Vilka filmer skall du se?

ALLT sex och våld och alla svordomar som förekommit på filmduken har under de senaste årtiondena väckt olika reaktioner. Vissa säger att en viss sexscen är omoralisk, medan andra hävdar att den är konstnärlig. Vissa menar att våldet i en film är omotiverat, medan andra menar att det är berättigat. Vissa anser att en dialog som är full av svordomar är anstötlig, medan andra påstår att den är realistisk. Det en betraktar som motbjudande, menar andra är inom ramen för yttrandefriheten. När man lyssnar till båda sidor, kan det verka som om det bara gällde vilken innebörd man lägger i orden.

Men filminnehållet är inte något man skall ta lätt på. Det är något som med all rätt berör både föräldrar och alla som sätter värde på moraliska värderingar. ”Varje gång jag tar risken att mot bättre vetande gå på bio känner jag mig alltid som en sämre människa när jag kommer ut”, säger en ung kvinna. ”Jag skäms för dem som har gjort den här smörjan, och jag skäms för mig själv. Det är som om det jag just tittat på har försvagat min karaktär.”

Man sätter upp normer

Oron över innehållet i filmer är inte något nytt. I början av filmens historia blev det stor uppståndelse över sexuella anspelningar och kriminella element som förekom på filmduken. På 1930-talet infördes till slut en produktionskod i USA som kraftigt begränsade vad som kunde visas på film.

Enligt The New Encyclopædia Britannica var denna nya kod för filmer ”mycket hämmande och innebar att nästan allt som är normalt för en vuxen att uppleva inte fick visas på film. Det var förbjudet att visa passionerade kärleksscener, och man fick inte ens ge en antydan om äktenskapsbrott, otillåtet sex, förförelse och våldtäkt, såvida detta inte var absolut nödvändigt för handlingen och förövarna straffades hårt i slutet av filmen.”

När det gällde våld var det ”förbjudet att visa eller diskutera moderna vapen, detaljerat skildra ett brott, visa hur brottslingar dödade  poliser, visa överdriven brutalitet eller för mycket blod eller skildra mord och självmord, förutom när det var nödvändigt för handlingen. ... Brott fick under inga omständigheter framställas som berättigade.” Sammanfattningsvis framhölls det i koden att ingen film fick produceras som kunde sänka åskådarens moraliska standard.

Från restriktioner till åldersgränser

På 1950-talet var det många producenter som ignorerade koden, eftersom de tyckte att reglerna var föråldrade. Därför slopades koden 1968 och ersattes av ett klassificeringssystem med åldersgränser. * Med detta system kunde en film skildra sex och våld, men den skulle märkas med en symbol så att allmänheten förvarnades om att innehållet enbart var för vuxna. Enligt Jack Valenti, som var ordförande i Motion Picture Association of America i nästan 40 år, var målet ”att förvarna föräldrar så att de skulle kunna fatta egna beslut om vilka filmer deras barn skulle få se och inte få se”.

När klassificeringssystemet infördes brast fördämningarna. Filmmanus i Hollywood översvämmades av sex, våld och svordomar. Den nya frihet som filmskapare nu hade utlöste en jättevåg som inte kunde hejdas. Men genom klassificeringen av filmerna blev allmänheten förvarnad. Men talar det här systemet med åldersgränser om allt som du behöver veta?

Vad du inte kan utläsa av systemet med åldersgränser

En del tycker att man genom det här systemet har kommit att tillåta allt mer. Deras misstankar får stöd av en undersökning som gjorts vid Harvard School of Public Health, där man fann att filmer som anses vara acceptabla för yngre tonåringar nu innehåller mer våld och detaljerade sexscener än vad de skulle ha gjort för bara ett årtionde sedan. Undersökningen visade att ”filmer med samma åldersgräns kan skilja sig mycket åt när det gäller mängden och slaget av potentiellt anstötligt innehåll” och att ”enbart åldersbaserad klassificering inte kan ge tillräcklig information om hur mycket våld, sex, svordomar och annat som förekommer i en film”. *

Föräldrar som utan vidare låter sina barn gå ensamma på bio kanske inte är medvetna om vad som anses vara lämpligt att titta på i dag. Så här beskriver exempelvis en filmkritiker huvudpersonen i en film, som i USA klassificerats som lämplig för tonåringar: ”En frigjord 17-årig tjej som dagligen dricker sig berusad, använder droger, deltar i vilda fester och har aggressivt sex med en kille som hon precis har träffat.” Det här slaget av innehåll är inte ovanligt. I The Washington Post Magazine påpekas det att anspelningar på oralsex verkar ”accepteras rutinmässigt” i filmer som klassificeras som lämpliga för tonåringar. Så det är tydligt att åldersgränser inte bör vara den enda faktorn när det gäller att bedöma innehållet i en film. Finns det en bättre vägledning?

