Är det mödan värt att gå på museum?

FÖRENTA STATERNAS huvudstad, Washington D.C., lockar till sig många turister. * Vad är det som lockar? En av huvudattraktionerna är Vita huset, presidentens officiella residens vid Pennsylvania Avenue 1600. Denna sevärdhet drar till sig mer än en och en halv miljon besökare varje år. Vissa rum är öppna för turister och inredda i stilar efter olika tidsepoker. I rummen finns värdefulla antika möbler, silverföremål och antikt porslin.

En annan imponerande byggnad är Capitolium, regeringscentret för Förenta staterna med sina nästan 300 miljoner invånare. När du går runt i de stora rummen och korridorerna ser du statyer av berömda historiska ledare. Om du är uppmärksam kan du kanske även få se en skymt av någon känd senator eller medlem av kongressens representanthus. Alla turister är förstås inte intresserade av just de här byggnaderna. Många vill hellre besöka de kulturcentra som finns i staden – museerna och konstgallerierna.

Det finns så många museer och gallerier i Washington D.C. att det skulle vara omöjligt att här beskriva dem alla, och vi skulle behöva göra ett längre besök i staden för att hinna besöka dem. Vi skall se hur många vi hinner utforska under ett par dagar.

Ett museernas museum

Det som turisterna utan tvivel är mest intresserade av är Smithsonian Institution. Varför det? Jo, därför att det inte bara är ett enda museum, utan flera museer och forskningsinstitut. Smithsonian Castle är lätt att känna igen vid National Mall – det nästan två kilometer långa parkstråket mellan Capitolium och Washingtonmonumentet. Smithsonian Castle är den färgstarka, röda sandstensbyggnad som du tydligt ser på vänstra sidan av det berömda parkstråket, om du står vänd mot Washingtonmonumentet.

 Vad är mest populärt på Smithsonian Institution? För oss som lever i vetenskapens tidsålder är det National Air and Space Museum, som enligt vår resehandbok är ”det mest besökta museet i världen”. Varför är det så populärt? Där finns 23 större utställningar, och utställningsföremålen, av vilka många är upphängda i taket, ger en inblick i flygets intressanta historia. I den omfattande utställningen Milestones of Flight (Milstolpar i flygets historia) kan man till och med se ”Flyer”, det flygplan som Orville Wright använde när han genomförde sin historiska flygfärd vid Kitty Hawk i North Carolina 1903. I närheten finns Charles Lindberghs ”Spirit of St. Louis”, det plan han lät specialbygga för att vinna priset som den förste att genomföra en ensamflygning över Atlanten 1927. Naturligtvis finns det även utställningar från modernare tid som visar såväl historieskapande rymdfarkoster som stenar som tagits med tillbaka från månen.

Är du intresserad av pengar?

Söder om National Mall, på promenadavstånd från Washingtonmonumentet, ligger en byggnad som lockar till sig tusentals nyfikna personer, vilka troligtvis alla bär på ”varuprover” härifrån – nämligen sedlar! Det är Bureau of Engraving and Printing, USA:s myntverk. Den 40 minuter långa guideturen visar hur det går till att framställa de dollarsedlar som människor använder när de gör sina dagliga inköp. Här trycks årligen sedlar till ett värde av 140 miljarder dollar! Är papperet som används till sedelframställningen en statshemlighet? Hur länge är en dollarsedel i omlopp? Vilka åtgärder har man vidtagit för att hindra förfalskare? De här och många andra frågor får vi besvarade under guideturen.

Intill myntverket ligger en unik byggnad. Den invigdes 1993, och hit kommer besökare från hela världen. Det är United States Holocaust Memorial Museum, som väcker eftertanke.

