Vad ligger bakom bostadskrisen?

SPELA UPP

Vad ligger bakom bostadskrisen?

I UTKANTEN av en storstad i Afrika bor 36-åriga Josephine med sina tre pojkar i åldern 6–11 år. Hon försörjer sig genom att samla tomma plastdunkar som hon säljer till en återvinningsstation i närheten. Hon tjänar mindre än två dollar om dagen på det här slitsamma arbetet, och i den staden är det knappast tillräckligt för att försörja familjen och bekosta barnens skolgång.

Mot slutet av dagen återvänder hon till vad hon tvingas kalla sitt hem. Väggarna är gjorda av bränt tegel och lera och hålls samman med hjälp av tunna trädgrenar. Taket består av lösa, rostiga plåtbitar och plast. Ovanpå ligger stenar, träbitar och gamla metallplattor staplade på varandra för att hålla taket på plats när det blåser hårt. Hennes ”dörr” och ”fönster” utgörs av söndertrasad säckväv som egentligen inte ger något skydd alls mot dåligt väder – än mindre mot eventuella inkräktare.

I själva verket är inte ens det här fattiga hemmet hennes eget. Josephine och hennes barn lever i ständig fruktan för att bli vräkta. Marken som deras undermåliga bostad står på skall användas vid utbyggnaden av en väg i närheten. Sorgligt nog förekommer liknande situationer i många länder världen över.

Ohälsosamma bostäder

I ”undermåliga bostäder ... skäms barnen för sitt hem, ... [och] familjemedlemmarna blir alltid sjuka. ... De vet aldrig när en myndighetsperson eller hyresvärd skall komma och riva [deras hus]”, säger Robin Shell, chefstjänsteman inom en internationell biståndsorganisation som arbetar med att bygga bostäder åt de fattiga.

Under sådana här levnadsförhållanden måste föräldrar hela tiden oroa sig över sina barns hälsa och säkerhet. I stället för att kunna arbeta för att förbättra sin situation tvingas de ofta ägna det mesta av sin tid och energi åt att kämpa för att tillgodose sina barns grundläggande behov, som mat, vila och tak över huvudet.

För en utomstående betraktare kanske det är lätt att tänka att de fattiga skulle kunna råda bot på sin situation om de var mer företagsamma. Men att bara säga åt människor att ta sig i kragen är inte någon lösning. De starka krafter som ligger bakom bostadskrisen råder ingen enskild människa över. Forskare pekar på befolkningstillväxt, snabb urbanisering, naturkatastrofer, politiska oroligheter och bestående fattigdom som de främsta bovarna i dramat. De här fem krafterna är precis som fingrarna i en knuten näve – långsamt kramar de livet ur många av världens fattiga.

Befolkningstillväxten skapar problem

I allmänhet räknar man med att det årligen tillkommer 68–80 miljoner människor världen över som behöver en bostad. Enligt FN:s befolkningsfond passerade världens befolkning 6,1 miljarder 2001 och förväntas nå mellan 7,9 och 10,9 miljarder 2050. Och något ännu mer tankeväckande är att 98 procent av befolkningstillväxten under de kommande två decennierna förväntas ske i utvecklingsländerna. De här beräkningarna visar i sig själva vilken oerhört svår uppgift det kommer att bli att tillgodose den stora efterfrågan på bostäder. Men något som gör det hela ännu mer komplicerat är att det i de flesta länder är de redan överbefolkade städerna som växer snabbast.

Obeveklig urbanisering

Större städer – som New York, London och Tokyo – ses ofta som viktiga symboler för ett lands ekonomiska tillväxt. Varje år strömmar därför tusentals människor från landsbygden till städernas ”grönare betesmarker”, huvudsakligen för att utbilda sig och söka arbete.

I Kina, till exempel, expanderar ekonomin snabbt. Till följd av det kommer under de nästkommande årtiondena uppskattningsvis över 200 miljoner nya bostäder att behövas enbart i storstäderna, enligt beräkningarna i en rapport. Det är nästan dubbelt så många bostäder som det nu finns i hela USA. Vilket byggnadsprogram skulle kunna hålla jämna steg med en sådan efterfrågan?