”Hata det onda”

Åldersgränser är ingen ersättning för ett genom Bibeln övat samvete. De kristna strävar efter att i alla sina beslut, däribland dem som gäller nöjen, tillämpa rådet i Psalm 97:10: ”Hata det onda.” En människa som hatar det onda kan inte tänka sig att låta sig underhållas av sådant som Gud hatar.

Särskilt föräldrar behöver vara noga med vilka filmer de låter sina barn titta på. Det skulle vara naivt att bara ta en snabb titt på åldersgränserna. Det är mycket möjligt att en film som klassificeras  som lämplig för ditt barns ålder främjar värderingar som du som förälder inte godkänner. Det här är knappast överraskande för kristna, eftersom världen har accepterat ett sätt att tänka och handla som är i strid med Guds normer. * (Efesierna 4:17, 18; 1 Johannes 2:15–17)

Det här betyder inte att alla filmer är dåliga. Men man bör vara försiktig. I Vakna! för 22 maj 1997 sades följande: ”Var och en av oss måste noga tänka igenom saken och fatta beslut som gör att vi kan ha ett rent samvete inför Gud och människor.” (1 Korinthierna 10:31–33)

Hur man finner lämplig underhållning

Hur kan föräldrar vara selektiva när det gäller att välja vilka filmer deras familj skall titta på? Följande uttalanden från föräldrar runt om i världen kan vara till hjälp för dig när det gäller att hitta sund underhållning för din familj. (Se också rutan på sidan 14, ”Andra former av rekreation”.)

”Min fru eller jag följde alltid med våra barn på bio när de var yngre”, säger Juan i Spanien. ”De gick aldrig ensamma eller bara med andra barn. Nu när de är tonåringar går de aldrig på en filmpremiär. Innan de går och ser en film läser vi recensionerna av den eller hör vad andra som vi litar på säger om den. Sedan beslutar vi som familj om vi skall se den eller inte.”

Mark i Sydafrika uppmuntrar sin son som är i tonåren att säga sin mening om det som visas på biograferna. ”Min fru och jag tar initiativet och frågar honom om vad han tror om en film”, säger Mark. ”Det gör att vi får höra hur han tänker och kan resonera med honom. Det hjälper oss att välja filmer som vi alla kan se tillsammans.”

Rogerio i Brasilien tar sig tid till att tillsammans med sina barn analysera de filmer de vill se. ”Vi läser vad filmkritiker  säger om filmen”, säger han. ”Jag går till videobutiken med dem för att lära dem hur man på omslaget kan se sådant som visar att en film kan vara olämplig.”

Matthew i Storbritannien tycker att det är bra att tala med sina barn om de filmer som de vill se. ”Från tidig ålder”, säger han, ”har våra barn fått vara med och resonera om innehållet i de filmer som vi i familjen funderat på att se. Om vi kom fram till att vi inte skulle se en viss film, sade min hustru och jag inte bara nej, utan vi förklarade också varför.”

En del föräldrar har också upptäckt att de har hjälp av Internet när de vill ta reda på mer om en film. Det finns flera webbplatser som ger detaljerade beskrivningar av innehållet i filmer. De kan ge en klarare bild av vilka värderingar som framförs i en viss film.

Nyttan av ett övat samvete

Bibeln talar om dem som ”har fått sin uppfattningsförmåga övad till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14) Föräldrars mål bör därför vara att ge sina barn värderingar som kommer att hjälpa dem att fatta visa beslut när de sedan har frihet att själva välja sin underhållning.

Många ungdomar bland Jehovas vittnen har fått stor hjälp av sina föräldrar att göra detta. Bill och Cherie i USA tycker om att gå på bio med sina två tonårspojkar. ”När vi går från biografen”, säger Bill, ”diskuterar vi ofta filmen i familjen, vilka värderingar den förespråkar och om vi instämmer i det eller inte.” Bill och Cherie inser naturligtvis vikten av att vara selektiva. ”Vi läser om filmen i förväg, och vi skäms inte för att lämna biografen om det förekommer något olämpligt som vi inte hade förväntat oss”, säger Bill. Genom att låta barnen vara med i resonemanget om de skall se en film eller inte tycker Bill och Cherie att barnen får hjälp att utveckla en stark känsla för vad som är rätt och orätt. ”De har blivit förståndigare när det  gäller att välja vilka filmer de skall se”, säger Bill.

