Från manus till film

UNDER de senaste årtiondena har Hollywood producerat många filmer som blivit publik- och kassasuccéer. Hollywoods filmproduktion påverkar hela världen, eftersom många amerikanska filmer har premiär utomlands bara några veckor eller, i vissa fall, dagar efter premiären i USA. Och en del filmer har till och med premiär samma datum världen över. Dan Fellman, en direktör vid Warner Brothers Pictures, säger: ”Utlandet är en växande och mycket spännande marknad, så när vi gör filmer har vi också den globala marknaden i tankarna.” Det som händer i Hollywood påverkar nu mer än någonsin nöjesindustrin över hela världen. *

Men att få en film att gå med vinst är inte så lätt som man kan tro. Många filmer måste dra in mer än 100 miljoner dollar för att bara täcka produktions- och marknadsföringskostnaderna. Och om filmen skall bli en succé eller inte beror helt och hållet på vad publiken tycker, och den kan vara mycket oberäknelig. ”Man kan aldrig veta vad som vid en viss tidpunkt tilltalar publiken”, säger David Cook, professor i filmstudier vid Emory University. Vad gör då filmproducenterna för att få en film att gå hem hos publiken? För att få svar på den frågan behöver vi först få en inblick i hur man gör film. *

Förarbetet

Förarbetet tar oftast längst tid och är något av det viktigaste när det gäller att göra film. Precis som det är med alla stora projekt är förberedelse vägen till framgång. Förhoppningen är att de pengar man lägger ut under förarbetet skall betala sig många gånger om under inspelningen.

För att kunna göra en film måste man först och främst ha en handling, påhittad eller baserad på en verklig händelse. En författare skriver ner handlingen i ett manus. Manuset kan komma att ändras flera  gånger innan man färdigställt den slutliga versionen, som brukar kallas inspelningsmanus. Det innehåller både dialogen i filmen och en kort beskrivning av själva handlingen. Där finns också upplysningar om sådana tekniska detaljer som kamerarörelser och scenövergångar.

I ett tidigt skede kan en producent erbjudas att köpa filmmanuset. * Vilket slags filmmanus skulle en producent kunna tänkas vara intresserad av? En typisk sommarfilm riktar sig till tonåringar och yngre vuxna – ”popcorngenerationen”, som en filmkritiker kallar den. En producent kan därför vilja ha en story som drar till sig en ung publik.

Ännu bättre är det om man lyckas få tag i ett manus som tilltalar både unga och gamla. En film om en superhjälte i serietidningarnas värld kommer till exempel med all säkerhet att locka till sig barn som känner till den här hjälten. Och sannolikt kommer också deras föräldrar att följa med dem. Men vad gör filmproducenterna för att locka till sig tonåringar och unga vuxna? ”Häftigt innehåll” är nyckeln, skriver Liza Mundy i The Washington Post Magazine. Ett sätt att ”få en film att dra in maximalt med pengar och få den att tilltala alla grupper” är att använda ett vulgärt språk, scener med brutalt våld och en stor dos sex.

Om en producent tror på ett filmmanus kan han köpa det och försöka skriva kontrakt med någon ansedd regissör och någon berömd skådespelare eller skådespelerska. Om han lyckas anlita en berömd regissör och en välkänd filmstjärna, kommer filmen att bli mer uppmärksammad när den släpps. Och redan i detta tidiga skede kan kända namn locka till sig de investerare som behövs för att finansiera filmen.

I förberedelsen ingår också att framställa ett storyboard, som innebär att man gör en serie skisser som visar olika sekvenser av filmen, speciellt de scener där det är mycket action. Det här sparar mycket tid för fotografen under filmningen, eftersom det fungerar som en arbetsritning. Regissören och manusförfattaren Frank Darabont säger: ”Det finns inget värre än att på plats slösa bort en inspelningsdag med att försöka lista ut var man bäst skall placera kameran.”

