Mannen som satte jorden i rörelse

Från Vakna!:s medarbetare i Polen

”Det finns vissa ’pratmakare’ som anser att de är i sin fulla rätt att fälla omdömen, trots att de är helt okunniga i matematik. Skamlöst förvränger de vissa delar av Den heliga skrift för att det skall passa deras egna syften, och sedan understår de sig att klandra och kritisera mitt arbete. De berör mig i så ringa grad att jag betraktar deras synpunkter som rent nonsens.”

NICOLAUS COPERNICUS skrev dessa ord till påven Paulus III. Copernicus tog med det här uttalandet i förordet till sitt banbrytande verk De revolutionibus orbium coelestium (Om himlasfärernas kretslopp), som publicerades 1543. Christoph Clavius, en jesuitpräst på 1500-talet, kommenterade de uppfattningar som presenterades i boken och sade: ”I Copernicus teori finns många absurda och felaktiga påståenden.” Och den tyske teologen Martin Luther sade klagande: ”Den dåren kommer att reta upp alla inom den astronomiska vetenskapen.”

Vem var Nicolaus Copernicus? Varför var hans uppfattningar så kontroversiella? Och hur har han påverkat vår tids tänkande?

En ung man med kunskapstörst

Han föddes den 19 februari 1473 i Toruń i Polen och fick namnet Mikołaj Kopernik. Det var först när han började skriva sina vetenskapliga avhandlingar som han började använda det latiniserade namnet Nicolaus Copernicus. Nicolaus var yngst av fyra barn, och hans far var köpman i Toruń. När Nicolaus var 11 år dog hans far. Efter faderns död tog en morbror till Nicolaus, Lukasz Watzenrode, hand om honom och hans syskon. Lukasz såg till att han fick en god utbildning och uppmuntrade honom att bli präst.

Nicolaus började utbilda sig i sin födelsestad men fortsatte studierna i grannstaden Chełmno, där han läste latin och studerade antikens litteratur. När han var 18 år flyttade han till Kraków, Polens huvudstad. Han skrevs in vid universitetet och ägnade sig åt sin passion, astronomi. Hans morbror var nu biskop i stiftet Warmia, och när Nicolaus hade avslutat sina studier i Kraków ville hans morbror att han skulle flytta till Frombork, en stad vid Östersjön, och bli kanik.

Men den 23-årige Nicolaus ville stilla sin kunskapstörst och övertalade sin morbror att låta honom studera kanonisk rätt, medicin och matematik vid universiteten i Bologna och Padua i Italien. Där lärde  Nicolaus känna astronomen Domenico Maria Novara och filosofen Pietro Pomponazzi. Historikern Stanisław Brzostkiewicz säger att Pomponazzi befriade ”den unge astronomens sinne från de medeltida lärornas grepp”.

På fritiden studerade Copernicus de forntida astronomernas verk och blev så uppslukad av dem att han lärde sig grekiska för att kunna studera originalverken, eftersom de latinska upplagorna var ofullständiga. När Copernicus var klar med studierna hade han blivit doktor i kanonisk rätt, matematiker och läkare. Han var också expert på grekiska och var den förste som översatte ett grekiskt dokument till polska.

En revolutionerande teori

När Copernicus återvände till Polen utnämnde hans morbror, biskopen, honom till sin privatsekreterare, rådgivare och livmedikus – en prestigefull ställning. Under de följande årtiondena innehade Copernicus flera olika administrativa poster, både kyrkliga och civila. Trots sin arbetsbörda fortsatte han att studera stjärnor och planeter och samlade bevis för att ge stöd åt en revolutionerande teori – att jorden inte stod stilla i universums centrum, utan i stället kretsade kring solen.

Den här teorin motsade den högt ansedde Aristoteles läror och var i strid med de slutsatser som dragits av Ptolemaios, en grekisk matematiker som levde på 100-talet v.t. Dessutom motsade Copernicus teori det som verkade vara ett uppenbart faktum, att solen gick upp i öster och förflyttade sig över himlavalvet tills den gick ner i väster, medan jorden stod stilla.

Copernicus var inte den förste som drog slutsatsen att jorden kretsade kring solen. Den grekiske astronomen Aristarchos från Samos lade fram en liknande teori på 200-talet f.v.t. Efterföljare till Pythagoras hade lärt att både jorden och solen kretsade kring en central eld. Men Ptolemaios skrev att om jorden rörde sig ”skulle djur och andra kroppar bli hängande fritt i luften, och jorden skulle mycket snabbt falla ner från himlarna”. Han tillade: ”Bara tanken på något sådant är löjeväckande.”

Ptolemaios stödde Aristoteles uppfattning att jorden stod stilla i universums centrum och att jorden omgavs av koncentriska himlasfärer, där solen, planeterna och stjärnorna hade sina fasta positioner. Han antog att dessa sfärer rörde sig och att det förklarade planeternas och stjärnornas rörelser. Ptolemaios matematiska formler förklarade, med viss riktighet, planeternas rörelser på natthimlen.

Men bristerna i Ptolemaios teori fick Copernicus att söka en annan förklaring till planeternas rörelser. För att understödja sin teori tillverkade Copernicus likadana instrument som forntidens astronomer hade använt. Även om de var enkla jämfört med våra dagars instrument, kunde han med hjälp av dem beräkna det relativa avståndet mellan planeterna och solen. Det tog honom flera år att avgöra vid vilka tidpunkter hans föregångare hade gjort vissa viktiga astronomiska observationer. Med dessa uppgifter som  grund kunde Copernicus sedan börja arbeta på det kontroversiella verk som förflyttade människan från universums centrum.

