Är det ett tecken på svaghet att vara mild?
Bibelns syn
Är det ett tecken på svaghet att vara mild?
”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla.” (2 TIMOTEUS 2:24)
LÅNGT innan vi föds utvecklas hudens känslighet för beröring. Efter födelsen längtar vi efter vår mammas ömma smekningar. Under barndomen har den kärlek vi får från våra föräldrar stor betydelse för vår benägenhet att le, vår möjlighet att utvecklas känslomässigt och även vår önskan att lära oss att kommunicera.
Bibeln har förutsagt att under de sista dagarna skulle människor vara ”olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet”. Det skulle råda stor brist på sådana goda egenskaper som vänlighet och medkänsla, eftersom människor skulle ”älska sig själva” och vara ”vildsinta, utan kärlek till det goda”. (2 Timoteus 3:1–3)
Nu för tiden känner många att de måste ha en hård attityd och vara känslokalla. De menar att det är ett tecken på svaghet att vara mild. Men är det verkligen så?
Mild, men ändå kraftfull
Jehova Gud beskrivs som ”en stridsman”. (2 Moseboken 15:3) Han är den yttersta källan till all kraft. (Psalm 62:11; Romarna 1:20) Men Jehovas kraft hindrade honom inte från att vara ”mycket ömsint och barmhärtig” när han belönade den trogne mannen Job. (Jakob 5:11) När Jehova handlade med israeliterna liknade han sina känslor för dem vid det mest ömsinta förhållandet – en ammande mor som har ”medlidande med sitt moderlivs son”. (Jesaja 49:15)
Jesus visade på liknande sätt både kraft och mildhet. Han fördömde kraftfullt de hycklande religiösa ledarna som levde på hans tid. (Matteus 23:1–33) Han drev också kraftfullt ut de giriga penningväxlarna från templet. (Matteus 21:12, 13) Men gjorde Jesu hat mot korruption och girighet att han blev känslokall? Inte alls! Jesus var känd för att vara mild och vänlig mot andra. Han liknade till och med sig själv vid en höna som ”samlar sin kycklingkull under sina vingar”. (Lukas 13:34)
Hårt yttre eller inre styrka?
Sanna kristna uppmuntras att efterlikna Kristus genom att ta på sig ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja”. (Efesierna 4:20–24) Vi uppmanas att ”klä av ... [oss] den gamla personligheten med dess förehavanden” alldeles som en krabba lämnar sitt gamla skal för att kunna växa. (Kolosserna 3:9) Men till skillnad från en krabba, vars yttre snart blir hårt igen efter det att den gjort sig av med det gamla skalet, uppmanas vi att fortsätta att klä oss i ”medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod”. (Kolosserna 3:12) Mildhet bör alltså vara en framträdande egenskap hos oss.
Det är inte ett tecken på svaghet att klä sig i ömma egenskaper. Tvärtom kräver det att vi ”med kraft genom hans [Jehovas] ande görs starka till ... [vår] invärtes människa”. (Efesierna 3:16) En man som heter Lee berättar: ”För inte så länge sedan var jag en våldsam och otäck person. Till och med mitt yttre såg hotfullt ut, eftersom jag var piercad. Jag hade bestämt mig för att tjäna mycket pengar och tvekade inte att använda ett rått språk och våld för att få vad jag ville ha. Jag kände inget förbarmande med andra.” Trots det började Lee studera Bibeln tillsammans med en arbetskamrat, och han lärde känna Jehova och kom att älska honom. Lee har klätt av sig den gamla personligheten och lärt sig att visa självbehärskning. Nu visar han kärlek mot människor genom att på sin fritid hjälpa dem att studera Bibeln.
En gång i tiden var även aposteln Paulus ”en fräck människa” som tog till våld för att nå sina mål. (1 Timoteus 1:13; Apostlagärningarna 9:1, 2) Men när Paulus blev medveten om vilken barmhärtighet och kärlek som Jehova Gud och Jesus Kristus visat honom, försökte han, trots sitt tidigare uppförande, efterlikna de egenskaperna. (1 Korinthierna 11:1) Även om Paulus stadigt höll fast vid kristna principer lärde han sig att behandla andra på ett milt och vänligt sätt. Ja, Paulus var verkligen frikostig med att visa öm tillgivenhet mot sina bröder. (Apostlagärningarna 20:31, 36–38; Filemon, vers 12)
Hur man får kraft att vara mild
Erfarenheterna med Lee och Paulus visar att man inte behöver vara svag och undfallande för att ändra sig och bli mild mot andra. Det förhåller sig faktiskt tvärtom. Det kräver verklig styrka att ändra sitt sätt att tänka och handla och att stå emot den köttsliga tendensen att ”återgälda ... [andra] med ont för ont”. (Romarna 12:2, 17)
Vi kan också lära oss att bli ”ömt medlidsamma” genom att regelbundet läsa Guds ord och meditera över den kärlek och barmhärtighet som Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, redan har visat oss. Genom att göra det låter vi kraften i Guds ord mjuka upp våra hjärtan. (2 Krönikeboken 34:26, 27; Hebréerna 4:12) Oavsett vilka familjeförhållanden vi kommer ifrån eller hur svåra erfarenheter vi har haft i livet kan vi lära oss att vara ”milda och vänliga mot alla”. (2 Timoteus 2:24)
[Bild på sidan 18]
En bra pappa behandlar sina barn milt