Ett virus som bör intressera kvinnor

CHRISTINA * hade varit gift i ett och ett halvt år när hon första gången gick till en gynekolog för att bli undersökt, och då togs också ett cellprov. Gynekologen fann något som oroade henne och rekommenderade Christina att gå igenom något som kallas kolposkopi. Läkaren fann en sjuklig förändring på livmoderhalsen och utförde en biopsi, vilket betyder att hon tog prov från den sjuka vävnaden för att ställa diagnos.

”Två veckor senare bad läkaren att jag och min man skulle komma för att få höra resultatet”, berättar Christina. ”Läkaren talade om att den sjukliga förändringen berodde på en infektion med humant papillomavirus och att den var långt gången. Hon förklarade att det fanns risk för att infektionen skulle leda till livmoderhalscancer och att den omedelbart måste behandlas.

När jag fick höra diagnosen började jag gråta. Den kom som en chock för både min man och mig. Redan nästa dag skulle jag få gå igenom en mindre operation. Den eftermiddagen kände jag mig mycket ledsen och orolig. Jag frågade mig: ’Varför just jag?’”

Christina hade läst att det här viruset överförs sexuellt. Hon kunde inte förstå hur hon hade kunnat bli smittad, för både hon och hennes man har alltid respekterat Bibelns höga moralprinciper.

En vanlig infektion

Faktum är att miljoner kvinnor över hela världen är smittade med humant papillomavirus (HPV), och den här infektionen betraktas som den vanligaste sexuellt överförda sjukdomen i världen. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är den här infektionen den främsta riskfaktorn när det gäller utvecklingen av livmoderhalscancer. *

 Över hela världen är det varje år många hundra tusen som får diagnosen HPV, och varje år dör många tusen kvinnor i livmoderhalscancer, som är en följd av den här infektionen. I utvecklingsländerna är HPV en av de största orsakerna till dödsfall på grund av cancer. Världsvitt sett är livmoderhalscancer den näst vanligaste formen av livmodercancer. Det är därför inte underligt att WHO kallar HPV ”ett globalt hälsoproblem”. Vad mer behöver vi veta om det här viruset?

Humant papillomavirus kan framkalla vårtor hos både män och kvinnor, däribland genitala vårtor som kallas condyloma accuminata, eller kondylom. De är i allmänhet godartade och inte några cancertumörer. Även om det finns mer än hundra olika typer av HPV, är det bara några få som kan ge cancer. Det är bara långvariga infektioner med vissa typer av HPV som orsakar livmoderhalscancer. Och de flesta HPV-infektioner försvinner spontant tack vare kroppens immunsystem.

Riskfaktorer

De som löper störst risk att drabbas är kvinnor som är sexuellt aktiva i unga år, som har många manliga sexualpartner eller som har sexuellt umgänge med en man som har haft många sexualpartner. Det är ofta en man utan några yttre symtom som överför HPV-infektionen till sin partner.

Men ibland händer det att kvinnor som lever ett moraliskt rent liv eller som kanske aldrig har haft sexuellt umgänge drabbas av infektionen. Undersökningar har på senare tid till exempel visat att en mor kan överföra viruset till sitt barn när det föds och att man kan få infektionen genom andra smittkällor. Och det kan gå många år från det att man har blivit smittad tills sjukdomen upptäcks.

Hur man vet att man är smittad

”Hur vet jag att jag är smittad med HPV?” kan en kvinna fråga sig. Det är en viktig fråga, eftersom sjukdomen i allmänhet inte ger några symtom. För att få svar på den frågan bör man som en första åtgärd göra som Christina, som nämndes i inledningen – ta ett cellprov. *

När läkaren tar det här provet använder han eller hon en spatel och en borste eller bomullspinne för att ta lite slidsekret och sända det till ett laboratorium. Provet kan då visa om det finns någon infektion, någon inflammation eller några onormala celler. Undersökningar har visat att den här metoden har minskat både antalet sjukdomsfall och antalet dödsfall på grund av livmoderhalscancer.

”En tidig upptäckt av förstadier till cancer genom cytologisk provtagning har varit och kommer högst sannolikt att under en ganska lång tid framöver vara den främsta metoden att globalt hålla sjukdomen under kontroll”, hävdar WHO. Om provresultaten inte är tillfredsställande, utförs en kolposkopi, vilket innebär att man använder ett optiskt instrument med en förstorande lins för att undersöka det område där eventuella cellförändringar kan finnas. Med hjälp av kolposkopet kan man avgöra om det finns några sjukliga förändringar. Om det gör det, tas ett vävnadsprov, och därefter påbörjas behandlingen.

