Jantar Mantar – ett observatorium utan teleskop

Från Vakna!:s medarbetare i Indien

DE SOM besöker Jantar Mantar i New Delhi i Indien kanske förundrat stirrar på konstruktionerna och undrar: Kan det här verkligen vara ett observatorium? För dem som är vana vid moderna byggnader fulla av högteknologiska astronomiska instrument påminner de här underliga murade byggnadsverken mitt i en stor park knappast om ett observatorium. Men det var just vad Jantar Mantar var när det byggdes i början av 1700-talet. Det här observatoriet tillhandahöll märkligt nog, utan hjälp av teleskop och andra instrument som utvecklades i Europa, detaljerade och rimligt korrekta upplysningar om himlakropparna.

Jantar Mantar är det namn som brukar användas för tre av de fem observatorier som byggdes av den rajputanske maharadjan Sawai Jai Singh II. Båda orden kommer från sanskrit – ”Jantar” från ordet ”yantra”, som betyder ”instrument”, och ”Mantar” från ordet  ”mantra”, som betyder ”formel”. Sedvänjan att i talspråket lägga till ett ord som rimmar för att ge eftertryck har resulterat i namnet Jantar Mantar.

En minnesplatta som 1910 fästes vid ett av instrumenten i Jantar Mantar i New Delhi anger 1710 som det år då det observatoriet byggdes. Men senare forskning tyder på att det var helt färdigbyggt 1724. Som vi skall se understöder biografiska fakta om Jai Singh denna slutsats. Men låt oss först ta en snabb titt på instrumenten i det här observatoriet, som tros vara världens äldsta i sitt slag.

Murade instrument

Observatoriet har fyra olika instrument, murade i sten. Det mest framträdande av dem är Samrat yantra, Främsta instrumentet – som ”i grund och botten är ett solur där avstånden mellan timmarna är lika långa”. Det var Jai Singhs viktigaste skapelse. Det består av en enorm, murad triangel som är 21 meter hög, har en bas på nästan 35 meter och är drygt 3 meter bred. Triangelns 39 meter långa hypotenusa är parallell med jordaxeln och pekar mot Nordpolen. På vardera sidan av triangeln, gnomonen, finns en kvadrant som är graderad för att visa timmar, minuter och sekunder. Enkla solur hade visserligen redan funnits i många hundra år, men Jai Singh förvandlade detta enkla tidmätningsinstrument till ett precisionsredskap för att mäta himlakropparnas deklination och andra astronomiska koordinater.

De andra tre instrumenten vid observatoriet är Ram yantra, Jayaprakash yantra och Mishra yantra. Deras komplicerade utformning gör det möjligt att mäta solens och stjärnornas deklination, höjd och azimut. Mishra-instrumentet visade till och med när klockan var tolv på dagen i olika städer runt hela jorden.

Alla de här instrumenten utom Mishra yantra uppfanns av Jai Singh. De var mycket mer komplicerade och fungerade långt bättre än andra instrument i Indien vid den här tiden, och de gjorde att man kunde framställa korrekta almanackor och astronomiska tabeller. Utformningen var elegant och tilltalande för ögat, och instrumenten tillhandahöll värdefulla fakta fram till dess att de ersattes av teleskopet och andra modernare uppfinningar. Men varför använde sig denne begåvade och lärde man inte av några av de uppfinningar som fanns i Europa, till exempel ett optiskt teleskop? Svaret ligger i maharadjans bakgrund och i dåtidens historia.

Helt hängiven studiet av vetenskap byggd på matematik

Jai Singh föddes 1688 i det som nu är den indiska delstaten Rajasthan. Hans far, en maharadja i Amber, huvudstaden för den rajputanska Kachavaha-klanen, var underställd mogulväldet i Delhi. Den unge prinsen utbildades  i sådana språk som hindi, sanskrit, persiska och arabiska. Han fick också utbildning i matematik, astronomi och krigskonst. Men ett av ämnena låg honom varmast om hjärtat. En text från hans tid säger: ”Från den tid då förståndet först vaknade i Sawai Jai Singhs sinne, och under dess utveckling mot mogenhet, var han helt hängiven studiet av vetenskap byggd på matematik (astronomi).”

År 1700, vid 11 års ålder, besteg Jai Singh tronen i Amber efter sin fars död. Snart kallades den unge kungen till mogulhärskarens hov i södra Indien. Jai Singh träffade där Jagannātha, som var väl insatt i matematik och astronomi. Den här mannen blev senare kungens främste medhjälpare. Den unge maharadjans politiska ställning växlade, och 1719, när Muḥammad Shāh kom till makten, kallades Jai Singh till huvudstaden, Delhi, för ett möte med den nye mogulhärskaren. Vid det här mötet, i november 1720, föreslog Jai Singh tydligen att man skulle bygga ett observatorium, vilket förmodligen färdigställdes 1724.

