Barn och ungdomar som vittnar frimodigt

Många barn och ungdomar bland Jehovas vittnen talar frimodigt om sin tro både i skolan och i den kristna förkunnartjänsten, och de har stor framgång när de gör det. Se på följande exempel. *

”När jag gick i tredje klass fick vi av vår lärare var sin dagbok, där vi skulle skriva om vad vi gjorde på dagarna”, säger Kristina. ”Läraren skulle läsa våra dagböcker och sedan skriva något tillbaka till oss. Jag bestämde mig för att skriva om mitt tal som jag skulle ha i skolan i teokratisk tjänst. Eftersom detta verkade ha gjort intryck på min lärare, inbjöd jag henne att komma och lyssna på talet. Men det var inte bara hon som kom, utan också den lärare som jag hade haft i första klass. Min lärare talade sedan om för hela klassen hur mycket hon hade tyckt om mitt tal. Jag var mycket glad. Men det var inte allt. Omkring ett år senare fick jag berätta min erfarenhet vid en av Jehovas vittnens kretssammankomster, och min lärare var med då också. Senare besökte jag och en pionjärkamrat henne och gav henne boken Kunskapen som leder till evigt liv. Hon har till och med varit med vid en av våra områdessammankomster!”

När Sydnee var sex år talade hon frimodigt med sina klasskamrater om sanningarna i Guds ord, däribland de dödas tillstånd och Jesu ställning i förhållande till Gud. ”Hon är en nitisk och orädd liten förkunnare”, säger hennes mamma. Vid slutet av sitt första år i skolan var Sydnee bekymrad. ”Jag är orolig för mina klasskamrater”, sade hon. ”Hur skall de kunna lära sig något om Jehova?” Sydnee fick en idé. Sista dagen på terminen gav hon sina klasskamrater Min bok med bibliska berättelser som present. Sydnee lämnade allt som allt 26 böcker och sade till klasskamraterna att de kunde öppna presenten hemma tillsammans med sina föräldrar. Sydnee ser sina klasskamrater som sitt personliga distrikt. Hon ringde sedan till dem för att höra vad  de tyckte om boken. En flicka sade att hon läser boken varje kväll med sin mamma.

När Ellen var 15 år, gav hon sin historielärare flera nummer av Vakna! ”Han tyckte mycket om dem”, säger Ellen, ”och han har nu läst Vakna! i två år.” Ellen fortsätter: ”Jag gav honom nyligen boken Min bok med bibliska berättelser, och han berättade att hans två döttrar tycker mycket om den. Jag gav honom sedan boken Vi lär av den store läraren. Senare fick jag ett tackkort av honom, där det stod: ’Tack så mycket för böckerna. Mina döttrar och jag tycker att böckerna är mycket fängslande. Det är mycket glädjande att se en ung människa vara så målmedveten och motiverad som du är. Du har fått den bästa gåva någon kan få, du har fått en enastående tro. Du har lärt mig mer än vad jag skulle kunna lära dig!’ Den här erfarenheten visade mig hur mycket människor uppskattar Bibelns sanning, när vi talar om den för dem.”

Daniel var sex år när han satte i gång sitt första bibelstudium. ”Jag hade varit med mamma på bibelstudier”, säger han, ”men jag ville själv undervisa någon.” Daniel valde fru Ratcliff – en äldre kvinna som han hade lämnat biblisk litteratur till. ”Jag vill visa dig min favoritbok, Min bok med bibliska berättelser”, sade han och tillade: ”Jag undrar om jag kan komma varje vecka och läsa i den för dig.” Fru Ratcliff tackade ja till Daniels erbjudande. ”Vi började studera med fru Ratcliff senare samma dag”, säger Laura, Daniels mamma. ”Daniel och fru Ratcliff turades om med att läsa paragraferna, och sedan bad Daniel henne att läsa vissa av de bibelställen som var anförda i slutet av berättelsen. Jag följde med Daniel, men fru Ratcliff ville helst diskutera detta bara med Daniel.” Med tiden började Daniel och fru Ratcliff studera boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden. När Daniels yngre syster Natalie kunde läsa, var hon också med på studiet. Fru Ratcliff hade många frågor – en del av dem var rätt så svåra. Men Daniel och Natalie använde broschyren Bibliska ämnen för samtal och konkordansen längst bak i Bibeln för att kunna svara på frågorna. Fru Ratcliff, som varit katolik i hela sitt liv, var hänförd över det hon fick lära sig. Hon sade vid slutet av ett studium: ”Jag önskar att jag hade börjat studera Bibeln för flera år sedan!” Tyvärr dog fru Ratcliff nyligen vid 91 års ålder. Men genom att studera Bibeln lärde hon känna dyrbara sanningar, däribland Bibelns hopp om en uppståndelse på en paradisisk jord. Daniel är nu tio år och leder två bibelstudier. Natalie, som nu är åtta år, studerar Bibeln med en jämnårig flicka.

Ungdomar som Kristina, Sydnee, Ellen, Daniel och Natalie är till glädje för sina föräldrar. Men vad som är ännu viktigare är att de gläder Jehovas hjärta, och han kommer inte att glömma den kärlek sådana ungdomar visar mot hans namn. (Ordspråksboken 27:11; Hebréerna 6:10)

[Fotnot]

[Bilder på sidan 18]

Kristina (överst) och Sydnee

[Bild på sidan 19]

Daniel och Natalie

[Bild på sidan 19]

Ellen