Skönheten i sanningen ledde mig till Skaparen

BERÄTTAT AV TSUYOSHI FUJII

FÖR några år sedan fick jag ett unikt tillfälle. Som medhjälpare till Senei Ikenobo, rektor vid blomsterskolan Ikenobo, skulle jag göra ett blomsterarrangemang i ett elegant rum i det kejserliga palatset i Tokyo i Japan. Vi arbetade under stränga säkerhetsbestämmelser. Atmosfären var spänd, och jag såg till att inte spilla en enda droppe vatten. Detta var en av höjdpunkterna i min karriär i blomsterarrangemangens värld. Låt mig förklara hur jag kom in i den världen.

Jag föddes 1948 i Nishiwaki, som ligger nordväst om Kobe i Japan. Redan som barn var jag imponerad av hur de fyra årstidernas växlingar återspeglades i naturens skönhet. Men eftersom jag uppfostrades av min mormor som var en hängiven buddhist kom tanken på en skapare aldrig för mig.

Min mor undervisade och undervisar fortfarande i ikebana, eller japanskt blomsterarrangemang, i min hemstad. Ikebana, också känd som kado (blommornas väg), är en högt värderad konstform i Japan. Även om min mor aldrig direkt lärde mig yrket, hade hon ett stort inflytande på mig. Och när jag skulle bestämma mig för vad jag skulle ägna mig åt i framtiden, ville jag utbilda mig i ikebana. Min lärare och min mor rekommenderade en vanlig universitetsutbildning, men jag ville absolut gå på blomsterskolan Ikenobo. Ikenobo är den äldsta formen av ikebana i Japan. När jag blev antagen gick jag verkligen in för att lära mig konsten att arrangera blommor.

Jag börjar studera ikebana

Ikebana, en traditionell japansk konstform, har livet som tema. Låt mig förklara. Blommor som står i en hink i en blomsteraffär kan se fina ut. Men hur är de i jämförelse med små växter som blommar på ett fält eller träd som blommar i bergen? I en naturlig omgivning får du en känsla av liv och av årstiderna, och det påverkar dig säkert djupare. Ikebana är ett sätt att uttrycka den skönheten i naturen genom att använda blommor och växter och framställa ett motiv av något som berör dig djupt.

Anta att du till exempel vill förmedla en känsla av höst. Det kan du göra genom att använda blommor från den årstiden, exempelvis höstgentiana och patrinia, och kombinera dem med höstlöv. Vill du dessutom förmedla en känsla av en uppfriskande bris? Det kan du ordna genom några stjälkar japanskt prydnadsgräs som svajar lätt och som ger tittarna en förnimmelse av en höstlik bris. Jag fascinerades av ikebana och fann stor glädje i att uttrycka mig genom att kombinera blommor och växter i utrymmet ovanför blomvasen.

En stor ”familj”

Ikebanas historia som dekorationskonst började för 500 år sedan. Ikebanaskolorna styrs av rektorer, och deras ämbete går i arv. Som arvtagare till konstnärliga traditioner har rektorn en patriarkalisk myndighet över en stor ”familj” av efterföljare. Förutom de traditionella stilarna skall han lära nästa generation nya  stilar, som han har utformat i harmoni med den tid han lever i.

Efter att ha tagit examen vid skolan Ikenobo och avslutat en tvåårig utbildning i kado började jag i januari 1971 arbeta i stiftelsen Ikenobo. Jag planerade och organiserade stiftelsens ikebanautställningar över hela Japan. Jag reste också landet runt med rektorn för att hjälpa och bistå honom när han skapade sina konstverk.

Jag kommer fortfarande ihåg när jag första gången stod på scenen vid Fukuoka sportcentrum för att vara rektorns medhjälpare medan han demonstrerade blomsterarrangemang. Jag var mycket nervös där jag stod inför tusentals människor. Jag böjde stjälkar och klippte grenar, tvärtemot vad jag skulle göra. Men rektorn skämtade vänligt om det medan han förklarade för åhörarna vad han gjorde. Det hjälpte mig att slappna av.

Vid nationella evenemang med berömdheter från olika länder hjälpte jag rektorn med blomsterarrangemangen. Som jag nämnde i inledningen var det vid ett sådant tillfälle som jag fick förmånen att dekorera det eleganta rummet i det kejserliga palatset.

När Ikenobo längre fram grundade en skola för att vidareutbilda lärare utöver landet, fick jag förtroendet att lägga upp undervisningen. Jag fick göra en läroplan och ha tillsynen över framställningen av läroböcker och filmer som skulle användas i undervisningen av omkring 200 000 elever vid 300 filialer över hela Japan. Jag reste över hela landet för att ha tillsyn över undervisningen. Ikenobo hade också filialer utomlands, och jag reste till Taiwan flera gånger om året. Jag hade fått rektorns förtroende och hade en ansvarsfull ställning.

