Födda i snön på Îles de la Madeleine

TÅRAR fyllde mina ögon när jag stirrade på den vitpälsade lilla varelsen precis framför mig. Jag kunde knappt tro att min 20 år gamla dröm faktiskt gick i uppfyllelse. Här låg jag på isen, bokstavligt talat bara några centimeter från en liten grönlandssäls ansikte! När jag blickade in i dess kolsvarta ögon kände jag en rysning utefter ryggraden, inte på grund av kylan, utan av spänningen. Jag ville inte gå miste om en enda blinkning, ett enda andetag eller minsta ryckning i morrhåren hos den här ljuvliga lilla pälsbollen.

Vår grupp befann sig 100 kilometer ut på ett enormt isflak mitt i Saint Lawrenceviken, mellan Newfoundland och det kanadensiska fastlandet. Min hustru och jag hade flugit till Îles de la Madeleine, inte långt från den plats där den största flocken av grönlandssälar föder sina ungar. Våra guider hade försäkrat oss om att våra orangefluorescerande, värmeisolerande dräkter inte skulle störa de små sälkutarna.

Vad är en grönlandssäl?

Säldjuren (Pinnipedia) har fenliknande labbar. När grönlandssälarna är fullvuxna ser man ett tydligt harpliknande mönster på deras rygg.

Grönlandssälarna är däggdjur, så de andas luft, föder levande ungar och har mjölkkörtlar för att  kunna ge sina ungar di. De tillbringar större delen av sin tid i Nordatlantens iskalla vatten. De här tåliga djuren är väl utrustade för att klara av sitt kylslagna hemvist. Vuxna djur väger i genomsnitt 135 kilo och blir upp till två meter långa.

Med de vassa klorna på framlabbarna kan de dra sig fram över isen och hålla sig fast i andningshål som de krafsat upp i istäcket. De bakre labbarna är större än de främre och används mest för att ge fart i vattnet. De här havsdjuren är fantastiskt graciösa i vattnet och kan färdas upp till 8 000 kilometer på ett år.

Grönlandssälarna tillhör familjen öronlösa sälar, men det betyder inte att de är döva. I stället för ytteröron har de ett litet hål på vardera sidan av huvudet, och när sälarna dyker stängs dessa hål. Grönlandssälarnas hörsel är mycket god. De kan exakt lokalisera ljudkällor under vattnet – något som människor inte klarar av.

Sälarnas ögon är stora och framträdande, vilket ger dem god syn i det svaga ljuset under vattenytan. När de ligger uppe  på isen i det skarpa ljuset dras pupillerna samman till vertikala springor, vilket gör att de kan se bra även där.

Livet som kut

Honorna i flocken som vi observerade hade kommit ner från Grönland, förbi norra Canada, för att föda sina ungar. Deras flytande BB av is fungerar som skydd mot rovdjur. Kutarna föds fram ganska snabbt, ofta på bara någon minut. När du väl har fått fram kameran kanske den nyfödda kuten redan ligger och tittar upp på dig. Omedelbart efter födseln vänder sig modern om och lägger sig nos mot nos med sin nyfödda kut. Hon inpräglar sin egen unges unika lukt och ljud i sitt minne. Sedan kommer hon att ge di åt den här kuten, och ingen annan, i omkring två veckor.

Nyfödda grönlandssälkutar söker snabbt efter sin mammas spenar. När de är hungriga låter det som om de ropar: ”Ma-ma.” När de har ätit kilar de in sig i en skreva i isen för att ta sig en tupplur. Eftersom de hela tiden sover på samma ställe, formas isen av kroppsvärmen till en mysig ”isvagga”.

När grönlandssälarna föds väger de omkring 10 kilo och är ungefär 90 centimeter långa. Från början har de inget späck som kan hålla dem varma, men det ändras snabbt. Under de  första 12 dagarna eller så ökar grönlandssälarna i vikt med 1–2 kilo per dag. Att de växer så snabbt beror på moderns näringsrika mjölk, som består av upp till 50 procent fett. * På mindre än två veckor kommer kuten upp i en vikt av hela 35 kilo!

Skiftar färg

Det är lätt att se hur gammal en grönlandssälkut är genom färgen på dess päls. Mot slutet av den nyfödda kutens första dag börjar pälsen torka och bli fluffig. Till en början är den gulaktig av fostervattnet, men efter tre eller fyra dagar i solskenet har pälsen blekts och blivit vit. Efter omkring två veckor överger sälmamman sin unge för gott.

Kutarna tjuter efter mamma, men deras rop skallar ohörda. För att få tröst samlar sig kutarna ibland i små grupper på isen. Snart börjar grå fläckar synas i den vita pälsen. Från den tolfte till den tjugoförsta dagen tappar de alltmer av sin vita päls, tills de vid slutet av sin första månad har tappat hela sin vita, fluffiga hårbeklädnad och fått en grå, slät och elegant vattentät päls.

Grönlandssälarnas liv

Tack vare sitt späcklager överlever grönlandssälarnas kutar tills hungern tvingar dem ner i vattnet för att söka efter föda. Men när de stackars sälarna väl hamnat i vattnet kommer de inte ner under ytan – deras feta kroppar flyter som korkar! Instinktivt slår de med  sina labbar på vattenytan. Labbarna blir då starkare, så att sälarna snart kan simma. Det förbränner också fett, och till sist har de förbränt så mycket att de kan dyka ner under ytan. Nu kan de tillfredsställa sin glupande aptit, för i vattnet myllrar det av krill, men också av lodda och annan småfisk.