Ett museum till minne av Förintelsens offer

Begreppet ”Holocaust” (Förintelsen) kommer från ett grekiskt ord som används i Bibeln och som betyder ”helbrännoffer”. (Hebréerna 10:6) Men museet visar vad begreppet står för  i dag, nämligen ”den statsunderstödda, systematiska förföljelsen och utrotningen av europeiska judar, utförd av tyska nazister och deras kollaboratörer mellan 1933 och 1945”. Judarna var de huvudsakliga offren, men nazisternas politik syftade även till att utrota romer och sinter (två zigenska folkgrupper), handikappade, polacker, sovjetiska krigsfångar, homosexuella, Jehovas vittnen och politiskt oliktänkande.

Det första intrycket man får när man kommer in i byggnaden är inte direkt välkomnande. De nazistiska koncentrationslägren var utformade för att injaga fruktan hos människor. Museet återspeglar den känslan. Det man ser omkring sig liknar en mycket stor, ogästvänlig och opersonlig industrilokal av stål och tegel. Från Hall of Witness (Vittnesbördshallen) på bottenvåningen kan man se upp till stål- och glastaket på tredje våningen. Utsikten genom takfönstret är, som det beskrivs i en officiell broschyr, ”skev, deformerad och besynnerlig”. Arkitektens avsikt var att skapa en atmosfär som skulle ge besökarna känslan av att ”det är något som är fel här”.

Museet har fem våningar, men den huvudsakliga guideturen för allmänheten sträcker sig från fjärde våningen ner till andra, och man rekommenderas att börja på fjärde våningen. Rundvandringen tar ungefär två, tre timmar, och man gör den på egen hand. Den permanenta utställningen visar på ett verklighetstroget sätt hur offren förföljdes och avrättades, och den är därför inte lämplig för barn under 11 år. Men på första våningen finns en separat utställning för barn som kallas Daniel’s Story. Den skildrar Förintelsen i Nazityskland ur ett barns perspektiv.

 Hissarna upp till fjärde våningen är som kalla, avskräckande stålcontainrar. Den kronologiska redogörelsen börjar på det här våningsplanet och omfattar nazisternas övergrepp mellan 1933 och 1939. Här får man en inblick i hur nazistisk propaganda användes i syfte att kontrollera Tysklands befolkning och injaga skräck och fruktan i människorna, i synnerhet i de miljontals tyska judarna. Vad kan man se på tredje våningen?

Den här våningen har det illavarslande temat ”Final Solution” (Den slutgiltiga lösningen) och redogör för perioden 1940 till 1945. Här ”beskrivs gettona, deportationerna, slavarbetet och koncentrationslägren och hur man med sådana förkrossande medel som dödspatrullerna och dödslägren genomförde ’den slutgiltiga lösningen’ [förintelsen av judar och andra grupper]”, enligt guidebroschyren.

Andra våningen har ett mer positivt tema, ”Last Chapter” (Sista kapitlet). Det beskriver ”de överlevandes räddning, motstånd, befrielse och kamp för att bygga upp ett normalt liv igen”. På ena sidan av det här våningsplanet ligger Wexner Learning Center, och där finns något som många Jehovas vittnen är intresserade av. Via dataterminaler kan besökarna få tillgång till berättelser om några av de Jehovas vittnen som utsattes för förföljelse och som i vissa fall fick plikta med livet.

Man kan till exempel följa berättelsen om den hjältemodiga Helene Gotthold från Dortmund i Tyskland. Hon hade två barn och var troget med vid kristna möten, trots att dessa var förbjudna av nazisterna. Hon avrättades med giljotin i december 1944. Många andra berättelser om offer och martyrer från koncentrationslägren finns också här.

På det här planet kan man också se det anmärkningsvärda Tower of Life (Livets torn), också känt som Tower of Faces (Ansiktenas torn), som sträcker sig upp genom tre våningar. Det är en samling av hundratals fotografier av de judiska invånare som bodde i Eishyshok, nuvarande Eisiskes, en liten stad i det som nu är Litauen. Fotografierna är tagna 1890–1941. Den judiska kolonin i Eishyshok hade blomstrat i 900 år. Men 1941 kom Einsatzkommando, en dödspatrull inom SS, och massakrerade hela den judiska befolkningen på bara två dagar! Enligt det officiella register som nazisterna upprättade likviderades 3 446 judar – 989 män, 1 636 kvinnor och 821 barn. Det nazistiska maskineriet gick mycket grundligt till väga.

