Följ med till Isle of Man

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I STORBRITANNIEN

VAR kan man få se stora brugdhajar? Ett av de bästa ställena är utanför Isle of Man, en ö i Irländska sjön. Från denna ö – som ligger ungefär mitt emellan England, Irland, Skottland och Wales – åker turister med båt för att få se dessa fredliga hajar som väger omkring fem ton och livnär sig på enbart plankton. Det här är den ”perfekta miljön för ekoturism”, säger Bill Dale, biolog på Isle of Man.

Men själva ön Man då? Vad finns det att upptäcka på den? På den här 570 kvadratkilometer stora ön, med dess gröna dalar, bruna hedar, sjöar och vattendrag, natursköna vikar och branta, klippiga kust, bor det omkring 70 000 personer. Följ med oss och utforska några av skatterna på denna historiespäckade del av de brittiska öarna.

Sevärdheter

De som besöker denna historiska ö vill ofta få se en manxkatt. Den här kattrasen har ett mycket säreget utseende – bakbenen är betydligt längre än frambenen, vilket ger den en harliknande, hoppande gång. Dessutom är den svanslös. Var manxkatten ursprungligen kommer ifrån är okänt, men enligt en teori tog sjöfarare för hundratals år sedan med sig kattungar från Asien, där det finns svanslösa katter, till Isle of Man, och på det sättet kom den här kattrasen att bli etablerad på ön.

Något annat som drar till sig besökare är TT-loppen, en motorcykeltävling som hålls varje år. Tävlingen körs på allmän väg, och banan är drygt 60 kilometer lång. När det första loppet kördes 1907 var den högsta medelhastigheten 65 kilometer i timmen. Nu för tiden är vinnarens medelhastighet över 190 kilometer i timmen. Sporten är naturligtvis mycket riskfylld, och ett antal förare har omkommit under årens lopp. *

De charmiga hästspårvagnarna längs huvudstaden Douglas strandpromenad påminner om flydda tider, liksom de gamla ångtåg som löper på den 24 kilometer långa räls som återstår av Isle of Man Steam Railway, den smalspåriga järnväg som ursprungligen korsade ön. För lite mer än 100 år sedan invigdes Manx Electric Railway, och några av dess spårvagnar går fortfarande upp till toppen av Snaefell, öns högsta punkt, drygt 600 meter över havet.

Det stora Laxeyhjulet

Bly, silver och zink spelade en viktig roll i öns utveckling, speciellt vid den stora gruvan i Laxey. Det stora Laxeyhjulet är ett ståtligt minnesmärke över de skickliga viktorianska ingenjörer som uppförde hjulet 1854 och över dess konstruktör, Robert Casement, son till en hjulmakare i trakten. Det har en diameter på över 20 meter och drevs runt av nedströmmande vatten från en reservoar högt uppe i dalgången. När hjulet snurrade två och ett halvt varv i minuten producerade det tillräckligt mycket energi för att kunna pumpa upp 950 liter vatten från 360 meters djup. På så sätt hölls gruvgångarna fria från vatten. Veven på axeln, som var  fäst vid ett cirka 180 meter långt system av hoplänkade trästänger, aktiverade pumpsystemet i själva gruvan. Enbart axeln till det här enorma hjulet väger 10 ton.

På hjulhusets södra gavel finns en avbildning i järn, som är två meter i diameter, av Isle of Mans nationalsymbol, eller vapen – ”Three legs of Man”, tre ben springande i en cirkel. Vad är dess ursprung och innebörd?

Efter 1246 började det här emblemet förekomma som öns officiella symbol på sigill på offentliga handlingar. Samma formgivning har återfunnits på en grekisk vas från 500-talet f.v.t. och förbinds med det grekiska korset, gammadion. Emblemet anses allmänt representera solens strålar och förknippas med soldyrkan. Hur letade det sig fram till Isle of Man? Det kan ha kommit från Medelhavsområdet genom handel med Sicilien, en ö där  den här symbolen också användes, eller från nordmännens, eller vikingarnas, mynt. Dagens utseende, med de tre benen klädda i pansar, introducerades av senare kungar på Isle of Man.

