”Doktor Livingstone, förmodar jag?”

Från Vakna!:s medarbetare i Tanzania

”Henry M. Stanley träffade den 10 november 1871 David Livingstone under det mangoträd som en gång stod här.” (Minnestavla vid Livingstone Memorial Monument i Ujiji vid Tanganyikasjön i Tanzania)

DET har nu gått långt mer än 100 år sedan Stanley sade de välkända orden: ”Doktor Livingstone, förmodar jag?” Utanför Tanzania är det inte många som förstår vikten av det här mötet.

Ett besök på Livingstone Memorial Museum i Tanzania kommer att lära oss mer. Vår guide hälsar oss varmt välkomna. Han berättar att ”på den plats där man har rest monumentet fanns en gång ett mycket stort mangoträd, och under det trädet fick Stanley möta Livingstone”. Nu står två väldiga mangoträd där. Guiden fortsätter att berätta: ”Under 1920-talet insåg man att det ursprungliga mangoträdet höll på att dö, och man lyckades inte rädda det. I stället drev man fram två nya plantor från mangoträdet och planterade dem vid monumentet.”

Vem var Livingstone?

Medan vi sitter i skuggan under ett av mangoträden berättar guiden att David Livingstone föddes 1813 i en liten stad i Skottland som heter Blantyre. ”Trots att han kom från fattiga förhållanden lyckades han utbilda sig till både läkare och missionär.” Vi får också veta att London Missionary Society skickade Livingstone till Afrika, där han tillbringade 30 år av sitt liv och gjorde sig känd som upptäcktsresande och missionär.

Vår guide berättar: ”Doktor Livingstone reste till Afrika tre gånger. Första gången var 1841, och då kom han till Sydafrika. År 1845 gifte sig Livingstone med Mary Moffat, som var dotter till missionärskollegan Robert Moffat.” Livingstone och Mary fick fyra barn. Även om hon ofta följde med sin man, gjorde hans passion för forskningsresor att han inte hade mycket tid över för familjeliv. Mary dog av malaria 1862 när hon gjorde honom sällskap på en av hans expeditioner.

I The New Encyclopædia Britannica står det: ”Livingstones ambition var att de tre faktorerna kristendom, handel och civilisation skulle ’öppna’ Afrika, från Sydafrikas gränsområden och norrut, in mot kontinentens hjärta. I ett känt uttalande 1853 gjorde han klart: ’Jag tänker öppna en väg till kontinentens inre delar eller förgås.’” Syftet med Livingstones resor var således inte enbart att sprida kristendomen. Han var starkt engagerad i kampen mot slavhandeln. Dessutom blev han en entusiastisk upptäcktsresande och satte som mål att hitta Nilens källor.

Men Livingstone insåg senare att de mål han hade satt upp var för höga för att han skulle  kunna nå dem på egen hand. År 1857 sade han följande till en grupp unga män vid universitetet i Cambridge: ”Jag vet att jag kommer att dö om några år på en kontinent som nu har öppnats; låt den inte stängas igen! Jag återvänder nu till Afrika för att försöka öppna vägen för handel och kristendom. ... [Kommer] ni att fullfölja det arbete som jag har påbörjat? Jag överlåter det till er.”

I vilket fall som helst färdades Livingstone vitt och brett genom centrala Afrika. Han upptäckte bland annat Zambeziflodens enorma vattenfall, som han gav namnet Victoriafallen efter drottning Victoria. Senare beskrev han vattenfallen som ”det mest fantastiska han sett i Afrika”.

Sökandet efter Livingstone

Guiden fortsätter: ”Livingstone påbörjade sin sista resa 1866, men det uppstod svårigheter i hans manskap. Några av hans följeslagare övergav honom och återvände till Zanzibar, där de spred ut ryktet att han var död. Men Livingstone kämpade vidare. I staden Ujiji, som ligger vid Tanganyikasjöns östra kust, upprättade han en bas för sina forskningsresor.

I Europa hade man inte hört något från Livingstone på omkring tre år, så man trodde att han var död. Utgivaren av tidningen New York Herald skickade därför i väg en reporter som hette Henry Morton Stanley för att hitta Livingstone – död eller levande. Livingstone var ju naturligtvis varken död eller vilsegången, men han var i desperat behov av förnödenheter och var mycket sjuk. I november 1871 kom en av Livingstones tjänare till hans hus och ropade: ’Mzungu anakuja! Mzungu anakuja!’” Det är swahili och betyder: ”Det kommer en vit man!”

Stanley hade rest runt i nästan åtta månader och letat efter Livingstone. Han reste via Indien till Afrika och anlände till ön Zanzibar den 6 januari 1871. Den 21 mars samma år gav han sig i väg från staden Bagamoyo vid östkusten med sex ton förnödenheter och 200 lejda män. Den 150 mil långa expeditionen, som fick företas utan karta, visade sig bli farofylld. Störtregn gjorde att floderna svämmade över. Stanley och hans mannar drabbades av utmattning och sjukdomar, bland annat malaria. Floderna myllrade av krokodiler, och Stanley tittade skräckslaget på när en krokodil släpade i väg en av hans sista åsnor mot en säker död. Vid ett annat tillfälle lyckades Stanley själv precis klara sig undan från att hamna i käkarna på en krokodil. Trots det var Stanley fast besluten att lyckas med sitt uppdrag. Han blev uppmuntrad  av rykten som sade att en mycket gammal vit man bodde i området kring Ujiji.