På andra våningen ligger också Hall of Remembrance (Minneshallen), där bibeltexter som 5 Moseboken 30:19 och 1 Moseboken 4:9, 10 är inristade i marmorväggarna. Här ges flera bevis för att Jehovas vittnen utsattes för förföljelse, till exempel den lila triangel som de  var tvungna att bära som identitetsmärke. Håller man ögonen öppna är det lätt att se sådana lila trianglar under besöket här. Museet har mycket mer att erbjuda som är värt att undersöka närmare, däribland många olika hjälpmedel för forskning som finns på femte våningen.

När vi lämnar museet och kommer ut på gatan drar vi en lättnadens suck. Men låt oss nu förflytta oss till det nyaste museet här i Washington som visar en annan del av historien och också berättar om försök till folkmord.

Det mest amerikanska museet av alla

Det senaste museet i Smithsonian Institution hedrar minnet av Amerikas tidigaste invånare – de mer än 500 indianfolk som bodde i landet innan européer eller afrikaner ens hade satt sin fot där. Det är National Museum of the American Indian (NMAI), och det ligger vid National Mall bredvid Air and Space Museum. Det invigdes den 21 september 2004. Museet är lätt att känna igen tack vare den ovanliga rundade arkitekturen. Det är 23 000 kvadratmeter stort och täckt med kasotakalksten från Minnesota, och det ger intrycket av ”ett skiktat stenblock som formats av vind och vatten”.

Vad kan man förvänta att få se där? De fem stora öppningsutställningarna ”visar ungefär 7 000 av den världsberömda NMAI-samlingens närmare 800 000 etnografiska och arkeologiska föremål”. (Insight, nyhetsbrev från Smithsonian Institution) Här finns korgar, krukor och pärlarbeten som representerar så vitt skilda indianfolk som mapuche i Chile, quechua i Peru, lakota i USA och anishinabe i Canada.

 Syftet med museet är enligt dess grundare, Walter Richard West j:r, som är sydcheyenne, att ”rätta till missuppfattningar och hjälpa alla, både infödda amerikaner och andra, att få en bättre förståelse av den amerikanska urbefolkningens liv och kultur”. Det tar omkring två timmar att gå runt och titta på den här utställningen. Vad blir vårt nästa stopp på vår snabba rundtur bland Washingtons många utställningar?

Konst från olika århundraden

Låt oss helt enkelt gå tvärs över parkstråket till det magnifika National Gallery of Art, som öppnades 1941. Här får vi se konst från åtta århundraden. Men om du älskar konst, är det nog bäst att du går hit när museet öppnar nästa dag, eftersom det – beroende på vilken konstepok du föredrar – kommer att ta flera timmar att gå igenom, titta på och meditera över allt som den här underbara samlingen har att erbjuda. Som väl är finns det gott om sittplatser för dem som vill sätta sig för att studera något särskilt konstverk eller bara vila.

Eftersom det främst var katolska kyrkan som finansierade konsten mellan 1200-talet och 1400-talet, har flertalet målningar religiösa motiv. Här på museet finns Giottos ”Madonnan och barnet” och verk av Leonardo da Vinci. Från 1500-talet finns Rafaels ”Albamadonnan” (cirka 1510) och verk av bland andra Tintoretto och Tizian. De som studerar Bibeln är säkert intresserade av Tintorettos målning ”Kristus vid Gennesarets sjö” (omkring 1575–1580) som skildrar Kristi lärjungar i en fiskebåt i stormigt väder. En annan biblisk målning är ”Jesus driver ut månglarna ur templet” av El Greco. Jämför konstnärernas sätt att måla – lägg märke till de intensiva färgerna och dramatiska rörelserna i El Grecos målning.