Det finns också många andra viktiga frågor som måste avgöras under förberedelserna. Var skall man göra filminspelningarna? Kommer det att bli nödvändigt med resor? Hur skall man bygga och utforma interiörer? Vilka kläder behövs? Vem skall sköta ljus, sminkning och frisyrer? Hur är det med ljud, specialeffekter och stuntmän? Det här är bara några av de frågor som man måste tänka på redan innan filminspelningarna börjar. Tittar du på eftertexten till en storfilm kommer du att se namnen på hundratals människor som har medverkat i projektet. ”Det krävs en hel stad med människor för att göra en långfilm”, säger en tekniker som har arbetat med många filmer.

 Inspelningen

Det kan vara tidskrävande, tröttsamt och dyrt att spela in en film. En enda förlorad minut kan kosta tusentals dollar. Ibland kan skådespelare, medarbetare och utrustning behöva förflyttas till en avlägsen del av jorden. Men oavsett platsen, så tar varje filmdag en betydande del av budgeten.

Ljustekniker, frisörer och sminkörer är bland de första som anländer till platsen. Det kan ta flera timmar varje arbetsdag att göra en filmstjärna redo för kameran. Sedan börjar en lång dag av filminspelning.

Regissören övervakar noggrant inspelningen av varje scen. Till och med en ganska enkel scen kan ta en hel dag att filma. De flesta scener i en film spelas in med en enda kamera, och därför måste man för varje kameravinkel ta om scenen. Den här proceduren kallas tagning, och man kan behöva göra om en tagning flera gånger för att få bästa resultat eller för att rätta till ett tekniskt problem. För större scener kan man behöva göra 50 tagningar eller mer. Efteråt, vanligtvis vid slutet av inspelningsdagen, tittar regissören igenom alla tagningar och beslutar vilka som skall sparas. Allt som allt kan hela inspelningsprocessen ta veckor eller till och med månader.

Efterarbetet

Under efterarbetet klipps scenerna ihop till en sammanhängande film. Först synkroniseras ljudspåret med filmen. Sedan monterar  klipparen ihop materialet till en preliminär version av filmen, en grovklippt version.

I det här skedet lägger man också på ljudeffekter och visuella effekter. Specialeffekter, som hör till det mest komplicerade när man gör en film, skapas ofta med datorer. Resultatet kan bli effektfullt och realistiskt.

Under efterarbetet lägger man också på filmmusiken, som blir allt viktigare i dagens filmer. ”Filmindustrin ställer nu större krav på nyskriven filmmusik än någonsin tidigare – inte bara musik för tjugo minuter eller för några väl valda snuttar vid dramatiska ögonblick, utan ofta för mer än en timme”, skriver Edwin Black i Film Score Monthly.

Ibland visas en nyredigerad film för en utvald publik, kanske för några vänner till regissören eller några kolleger som inte har medverkat i skapandet av filmen. Beroende på deras reaktion kan regissören ta om eller ta bort vissa scener. Det har hänt att man har gjort om slutet på en film på grund av att den utvalda publiken reagerade negativt på originalversionen.

Till slut är det dags för den färdiga filmen att premiärvisas på biograferna. Och det är först nu som det står klart om filmen kommer att bli en succé eller en flopp eller något mitt emellan. Men här är det mer som står på spel än pengarna. Flera misslyckanden kan minska en skådespelares chanser att få arbete och förstöra en regissörs rykte. ”Jag har sett flera av mina jämnåriga ge upp efter ett par misslyckanden”, säger regissören John Boorman när han tänker tillbaka på sin första tid inom filmbranschen. ”Den hårda verkligheten inom filmbranschen är att du förlorar ditt jobb om du inte drar in pengar till din arbetsgivare.”