När Stanley närmade sig Ujiji förberedde han sig för mötet. I boken Stanley av Richard Hall heter det: ”Stanley var utmärglad och trött, men han kände att han ville ge ett mer värdigt intryck än ... [tidigare upptäcktsresande] när han tågade in i staden. Det skulle ju trots allt bli ett historiskt möte, och förutom att vara upphov till det här mötet skulle han också dokumentera det. Alla i expeditionen klädde sig i det bästa de hade. Stanley knöt ett nytt band runt sin tropikhjälm, tog på sig ett par rena vita flanellbyxor och oljade in sina kängor ordentligt.”

Stanley berättar vad som hände sedan: ”Expeditionen gör äntligen halt. ... Där finns en grupp mycket respektabla araber; och när jag närmar mig ser jag ansiktet på en gammal vit man bland dem. ... Vi lyfter båda på hatten, och jag säger: ’Doktor Livingstone, förmodar jag?’ och han svarar: ’Ja.’”

Vad hände sedan?

Stanley hade egentligen planerat att bara stanna tillräckligt länge för att göra en intervju och skriva ner berättelsen. Men Livingstone och Stanley blev snabbt vänner. Vår guide berättar: ”Stanley stannade hos Livingstone i flera veckor, och de utforskade Tanganyikasjön tillsammans. Stanley försökte övertala Livingstone att återvända till Europa, men Livingstone var fast besluten att stanna kvar och hitta Nilens källor. Den 14 mars 1872 tog Stanley och Livingstone ett känslosamt avsked. Stanley återvände till kusten där han köpte förnödenheter som han skickade till Livingstone. Därefter gav han sig av mot Europa.”

Vad hände med Livingstone? Vår guide berättar: ”I augusti 1872 återupptog Livingstone sitt sökande efter Nilens källor. Han satte kurs söderut mot Zambia, men utmattning och sjukdomar krävde sin tribut. Den 1 maj 1873 påträffades han död. Hans tjänare ... balsamerade hans kropp och begravde hans hjärta och inälvor i afrikansk jord. Livingstones kvarlevor bars sedan den ungefär 200 mil långa sträckan till Bagamoyo, där missionärer tog hand om dem. Man gjorde anordningar för att sända kroppen till Zanzibar och därifrån vidare till Storbritannien. Kroppen anlände till London den 15 april 1874 och begravdes i Westminster Abbey tre dagar senare. Det hade tagit nästan ett helt år innan Livingstones kvarlevor nådde den plats där de skulle begravas.”

Stanley återvände till Afrika för att ta vid efter Livingstone. Stanley ledde expeditioner som utforskade den mäktiga Kongoflodens lopp och områdena runt Victoriasjön och Tanganyikasjön.

Man måste beundra Livingstone och Stanley för det mod och den beslutsamhet som de visade. The New Encyclopædia Britannica säger vidare om Livingstone: ”Hans upptäckter inom geografi, teknik och medicin och på det sociala planet resulterade i en omfattande kunskapsbank som man fortfarande undersöker.” Och även om man i dag minns Livingstone och Stanley som upptäcktsresande och inte som en predikant och en journalist, banade deras arbete ändå vägen för att kunskapen i Bibeln kunde spridas i större utsträckning några årtionden senare.

Jehovas vittnens missionärer har kunnat hjälpa hundratusentals afrikaner att omfatta Bibelns sanningar. I Ujiji, där Stanley först träffade Livingstone, är Jehovas vittnens arbete med att dela med sig av Bibelns sanningar mycket välkänt. När invånarna på orten ser dem utanför dörren är det därför inte ovanligt att de säger något i stil med: ”Jehovas vittnen, förmodar jag?”

[Karta på sidan 23]

(För formaterad text, se publikationen)

Victoriasjön

Livingstones expeditioner

Kapstaden

Port Elizabeth

Kuruman

Ngamisjön

Linyanti

Luanda

Victoriafallen

Quelimane

Moçambique

Mikindani

Zanzibar

Chitambo

Tanganyikasjön

Nyangwe

Ujiji, där de båda männen träffades

Stanleys sökande efter Livingstone 1871

Zanzibar

Bagamoyo

Ujiji, där de båda männen träffades

[Bildkälla]

Karta: Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.

[Bild på sidorna 22, 23]

David Livingstone

[Bildkälla]

Livingstone: Från boken Missionary Travels and Researches in South Africa, 1858

[Bild på sidorna 22, 23]

Henry M. Stanley

[Bild på sidan 23]

Victoriafallen

[Bild på sidan 24]

Ett Jehovas vittne som delar med sig av Bibelns sanning i Ujiji