Hur mammor kan klara av utmaningarna

EN STOR utmaning för många mammor i dag är att de måste arbeta utanför hemmet för att hjälpa till med ekonomin. Av en eller annan orsak måste somliga också fostra barnen på egen hand.

Margarita är en ensamstående mamma i Mexico som fostrat två barn. Hon säger: ”Det har varit svårt att ge dem moralisk och andlig vägledning. När min son var i tonåren kom han en gång hem från en fest och var onykter. Jag varnade honom och sade att om det hände igen, skulle jag inte släppa in honom i huset. Så nästa gång det hände låste jag honom ute, trots att det gjorde ont i mig. Tack och lov gjorde han aldrig om det igen.”

Kort därefter började Margarita studera Bibeln, något som hjälpte henne att ge barnen moraliska värderingar. Nu är båda barnen heltidsförkunnare bland Jehovas vittnen.

När männen reser utomlands

Många män i utvecklingsländerna flyttar till rikare länder för att arbeta och låter sina hustrur ta hand om barnen. Laxmi, en mamma i Nepal, säger: ”Min man har varit utomlands i sju år. Barnen är inte lika lydiga mot mig som mot honom, så om han hade varit hemma regelbundet och tagit ledningen skulle det ha varit mycket lättare.”

Trots svårigheterna gör Laxmi det bästa av sin situation. Eftersom hon själv inte har särskilt mycket utbildning, har hon ordnat så att en privatlärare hjälper de äldre barnen med deras läxor. Hon är särskilt noga med deras andliga undervisning och studerar Bibeln med dem varje vecka. Varje dag går hon igenom en bibeltext med dem och tar regelbundet med dem till kristna möten.

 Mammor med begränsad utbildning

I vissa länder är en annan utmaning den relativt höga analfabetismen bland kvinnor. Aurelia, som bor i Mexico och har sex barn, förklarar svårigheterna med att vara mamma och sakna utbildning: ”Min mamma sade alltid att kvinnor inte var ämnade för att läsa och studera. Jag lärde mig därför aldrig läsa och kunde inte hjälpa mina barn med deras läxor. Det gjorde mig ledsen. Men eftersom jag inte ville att de skulle behöva gå igenom det som jag har gjort, kämpade jag hårt för att de skulle få en utbildning.”

Även om en mamma inte har så god utbildning, kan hon betyda oerhört mycket för sina barn. Det finns ett träffande talesätt som lyder: ”Utbilda kvinnor, så utbildar du männens lärare.” Bishnu i Nepal var analfabet och hade tre söner, men hennes önskan att lära känna Bibelns sanningar och att undervisa sina barn om dem fick henne att göra stora ansträngningar för att lära sig läsa och skriva. Hon såg till att barnen gjorde sina läxor och gick regelbundet till deras skola för att tala med läraren om deras skolarbete.

Bishnus son Silash säger så här om den andliga och moraliska undervisning hon gav dem: ”Det jag tyckte bäst om med hennes ansträngningar att undervisa oss var att hon brukade tillrättavisa oss genom att ta fram exempel från Bibeln när vi hade gjort något fel. Den här undervisningsmetoden fungerade och hjälpte mig att ta till mig av råden.” Bishnu har lyckats bra med att undervisa sina söner, och alla tre är nu unga män som älskar och respekterar Gud.

Antonia i Mexico, som har två barn, säger: ”Jag har bara gått sex år i grundskolan. Vi bodde i en isolerad by, och den närmaste högstadieskolan låg långt därifrån. Men jag ville att mina barn skulle få en bättre utbildning än vad jag hade fått, så jag använde mycket tid tillsammans med dem. Jag lärde dem grunderna i att läsa, skriva och räkna. Min dotter kunde stava till sitt namn och skriva alla bokstäverna i alfabetet innan hon började skolan. Min son var duktig på att läsa redan när han gick i förskolan.”

När Antonia fick frågan vad hon gjorde för att undervisa dem i andliga och moraliska frågor svarade hon: ”Jag lärde dem bibliska berättelser. Innan min dotter hade lärt sig tala kunde hon återge bibliska berättelser genom pantomimer. Min son höll sin första offentliga bibelläsning vid ett kristet möte när han var fyra år.” Många mammor med begränsad utbildning har med framgång antagit utmaningen att undervisa sina barn.

Kampen mot skadliga sedvänjor

Bland tzotzilerna i Mexico har man som sed att gifta bort sina döttrar när de är 12 eller 13 år. Ofta säljs flickorna till en man som är mycket äldre och som vill ha en andra eller tredje hustru. Om mannen är missbelåten med flickan, kan han återlämna henne och få pengarna tillbaka. Petrona konfronterades med den här sedvänjan som barn. Hennes mamma hade sålts till en man, fött ett barn och blivit skild – allt detta redan vid 13 års ålder! Det första  barnet dog, och Petronas mamma såldes därefter två gånger till. Allt som allt fick hon åtta barn.

Petrona ville inte ha ett sådant liv och berättar hur hon lyckades undgå det: ”När jag gick ut grundskolan talade jag om för mamma att jag inte ville gifta mig utan fortsätta att gå i skolan. Mamma sade att hon inte kunde göra något åt det och att jag borde tala med min pappa.

’Jag tänker gifta bort dig’, sade min pappa till mig. ’Du kan tala spanska. Du kan läsa. Räcker inte det? Om du vill fortsätta i skolan, får du bekosta din skolgång själv.’