De flesta som besöker en biograf tänker naturligtvis inte på om en filmskapare får behålla sitt arbete eller inte. De är förmodligen mer intresserade av frågor som: Är det här en bra film? Är den värd biljettpriset? Kommer jag att tycka att filmen är chockerande eller anstötlig? Är den lämplig för mina barn? Hur kan du få svar på sådana här frågor när du skall välja vilken film du skall se?

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 6]

”Man kan aldrig veta vad som vid en viss tidpunkt tilltalar publiken.” – David Cook, professor i filmstudier

[Ruta/Bilder på sidorna 6, 7]

HUR MAN FÅR EN FILM ATT BLI EN KASSASUCCÉ

Filmen är klar. Den är redo att ses av miljoner. Kommer den att bli en succé? Låt oss se på några av de metoder som filmproducenter använder sig av för att marknadsföra sin produkt och få den att bli en försäljningssuccé.

▪ BUZZ: Ett av de mest effektiva sätten att skapa förväntan inför en film är det som inom nöjesindustrin kallas för buzz, dvs. att få människor att börja prata om den. Detta kan ibland börja månader innan filmen har premiär. Det kanske meddelas att det skall komma en uppföljare till en tidigare storfilm. Kommer samma filmstjärnor att medverka i filmen? Kommer den att vara lika bra (eller lika dålig) som den förra filmen?

Ibland får man i gång pratet om något som är kontroversiellt i en film – kanske den innehåller ovanligt detaljerade sexscener för att vara en konventionell film. Är scenen verkligen så skandalös? Har filmen ”överskridit gränsen” för mycket? En film som väcker allmän debatt på det här sättet innebär gratisreklam för filmproducenterna, och det garanterar ofta en storpublik när den premiärvisas.

▪ MEDIER: Mer traditionella sätt för marknadsföring är annonstavlor, tidningsreklam, TV-reklam, filmtrailers som visas på biograferna före en långfilm och intervjuer där filmstjärnorna gör reklam för sin senaste film. Nu är Internet ett av de viktigaste redskapen för filmreklam.

▪ PRYLAR: Reklamartiklar kan dra stor uppmärksamhet till en films premiär. Till en film som byggde på en hjälte från seriernas värld såldes till exempel produkter som hade samband med filmens innehåll, däribland lunchboxar, muggar, smycken, kläder, nyckelringar, klockor, lampor och spel. ”Normalt sett har 40 procent av produkterna som har anknytning till en film sålts redan innan filmen har släppts”, skriver Joe Sisto i en tidskrift från det amerikanska advokatsamfundet.

▪ VIDEOFILMER: Om en film inte drar in tillräckligt med pengar på biljettförsäljningen, kan det kompenseras när den släpps på video. Bruce Nash, som håller reda på intäkterna för filmer, säger att ”videomarknaden står för 40 till 50 procent av inkomsterna”.

▪ ÅLDERSGRÄNSER: Filmproducenter har lärt sig att dra fördel av systemet med åldersgränser. Material kan till exempel medvetet sättas in i en film för att den skall få en högre åldersgräns, vilket gör att filmen verkar vara avsedd för vuxna. Å andra sidan kan tillräckligt med klipp göras för att undvika att filmen klassificeras som barnförbjuden och därmed göra det lättare att rikta in marknadsföringen på tonåringar. Liza Mundy skriver i The Washington Post Magazine att tonårsklassificeringen ”har utvecklats till reklam: Filmstudior använder den till att sända ut budskap till tonåringar – och barn som längtar efter att bli tonåringar – att filmen kommer att vara häftig.” Klassificeringssystemet skapar ett slag av ”spänning mellan föräldrar och barn”, skriver Mundy, ”för det varnar föräldern men lockar barnet”.

 [Bilder på sidorna 8, 9]

HUR MAN GÖR FILM

MANUS

STORYBOARD

KLÄDER

SMINKNING

INSPELNING

 INSPELNING AV SPECIALEFFEKTER

MUSIKINSPELNING

LJUDMIXNING

DATORANIMATION

KLIPPNING