Ett kontroversiellt verk

Under de sista åren av sitt liv förfinade och vidareutvecklade Copernicus sina argument och de matematiska formler som underbyggde hans teori. Mer än 95 procent av det färdiga materialet innehåller tekniska uppgifter som stöder hans slutsatser. Det handskrivna originalmanuskriptet har överlevt och förvaras i dag på Jagellonska universitetet i Kraków i Polen. Det har ingen titel, och astronomen Fred Hoyle skriver: ”Vi vet inte vilken titel Copernicus hade tänkt sig.”

Redan innan hans arbete blev publicerat väckte innehållet intresse. Copernicus hade låtit publicera en kort sammanfattning av sitt arbete med namnet Commentariolus (En liten kommentar). Det gjorde att rapporter om hans forskning nådde Tyskland och Rom. År 1533 fick påven Clemens VII höra talas om Copernicus teori. Och 1536 skrev kardinal Schönberg till Copernicus och uppmanade honom att publicera en fullständig redogörelse för sin forskning. Georg Joachim Rhäticus, professor vid universitetet i Wittenberg i Tyskland, blev så intresserad av Copernicus forskning att han besökte honom och blev kvar hos honom i två år. År 1542 tog professor Rhäticus med sig en kopia av manuskriptet till Tyskland och gav det till en tryckare, Petreius, och till en präst och korrekturläsare, Andreas Osiander.

Osiander betitlade verket De revolutionibus orbium coelestium (Om himlasfärernas kretslopp). Genom att använda uttrycket ”himlasfärer” antydde Osiander att Copernicus var influerad av Aristoteles uppfattningar. Osiander skrev också ett anonymt förord där han slog fast att hypoteserna i boken inte var lärosatser och inte nödvändigtvis sanna. Copernicus fick inget eget exemplar av den här boken, som innehöll ändringar och kompromisser som han inte hade godkänt, förrän några timmar före sin död 1543.

Ett revolutionerande verk

Osianders ändringar gjorde till en början att boken undgick kritik. Den italienske astronomen och fysikern Galilei skrev längre fram: ”Efter det att boken getts ut blev den accepterad  av den heliga kyrkan, och den har blivit läst och studerad av alla, utan att någon har haft det allra minsta att invända mot dess innehåll. Men trots att tydliga iakttagelser och nödvändiga bevis vittnar om innehållets vederhäftighet, finns det sådana som skulle frånta författaren hans ära utan att så mycket som bevärdiga boken med en blick.”

Lutheranerna var de första att kalla boken ”en absurditet”. Trots att katolska kyrkan till en början inte hade något att invända mot boken bestämde den sedan att boken stod i konflikt med kyrkans officiella läror, och 1616 fogades Copernicus bok till förteckningen över förbjudna böcker. Den togs inte bort från förteckningen förrän 1828. I förordet till en engelsk översättning av boken skriver Charles Glenn Wallis: ”Oenigheterna mellan katoliker och protestanter gjorde båda falangerna rädda för allt som skulle kunna väcka anstöt och underminera respekten för Bibelns kyrka. De blev därför överdrivet bokstavstrogna i sin tolkning av Bibeln och var benägna att fördöma varje påstående som skulle kunna uppfattas som att det motsade något bibelord som tolkats bokstavligt.” * Beträffande den förmodade konflikten mellan Copernicus teori och Bibeln skrev Galilei: ”[Copernicus] bortsåg inte från Bibeln, men han insåg mycket väl att om hans teorier bevisades, skulle de inte motsäga Skriften om den blev rätt förstådd.”

I dag ser många Copernicus som den moderna astronomins fader. Längre fram förfinades och förbättrades visserligen hans beskrivning av universum av andra vetenskapsmän, som Galilei, Kepler och Newton. Men som astrofysikern Owen Gingerich säger: ”Det var Copernicus som med sin forskning visade hur osäkra en viss tidsålders vetenskapliga uppfattningar kan vara.” Genom forskning, iakttagelser och matematik kunde Copernicus reda ut djupt rotade religiösa och vetenskapliga missuppfattningar. Han var den som förändrade människors tänkesätt och så att säga fick solen att stå stilla och satte jorden i rörelse.

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidan 17]

Om himlasfärernas kretslopp

Copernicus delade in sitt verk i sex delar. Här följer några av de huvudtankar han tar upp:

● Vår planet är en av många ”resenärer”, och deras resor styrs av ”solen som sitter på sin kungliga tron”.

● Planeterna kretsar kring solen i samma riktning. Jorden är en av dessa planeter, och den roterar ett varv kring sin egen axel varje dygn och fullbordar ett varv runt solen varje år.

● Merkurius ligger närmast solen, sedan följer Venus, jorden med sin måne, Mars, Jupiter och till sist Saturnus.

[Bildkälla]

Titelsidan på Copernicus bok: Zbiory i archiwum fot. Muzeum Okręgowego w Toruniu

[Bild på sidan 14]

Ett instrument för astronomiska observationer som användes av Copernicus

[Bildkälla]

Zbiory i archiwum fot. Muzeum Okręgowego w Toruniu

[Bilder på sidan 15]

Några av Copernicus tillhörigheter från studiekammaren i hans observatorium i Frombork i Polen

[Bildkälla]

Zdjecie: Muzeum M. Kopernika we Fromborku; J. Semków

[Bild på sidan 16]

Geocentriska systemet (himlakropparna kretsar kring jorden)

[Bildkälla]

© 1998 Visual Language

[Bild på sidan 16]

Heliocentriska systemet (himlakropparna kretsar kring solen)

[Bildkälla]

© 1998 Visual Language

[Bild på sidorna 16, 17]

Solsystemet som vi ser det i dag