Varför så mycket rädsla och otrygghet?

MÅNGA människor lever i ett samhällsklimat som genomsyras av rädsla och otrygghet. Nästan alla påverkas av den här mycket påtagliga känslan, även om det inte alltid märks utåt. Varför har det blivit så här? Varför är många rädda när de går hemifrån? Varför känner sig många otrygga på sitt arbete? Varför fruktar många för sina barns säkerhet? Varför är många rädda i sitt eget hem?

Naturligtvis finns det mycket som kan göra att man känner sig rädd och otrygg, men vi skall se närmare på fyra orsaker till att man ständigt känner så: våldet i städerna, sexuella trakasserier, risken för våldtäkt och våld i hemmet. Vi kan börja med att se närmare på våldet i städerna. Det är särskilt aktuellt nu, eftersom nästan hälften av världens befolkning bor i städer.

Farliga städer

De första städerna byggdes förmodligen för att ge skydd, men numera betraktar många dem som farliga. Det som en gång gav skydd skrämmer nu människor. Storstäder drar till sig rånare, och i en del städer är det farligt att vistas i fattigare områden med dåligt upplysta gator och få poliser.

 Rädslan är ofta berättigad, för det är skrämmande många som dör en våldsam död. Enligt Världshälsoorganisationen dör 1,6 miljoner varje år till följd av våld. Av 100 000 personer i Afrika dör varje år i genomsnitt 60,9 en våldsam död.

Många människor, platser och organisationer som en gång ansågs vara pålitliga och trygga anses nu vara opålitliga och otrygga. Många lekplatser, skolor och affärer betraktas nu som farliga områden med hög brottslighet. En del religiösa ledare, myndighetspersoner och lärare – sådana som borde vara till hjälp – har svikit det förtroende de har fått. Rapporter om övergrepp på barn har gjort föräldrar tveksamma till att lämna sina barn i andras vård. Polisens uppgift är att skydda allmänheten, men i vissa städer är det vanligt med korruption och maktmissbruk inom polisen. När man talar om ”säkerhetsstyrkor” tänker många i en del länder på inbördeskrig och hur nära och kära försvunnit efter att ha tillfångatagits av militären. Runt om i världen har därför poliser och soldater fått människor att känna större fruktan i stället för mindre.

I en bok sägs det: ”Huvudstäderna i Latinamerika är bland de farligaste platserna på jorden, och de som bor där lever i ständig fruktan. I dessa städer dör omkring 140 000 människor varje år en våldsam död, och var tredje invånare har direkt eller indirekt drabbats av våldet.” (Citizens of Fear—Urban Violence in Latin America) I huvudstäder världen över är det vanligt med politiska protester. När sådana protester övergår i våld utnyttjar många situationen och plundrar butiker, med allmänt kaos som följd. De som arbetar eller handlar i staden kan då lätt hamna mitt ibland uppretade folkmassor.

I många länder har den stora klyftan mellan rika och fattiga lett till ett pyrande missnöje. Många som har känt att de inte kan tillgodose sina grundläggande behov har gett sig ut på plundringståg i de rika kvarteren. Så här ser det inte ut överallt, men situationen kan beskrivas som en tidsinställd bomb som är på väg att explodera – men ingen vet när.

Man tycker att det kunde räcka med hotet från rånare och revolutionärer, men det finns fler orsaker till att samhället genomsyras av rädsla och otrygghet.

Rädslan för sexuella trakasserier

För miljontals kvinnor är visslingar, obscena gester och lystna blickar en ständig plåga. I tidskriften Asiaweek sägs det: ”Undersökningar visar att var fjärde kvinna i Japan har blivit sexuellt ofredad offentligt, och 90 procent av kränkningarna sker på tåg. ... Bara 2 procent av dem som antastas gör något för att protestera. Enligt de flesta var det rädsla för förövarens reaktion som gjorde att de inte vågade säga ifrån.”

I Indien har sexuella trakasserier ökat dramatiskt. En journalist på plats berättar: ”Varje gång en kvinna går hemifrån är hon rädd. Hon blir ständigt utsatt för förödmjukande gliringar och nedsättande kommentarer.” Från en indisk stad där man är stolt över att det är relativt säkert ute på gatorna rapporteras det: ”Det är inte ute på gatorna utan på kontoren  som ... [den här stadens] problem visar sig. ... I en undersökning uppgav 35 procent av de tillfrågade kvinnorna att de blivit sexuellt trakasserade på sin arbetsplats. ... Och 52 procent av dem sade att de på grund av rädsla för sexuella trakasserier på arbetet hellre tar lågavlönade arbeten ... där de har [enbart] med kvinnor att göra.”

Rädsla för våldtäkt

Kvinnor har mer att frukta än att bara förlora sin värdighet. Sexuella trakasserier bygger ibland upp rädslan för att bli utsatt för våldtäkt. Förståeligt nog är många kvinnor mer rädda för att bli våldtagna än för att bli mördade. En kvinna kan plötsligt hamna ensam på ett ställe där hon inser att hon kan bli våldtagen. Hon kanske får se en man hon inte känner eller litar på. Hjärtat slår snabbare och snabbare medan hon desperat försöker bedöma situationen. Vad tänker han göra? Vart kan jag ta vägen? Skall jag skrika? Många sådana erfarenheter kan gradvis försämra en kvinnas hälsa. Rädslan för våldtäkt gör att många inte vill bo i städer eller ens göra besök där.