Så det gjorde jag”, säger Petrona. ”Jag broderade dukar för att få pengar till mina utgifter.” På så vis slapp hon ifrån att bli såld. När hon sedan vuxit upp började hennes mamma studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och det gav henne mod att undervisa Petronas yngre systrar om Bibelns normer och principer. Av egen erfarenhet kunde hon förklara för dem vilka tragiska konsekvenser sedvänjan med tvångsäktenskap kan få.

En annan vanlig sedvänja bland tzotzilerna är att det endast är papporna som får fostra och tillrättavisa sönerna i familjen. Petrona förklarar: ”Tzotzilkvinnorna får lära sig att de är underlägsna männen. Männen är mycket dominerande. De små pojkarna tar efter sina pappor och kan säga till sina mammor: ’Du kan inte säga till mig vad jag skall göra. Jag lyder bara om pappa säger till mig.’ Så mammor kan inte undervisa sina söner. Men nu när min mamma har studerat Bibeln har hon med framgång undervisat mina bröder. De har lärt sig Efesierna 6:1, 2 utantill:  ’Ni barn, var lydiga mot era föräldrar. ... Ära din far och din mor.’”

Mary, en mamma i Nigeria, berättar något liknande: ”I den kultur där jag har vuxit upp är det inte tillåtet för en mamma att undervisa eller fostra pojkar. Men jag tänkte på det bibliska exemplet med Lois och Eunike, Timoteus mormor och mor, och bestämde mig för att inte låta lokala sedvänjor hindra mig från att undervisa mina barn.” (2 Timoteus 1:5)

Ytterligare en sedvänja som är utbredd i vissa länder är vad somliga kallar ”kvinnlig omskärelse”, men som nu i allmänhet benämns kvinnlig könsstympning, eller FGM (female genital mutilation). Vid operationen avlägsnas en del eller det mesta av flickans yttre könsorgan. Waris Dirie, en välkänd fotomodell och särskild ambassadör för FN:s befolkningsfond, har betytt mycket när det gäller att ge publicitet åt den här frågan. I enlighet med den lokala sedvänjan i Somalia utsattes hon själv för det här ingreppet av sin mamma. Enligt en rapport riskerar mellan åtta och tio miljoner kvinnor och flickor i Mellanöstern och Afrika att utsättas för könsstympning. Även i USA beräknas 10 000 flickor vara i riskzonen.

Vad är det som ligger till grund för den här sedvänjan? Somliga anser att kvinnans yttre könsorgan är syndiga och gör flickan oren och att hon därför inte kan gifta sig förrän de har avlägsnats. Avlägsnandet av de yttre könsorganen betraktas också som ett sätt att försäkra sig om flickans oskuld och trohet. Om mamman inte upprätthåller den här sedvänjan kan hon ådra sig sin mans och den övriga lokalbefolkningens vrede.

Många mammor har ändå kommit att inse att det inte finns något välgrundat skäl – vare sig religiöst, medicinskt eller hygieniskt – till att stödja den här plågsamma sedvänjan. I den nigerianska dokumentärskildringen Repudiating Repugnant Customs framhålls det att många mammor modigt har vägrat att utsätta sina döttrar för detta.

Ja, mammor över hela världen lyckas trots många utmaningar skydda och undervisa sina barn på ett bra sätt. Men blir deras ansträngningar verkligen uppskattade?

[Ruta/Bild på sidan 5]

”Studie efter studie visar att det inte finns någon effektiv utvecklingsstrategi där kvinnor inte spelar en central roll. När kvinnor får vara med och engagera sig fullt ut kan fördelarna märkas omedelbart: familjerna är friskare och mer välnärda, och deras inkomster, besparingar och nyinvesteringar ökar. Och det som gäller familjer gäller också samhällen och, i det långa loppet, hela länder.” – FN:s generalsekreterare Kofi Annan, den 8 mars 2003.

[Bildkälla]

UN/DPI photo by Milton Grant

[Ruta/Bilder på sidan 8]

Hon gjorde uppoffringar för oss

Juliano, en ung brasiliansk man, säger: ”När jag var fem år stod min mamma inför en lovande karriär. När min syster föddes, beslöt mamma sig för att sluta sitt arbete för att kunna ta hand om oss. Rådgivare på arbetet försökte avråda henne från det. De sade till henne att när barnen gift sig och flyttat hemifrån skulle allt hon hade gjort för dem vara förlorat – att hon investerade i något som inte skulle ge något tillbaka. Men jag kan tala om att de hade fel. Jag kommer aldrig att glömma den kärlek hon visade.”

[Bilder]

Julianos mamma tillsammans med sina barn. Till vänster: Juliano när han var fem år

[Bilder på sidan 6]

Bishnu lärde sig läsa och skriva och hjälpte sedan sina söner att få en bra utbildning

[Bilder på sidan 7]

Antonias unge son läser högt ur Bibeln vid kristna möten

[Bilder på sidan 7]

Petrona tjänar vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Mexico. Hennes mamma, som så småningom blev ett Jehovas vittne, undervisar Petronas yngre syskon

[Bild på sidan 8]

Waris Dirie, välkänd opinionsbildare mot kvinnlig könsstympning

[Bildkälla]

Foto: Sean Gallup/ Getty Images