Nu finns det ännu mer avancerade laboratorieundersökningar som man kan göra. Genom dessa kan man med större säkerhet fastställa om en patient lider av någon sjukdom.

Behandling och förebyggande åtgärder

Det finns flera behandlingsmetoder som kan hålla en HPV-infektion i schack. Specialister  angriper problemet lokalt och använder då olika medel. En del av dessa dödar de celler som innehåller viruset, medan andra stimulerar immunsystemet. Ibland måste de ta till andra metoder för att ta bort det sjuka eller infekterade området och använder sig då av elektrokirurgi, laserkirurgi eller kryokirurgi. Men det bästa är naturligtvis om man kan undvika att bli drabbad av infektionen och slippa behandling. Men hur kan man undvika det?

För ett par år sedan hölls ett symposium i Mexico City över ämnet ”Cervixcancer och HPV i det nya millenniet”. Den kanadensiske gästföreläsaren och experten på HPV, dr V. Cecil Wright, gav rådet: ”Vänta med att ha sexuellt umgänge tills du är gift.” Doktor Alex Ferenczy, professor i patologi vid McGill University i Montreal i Canada, sade någonting liknande: ”För att i möjligaste mån förhindra cervixcancer ... måste vi förespråka ömsesidig monogami.”

De som lever enligt Bibelns moralprinciper löper därför mindre risk att drabbas av den cancerrelaterade formen av HPV-infektion. Bibeln fördömer nämligen sexuella relationer utanför äktenskapet och uppmanar äkta makar att vara trogna mot varandra, och den uppmanar också de kristna att endast gifta sig med någon som följer dessa bibliska principer. (1 Korinthierna 7:39; Hebréerna 13:4)

Men det är viktigt att människor får kunskap om HPV, eftersom den här infektionen vanligtvis går att förebygga. Och även om man skulle drabbas av den och den fortskrider, kan den behandlas framgångsrikt. Ja, faktum är, säger WHO, att ”om cervixcancer upptäcks i ett initialt asymtomatiskt skede, kan den nästan alltid botas”.

Förutom att kvinnor blir undervisade i moralfrågor är det viktigt att de blir informerade om sjukdomen och att de förstår vikten av att ta cellprov regelbundet. * Om ett problem upptäcks, kan den drabbade få läkarvård. Beträffande en rätt inställning till sådan vård sade dr Montserrat Flores, specialist på kolposkopi: ”Om en kvinna känner till problemets omfattning, kan hon undvika två farliga ytterligheter: den att nonchalera sjukdomen och inte ta emot den vård som erbjuds, vilket kan leda till cancer, och den att drabbas av cancerfobi och få kirurgiska behandlingar som inte behövs.”

Forskarna fortsätter att söka efter effektivare och mer ekonomiska metoder att upptäcka HPV. Dessutom håller man på att utveckla vacciner både för att kunna förebygga och för att kunna behandla den här infektionen.

Även om Christinas testresultat var bra vid den senaste undersökningen, får hon ändå genomgå en kolposkopi var sjätte månad. Efter att ha tagit reda på en hel del om sin sjukdom har hon kommit fram till att ”även den som bär på HPV kan göra mycket för att hålla sig frisk”.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 22]

Vad kvinnor bör göra

Kvinnor bör regelbundet ta cellprov, de bör inte använda tobak, och de bör äta hälsosam mat. De bör äta mycket grönsaker, frukt och spannmål. En del studier tyder på att ett intag av karotener, vitamin A, C och E och folsyra kan minska risken för livmoderhalscancer.

[Ruta/Bild på sidan 23]

Ett dödligt virus

Infektion med humant papillomavirus (HPV) betraktas som världens vanligaste sexuellt överförda sjukdom och är en betydande orsak till att livmoderhalscancer förekommer i utvecklingsländerna. Livmoderhalscancer är den näst vanligaste formen av livmodercancer i världen.

[Bildkälla]

© Science VU/NCI/Visuals Unlimited

[Bild på sidan 23]

Doktor George Papanicolaou, som utvecklade den testmetod som bär hans namn