Bibelns syn

Hur bör kristna se på karriärtänkande?

”VAD är det för fel med ära, rikedom och makt”? Den frågan ställdes i en rapport från en religiös organisation, under rubriken ”Etiska dilemman”. I rapporten hänvisades det till vad Gud sade till Abraham: ”Jag skall göra dig till en stor nation, och jag skall välsigna dig, och jag skall göra ditt namn stort.” (1 Moseboken 12:2)

I rapporten framhölls det att ”man inte bör försöka göra karriär på andras bekostnad”, men samtidigt citerades en känd rabbin som levde under det första århundradet och som sade: ”Om icke jag är för mig, vem är då för mig?” Slutsatsen i rapporten blev: ”Om vi inte själva utnyttjar vår potential, kommer ingen annan heller att göra det.” Kan alltför höga ambitioner bli ett etiskt dilemma för dem som vill tjäna Gud? Hur kan vi utnyttja våra förmågor och möjligheter? Är det fel att vara ambitiös och målinriktad? Vad är Bibelns syn på detta?

Var Abraham karriärinriktad?

Abraham omnämns i Bibeln som en man med enastående tro. (Hebréerna 11:8, 17) När Gud lovade Abraham att göra honom till en stor nation, och att göra hans namn stort, uppmuntrade han inte Abraham att tänka på sin egen personliga framgång. Gud upplyste i stället Abraham om sin avsikt att välsigna mänskligheten genom honom – en avsikt som vida övergår de mål som människor kan ha. (Galaterna 3:14)

Abraham tjänade Gud hängivet, och det fick honom att lämna Ur, trots att han tydligtvis var välbärgad och kunde leva ett bekvämt liv där. (1 Moseboken 11:31) Och för att bevara friden avstod Abraham längre fram villigt från att utnyttja sin ställning och auktoritet och lät sin brorson Lot välja den bästa delen av det land som de skulle bosätta sig i. (1 Moseboken 13:8, 9) Bibeln skildrar inte Abraham som en man som värnade om sin egen framgång. Det var i stället hans tro, lydnad och ödmjukhet som gjorde att Gud såg honom som en verklig ”vän”. (Jesaja 41:8)

En annorlunda syn på ställning, ära och inflytande

Karriärtänkande kan beskrivas som en önskan att få en hög ställning, bli uppmärksammad eller få makt och inflytande. I forna tider hade kung Salomo en hög ställning, han blev ärad, han hade stor makt och dessutom en stor förmögenhet. (Predikaren 2:3–9) Men intressant nog hade han inte haft sådana ambitioner. När Salomo ärvde kungadömet uppmanade Gud honom att be  om vadhelst han önskade. Salomo bad ödmjukt om ett lydigt hjärta och urskillningsförmåga för att klara av att styra över Guds utvalda folk. (1 Kungaboken 3:5–9) När han längre fram i livet beskrev hur stor rikedom och makt han hade fått, sade han att ”allt var tomhet och ett jagande efter vind”. (Predikaren 2:11)

Nämnde Salomo något om hur människor kan utnyttja sina förmågor på bästa sätt? Ja, på sätt och vis. Efter att ha tänkt tillbaka på allt han hade varit med om under sitt liv drog han slutsatsen: ”Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är hela den förpliktelse människan har.” (Predikaren 12:13) Människor kan nå sin fulla potential genom att göra Guds vilja, inte genom att skaffa sig ställning, rikedom eller inflytande.

Ödmjukhet upphöjer

Det är naturligtvis inte fel att ha en lagom portion självaktning. Bibeln uppmanar oss att älska vår nästa som vi älskar oss själva. (Matteus 22:39) Det är en naturlig önskan att vilja leva ett bekvämt liv och att vara lycklig. Men Bibeln uppmuntrar oss också att arbeta hårt och att vara ödmjuka och blygsamma. (Ordspråksboken 15:33; Predikaren 3:13; Mika 6:8) Det går oftast inte obemärkt förbi om någon är ärlig, pålitlig och arbetsam. En sådan människa har ofta lättare att hitta ett bra arbete och att bli respekterad. Det är utan tvivel bättre att följa en sådan kurs än att utnyttja andra för egna syften eller konkurrera med andra om en viss ställning.

Jesus rådde sina åhörare att inte välja en av de främsta platserna om de skulle närvara vid en bröllopsfest. Han gav dem rådet att välja den nedersta platsen för att möjligheten skulle stå öppen för värden att kanske anvisa dem en bättre plats. För att klart framhålla principen bakom rådet sade han: ”Var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.” (Lukas 14:7–11)

Sanna kristna undviker karriärtänkande

Bibeln visar att överdriven ambition har sin grund i människans ofullkomlighet. (Jakob 4:5, 6) Under en period i sitt liv hade aposteln Johannes alltför höga ambitioner. Han ville så gärna ha en framträdande ställning att han, tillsammans med sin bror, dristade sig att be Jesus om en hög ställning i Guds rike. (Markus 10:37) Men längre fram hade Johannes förändrat sitt tänkesätt. I sitt tredje brev uttrycker han sig i skarpa ordalag om Diotrefes, som, enligt Johannes, ”tycker om att inta främsta platsen”. (3 Johannes, vers 9, 10) Kristna i dag tar Jesu ord till hjärtat, ödmjukar sig och efterliknar den till åren komne aposteln Johannes, som hade lärt sig att undvika karriärtänkande.

Men det måste också sägas att en människas förmågor, goda gärningar och hårda arbete inte alltid är en garanti för att hon kommer att få erkännanden. Ibland blir människor med sådana kvaliteter belönade av andra, och ibland inte. (Ordspråksboken 22:29; Predikaren 10:7) Ibland kan den som är mindre kvalificerad få stort ansvar, medan någon som har bättre kvalifikationer blir förbisedd. I den här ofullkomliga världen är det inte alltid den som är mest kvalificerad som får stort ansvar och inflytande.

Karriärtänkande utgör inte ett etiskt dilemma för sanna kristna. Deras samvete, som är övat med hjälp av Bibeln, får dem att på alla sätt undvika att bli karriärister. De försöker helt enkelt att göra sitt bästa i alla situationer, ”till Guds ära”, och de lägger allt i hans händer. (1 Korinthierna 10:31) De kristna försöker utnyttja sina förmågor på bästa sätt genom att frukta Gud och hålla hans bud.

[Bild på sidorna 12, 13]

Uppmuntrade Gud Abraham att söka personlig framgång?