En brokig historia

Romarna erövrade England år 43 v.t. och stannade där i ungefär 400 år, men de verkade inte bry sig om Isle of Man, eller Mona, som Julius Caesar kallade ön. Nordmännen invaderade ön på 800-talet och stannade kvar till mitten av 1200-talet. De här orädda skandinaviska sjöfararna ansåg ön vara lämplig som utgångspunkt när de bedrev handel och plundrade i närliggande länder. Under denna period grundades parlamentet Tynwald, som anses vara världens äldsta kontinuerligt fungerande parlament. *

Senare styrdes Isle of Man vid olika tidpunkter av Skottland, Wales, Irland, England och Norge. Därefter, 1765, köptes ön av det brittiska parlamentet. I dag tjänar öns viceguvernör som den engelska drottningens personlige representant. Ön är direkt underställd den brittiska kronan men åtnjuter ett visst mått av självständighet som ett utlandsbaserat finanscentrum. Man ger också ut egna frimärken och har egna mynt och sedlar, vilka har samma växlingskurs som den brittiska valutan.

Manxspråket och dess keltiska anknytning

I gamla tider talades manx på Isle of Man, ett språk som hör till den keltiska gruppen i den stora indoeuropeiska språkfamiljen. Manx utvecklades från irisk gäliska och är besläktat med skotsk gäliska. För mer än 100 år sedan sades det om manx: ”Språket är dömt till undergång – som ett isberg som flyter mot sydligare breddgrader.” Och så blev det. Den siste infödde manxtalaren dog 1974 vid 97 års ålder. Men som en del av öns kulturarv har manx nu börjat undervisas i skolorna igen.

 Till skillnad från irisk och skotsk gäliska var manx enbart ett talat språk till så sent som 1610. År 1707 kom boken The Principles and Duties of Christianity att bli den första bok som trycktes på manx, och snart gavs det ut fler böcker.

År 1763 kom enträgna vädjanden om en bibelöversättning på manx, eftersom det var det enda språk som två tredjedelar av öns befolkning talade på den tiden. Med små resurser och ett begränsat antal bibelkännare som kunde tillgodose detta behov hade man 1748 börjat översätta och ge ut olika bibelböcker. År 1775 trycktes så en komplett bibelöversättning i 40 exemplar för prästerskapets räkning, och 1819 blev den tillgänglig för allmänheten och kom då ut i en upplaga på 5 000 exemplar. Hur togs den emot? När en kvinna för första gången fick höra sin son läsa för henne ur Bibeln på manx, sade hon djupt rörd: ”Vi har suttit i mörkret ända tills nu.”

Tjugofem män översatte den här bibeln från den engelska King James Version, som kom ut 1611, och några av dem kunde också konsultera den grekiska översättningen av de hebreiska skrifterna, Septuaginta. Guds namn skrevs likadant som på engelska – Jehovah. * Som W. T. Radcliffe skrev 1895 är den här bibeln ”ett verk som vittnar om en imponerande kunskap och som ingen bildad manxman kommer att förakta”.

Kristendomen i våra dagar

Öborna har inte förlorat sin respekt för Bibeln, och Jehovas vittnen är välkända för sin bibelstudieverksamhet. Deras nyaste Rikets sal, som byggdes i maj 1999, är vackert belägen vid foten av Belmont Hill i Douglas. Dagstidningen Isle of Man Examiner rapporterade om hur frivilliga arbetare, som alla var Jehovas vittnen, hade färdigställt den på bara sex dagar, och man konstaterade: ”Det kan betraktas som ett mindre underverk.”

Om du får möjlighet att besöka den här underbara ön, kan du vara säker på att de vänliga öborna kommer att göra ditt besök minnesvärt och trevligt. Men när du samtalar med en manxman, kom då ihåg att för honom är ”fastlandet” Isle of Man. England är ”den andra ön”.

[Fotnoter]

[Karta på sidan 14]

(För formaterad text, se publikationen)

IRLAND

SKOTTLAND

ENGLAND

WALES

Irländska sjön

ISLE OF MAN

[Bild på sidan 15]

Spårvagn, Manx Electric Railway

[Bild på sidan 15]

Det stora Laxeyhjulet

[Bild på sidorna 14, 15]

Ångtåg, Isle of Man Steam Railway

[Bild på sidan 15]

Svanslös manxkatt

[Bild på sidan 16]

En brugdhaj

[Bild på sidan 16]

Utsikt över kusten från Peel Hill

[Bild på sidorna 16, 17]

Fiskehamnen Peel med dess borg i bakgrunden

[Bildkälla på sidan 15]

Alla foton utom emblemet i mitten: Copyright Bill Dale, IsleOfManPhotos.com

[Bildkälla på sidan 16]

Haj: The Basking Shark Society; infälld till höger och bakgrund: Copyright Bill Dale, IsleOfManPhotos.com