Vid ett års ålder byter ungsälarna päls igen, och vid en ålder av mellan tre och sju år blir de könsmogna och kan lätt kännas igen på det harpliknande mönstret på ryggen. Grönlandssälar kan bli upp till 35 år gamla.

Öga mot öga med en sälkut

När vi tagit på oss överlevnadsdräkterna och kontrollerat att vi har med oss små värmare för kängor och händer, går vår grupp om 17 personer ombord på en helikopter och flyger cirka 80 kilometer. Allt vi ser när vi tittar ner är ett gnistrande vitt islandskap som i fjärran smälter samman med den blå horisonten. Till slut landar vi på det istäckta havet. Vi spänner broddar på kängorna och kliver så tyst som möjligt ut på det knarrande underlaget. Titta! Bakom den där mamman ligger en gulaktig, fluffig sälkut! Den påminner om en gigantisk, lurvig mätarlarv, när den kämpar för att hänga med sin mamma. För mig är det kärlek vid första ögonkastet!

Jag lägger mig ner på isen, eftersom sälarna kan tro att jag är en isbjörn om jag står upp. Mödrarna kan vara ganska aggressiva, så jag väntar tills den hona som jag håller ögonen på ger sig av ner i ett hål i isen. Hennes lilla kut, som jag kallar Sadie, ligger fridfullt och sover ungefär sex meter bort. Jag kravlar allt närmare. Långsamt öppnar hon sina ögon.

Nu tittar Sadie rakt på mig. Jag ligger blickstilla. Plötsligt vill Sadie ta sig en närmare titt! Med krumbuktande rörelser kommer hon emot mig mycket snabbare än jag trodde var möjligt. Hon ser så stor ut när hon närmar sig, men färgen på hennes päls avslöjar att hon högst kan vara två eller tre dagar. Sadie hejdar sig några centimeter från mitt ansikte och svänger långsamt huvudet från den ena sidan till den andra medan hon rynkar på sin lilla nos. Jag kan höra hennes snusande. Hon kommer ända fram och ger mig små blöta ”pussar” över hela ansiktet och halsen.

Otroligt nog kurar den här underbara lilla kuten ihop sig strax intill mig och somnar! Hon låter mig till och med försiktigt vila handen på hennes rygg. Hennes mjuka små pälshår sticker upp mellan mina fingrar, och jag blir förvånad över att hon känns så varm. Jag klappar Sadie och kelar med henne ända tills det är dags att gå ombord på helikoptern och återvända hem. Jag reser mig försiktigt, medan Sadie fridfullt ligger kvar.

Med tårar i ögonen går jag därifrån och tackar med vördnad vår Gud, Jehova, för att han har skapat den här bedårande lilla varelsen. Det känns nästan som ett underverk att ha fått möta en grönlandssälkut på så nära håll. Den här upplevelsen får mig att tänka på psalmistens ord: ”Många är dina verk, Jehova! Med vishet har du gjort dem alla. ... Där är havet – så stort och vidsträckt, med ett oräkneligt myller av djur, levande skapelser, både små och stora.” (Psalm 104:24, 25) – Insänt.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 26]

Visste du?

▪ När grönlandssälhonor hotas av svåra stormar eller dåliga isförhållanden, kan de skjuta upp födseln i flera dagar medan de söker efter en lämplig plats.

▪ Grönlandssälar kan dyka så djupt som 240 meter och stanna under vattnet i upp till 30 minuter.

▪ Sälar kan sova under vattnet. Var femte till tionde minut lyfter de upp huvudet över ytan för att ta ett andetag och sjunker sedan tillbaka ner under ytan – utan att vakna!

[Ruta på sidan 27]

Fördröjd implantation

”Bortsett från tre veckor varje år är en vuxen grönlandssälhona alltid dräktig. Men den aktiva fosterutvecklingen pågår i sju och en halv månad”, sägs det i boken Seasons of the Seal. Hur kan det hänga ihop? Boken förklarar: ”Efter befruktningen delar sig ägget, därefter delar det sig igen och igen, och sedan slutar det att dela sig. Blastocysten, som fortfarande är mindre än ett knappnålshuvud, slutar växa. Den flyter omkring i livmodern som ett korn av vilande liv. Elva veckor senare implanteras blastocysten och börjar då växa igen.” Vad är orsaken till den här fördröjda implantationen? ”Det är mycket viktigt att honan föder sina ungar med så gott som exakt ett års intervall, så att födseln sker när isen är som tjockast och har störst utbredning.”

[Karta på sidan 23]

(För formaterad text, se publikationen)

CANADA

[Bildkälla]

Karta: Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.

[Bild på sidan 23]

Satellitfoto av Îles de la Madeleine

[Bildkälla]

NASA JSC

[Bild på sidan 24]

Nyfödd kut

[Bild på sidan 24]

Vitpälsad kut

[Bild på sidan 25]

Tufsig kut under sitt första pälsbyte

[Bildkälla]

© IFAW/David White

[Bild på sidan 25]

Ungsäl

[Bildkälla]

© IFAW

[Bild på sidan 26]

En grönlandssälkut med sin mamma

[Bildkälla]

© IFAW/Igor Gavrilov

[Bild på sidan 26]

En vuxen grönlandssäl simmar under ett tjockt istäcke

[Bildkälla]

© IFAW