En skadad sparv får ett nytt hem

”HAR vi inte redan tillräckligt att göra?” sade jag till min fru när hon kom hem med en liten gråsparv som fallit ur sitt bo. Men när jag tittade närmare på den darrande fågeln mjuknade jag. Men jag undrade hur den här sköra varelsen skulle kunna överleva. *

Till en början fick vi truga vår gäst att äta lite mosad mat. Men redan nästa dag skrek den lilla sparven efter mat med jämna mellanrum. Kvittret hördes ända ut i trapphuset, trots att vår lägenhet har dubbla dörrar!

Man såg på fjäderdräkten att det var en hona. Med tiden återfick den sina krafter och lärde sig flyga. Däremot gick det inte att återanpassa den till dess naturliga miljö. Kanske var den inte tillräckligt modig för att lämna huset. Därför köpte vi en fågelbur och ”adopterade” den lilla sparven. Den fick heta ”Spatzi”, som är en diminutivform av det tyska ordet för sparv.

En dag lagade vi till lite ris, som verkar vara en av Spatzis favoriträtter. Eftersom riset var varmt, ställde min fru det åt sidan och gav Spatzi några frön i stället. Vad tyckte vår lilla fågel om det? Den böjde ner huvudet och föste fröna över bordskanten med näbben! Min fru och jag tittade häpet på varandra och skrattade. Vi lade raskt lite avsvalnat ris framför Spatzi, som nu blev nöjd!

När man tar hand om denna härliga lilla fågel påminns man om det Jesus sade till sina lärjungar: ”Säljs inte två sparvar för ett mynt av ringa värde? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Faders vetskap.” Sedan sade han till dem: ”Var därför inte rädda: ni är värda mer än många sparvar.” (Matteus 10:29–31)

Det är verkligen tröstande att veta att Jehova ser vilka svårigheter vi går igenom och att han kommer ihåg vår uthållighet. (Jesaja 63:9; Hebréerna 6:10) Vår medkänsla med en liten fågel är bara ett bevis för hur mycket Jehova älskar dem som tjänar honom. – Från en av våra läsare.

[Fotnot]