Jag tyckte om mitt arbete, men jag var inte helt tillfredsställd med livet. Bakom skönheten fanns det nämligen sådant som gjorde mig desillusionerad. Svartsjuka och avund bland lärlingar utvecklades till förtal, och lärarna dit jag kom bad mig ofta om råd. Men i en organisation där makt och gamla sedvänjor härskar var det inte mycket som jag kunde åstadkomma. Eftersom många älskade ikebana och tog kursen på allvar, försökte jag verkligen göra mitt bästa för att de skulle kunna finna glädje i sin utbildning.

Första kontakten med skönheten i sanningen

Jag tyckte illa om religion, eftersom jag trodde att den ledde till mental blindhet. Dessutom hade jag sett så mycket hyckleri bland dem som talade om fred och lycka. Däremot hade min hustru, Keiko, sökt efter sanningen ända från barndomen. Hon hade intresserat sig för olika religioner och lyssnat till deras undervisning, men inget hade tillfredsställt hennes andliga hunger.

När därför ett Jehovas vittne besökte oss i vårt hem, tackade Keiko ja till ett bibelstudium. Hon brukade berätta för mig om allt hon lärde sig och om allt som gjorde intryck på henne. Det som Keiko berättade för mig lät tilltalande, men jag var inte lika entusiastisk som hon.

Men ändå fortsatte Keiko att med verklig övertygelse berätta om det hon fick lära sig från Bibeln. Hon lade alltid ner ett par bibliska tidskrifter i min väska innan jag reste. Men jag vägrade att läsa dem. Jag ville inte förlora det jag hade byggt upp under åren. Vi hade just köpt ett eget hus, och av någon underlig anledning hade jag fått för mig att vi skulle behöva lämna det om jag godtog Bibelns läror. Under tiden gjorde Keiko snabba framsteg och började tillämpa det hon trodde på. Jag kände mig utanför och ensam. Trots att jag visste att det hon berättade för mig var rätt, började jag motarbeta henne.

Motståndare – men ändå tilltalad av sanningen

Jag brukade komma hem från arbetet sent på kvällen, men de kvällar Keiko var med vid Jehovas vittnens möten kom jag med avsikt hem senare än vanligt. Men även om jag inte kom hem förrän klockan två eller tre på natten, väntade Keiko på mig för att berätta vad som hade hänt under dagen och visade mig omtanke. Men jag kunde inte förlika mig med  tanken att min familj var hemifrån några timmar för att vara med vid kristna möten. Jag ökade mitt motstånd och började tala om skilsmässa. Ändå stod Keiko fast.

Jag kunde inte förstå hur Keiko, trots vårt spända förhållande och sina astmaanfall, kunde vara så glad. Det var Keikos rena hjärta och hennes milda och oskuldsfulla sätt som hade fått mig att dras till henne. Och det var just därför som jag var så orolig för att hon skulle bli förd bakom ljuset, när hon började studera Bibeln.

Men Keiko fortsatte att tillämpa det hon lärde sig och försökte att vara en god hustru och mor. Trots att jag motstod henne, följde jag då och då med till kristna möten och sammankomster när hon bad mig om det, kanske för att jag var stolt över Keiko.

Samtidigt var jag svartsjuk på Jehova. När jag såg att Keiko försökte göra förändringar i sitt liv, undrade jag varför Bibelns undervisning kunde ha sådana djupgående verkningar på människor. Jag tänkte: ”Varför är min fru villig att gå igenom alla slags svårigheter för Jehovas skull?”

Snart försökte några kristna bröder från Keikos församling besöka mig hemma. Jag ville inte träffa dem. Men jag ville veta varför Keiko hade en sådan sinnesfrid. Till slut tog nyfikenheten överhanden, och jag tackade ja till ett bibelstudium. När jag lärde känna dem som besökte mig bättre, upplevde jag att det var stimulerande att vara tillsammans med dem. Genom det bibelstudium vi hade varje vecka sjönk Bibelns sanning så småningom ner i mitt hjärta, och jag fick ett öppnare sinne.

Skönheten i naturen och i sanningen

Jag var starkt medveten om min otillräcklighet, när jag genom ikebana försökte uttrycka skönheten och kraften i naturen. Längre fram, när jag fick reda på att det är Jehova som har skapat alla under i naturen, föll alla bitarna på plats. Hur skulle en ynklig liten människa kunna konkurrera med Skaparen i fråga om konstnärlig skicklighet? Jehova är den store konstnären! Men genom att försöka ta efter honom började jag arrangera blommor på ett mycket bättre sätt. Efter det att jag hade börjat studera Bibeln sade faktiskt människor till mig att mina konstverk hade utvecklats – att de inte bara förmedlade kraft utan också mildhet.