I städerna i utvecklingsländerna tillkommer enligt Världsbanken ”varje år omkring 12–15 miljoner nya hushåll, vilka är i behov av lika många bostäder”. Eftersom det inte finns tillräckligt många billiga bostäder, tvingas de här fattiga människorna söka skydd varhelst de kan, ofta där ingen annan vill bo.

Naturkatastrofer och politiska katastrofer

Fattigdom har tvingat många att bosätta sig i områden där det ofta inträffar översvämningar, jordskred och jordbävningar. Det beräknas till exempel att över en halv miljon människor i Caracas i Venezuela ”bor i provisoriska bostäder på branta sluttningar som ständigt drabbas av jordskred”. Du kanske kommer ihåg den olycka som inträffade i en fabrik i Bhopal i Indien 1984, då flera tusen människor omkom och ännu fler blev skadade. Varför drabbades så många? Främst berodde det på att ett slumområde i närheten hade expanderat så att det slutade bara fem meter från fabriksgränsen.

Bostadsproblemen beror också i allt större utsträckning på politiska katastrofer, däribland inbördeskrig. I en rapport som utgavs av en människorättsorganisation 2002 framkom det att mellan 1984 och 1999 kan så många som 1,5 miljoner människor, huvudsakligen bybor, ha tvingats flytta från sina hem i sydöstra Turkiet på grund av inre oroligheter. Många av dem blev tvungna att söka skydd varhelst det var möjligt, och ofta fick de tränga ihop sig tillsammans med släktingar och grannar i provisoriska bostäder, hyrda logier, lador eller byggplatser. Det uppgavs att en grupp av familjer bodde i en stallbyggnad. De var 13 personer eller fler i varje rum, och de hade en gemensam toalett och en enda vattenkran på gårdsplanen. ”Vi vill inte ha det så här längre”, sade en av flyktingarna. ”Vi lever som djur.”

Ekonomisk stagnation

Slutligen finns det ett mycket tydligt samband mellan bostadsproblemet och de fattigas ekonomiska situation. Enbart under 1988 uppgavs det, enligt den rapport från Världsbanken som nämndes tidigare, att 330 miljoner stadsbor i utvecklingsländerna var fattiga – ett förhållande som man inte trodde skulle förändras mycket under de kommande åren. När människor är så fattiga att de inte ens har råd med det mest grundläggande, som mat och kläder, hur skall de då kunna ha råd att betala en hyra eller att bygga en ordentlig bostad?

Höga räntesatser och inflation gör att många familjer inte har råd att betala tillbaka sina banklån, och stigande kostnader för el, gas och vatten gör det svårt för människor att komma i kapp och få pengarna att räcka till. En arbetslöshet på upp till 20 procent i vissa länder gör att det för många är nästan omöjligt att få det att gå ihop.

Dessa och andra faktorer har tvingat hundratals miljoner människor jorden runt att nöja sig med undermåliga bostäder. Människor bor i gamla bussar, containrar och pappkartonger. De bor i trappuppgångar och under plastpresenningar och gammal bråte. Och en del har bosatt sig i övergivna fabriksbyggnader.

Vad görs?

Många privatpersoner, organisationer och regeringar har redan gjort stora ansträngningar för att ta itu med den här krisen. I Japan har man bildat flera hjälporgan som bistår med byggandet av billiga bostäder. Genom ett bostadsprogram som påbörjades i Sydafrika 1994 har över en miljon fyrarummare uppförts. Målsättningen med ett ambitiöst bostadsprojekt i Kenya är att varje år bygga 150 000 bostäder i storstadsområden och dubbelt så många på landsbygden. I andra länder, däribland Madagaskar, har man inriktat sig på att utveckla byggmetoder som ger ett billigt boende.

