Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Har läkaryrket någon framtid?

Har läkaryrket någon framtid?

Har läkaryrket någon framtid?

FRÅGAN om läkarnas framtid leder ofta till spekulationer om tekniska framsteg och om de kommer att befria läkarna från rutingöromål, så att de kan ägna mer tid åt patienterna som individer. Läkarnas framtid är förstås nära förbunden med den mer omfattande frågan om mänsklighetens framtid. Två av Bibelns böcker som kastar ljus över framtiden och som berättar om Jesus och hans apostlar skrevs av en läkare.

Varför är det av särskilt intresse att få en läkares syn på saken i de här berättelserna? Vad har de med läkarnas och patienternas framtid att göra? Varför ser en del läkare fram emot en tid när deras yrke inte längre behövs?

Många läkare är noggranna iakttagare. Lukas, som kallades ”den älskade läkaren”, var författaren till båda bibelböckerna, och han beskrev ingående några av de sjuka människor som Jesus och hans apostlar botade. (Kolosserna 4:14) På så sätt hjälper han oss att tänka igenom följande frågor: Har de här händelserna verkligen inträffat? Om de har det, vad betyder det i så fall för läkare och patienter i våra dagar?

Medicinska vittnesbörd granskas

Lukas kunde få bekräftat att de sjuka hade botats på ett mirakulöst sätt genom att fråga dem som varit ögonvittnen till det. Dessutom reste han en hel del tillsammans med Paulus och var med vid flera tillfällen när aposteln botade människor. Vi skall se på Lukas redogörelser för två sådana tillfällen. Lägg märke till hur många detaljer han nämner.

Lukas anger tiden, dagen och platsen för en av händelserna: Det var vid midnatt den första dagen i veckan, och en grupp kristna var samlade i ett rum på tredje våningen i Troas i den romerska provinsen Asia. (Apostlagärningarna 20:4–8) Vi läser den detaljerade beskrivningen: ”En ung man vid namn Eutykos ... föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och han sjönk ihop i sömnen och föll ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död.” Med Guds kraft botade sedan Paulus den unge mannens skador och uppväckte honom till liv. Efter att ha ätit ”förde [de] bort pojken levande och blev övermåttan tröstade”. (Apostlagärningarna 20:9–12)

Lukas rapporterar att han också var tillsammans med Paulus på Malta. När de gästfritt togs om hand av Publius, öns ”främste man”, utförde Paulus ett annat underverk. Det gällde en man vars tillstånd mycket väl kan ha varit livshotande, eftersom det då inte fanns någon antibiotika. Lukas berättar: ”Publius far låg till sängs och var ansatt av feber och dysenteri, och Paulus gick in till honom och bad, lade händerna på honom och gjorde honom frisk. När detta hade skett, började också de övriga öborna som hade krämpor komma till honom och bli botade.” (Apostlagärningarna 28:7–9)

Vad övertygade läkaren?

Lukas skrev ner berättelserna i Apostlagärningarna medan hans läsare fortfarande kunde tala med de berörda och få uppgifterna bekräftade. Beträffande sin redogörelse i den bibelbok som bär hans namn skrev han: ”Jag [har] nu noggrant ... efterforskat allting ända från början, ... för att du helt skall förstå hur tillförlitliga de ting är som du har blivit undervisad om.” (Lukas 1:3, 4) Det som denne läkare såg och fick bekräftat övertygade honom om att det Jesus lärde var sant. Mirakulösa botanden var en del av Jesu undervisning och gav en grund till att tro på Bibelns profetia om att Gud till sist kommer att ta bort alla sjukdomar. (Jesaja 35:5, 6) Eftersom Lukas var läkare och van att komma i kontakt med lidande, måste han ha känt en särskild glädje när han tänkte på den tid då det inte längre skulle behövas några läkare. Tilltalas du av ett sådant framtidsperspektiv?

Intressant nog är det så framtiden kommer att bli för dem som älskar Gud, oavsett var på jorden de bor. I Bibeln får vi löftet att under Guds rike skall ”ingen invånare ... säga: ’Jag är sjuk.’” (Jesaja 33:24) Många av vår tids läkare har kommit fram till att det är logiskt att tro på Bibelns löften.

Det ”lät mycket tilltalande”

”Som de flesta andra började jag studera medicin för att hjälpa dem som är sjuka”, säger dr Jon Schiller, som är familjeläkare i Nordamerika. ”Hoppet om en värld utan sjukdom lät mycket tilltalande. Jag började vara med vid Jehovas vittnens möten sedan jag hade gått en högskolekurs och läst om den västerländska civilisationens historia. Den kursen visade att religionerna var orsaken till många problem, och jag tyckte att de använde Bibeln på ett hycklande sätt. Så jag ville veta vad Bibeln egentligen säger.

I Jehovas vittnens Rikets sal kände jag mig genast tilltalad av alla vänliga människor. De var trevliga och helt annorlunda än många av mina andra bekanta. En man kom fram till mig och erbjöd sig att komma hem till mig och samtala om Bibeln. Något som gjorde intryck på mig var att han kunde svara med hjälp av Bibeln, oavsett vad jag frågade om.