Sanningarna i Bibeln hjälpte mig att förstå mycket som jag tidigare inte hade förstått. När jag fick veta att världens härskare, Satan, Djävulen, ligger bakom det mänskliga lidandet i vår tid och att vårt hjärta är förrädiskt på grund av synden som vi har ärvt från Adam, förstod jag till slut den verkliga innebörden i det som händer runt omkring oss. (Jeremia 17:9; 1 Johannes 5:19) Jag lärde mig att Jehova är en fridsam Gud, stor i kärlek, rättvisa, makt och vishet (5 Moseboken 32:4; Romarna 11:33; 1 Johannes 4:8; Uppenbarelseboken 11:17); att han i sin kärlek sände Jesus att dö för oss (Johannes 3:16; 2 Korinthierna 5:14) och att det skall komma en tid då lidande och död inte mer skall finnas (Uppenbarelseboken 21:4). Jag fascinerades av skönheten i de här sanningarna. Dessutom lever Jehovas vittnen enligt Jesu ord: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” Något som jag själv fick uppleva och som övertygade mig om att Jehovas vittnen hade den sanna religionen. (Matteus 22:39)

Ett hinder att övervinna

När sanningen slog rot i mitt hjärta ställdes jag inför en utmaning. När rektorn inte kunde vara med vid någon begravning, fick jag ofta representera honom vid buddhistiska ritualer. Detta blev en prövning för mig när jag funderade över att överlämna mig åt Jehova, men jag bestämde mig för att jag inte längre skulle ta del i sådana ritualer. (1 Korinthierna 10:21) Jag förklarade respektfullt för rektorn att jag snart skulle bli döpt och hade beslutat mig för att inte ta del i någon annan tillbedjan, även om det skulle påverka mitt arbete. Han talade om för mig att han inte hade någon invändning mot att jag blev kristen och att jag själv fick avgöra hur jag skulle göra i fråga om religiösa  angelägenheter. Det här svaret kom som en glad överraskning för mig, eftersom jag trodde att jag skulle bli utskälld och förlora mitt arbete.

När jag hade övervunnit det här hindret, blev jag vid en kristen sammankomst i juni 1983 döpt som ett tecken på att jag hade överlämnat mig åt Jehova. Detta var ett år efter det att jag hade börjat studera Bibeln. När jag kom upp från dopbassängen, välkomnades jag av Keiko, som hade ett stort leende på läpparna och tårar i ögonen. Jag hade själv tårar i ögonen, och jag och Keiko tackade Jehova för den glädje vi kände.

Beslutet att ge upp min världsliga karriär

Rektorn hade visat stor förståelse för min ståndpunkt som en överlämnad kristen. Jag försökte utföra mitt arbete ännu mer samvetsgrant än tidigare. Men samtidigt försökte jag hålla balansen mellan mitt världsliga arbete och mitt kristna liv. Under sju år gjorde jag i flera månader varje år en extra ansträngning i den kristna tjänsten.

Jag behövde emellertid tänka på min ende sons andlighet och på Keikos allt sämre hälsa. Jag tänkte att jag borde använda mer tid tillsammans med min familj. Jag ville också fortsätta att sätta Rikets intressen främst. De här behoven och önskningarna fick mig att be till Jehova om hjälp att sluta mitt arbete. Rektorn förstod att jag hade beslutat mig, och i juli 1990, vid 42 års ålder, fick jag möjlighet att sluta.

Jag hjälper andra att se skönheten i sanningen

Kort efter det att jag hade slutat mitt arbete började jag i heltidstjänsten för att hjälpa andra att finna sanningen. För närvarande använder jag en dag i veckan till att undervisa i blomsterarrangemang, utan att behöva vara bunden av ikenobostilen. Jag har förmånen att tjäna som äldste i församlingen, och Keiko trivs i pionjärtjänsten och har inte lika många astmaanfall som tidigare. Vår son, som nu är gift, är biträdande tjänare i en närbelägen församling. Det är verkligen ett dyrbart privilegium att som familj kunna tjäna Jehova!

Jag ser fram emot att under Jesu Kristi kungarikes styre få skapa vackra blomsterarrangemang med de växter som jag odlar i min trädgård. Det är min innerliga önskan att tillsammans med min kära familj för evigt få prisa Skaparen av all skönhet, honom som bär det majestätiska namnet Jehova.

[Bild på sidan 23]

Med min hustru, vår son och hans familj

[Bilder på sidan 23]

Genom ikebana kan man uttrycka sin upplevelse av skönheten i naturen