Internationella organisationer, som till exempel FN:s boende- och bosättningsorgan, UN-HABITAT, har inrättats som ett uttryck för världens åtagande att ”förhindra och avhjälpa problem orsakade av den snabba utvidgningen av städerna”. Icke-kommersiella och icke-statliga organisationer försöker också hjälpa till. En icke-kommersiell organisation har hjälpt över 150 000 familjer i olika länder att få ett bättre boende, och innan år 2005 är slut räknar man med att en miljon människor skall ha fått hjälp att finna ett enkelt, rimligt boende som inte är för dyrt.

Många av dessa organisationer har tagit fram lättillgänglig, praktisk information för att hjälpa människor som bor i undermåliga bostäder att göra det bästa av sin situation eller att till och med förbättra den. Om du behöver hjälp, dra då full nytta av det de här organisationerna kan erbjuda. Det finns också många grundläggande saker du kan göra för att hjälpa dig själv. (Se rutan ”Bostaden och hälsan” på sidan 7.)

Oavsett om du har möjlighet att förbättra din situation eller inte, är det föga troligt att någon människa eller någon jordisk organisation kommer att lyckas tvinga upp den knutna näve av globala krafter som ligger bakom bostadskrisen. Världssamfundet kommer alltmer på efterkälken i fråga om att ta hand om det trängande och växande behovet av ekonomisk utveckling och humanitär hjälp. Varje år föds miljontals barn in i den här nedåtgående spiralen av fattigdom. Finns det något verkligt hopp om en bestående lösning?

[Ruta på sidan 7]

BOSTADEN OCH HÄLSAN

Enligt Världshälsoorganisationen bör en bostad som regel vara utrustad med åtminstone följande för att befrämja hälsan:

▪ ett rejält, regntätt tak

▪ ordentliga väggar och dörrar som skyddar mot dåligt väder och stänger ute djur

▪ skyddsnät av metall för fönster och dörrar för att hålla insekter, i synnerhet myggor, borta

▪ solskydd, till exempel markiser, som skyddar väggarna mot direkt solsken när det är varmt

[Ruta/Bilder på sidan 8]

TRADITIONELLA HUS PÅ DEN AFRIKANSKA LANDSBYGDEN

Traditionella hus låg länge spridda över den afrikanska landsbygden. Storleken och formen varierade. Somliga folkgrupper, som Kikuyu- och Luofolken i Kenya, föredrog cirkelrunda hyddor med konformade halmtak, medan till exempel massajerna i Kenya och Tanzania byggde hus som var mer rektangulära i formen. I kustområdena i Östafrika hade en del av husen halmtak som nådde ner till marken, och de påminde om bikupor.

Eftersom mycket av byggnadsmaterialet var lätt att få tag i, var det ovanligt att någon var utan bostad. Till väggbeklädnad blandade man helt enkelt jord och vatten. I de många skogarna i närheten kunde man lätt hitta trä, gräs, vass och bambublad. Så oavsett om en familj var rik eller fattig, var det i allmänhet möjligt för den att skaffa sig ett eget hem.

Sådana här hus hade förstås också sina nackdelar. Eftersom taken för det mesta var gjorda av lättantändliga material, var brandfaran stor. Inkräktare kunde dessutom lätt ta sig in i bostaden genom att göra hål i lerväggen. Det är därför inte förvånande att de traditionella afrikanska husen på många håll i dag långsamt får ge vika för mer hållbara konstruktioner.

[Bildkällor]

Källa: African Traditional Architecture

Hyddor: Genom tillmötesgående från Bomas of Kenya Ltd, ett kultur-, konferens- och underhållningscentrum

[Bild på sidan 5]

EUROPA

[Bildkälla]

[Bild på sidan 6]

AFRIKA

[Bild på sidan 6]

SYDAMERIKA

[Bild på sidan 7]

SYDAMERIKA

[Bild på sidan 7]

ASIEN

[Bildkälla på sidan 6]

[Bildkälla på sidan 7]

VAKNA!