Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Bra bostäder för alla – till slut!

Bra bostäder för alla – till slut!

Bra bostäder för alla till slut!

STRAX utanför Nairobi i Kenya ligger FN:s vackra, 56 hektar stora anläggning Gigiri, som bland annat inrymmer huvudkontoret för UN-HABITAT. Den här anläggningen är en symbol för det internationella åtagandet att lösa den globala bostadskrisen. En promenad längs naturstigarna i området bjuder på imponerande bevis för vad som kan åstadkommas med gemensamma ansträngningar och tillräckliga resurser. Tidigare obrukbar, vanvårdad mark har förvandlats till ett vackert och utmärkt fungerande rekreationsområde för personal och besökare.

Men bara några kilometer därifrån ligger ett växande, relativt nytt slumområde. Det är en dyster påminnelse om hur problematisk den rådande bostadskrisen är. Bostäderna, som är byggda av lera, träpinnar och plåt, är omkring 16 kvadratmeter stora. På de smala gångvägarna mellan husen rinner illaluktande avloppsvatten. Invånarna betalar upp till fem gånger så mycket för vattnet som den genomsnittlige medborgaren i USA. De flesta av områdets omkring 40 000 invånare är mellan 20 och 40 år. De är inte lata eller omotiverade. De har kommit hit för att söka arbete i det närliggande Nairobi.

I skarp kontrast till detta samlas världens ledare här i rena, ändamålsenliga och vackra omgivningar för att diskutera framtiden för de fattiga män, kvinnor och barn som bor alldeles i närheten. Enligt FN:s generalsekreterare, Kofi Annan, är den frustrerande sanningen att ”världen har de resurser, den kunskap och den makt” som krävs för att avsevärt förbättra livet för dem som bor i slumområden. Så vad är det som behövs? ”Det är min förhoppning”, säger Annan, ”att ... alla inblandade parter [kan] övervinna den apati och brist på politisk vilja som har förhindrat framsteg.”

Men hur realistisk är den förhoppningen? Vad skulle det krävas för att få alla politiker på internationell, regional och lokal nivå att sätta de egna intressena åt sidan och arbeta fram en gemensam lösning? Det finns en som har de resurser, den kunskap och den makt som krävs för att göra slut på den rådande krisen. Och ännu viktigare är att hans medkänsla kommer att få honom att gå till handling – och det snart. Faktum är att hans regering redan har presenterat ett utförligt handlingsprogram som kommer att lösa den globala bostadsfrågan för gott.

Ett nytt bostadsprogram

I Bibeln berättar vår Skapare, Jehova Gud, vad han har för avsikt att göra. Genom sin profet Jesaja lovar han: ”Jag skapar nya himlar och en ny jord.” (Jesaja 65:17) Det kommer att leda till en dramatisk förändring. De nya styrande ”himlarna” skall genomföra det som de nuvarande jordiska regeringarna inte klarar av. Guds kungarike, eller regering, kommer att garantera hälsa, säkerhet och självaktning för alla som utgör det nya jordiska samhället av människor. Jesaja hade tidigare fått veta att de som önskade bli en del av det här nya jordiska samhället skulle samlas in under ”dagarnas slutskede”. (Jesaja 2:1–4) Det betyder att de här förändringarna kommer att inträffa mycket snart. (Matteus 24:3–14; 2 Timoteus 3:1–5)

Intressant nog lovar Gud uttryckligen i andra verser i Jesaja, kapitel 65, att han skall se till att alla som lever då får permanenta bostäder. ”De skall bygga hus och bo i dem”, lovar han. ”De skall inte bygga för att någon annan skall bo där.” (Jesaja 65:21, 22) Föreställ dig att du äntligen har ett ordentligt hem, bor i rena och fina omgivningar och känner trygghet i ett underbart paradis! Vem skulle inte vilja ha det så? Men hur kan du vara säker på att du kan lita på Guds löften?

Ett löfte som du kan lita på

När Gud först skapade Adam och Eva, lämnade han dem inte bara att ta hand om sig själva i en ödemark. I stället satte han dem i en trädgård i Eden, en vacker park med ren luft och med ett överflöd av mat och vatten. (1 Moseboken 2:8–15) Adam fick i uppdrag att ”uppfylla jorden”, inte att överbefolka den. (1 Moseboken 1:28) Från början avsåg Gud att alla på jorden skulle få njuta av ordning, harmoni och ett överflöd av goda ting.