I likhet med Bill och Cherie har många föräldrar hjälpt sina barn att öva sin uppfattningsförmåga när det gäller nöjen. Det är sant att mycket av det som produceras inom filmindustrin inte är lämpligt. Men det finns sund och stimulerande underhållning som de kristna kan njuta av när de låter sig vägledas av Bibelns principer.

[Fotnoter]

[Ruta/Bilder på sidan 12]

”VI TAR BESLUTEN TILLSAMMANS”

”När jag var yngre brukade hela familjen gå på bio tillsammans. Nu när jag är äldre får jag gå utan mina föräldrar. Men innan de låter mig gå vill de veta filmens titel och vad den handlar om. Har de inte hört talas om filmen, läser de recensionerna eller tittar på de filmtrailers som visas på TV. De söker också efter information om filmen på Internet. Om de inte tycker att filmen är lämplig, förklarar de varför, och de låter mig säga vad jag tycker. Vi talar öppet med varandra, och vi tar besluten tillsammans.” – Héloïse, 19, Frankrike.

[Ruta/Bild på sidan 13]

RESONERA OM DET!

”Om föräldrar förbjuder något utan att erbjuda något annat i stället som är sunt, kan barnen försöka tillfredsställa sina önskningar i hemlighet. När barnen vill titta på någon typ av osund underhållning säger därför en del föräldrar inte nej till det med en gång, men de ger dem inte heller sin tillåtelse. I stället ger de både barnen och sig själva tid att tänka över saken. Utan att bli upprörda resonerar de igenom saken under ett par dagar och frågar barnet varför han eller hon tycker att den här underhållningen skulle vara bra. När de har resonerat om saken ändrar sig ofta ungdomarna och kommer fram till samma slutsats som sina föräldrar, och de kan till och med tacka dem. Tillsammans med föräldrarna väljer de sedan ut någon annan underhållning som de kan glädja sig åt tillsammans.” – Masaaki, en resande tillsyningsman i Japan.

[Ruta/Bilder på sidan 14]

ANDRA FORMER AV REKREATION

▪ ”Då barn och ungdomar har en naturlig önskan att vara tillsammans med jämnåriga har vi alltid sett till att vår dotter har bra kamrater som hon kan vara tillsammans med under vårt överinseende. Det finns många föredömliga ungdomar i vår församling, som vi har uppmuntrat henne att umgås med.” – Elisa, Italien.

▪ ”Vi är mycket engagerade i våra barns fritidsaktiviteter. Vi organiserar sådana sunda aktiviteter som vandringar i naturen, grillfester, utflykter och bjudningar där medkristna i alla åldrar är med. Det gör att våra barn inte ser avkoppling som något som de bara skall ha tillsammans med sina jämnåriga.” – John, Storbritannien.

▪ ”Vi har märkt att det är uppmuntrande att bjuda hem medkristna. Våra barn gillar också att spela fotboll, så ibland ordnar vi så att vi spelar fotboll med andra.” – Juan, Spanien.

▪ ”Vi uppmuntrar våra barn att spela något musikinstrument. Vi gör också många saker tillsammans, till exempel spelar tennis och volleyboll, cyklar, läser och umgås med vänner.” – Mark, Storbritannien.

▪ ”Vi går regelbundet och spelar bowling, både som familj och tillsammans med vänner. Vi försöker också planera för att en gång i månaden göra något speciellt tillsammans. Vaksamhet är nyckeln för föräldrar att undvika problem.” – Danilo, Filippinerna.

▪ ”Det är ofta roligare att gå på olika evenemang än att bara sitta och titta på en film. Vi håller hela tiden ögonen öppna för lokala evenemang som konstutställningar, bilutställningar eller musikuppträdanden. Vid sådana tillfällen har man ofta möjlighet att samtala med varandra. Vi är också mycket noga med att det inte blir för mycket underhållning. Det tar inte bara för mycket tid, utan det gör också att det inte längre är lika roligt med sådant.” – Judith, Sydafrika.

▪ ”Allt som andra barn gör är inte lämpligt för mina barn, och det försöker jag få dem att förstå. Samtidigt försöker min man och jag att planera för sund underhållning för dem. Vi anstränger oss för att de inte skall säga: ’Vi går aldrig någonstans. Vi gör aldrig någonting.’ Tillsammans som familj går vi till parker och bjuder hem vänner från församlingen.” * – Maria, Brasilien.

[Fotnot]

[Bildkälla]

James Hall Museum of Transport, Johannesburg, Sydafrika

[Bild på sidan 11]

Läs filmrecensionerna INNAN du bestämmer dig

[Bild på sidorna 12, 13]

Föräldrar, lär era barn att vara selektiva