Ju äldre jag blir, desto mer sätter jag värde på att vara ett Jehovas vittne. När man som ung börjar som läkare hoppas man kunna göra en värdefull insats. Men jag träffar ofta människor som är desillusionerade och känner att de egentligen inte har uträttat så mycket. Jag tycker det mest storslagna med att vara ett Jehovas vittne är att vi har ett hopp för framtiden och en mening med livet. Vi vet att oavsett om vi är läkare, mekaniker eller fastighetsskötare, så är det vi gör i vår tjänst för Gud värdefullt – vi gör det för Jehova. Och det ger oss tillfredsställelse i livet.”

”Bibelns principer ... hjälpte oss att förbättra förhållandet i familjen”

Krister Renvall är läkare i Finland, och han har alltid tyckt om att tala med barn. ”En dag talade jag med en 12-årig flicka som hade obotlig cancer”, säger han. ”Hon gav mig en bok med titeln Verklig fred och säkerhet – hur? * Jag blev imponerad av att höra henne ge uttryck åt sin tro trots att hon var så sjuk, men jag fick aldrig tid att läsa boken. Med tiden blev jag faktiskt så upptagen med mitt arbete på en mottagning i Helsingfors att det hade en negativ inverkan på min familj.

Men någon tid senare tog min fru ner boken från bokhyllan och började läsa den. Hon blev omedelbart övertygad om att det hon läste var sant. Ett Jehovas vittne besökte henne, och de började studera Bibeln tillsammans. Först var min fru lite rädd för att tala om för mig att hon studerade. Men när hon väl talade om det för mig, sade jag: ’Allt som kan hjälpa vår familj är bra.’ Jag började vara med vid bibelstudiet. Vi tillämpade Bibelns principer, och det hjälpte oss att förbättra förhållandet i familjen och gav oss en ny syn på livet. Jag var så glad över att få höra om hoppet om en värld utan sjukdom. Det kändes naturligt att det skulle vara Guds avsikt med oss människor. Inom kort blev min fru och jag döpta, och senare blev även våra barn döpta. Den lilla flickan som hade talat med mig om Bibeln dog, men på sätt och vis lever hennes tro vidare.”

Livet blir allt stressigare för läkarna i vår föränderliga värld, och deras uppoffringar för att hjälpa de sjuka är verkligen berömvärda. Men de största förändringarna någonsin för oss människor skall snart bli verklighet. Många läkare i vår tid ser med tillförsikt fram emot det löfte som Gud ger i sitt ord – löftet om en värld fri från sjukdom! (Uppenbarelseboken 21:1–4) Det löftet är verkligen värt att undersöka närmare.

[Fotnot]

^ § 17 Utgiven av Jehovas vittnen.

[Ruta/Bilder på sidorna 10, 11]

”JAG FÖRSTOD ATT LIVET HAR EN MENING”

”Under den tid då jag arbetade med handikappade skolbarn lade jag märke till att föräldrar som var Jehovas vittnen var så annorlunda. De verkade klara av att ha ett handikappat barn bättre än andra föräldrar som var i samma situation. Jag lade också märke till att de var mer bildade än vad man kunde förvänta med tanke på deras arbeten. Jag beundrade deras tro. Min egen tro hade nästan raserats av lärare som undervisade om evolutionsteorin. Men trots det hade mina medicinska studier väckt mitt intresse för livets mysterium.

Samtidigt hade jag börjat inse att jag inte visste hur jag skulle fostra mina barn. Vad skulle jag förbjuda? Vad skulle jag tillåta? Hur skulle jag kunna ge deras liv en mening? Mitt eget liv hade blivit meningslöst. Jag till och med bad till Gud om hjälp.

Det var då som jag träffade Jehovas vittnen och fick en tidskrift om hur man tillrättavisar och fostrar barn på ett kärleksfullt sätt. Tidskriften klargjorde Bibelns principer, och jag märkte att de fungerade i praktiken. Så jag tackade ja när de erbjöd mig ett bibelstudium. Jag insåg att livet har en mening när jag fick lära mig varför Jehova skapade livet och varför Jesus dog. (Johannes 3:16; Romarna 5:12, 18, 19) Evolutionsteorin hade förvrängt mitt tänkesätt, så jag blev oerhört lättad när jag förstod att sjukdom och död inte var en del av Guds ursprungliga avsikt! Jag känner verklig tillfredsställelse av att undervisa uppriktiga människor om hur Gud inom kort skall bota alla sjuka.”

[Bilder]

Helena Bouwhuis, tidigare praktiserande läkare för skolbarn i Nederländerna

[Bilder på sidan 9]

Läkaren och bibelskribenten Lukas var tillsammans med aposteln Paulus på hans resa när han botade Publius far och uppväckte Eutykos

[Bilder på sidan 10]

Jon Schiller, läkare i USA

[Bilder på sidan 10]

Krister Renvall, läkare i Finland