Senare, på Noas tid, uppfylldes det mänskliga samhället av våld och omoral, ja, ”jorden blev efter hand fördärvad i den sanne Gudens ögon”. (1 Moseboken 6:11, 12) Vad gjorde Gud då? Blundade han bara för situationen? Nej, han vidtog omedelbara åtgärder. Han renade jorden genom en världsomfattande översvämning, både för sitt eget namns skull och för den rättfärdige Noas och hans avkomlingars skull. Så när Noa och hans familj kom ut från arken till sitt nya hem, blev även de uppmanade att föröka sig och uppfylla jorden. (1 Moseboken 9:1)

Längre fram gav Gud israeliterna det arv som deras förfader Abraham hade fått löfte om. Detta utlovade land beskrevs som ”ett gott och vidsträckt land, ... som flödar av mjölk och honung”. (2 Moseboken 3:8) På grund av sin olydnad fick israeliterna vandra omkring i vildmarken utan ett permanent boende i 40 år. Men Gud höll sitt löfte och gav dem till slut ett land att bosätta sig i. Den inspirerade skildringen säger: ”Jehova [gav] dem vila runt omkring. ... Av allt det goda som Jehova hade lovat Israels hus uteblev ingenting; allt blev verklighet.” (Josua 21:43–45)

Ett hem – till slut!

Det är alltså uppenbart att Jehovas ord i Jesaja, kapitel 65, inte bara är tomma löften. Som Skaparen av allt har han verkligen makten att göra vad som än behövs för att rena jorden och genomföra sin ursprungliga avsikt med den. (Jesaja 40:26, 28; 55:10, 11) Bibeln försäkrar oss dessutom om att han vill göra det. (Psalm 72:12, 13) I forna tider vidtog han åtgärder för att ge rättfärdiga människor tillfredsställande bostäder, och snart kommer han att göra det igen.

Ja, när hans Son, Jesus Kristus, var på jorden, lärde han sina efterföljare att be om att Guds vilja skall ske, ”så som i himlen så också på jorden”. (Matteus 6:10) Hans ord visade att jorden kommer att bli ett paradis. (Lukas 23:43) Tänk på vad det kommer att innebära. Inga slumområden eller kåkstäder längre, inga människor som ligger och sover på gatorna och inga vräkningar. Vilken lycklig tid det kommer att bli! Under Guds kungarikes styre kommer alla äntligen att få ett riktigt hem!

[Ruta/Bild på sidan 10]

BOSTÄDER I DET FORNTIDA ISRAEL

Israeliterna föredrog tydligtvis stenhus, precis som kanaanéerna hade gjort före dem, eftersom dessa byggnader var stabilare än andra och gav ett bättre skydd mot inkräktare. (Jesaja 9:10; Amos 5:11) Men i de låglänta områdena använde man soltorkat eller ugnsbränt tegel till väggarna på husen. De flesta hus hade platta tak, ibland med en takkammare. Ofta fanns det en ugn på gården och ibland en brunn eller en cistern. (2 Samuelsboken 17:18)

Den mosaiska lagen innehöll flera föreskrifter när det gällde bostäderna. Säkerheten var förstås av största vikt. Kring ett platt tak skulle man bygga ett räcke för att förebygga olyckor. I det tionde budet varnades israeliterna för att ha begär till sin nästas hus. Om någon var tvungen att sälja sitt hus, kvarstod hans återköpsrätt, åtminstone till en tid. (2 Moseboken 20:17; 3 Moseboken 25:29–33; 5 Moseboken 22:8)

Bostäderna i Israel var viktiga platser för andlig undervisning. Fäderna blev uttryckligen uppmanade att lära sina söner Guds befallningar när de satt i sitt hus, och hemmet skulle vara fritt från allt som hade med avgudadyrkan att göra. (5 Moseboken 6:6, 7; 7:26)

[Bild]

I det forntida Israel var hemmet en plats för andliga aktiviteter, till exempel firandet av lövhyddohögtiden

[Ruta/Bild på sidan 12]

DE TIDIGASTE HUSEN

I Bibeln sägs det ingenting om att den förste mannen, Adam, bodde i ett hus. Men i 1 Moseboken 4:17 sägs det att Kain ”satte ... i gång med att bygga en stad och gav staden namn efter namnet på sin son Hanok”. Med moderna mått mätt var staden förmodligen bara en befäst by. Det nämns ingenting i skildringen om hur bostäderna såg ut. Kanske var det så att hela byn utgjordes av Kains närmaste familjemedlemmar.

I forna tider var det vanligt att människor bodde i tält. En annan av Kains avkomlingar, Jabal, kallas ”stamfar till dem som bor i tält och har boskap”. (1 Moseboken 4:20) Tälten var givetvis mycket enklare att resa och transportera.

I många civilisationer växte det med tiden upp städer med alltmer sofistikerade bostäder. Utgrävningar i staden Ur, där patriarken Abram (Abraham) en gång bodde, visar att en del av invånarna bodde i bekväma tegelhus som var putsade och vitkalkade och som bestod av 13 eller 14 rum. En sådan bostad kan mycket väl ha varit den tidens stora statussymbol.

[Bild på sidorna 8, 9]

Gud lovar att de rättfärdiga skall få bo i trygghet