I samlingen från 1600-talet finns bland annat målningar av Rubens och Rembrandt. Även här finns något för dem som läser Bibeln. De kommer säkert att fängslas av Rubens skildring ”Daniel i lejongropen”, målad omkring 1615. Lägg märke till hur lugn Daniel ser ut när han tackar Gud för att han blivit räddad. Men nu tar vi ett stort steg framåt i tiden, till 1800-talet och de franska impressionisterna.

Här finns en av de bästa impressionistiska konstsamlingarna utanför Paris. För en som under många år bara har sett reproduktioner är det en njutning att stå framför en originalmålning. Berömda verk av Cézanne, Manet, Renoir, Degas och Monet får en att tappa andan när man studerar konstnärernas teknik och återgivning av ljuset. Här finns också några fantastiska verk av amerikanska konstnärer, till exempel Mary Cassatt (”Lekande barn på stranden”), James Abbott McNeill Whistler (”Flicka i vitt”) och Winslow Homer (”Det friskar i”).

Det finns ytterligare en utställning som du kanske vill se, nämligen den i East Building som visar modern och samtida konst. På gården finns till exempel en del stora skulpturer av bland andra Alexander Calder och Henry Moore. Här kan du också se en gobeläng av den katalanske konstnären Joan Miró.

Som du förstår kan National Gallery hålla dig sysselsatt i timmar, eller i alla fall så länge du orkar. Naturligtvis finns det flera andra konstmuseer som du kan besöka, exempelvis Corcoran Gallery of Art som har en fin samling av europeiska och amerikanska konstverk, inbegripet impressionistiska målningar av Monet och Renoir. Där finns också den största samlingen målningar utanför Frankrike av Jean-Baptiste Camille Corot. Hur mycket tid och ork har du? Det är det som avgör hur många fler museer du kan besöka.

Hur som helst kommer du att lämna Washington med större uppskattning för konst och kultur. Och kanske förstår du bättre vad den franske författaren Destouches en gång sade: ”Kritiken är lätt, men konsten är svår.” Ditt besök kanske också kan inspirera dig att besöka de museer och gallerier som finns på din hemort. Gå dit, och lägg märke till hur stort inflytande religionen och Bibeln har haft på den konst som visas där.

[Fotnot]

[Bild på sidan 14]

Smithsonian Castle

[Bildkälla]

Smithsonian: Foto av Eric Long

[Bilder på sidorna 14, 15]

I National Air and Space Museum finns ”Flyer” från 1903 (till höger) och Lindberghs ”Spirit of St. Louis” (nedan)

[Bilder på sidan 15]

Bureau of Engraving and Printing lockar många besökare

[Bild på sidan 16]

Tower of Life sträcker sig upp genom tre våningar

[Bild på sidan 16]

En fångdräkt som bars av ett Jehovas vittne i ett koncentrationsläger

[Bild på sidan 17]

United States Holocaust Memorial Museum

[Bild på sidan 17]

Helene Gotthold

[Bildkälla]

USHMM, genom tillmötesgående från Martin Tillmans

[Bild på sidan 18]

National Museum of the American Indian har en ovanlig rundad arkitektur

[Bildkälla]

Foto av Robert C. Lautman

[Bild på sidan 18]

Munblåst glasvas av en nutida indiankonstnär

[Bildkälla]

Foto av Ernest Amoroso, © Smithsonian Institution/National Museum of the American Indian

[Bild på sidan 18]

Winslow Homers ”Det friskar i”, National Gallery of Art

[Bildkälla]

Winslow Homer, ”Det friskar i”, gåva från W. L. and May T. Mellon Foundation, bild: © Board of Trustees, National Gallery of Art, Washington

[Bildkällor på sidan 15]

Överst: Bakgrund: Smithsonian: Foto av Dane Penland; flygplan: © Mark Polott/Index Stock Imagery; guidetur: Foto av Carolyn Russo/NASM; tre foton nederst: Genom tillmötesgående från Department of the Treasury, Bureau of Engraving and Printing