla på konst. I boken Collecting—An Unruly Passion sägs det: ”Rom var på Ciceros och Caesars tid ett typexempel på en segermakts slöseri och skrytkonsumtion. ... Det fanns hela kvarter med konsthandlare. Några av de rikaste medborgarna hade till och med sina egna privata museer.”

Vad är tjusningen med att samla?

Vad är det då som får människor i våra dagar att samla på saker och ting? I The Encyclopedia Americana heter det: ”Det finns många skäl till att människor har hobbyer, men i huvudsak är det för nöjes skull. Hobbyer är avkopplande och erbjuder omväxling från de dagliga rutinerna.” Många tycker helt enkelt om att betrakta och gå igenom sina älskade samlingar.

I en artikel i den australiska tidningen The Canberra Times framhålls det också att samlingar ”kan få en att minnas platser och människor som man nära nog glömt bort. När man samlar på antikviteter ökar insikten om tidigare generationers skicklighet och strävanden och även uppskattningen av vår egen generation.” Det kan vara både upplysande och lärorikt att samla på saker. Ta till exempel Rex Nan Kivell som var en mycket känd samlare i Australien. Han fick ihop en unik samling av omkring 15 000 föremål från Australiens och Nya Zeelands tidiga historia.

Ett annat skäl till att det har blivit populärt att samla kan vara att många tror att samlarobjekt är en bra kapitalplacering. I tidskriften Utne Reader sägs det: ”Varför skulle annars människor betala 80 dollar för ett par originalbiljetter till Woodstockfestivalen 1969 tillsammans med ett brev som garanterar äktheten, när de inte ens var med på konserten? ... Det har blivit en lönande affär att samla på sådant som har att göra med popkulturen.”

Men ett varningens ord är på sin plats. I artikeln i The Canberra Times varnas det: ”Samlande är inte enbart ett nöje. Det finns fallgropar. Inte alla säljare är så nogräknade, och det finns många förfalskningar ute på marknaden som utges för att vara värdefulla, och det finns knappast någon känsla  för anständighet och moral.” Vad besviken man skulle bli om man upptäckte att ens ”investering” var en värdelös förfalskning! En samlare gör därför väl i att tänka på orden i Ordspråksboken 14:15: ”Den oerfarne tror varje ord, men den kloke aktar på sina steg.”

Behovet av att vara balanserad

Samlandet kan också ta för mycket tid, energi och pengar. En kvinna erkände att hennes samlande var ett utlopp för ”en outhärdlig rastlöshet”. Alastair Martin, som har samlat hela livet, erkänner också att en del samlare ”är rätt så excentriska”.

I sin bok Collecting—An Unruly Passion sade Werner Muensterberger: ”När man iakttar samlare märker man snart ett ständigt behov, till och med en hunger, efter att skaffa mer. ... Det är inte bara företeelsen som sådan som kan verka konstig för en utomstående, utan också hur många samlare gör sig själva till åtlöje genom sitt känslomässiga engagemang i att söka efter föremål, sin upphetsning eller smärta när de finner eller förlorar föremålen och sin tidvis egendomliga inställning och sitt uppförande.”

Bör en kristen tillåta sig att bli så fascinerad och uppslukad av en hobby att han går till oförståndiga och pinsamma ytterligheter? Nej, för Bibeln uppmanar oss att vara ”balanserade”. (1 Petrus 1:13, fotnoten) Och även om en hobby kan vara trevlig att ägna sig åt, tillhör den ändå inte ”de viktigare tingen” som bör intressera en gudfruktig människa. (Filipperna 1:10) Lär av kung Salomo. Han hade genom sin stora rikedom kunnat skaffa sig en imponerande samling av hus, vingårdar, träd och boskap. ”Inget av allt som mina ögon begärde undanhöll jag dem”, erkände Salomo. Men gav det honom en djup tillfredsställelse att ägna sig åt sådant? Salomo svarar: ”Jag vände mig till alla de verk som mina händer hade utfört och till det som jag med möda hade fullbordat, och se, allt var tomhet och ett jagande efter vind.” (Predikaren 2:3–11)

Hur kan du förhindra att ditt samlarintresse överskuggar mer viktiga angelägenheter? Du kan fråga dig själv: ”Hur mycket tid kan jag rimligtvis lägga ner på den här hobbyn eller det här tidsfördrivet?” Kom ihåg att det inte bara går åt tid till att skaffa föremålen, utan att det också tar tid att sköta, regelbundet rengöra, ställa fram, beundra och skydda dem. Och hur är det med kostnaderna? Kommer din hobby att leda till att du gör slut på pengar som du skulle behövt använda för att ta vård om din familj? (1 Timoteus 5:8) Har du sådan självbehärskning att du kan säga nej till ett köp när du egentligen inte har råd med det? Förresten, hur du än försöker kan du aldrig få allt. Det Salomo sade angående böcker kan också tillämpas på andra samlarobjekt: ”Det är ingen ände på de många böcker som framställs, och ägnar man sig mycket åt dem blir kroppen trött.” (Predikaren 12:12) Så det krävs kristen balans.

Samlande har beskrivits som en passion som är svår att styra. Men det behöver inte vara så. Om samlandet hålls på sin rätta plats och görs med balans och måtta, kan det vara en avkopplande, trevlig och kanske till och med en lärorik förströelse.

[Bild på sidan 26]

Det är vist att beräkna kostnaden för att ha en hobby, och då ta med både tid och pengar i beräkningen