”Dansande hästar”

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SPANIEN

”Vem kan betrakta dina rytmiska steg, din fulländade precision, din fullständiga kontroll, dina geometriska rörelser – utan att hänföras?” – RAFAEL ALBERTI, SPANSK POET.

LJUSET släcks. Musiken börjar. En ryttare på en vit häst som dansar i takt med musiken kommer in i manegen. Ekipaget får sällskap av en grupp ryttare på hästar, som är perfekt samspelta i sina rörelser. De vackra djuren tar andan ur publiken när de utför de graciösa rörelserna.

Den kungliga andalusiska skolan för ridkonsten (La Real Escuela Andaluza del Arte Ecuestre) i Jerez de la Frontera i Spanien är världskänd för sina dansande hästar. Uppvisningen är verkligen en ”hästbalett”, och koreografin bygger på rörelser från klassisk dressyr och doma vaquera, ett slags spansk dressyr som påminner om westernridning. * Traditionell spansk musik och ryttarnas 1700-talskostymer förhöjer intrycket av uppvisningen ytterligare.

Den renrasiga spanska hästen

Hästarna som används på uppvisningen är renrasiga spanska hästar, kända som andalusier. Andalusiern är en gammal ras som levde i bergen på Iberiska halvön för tusentals år  sedan. Den här rasen var för romarna känd som en bra stridshäst.

Den andalusiska hästen har enastående egenskaper. Den är stark, snabb, stolt och lätthanterlig. Hästens värde består i dess speciella natur – den är både hetlevrad och lätthanterlig. Tack vare sin styrka och snabbhet kan andalusiern utföra mycket svåra rörelser och språng. Ändå är det ingen lätt uppgift att förvandla det här ståtliga djuret till en graciös dansare.

Träningen av det ståtliga djuret

Den kungliga ridskolan i Jerez de la Frontera grundades 1972 av Álvaro Domecq. Där tränas hästarna med hjälp av noggrant utförda gymnastiska övningar som bygger upp deras muskler. Så småningom kommer de att kunna utföra svåra rörelser i perfekt balans. Den här sortens dressyr praktiseras vid två berömda centra: Spanska ridskolan i Wien och den kungliga ridskolan i Jerez de la Frontera. Vid båda skolorna fängslas besökare av uppvisningarna, och även den mest krävande ridlärare skulle bli imponerad.

Både hästen och ryttaren behöver mycket träning för att bli så här skickliga. De tränar därför tillsammans sju timmar om dagen, fem dagar i veckan under en period av fyra år. Skolningen börjar med grunderna i dressyr där beridaren lär hästen att skritta på kommando. När den behärskar de här grunderna måste den lära sig att sätta bakbenen längre under sig och förflytta tyngdpunkten bakåt. Det här gör det möjligt för hästen att samla kraften till bakbenen, vilket är nödvändigt för att den skall kunna utföra de svårare rörelserna.

Rörelserna som hästen får lära sig delas in i två grupper: de naturliga och de inövade. De första förbättrar hästens naturliga gångarter – skritt, trav och galopp. De andra rörelserna som visas vid den kungliga ridskolan i Jerez de la Frontera kräver att häst och ryttare har ett mycket nära band till varandra. Det krävs stor precision och en enorm fysisk styrka för att kunna utföra de här rörelserna. (Se ”Hästbalettens grundläggande rörelser”.)

”För att kunna utföra den kungliga ridskolans svåra rörelser måste hästen och ryttaren ha ett väldigt bra förhållande till varandra”, säger José María Sánchez Cobos, chef för uppvisningarna vid skolan. ”Den andalusiska hästen anses vara en av de ädlaste hästraserna, och några hästar och ryttare blir verkligen nära vänner. Ändå händer det att vissa hästar och ryttare inte kommer överens med varandra, och då måste man byta.”

När José María får frågan om hur hästarna reagerar för musiken, förklarar han: ”Hästarna uppfattar inte musiken som vi gör, men det är tydligt att de påverkas av musiken de hör på uppvisningen. De reagerar utan tvivel på den traditionella musik som är en viktig del av showen, och det verkar som om de reagerar på publikens applåder.”

Hästarna påverkas av den omsorgsfulla skötsel de får vid skolan. De ryktas noggrant inför uppvisningen, och man spolar av dem varje dag efter träningen för att få bort svett och svalka av dem. Eftersom deras hud är känsligare än människors, behöver den speciell skötsel.

José María tillägger: ”Det finns ett spanskt talesätt som säger att hästen är din träningskamrat de sju första åren, din glädje de sju följande åren, och sedan är den till ingen nytta alls. Men det här är inte riktigt sant vid vår skola. En av våra hästar, Zamorano, uppträdde fortfarande vid 22 års ålder!”

All den här minutiösa skötseln och träningen resulterar i att hästarna till slut utför sina rörelser på uppvisningen. Då kan åskådarna själva se vilket utmärkt team häst och ryttare är och hur dessa eleganta, men samtidigt kraftfulla, hästar rör sig i takt med musiken. Inte undra på att Alberti i sista versraden i sitt poem, som citeras ovan, beskrev de här graciösa djuren som ”dansande hästar”.

[Fotnot]

 [Ruta/Bilder på sidan 17]

Hästbalettens grundläggande rörelser

Uttrycket ”rörelser” avser de olika övningar som hästen gör. Här följer några av den högre skolans grundläggande rörelser.

Piaff: Hästen travar rytmiskt på stället.

Passage: Hästen travar sakta och lyfter hovarna högt ovanför marken, vilket ger intryck av att den dansar.

Levad: Hästen lyfter upp frambenen högt ovanför marken och behåller sin position i 45 graders vinkel mot marken. Detta kräver enorm muskelkontroll och perfekt balans.

Courbette: Hästen hoppar framåt på bakbenen utan att sätta i frambenen i marken.

Capriole: Hästen hoppar upp i luften, och när den når den högsta punkten drar den in frambenen under sig och slår ut med bakbenen.

Häst och vagn

En annan konstart på uppvisningen är enganche, eller körning. Hästarna drar traditionella vagnar med perfekt samordnade rörelser, vilket också kräver år av träning. Hästarna och kuskarna i sin finaste utstyrsel utgör en vacker syn som förflyttar publiken till den tid då häst och vagn var det främsta transportmedlet.

[Bildkällor]

Piaff, passage och capriole: Fotografía cedida por la Real Escuela Andaluza; courbette, levad och ekipage: Fundación Real Escuela Andaluza del Arte Ecuestre

[Bildkälla på sidan 15]

Fotografía cedida por la Real Escuela Andaluza