De har en miljard munnar att mätta

EN MILJARD människor går och lägger sig hungriga varje kväll – en fruktansvärd situation som FN menar inte borde få existera.

”Ni har sagt att ert främsta mål är att utrota extrem fattigdom.” Dessa ord riktade Kofi Annan, FN:s generalsekreterare, den 8 september 2000 till en församlad skara av världens mest inflytelserika män och kvinnor. De hade kommit tillsammans för att vara med vid FN:s millennietoppmöte, under vilket många av dem på ett rättframt sätt kommenterade de problem som världens fattiga brottas med. ”Extrem fattigdom är en skymf mot mänskligheten”, sade Brasiliens vicepresident. Och Storbritanniens premiärminister gick ännu längre när han sade: ”När det gäller Afrika uppvisar den industrialiserade världen en dyster historia av misslyckanden som chockerar och vanhedrar vår civilisation.”

Dessa två talare uttryckte i klarspråk det skamliga i att nationerna inte har gjort vad de kunnat för att ge svältande människor mat. Som ett tecken på sin önskan att förbättra livsvillkoren för jordens alla invånare lovade de som var med vid toppmötet att göra allt som stod i deras makt för att förverkliga de åtta så kallade millenniemål som hade utformats i en speciell deklaration, som bland annat löd: ”Vi skall göra vårt yttersta för att befria våra medmänniskor – män, kvinnor och barn – från den extrema fattigdomens elände och förnedring. Mer än en miljard lever just nu i extrem fattigdom. ... Vi beslutar vidare: Att till år 2015 halvera antalet människor vars inkomster är lägre än en dollar per dag och som svälter.”

Vilka framsteg har gjorts i riktning mot dessa ädla mål sedan september 2000?

Gärningar talar högre än ord

År 2003 började kommissionen Global Governance Initiative inom World Economic Forum utvärdera vad som hade gjorts för att uppnå målen i Förenta nationernas millenniedeklaration. I den officiella rapport som publicerades den 15 januari 2004 sades det: ”När det gäller alla dess viktigaste mål håller världen på att misslyckas totalt i fråga om att göra de ansträngningar som behövs.” Angående svälten sades det: ”Problemet är inte en akut brist på mat i världen – mat finns det så att det räcker. Problemet är att de som saknar pengar  inte får del av den mat och den näring som finns och som de så väl behöver.”

Om problemet med fattigdom i stort sades det: ”Ansvaret för de halvhjärtade insatserna vilar nu främst på regeringar, rika som fattiga. Men ett globalt ekonomiskt system som utformats av de rika missgynnar alltför ofta de fattigaste. De rika länderna visar trots sin vältalighet mycket lite intresse för att förändra det systemet eller för att avsevärt öka biståndet till de fattigaste.” Trots denna kritik fortsätter politikerna att debattera i stället för att agera, och regeringarna fortsätter med sina taktiska manövrer för egen vinnings skull – samtidigt som världens fattiga fortsätter att gå hungriga.

I ett informationsblad från World Economic Forum, betitlat ”Från ambition till aktion”, sägs det varnande att ”stora delar av mänskligheten kommer att drabbas av svält såvida inte den internationella handelspolitiken förändras, nationella handlingsprogram koncentreras på hungerproblemet och framgångsrika lokala satsningar mångfaldigas”. Och vilka är det som måste förbättra sina politiska handlingsprogram och göra fler ”framgångsrika lokala satsningar”? Samma regeringar som 2000 tillkännagav sin fasta föresats att förbättra förhållandena för hela mänskligheten.

Ett brutet löfte kan leda till besvikelse. Flera brutna löften leder till misstro. Världens regeringar har svikit sitt löfte att ta hand om de fattiga och har därför fått skörda misstro. En fembarnsmor i ett fattigt karibiskt land kan ge sin familj ett enda mål mat om dagen. Hon säger: ”Det jag oroar mig över är om vi skall ha något att äta. Vem som styr har ingen betydelse. Vi har aldrig fått något av någon som sitter vid makten.”

Bibelskribenten Jeremia sade: ”Jag vet, Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte den man som vandrar att själv styra sina steg.” (Jeremia 10:23) De jordiska regeringarnas misslyckade försök att lösa de fattigas problem bekräftar den här bibliska sanningen.

Men det finns en härskare som har både den förmåga och den vilja som krävs för att kunna lösa mänsklighetens problem, och Bibeln visar vem det är. När den härskaren tar över makten, kommer ingen någonsin att behöva gå hungrig igen.

En grundval för hopp

”Mot dig blickar allas ögon hoppfullt, och du ger dem deras mat i rätt tid.” (Psalm 145:15) Vem talas det om här? Vem är det som uppmärksammar och tillgodoser människors behov av mat? Vår Skapare, Jehova Gud. Trots att mänskligheten har fått lida i tusentals år på grund av hungersnöd och andra problem, har Jehova alltid varit intresserad av människorna. Han har lagt märke till att människors regeringar har misslyckats, och hans tillförlitliga ord, Bibeln, visar att han snart kommer att ersätta dem med sin egen regering.

Jehova säger: ”Det är jag som har insatt min kung på Sion, mitt heliga berg.” (Psalm 2:6) Det här tillkännagivandet från den högste auktoriteten i universum ger oss orsak till hopp. Jordiska ledare har ofta misslyckats med att hjälpa sina undersåtar, men Jesus Kristus kommer som Guds förordnade kung att skänka välsignelser som jordens fattigaste aldrig tidigare upplevt.

Genom denne kung kommer Jehova att ge alla hungrande mat. ”Härarnas Jehova skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk”, sägs det i Jesaja 25:6. Under Guds kungarike med Kristus som regent kommer människor alltid att ha mat i överflöd var de än bor. Bibeln säger om Jehova: ”Du öppnar din hand och mättar allt levande med vad de önskar.” (Psalm 145:16)

[Infälld text på sidan 13]

”När det gäller Afrika uppvisar den industrialiserade världen en dyster historia av misslyckanden som chockerar och vanhedrar vår civilisation.” – Tony Blair, Storbritanniens premiärminister

[Bild på sidan 12]

ETIOPIEN: Ungefär 13 miljoner människor i Etiopien är beroende av livsmedelshjälp. Barnet på bilden här ovan är bara en av dem

[Bild på sidan 12]

INDIEN: De här eleverna får mat i skolan

[Bildkällor på sidan 12]

Övre bilden: © Sven Torfinn/Panos Pictures. Nedre bilden: © Sean Sprague/Panos Pictures