Lär känna den flygande  ekorren

FRÅN ”VAKNA!”:S MEDARBETARE I FINLAND

EKORRAR förekommer nästan överallt på jorden, men det är få som är så speciella som den sibiriska flygekorren. * Kan den här lilla gnagaren verkligen flyga? Vad är det för ett djur, och varför är det så sällan man får se det?

Hur kan de glidflyga?

Alla trädekorrar hoppar visserligen från träd till träd, men ingen av dem kan mäta sig med flygekorren. De här gnagarna kan hoppa upp till 80 meter! Hur bär de sig åt?

Flygekorren har ett aerodynamiskt glidmembran, eller en flyghud, som skulle imponera på vilken flygingenjör som helst. ”Framtill stöds det av en broskstav som utgår från vardera handloven”, förklaras det i boken The World of the Animals. ”Membranet verkar inte vara något annat än två lager hud, men det har ett tunt skikt av muskler som gör att flygekorren kan öppna och forma membranet till en bärande yta med aerodynamiska egenskaper.”

Flygekorren påminner om en tillplattad handske när den glidflyger mellan träden. När den inte glidflyger ser det ibland ut som om den har på sig en grå pälskappa som är flera nummer för stor!

Hur kan den flyga utan att kollidera med något? Svansen fungerar som ett luftroder som den styr glidflygningen med. Precis innan den skall landa på en trädstam fäller den ut sin ”bromsande fallskärm” – dvs. den vänder upp kroppen i vertikalt läge. Det är mycket sällan en flygekorre gör en missbedömning och faller till marken.

Den här pälsklädda ”glidflygaren” har också hjälp av att den inte väger så mycket. I genomsnitt väger en fullvuxen flygekorre bara 150 gram och är 20 centimeter lång. Öronen är små och saknar tofsar och hindrar därför inte flygningen.

En nattflygare

Flygekorren har unika ögon som ser ut som stora svarta pärlor. Till skillnad från andra ekorrar är flygekorren ett nattaktivt djur. Den behöver därför god syn för att hitta sin favoritföda – hängen och blad av lövträd och knoppar av barrträd. Eftersom det inte finns så mycket föda på vintern, lägger flygekorren på hösten upp små förråd av hängen i gömställen bland trädgrenar och i trädhål.

När våren kommer har en del flygekorrar så fullt upp med att leka att de glömmer att ta sin eftermiddagslur. Vid den här tiden på året har ekorrarna också något annat i tankarna, nämligen parningen. När honan blivit tillräckligt imponerad av hanens flyguppvisningar är det dags att leta reda på ett bo, kanske ett fågelbo, om ett sådant finns att få tag i, eller ett trädhål. Vanligtvis har flygekorren många bon i bruk samtidigt. Några används  som matförråd, andra som reservbostäder. En del flygekorrar har bon till och med i lador. Men till skillnad från andra ekorrar håller flygekorren aldrig till inne i stan!

Sent på våren eller tidigt på sommaren föder mamman en kull på två eller tre ungar. Hon har sedan fullt upp med att mata dem, även under dagtid. När ungarna föds är de inte större än dina fingertoppar, men innan hösten är slut har de ”flugit” ur boet!

Varför så svår att få syn på?

Varför är det så sällan man får syn på en flygekorre? En orsak är att det här lilla nattaktiva djuret rör sig mycket tyst uppe bland trädtopparna och inte är så lätt att upptäcka. Dessutom trivs flygekorren bäst i de nordliga blandskogarna som sträcker sig från Östersjön genom den ryska tajgan till Stilla havet.

Det verkar som om flygekorrens överlevnad är tryggad tack vare de stora skogarna i Sibirien. Men precis som andra djurarter som bygger bon i håligheter i träd har flygekorren förlorat många av sina boplatser på grund av skogsskövling. I Finland, flygekorrens västligaste utbredningsområde, skyddas den av EU-bestämmelser. Om någon får se så mycket som en skymt av en flygekorre uppe bland trädtopparna eller upptäcker spillning från den, kan det förhala eller avbryta ett helt byggnadsprojekt.

Flygekorrarna är naturligtvis omedvetna om konsekvenserna av sin spillning, och ingenting tycks störa deras rutiner. När skymningen faller över skogarna i norr, sticker tusentals små nosar fram ur hålor i träd. Det rycker i långa morrhår och gungar i spröda trädgrenar. Då är flygekorrarna i farten igen!

[Fotnot]

[Bild på sidan 23]

Hängen, flygekorrens favoritföda

[Bild på sidan 24]

En flygekorrunge

[Bildkälla på sidan 22]

Ilya Lyubechanskii/BCIUSA.COM

[Bildkälla på sidan 23]

Flygekorrar: Benjam Pöntinen

[Bildkälla på sidan 24]

Flygekorrar: Benjam Pöntinen