I boken The Female Fear sägs det: ”För många kvinnor som bor i städer är rädsla, oro och stress en del av vardagen. Rädslan för att bli våldtagen gör att en kvinna känner att hon hela tiden måste vara försiktig, på sin vakt och uppmärksam, en känsla som gör att hon blir rädd och orolig så fort någon går lite för nära bakom henne, särskilt på kvällen. ... Det är en känsla som kvinnor aldrig blir helt fria från.”

Våldsbrott drabbar många kvinnor. Men rädslan för våld drabbar nästan alla kvinnor. I en FN-publikation sägs det: ”Världen över har åtminstone var tredje kvinna blivit slagen, blivit tvingad att ha sex eller blivit utnyttjad på något annat sätt – oftast av någon hon känner.” (The State of World Population 2000) Men är det bara utanför hemmets väggar som det finns anledning att vara rädd? Hur vanligt är det att man är rädd i sitt eget hem?

Rädsla för våld i hemmet

I det fördolda använder många män våld för att tvinga sina hustrur till underkastelse. Detta är en grov orättvisa som förekommer över hela världen, och på många platser är det först nyligen som man börjat betrakta detta som ett brott. Enligt en indisk rapport ”blir åtminstone 45 procent av kvinnorna i Indien slagna eller sparkade av sin man”. Hustrumisshandel förekommer över hela världen och utgör en allvarlig hälsorisk. I USA är det enligt FBI fler kvinnor mellan 15 och 44 år som skadas på grund av våld i hemmet än på grund av bilolyckor, rån och våldtäkter sammantaget. Många kvinnor är ständigt rädda för att bli skadade eller dödade i hemmet. En landsomfattande undersökning i Canada visade att en tredjedel av de kvinnor som hade blivit utsatta för våld i hemmet hade fruktat för sina liv åtminstone vid något tillfälle. Två forskare i USA drog slutsatsen: ”Den farligaste platsen för kvinnor är hemmet, och det är en plats där det ofta förekommer våld och misshandel.”

Varför är så många kvinnor fast i sådana farliga förhållanden? Många frågar sig: Varför söker de inte hjälp? Varför flyttar de inte? Anledningen är för det mesta fruktan. Fruktan är något som är utmärkande för dem som blir utsatta för våld i hemmet. Förtryckande män använder våld för att kontrollera sina hustrur och tystar dem sedan genom att hota dem till livet. Även om den misshandlade hustrun tar mod till sig och söker hjälp, får hon inte alltid det. Även bland dem som avskyr andra former av våld finns det en tendens att bagatellisera, ignorera eller rättfärdiga våld som äkta män gör sig skyldiga till. Dessutom kanske hustrumisshandlaren är charmerande utanför hemmets  väggar. Vänner kan ofta inte fatta att han slår sin hustru. Många misshandlade kvinnor upplever att ingen tror på dem, och eftersom de inte har någonstans att ta vägen tycker de att de inte har något annat val än att leva i ständig fruktan.

Kvinnor som blivit utsatta för misshandel och som lämnar hemmet blir ibland offer för ett annat slag av trakasserier, så kallad stalkning, eller systematisk förföljelse. I en nyligen gjord undersökning i staten Louisiana i USA tillfrågades mer än tusen kvinnor, och av dem uppgav 15 procent att de blivit utsatta för systematisk förföljelse. Tänk dig in i deras situation. Först hotar han dig, sedan dyker han upp vart du än går. Han ringer dig, följer efter dig, bevakar dig och väntar på dig. Han kanske till och med dödar ditt sällskapsdjur. Han vill injaga skräck i dig!

Du kanske inte har blivit drabbad av något sådant och upplevt den rädsla det medför. Men vilken inverkan har rädsla på det du gör i vardagen?

Påverkar rädsla din vardag?

Eftersom rädsla och otrygghet är en del av vardagen, kanske vi inte tänker på hur många av våra beslut som påverkas av det. Hur ofta påverkar det din vardag?

Har rädslan för våldet i samhället gjort att du och din familj undviker att komma hem sent på kvällen? Påverkar det ditt sätt att resa med kollektivtrafiken? Har farorna med att pendla påverkat ditt val av arbete? Eller har rädslan för arbetskamrater eller andra som du har att göra med påverkat ditt val av arbete? Har det påverkat ditt sociala liv eller dina fritidsnöjen? Har kanske rädsla för att stöta på stora grupper av stökiga, berusade människor fått dig att undvika vissa idrottsevenemang eller konserter? Har rädsla påverkat det du gör i skolan? För många föräldrar har oron för att deras barn skall hamna i brottslighet påverkat valet av skola, och det förklarar varför många föräldrar hämtar sina barn vid skolan även om barnen skulle kunna gå hem eller åka kollektivt.

Ja, rädsla och otrygghet genomsyrar dagens samhälle. Men så har det varit i stort sett hela mänsklighetens historia. Är det realistiskt att hoppas på en förändring? Är en trygg värld utan fruktan bara en dröm? Eller finns det goda skäl att förvänta en framtid där ingen kommer att behöva vara rädd?