Vad var det som motiverade maharadjan att bygga ett observatorium? Jai Singh insåg att de almanackor och astronomiska uppställningar som användes i Indien var behäftade med stora fel och att framstegen inom astronomin var mycket små. Han beslöt därför att göra nya diagram och tabeller som skulle svara mot de faktiska synliga himlakropparna. Han ville också göra astronomiska instrument tillgängliga för alla som önskade studera astronomi. Följaktligen skaffade sig Jai Singh ett mycket omfattande bibliotek med böcker från Frankrike, England, Portugal och Tyskland. Han välkomnade till sitt hov lärda män från hinduiska, islamiska och europeiska astronomiskolor. Han sände till och med den första expeditionen från Österlandet till Europa för att samla in information om astronomi, och han gav dem i uppdrag att ta med sig böcker och instrument tillbaka.

Öst och Väst kunde inte mötas

Varför byggde Jai Singh de här murade instrumenten, trots att teleskopet, mikrometern och nonien användes i Europa? Och varför verkade han inte ha känt till Copernicus och Galileis upptäckter om att jorden kretsar kring solen?

En del av skulden måste läggas på den bristfälliga kommunikationen mellan Öst och Väst. Men det var inte det enda hindret. Dåtidens religiösa klimat hade också en del i skulden. Forskare som var brahmaner vägrade att resa till Europa, eftersom de genom att färdas över havet skulle ha kunnat förlora sin kasttillhörighet. I Europa var det huvudsakligen jesuitiska lärda som hjälpte Jai Singh att samla information. Enligt V. N. Sharma, som skrev en biografi över Jai Singh, var det under inkvisitionen förbjudet för jesuiter och katoliker att acceptera Galileis och andra forskares uppfattning att jorden kretsar kring solen. Kyrkan betraktade den uppfattningen som kätteri och gudsförnekelse. Det är därför inte förvånande att varken Copernicus eller Galileis verk fanns med på ”inköpslistan” när Jai Singh skickade sina sändebud till Europa. Inte heller var de intresserade av de nya instrument som användes för att ge stöd åt de heliocentriska teorierna.

Ett fortgående sökande

Jai Singh levde under en tid som plågades av religiös intolerans och trångsynthet. Trots hans begåvade och mästerliga insats i fråga om att uppdatera kunskapen om himlakropparna, gjordes det under flera årtionden inte många framsteg i Indien på det här området. Men observatoriet Jantar Mantar vittnar om de ansträngningar som gjordes av den här kunskapstörstande mannen.

Många hundra år innan Jai Singh utvecklade sitt intresse för himlakropparnas rörelse skådade andra tänkande människor upp mot himlen och försökte förstå universums under. Mänskligheten kommer utan tvivel att fortsätta att ”lyfta upp” sina ”ögon mot höjden” i sin strävan efter att få mer kunskap om Guds händers verk. (Jesaja 40:26; Psalm 19:1)

[Diagram/Bild på sidan 18]

(För formaterad text, se publikationen)

Samrat yantra var ett exakt solur. Den stora triangeln kastade sin skugga på de krökta kvadranterna (se den vita cirkeln) med tydliga markeringar.

[Diagram/Bild på sidan 18]

(För formaterad text, se publikationen)

Jayaprakash yantra består av ihåliga halvklot med markeringar på den konkava ytan. Korslagda linor sträcktes mellan punkter på kanten

Inifrån Ram yantra kunde en observatör fastställa en stjärnas position med hjälp av olika markeringar eller kanten på ett fönster

[Diagram/Bild på sidan 18]

(För formaterad text, se publikationen)

Mishra yantra visade när klockan var tolv på dagen i olika städer

[Diagram på sidan 19]

(För formaterad text, se publikationen)

Observation med hjälp av syftlinjer, den tidigaste formen av astronomi, gjordes med stor exakthet av Jai Singh

För att kunna hitta en stjärna behöver du känna till dess höjd (hur högt den står över horisonten) och dess azimut (hur långt österut den befinner sig jämfört med rakt norrut)

I Samrat yantra behövde man vara två personer för att kunna lokalisera en stjärna och notera dess exakta position

[Bildkälla]

Nedan: Återgiven från boken SAWAI JAI SINGH AND HIS ASTRONOMY, utgiven av Motilal Banarsidass Publishers (P) Ltd., Jawahar Nagar Delhi, Indien

[Karta på sidan 19]

(För formaterad text, se publikationen)

INDIEN

New Delhi

Mathura

Jaipur

Varanasi

Ujjain

Jai Singh byggde fem observatorier i Indien, varav ett i New Delhi

[Bildkälla på sidan 18]

Porträtt: Genom tillmötesgående från Roop Kishore Goyal