En målare som sökte lyckan i ”paradiset”

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE PÅ TAHITI

ÄNDA sedan paradiset gick förlorat för den förste mannen, Adam, har hans avkomlingar strävat efter att återfå det som gick förlorat. Det här intensiva sökandet efter paradiset har inspirerat många konstnärer till att försöka återge det i sina målningar. En sådan konstnär var den berömde 1800-talsmålaren Paul Gauguin.

För ungefär två år sedan kom två fartyg med hundratals besökare, däribland amatörmålare, till den lilla ön Hiva Oa, en av Marquesasöarna i Franska Polynesien. Det var på den ön som Gauguin dog 1903. På hundraårsdagen av hans död invigdes det kulturcentrum som är uppkallat efter honom, och det var det som hade lockat dit de här besökarna som var så fascinerade av hans konst.

Var finns paradiset?

Varför lämnade Gauguin för över hundra år sedan Europa för att sluta sina dagar på den här fridfulla söderhavsön? Efter en hård period som fattig konstnär i Europa kom Gauguin att se ner på sin egen civilisation. Han betraktade det han såg med förakt och uppfattade det som den europeiska kulturens trångsynta intolerans och stelbenta etablissemang. Han kom fram till den här slutsatsen efter sitt första besök på Tahiti, som varade i ungefär två år. När han kom tillbaka till Europa, hade han fattat sitt beslut: ”Ingenting kan avhålla mig från att flytta, och det för gott. Vilken enfaldig tillvaro vi för här i Europa!” Gauguin uttryckte sitt missnöje med västerländska värderingar, och precis som många andra i Europa på den tiden drömde han om ett sedan länge förlorat paradis som skulle ge skydd mot civilisationens skadliga påverkan. Han hoppades förverkliga sin dröm om paradiset på en naturskön plats i Stilla havet, där det rådde frid och där solljuset flödade. Han längtade till en sådan tillflyktsort, en för honom idealisk plats att måla på.

Liksom många av sina samtida trodde Gauguin att det var bättre att leva långt från den etablerade civilisationen och i harmoni med naturen, då ju ett sådant levnadssätt var mer anspråkslöst. Eftersom polynesierna levde nära naturen och i harmoni med den, trodde  somliga att de var alltigenom goda. Deras okonstlade enkelhet och milda läggning tycktes representera den perfekta världen. Gauguin ville ha en sådan bekymmersfri tillvaro. Men det plågade honom att han fortfarande sökte svaren på sina frågor om livets mysterium och människans öde och hur man finner ett botemedel mot misströstan och fruktan för döden.

Gauguin fann en inspirationskälla i Söderhavet. Omgivningarna där gav hans konstnärliga ådra nytt liv. Något av det han helst återgav i sina målningar var den naturliga skönheten hos människorna. Han målade ansikten som gav intryck av sinneslugn, tillförsikt och tillfredsställelse. Genom sina tavlor ville han förmedla bilden av en sagolik värld, en drömlik, fridfull atmosfär under en tropisk himmel.

Sann lycka

Fann Gauguin sann lycka på Tahiti eller Hiva Oa eller någon annan ö? Han tvingades erkänna att allt liv till slut dör även på de här små tropiska öarna och att det inte finns någon fullkomlighet i den här världen. Vid ett tillfälle i början av sin tid på Tahiti skrev han: ”Jag har nu under någon tid känt mig beklämd, och det påverkar mitt måleri. ... Det återspeglar ingen glädje.” De ljusa och glada motiv som han återgav i sina målningar motsvarade inte hans förväntningar. Han var fortfarande i behov av pengar, och han hade också problem med hälsan. Trots att han vistades i de här omgivningarna, hade han ännu inte fått svar på de stora livsfrågorna. Medan han funderade över denna paradox, bestämde han sig för att måla en stor tavla, och den visade sig bli den mest betydelsefulla av hans tahitiska målningar. Det var en drygt tre och en halv meter lång allegorisk målning kallad ”D’où venons-nous? Que sommes-nous? Où allons-nous?” (”Varifrån kommer vi? Vilka är vi? Vart är vi på väg?”) Genom den försökte han uttrycka sin oförmåga att förstå världen, vår tillvaros obegripliga mysterium.

 Svaren på de livsfrågor som Gauguin uttryckte genom sina målningar och som andra före och efter honom har ställt finns i Bibeln, den bok i vilken Gud har uppenbarat sin avsikt med mänskligheten. Svaren som ges där är tillförlitliga och tillfredsställande. De ger oss ett säkert hopp för framtiden. De visar dessutom att vi endast kan finna sann lycka om vi lever i harmoni med vår Skapare, Jehova Gud – oavsett om vi bor i Stillahavsområdet eller någon annanstans. Jehovas vittnen både i Franska Polynesien och i resten av världen är glada över att kunna förmedla det här fantastiska hoppet om ett framtida paradis till andra.

Mästerverken kopieras

Under Gauguins hundraårsjubileum visades ett hundratal troget återgivna reproduktioner av hans tavlor. De var huvudsakligen målade av konstnärsparet Claude och Viera Farina, som bodde på Hiva Oa under en tid för att kopiera Gauguins tavlor, och de här kopiorna skänkte de sedan till kulturcentret.

För att kunna kopiera och överföra just det som Gauguin ville förmedla var paret Farina tvungna att i detalj studera originalmålningarnas färger och former på stora foton. De förklarar att det långt ifrån är någon lätt uppgift att kopiera konstverk, utan att det är svårt och kräver mycket tid och energi. De berättar: ”Mästaren har fördelen av att känna sig fri att skapa, och om han målade ett bord med fem ben, skulle ingen tycka att det vore ovanligt – tvärtom, publiken skulle faktiskt kunna betrakta honom som ett geni. Men om kopisten glömmer ett blad på en  buske blir hans verk starkt kritiserat! Det förklarar varför det inte finns så många kopister.” Vad är det som gör någon till en skicklig kopist? ”Han måste ha grundlig kunskap om mästaren och dennes liv, eftersom han inte har något annat än fotografier att utgå ifrån, och det är inte alla gånger ens fotografierna ger rättvisa åt färgerna. Kopisten måste därför hämta upplysningar från olika museer.” I dag betingar Gauguins tavlor höga priser, och därför är paret Farinas målningar ett värdefullt tillskott till kulturcentret.

[Bild på sidan 23]

Självporträtt av Paul Gauguin

[Bild på sidan 23]

”Femmes de Tahiti” eller ”Sur la plage” (”Tahitiska kvinnor” eller ”På stranden”)

[Bilder på sidan 24]

”Femme à la mangue” (”Kvinna med mango”), originalet överst, och en kopia som Claude och Viera Farina gjort. Paret Farina i sin ateljé i Atuona, nedan

[Bildkällor]

Erich Lessing/Art Resource, NY

Copie d’oeuvre de Gauguin, avec l’aimable autorisation de Claude et Viera Farina

[Bild på sidan 25]

”Les Parau Parau” (”Lösa rykten”)

[Bildkälla]

Scala/Art Resource, NY

[Bild på sidan 25]

”Quand Te Maries-Tu?” (”När skall du gifta dig?”)

[Bildkälla]

Erich Lessing/Art Resource, NY

[Bildkälla på sidan 23]

Konstverk: Erich Lessing/ Art Resource, NY