Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Upptäckt vid Red Bay

Upptäckt vid Red Bay

Upptäckt vid Red Bay

Från Vakna!:s medarbetare i Canada

”DET är inte världens ände, men man kan se den därifrån”, säger man ibland lite skämtsamt. Om du någon gång har besökt Red Bay i östra Canada, skulle säkert också du beskriva det som en plats nära världens ände. Det här lilla samhället ligger på Labradorhalvöns natursköna kust, vid Belle Isle-sundet. Vad är det som gör det fridfulla Red Bay med sin skyddade hamn så unikt och fascinerande?

Samhällets unika historia

Red Bay myllrar av besökare när det är tid för valskådning. Men det har inte alltid varit det som lockat hit människor. För över 400 år sedan jagade man här rätval, bland annat grönlandsval, för deras värdefulla olja. En källa uppger att valolja ”under nödtider var värt 80 000 kronor per tunna, omräknat i våra dagars valuta”. Baskiska valfångare från gränsområdet mellan Frankrike och Spanien var bland de första européer som utnyttjade Canadas naturtillgångar. I Europa använde man övervägande valolja som bränsle i sina lampor. Valolja användes även som smörjmedel till maskiner, vid beredning av läder och ull, vid tillverkning av färg och som en ingrediens i tvål och kosmetika. Under 1500-talets senare hälft var Red Bay världens största hamn för valfångstfartyg. Det var därför som en av de första kända industrierna – valindustrin – grundades i Canada.

Hur kan vi veta det?

Bevis i form av dokument som hittats i baskiska arkiv riktade arkeologers och historikers uppmärksamhet på Red Bay. Redogörelser visar att en spansk galeon, San Juan, hade sjunkit där under en storm 1565.

Vid utgrävningar på Saddle Island, precis utanför Red Bays kust, hittade man föremål från den tidiga valindustrin, till exempel en harpunspets försedd med dubbla hullingar. Besökare kan fortfarande se mängder av röda spanska takpannor längs stränderna. I åratal har traktens barn lekt med dem. En av invånarna på orten berättade: ”Vi använde det röda teglet som kritor för att rita och måla med på klipporna utan att veta vad det egentligen var vi lekte med!”

På sommaren 1978, när undervattensarkeologer arbetade från en pråm ungefär 30 meter utanför Saddle Island, hittade de en ekplanka. Det här var ett viktigt fynd, eftersom ek var det träslag som baskiska skeppsbyggare använde mest och eftersom ek inte växer på Labradors karga kust. Vid en senare dykning upptäckte arkeologerna ett anmärkningsvärt välbevarat skeppsvrak, som de trodde var San Juan. Skeppet hade bevarats av det iskalla vattnet. Det vilade på havsbottnen på ungefär 10 meters djup under ett lager av slam. Det var delat på längden, likt en öppen bok, tydligen som en följd av ismassornas tyngd under årens lopp. Arkeologer var begeistrade över fyndet, eftersom det var det första nästan helt intakta handelsfartyg från 1500-talet som hittats i Amerika norr om Florida.

Kunde det vara San Juan?

Dykare grävde mödosamt upp fartyget bit för bit och numrerade varje del. När de hade undersökt det noggrant, begravde de det på havsbottnen igen för att det skulle bevaras på bästa sätt. Vad kom de fram till? Det här skeppet, som kunde väga 300 ton när det var lastat, var byggt för att vara sjödugligt och inte för att vara vackert eller lyxigt. Både fören och aktern var konstruerade så att man skulle få full lagringskapacitet för den stora last av valolja som skulle skeppas tillbaka till Spanien. Tidiga redogörelser för det sjunkna skeppet San Juan antydde att hon hade full last av valolja när hon sjönk. Mycket av oljan kunde besättningen rädda. I vrakets undre delar fann dykare resterna av ungefär 450 tunnor, tydligen de som blev kvarlämnade för att de var för svåra att bärga. Man hittade inga kvarlevor av människor ombord. I de baskiska dokumenten nämndes inget om att någon miste livet. De här likheterna har fått forskarna att tro att skeppet är det förlista San Juan. Vid utgrävningarna hittade man också en baskisk valfångstbåt, en chalupa. Robert Grenier, som är ledare för marin arkeologi vid Parks Canada, säger att chalupan är ”en av mänsklighetens stora landvinningar inom marin teknik”.

Vem kunde tro att det fridfulla Red Bay en gång var valindustrins livliga huvudstad? Tiderna har verkligen förändrats. Men här finns ändå ett stycke historia för var och en.

[Kartor på sidan 14]

(För formaterad text, se publikationen)

Labrador

Red Bay

Belle Isle-sundet

Newfoundland

[Bild på sidan 15]

En modell i skala 1:10 av vad som antas vara San Juan

[Bildkälla]

Parks Canada Agency; fotograf Denis Pagé

[Bild på sidan 15]

Längst till höger: Dykare undersöker det sjunkna skeppet

[Bildkälla]

Bill Curtsinger/National Geographic Images Collection

[Bild på sidan 15]

Längst till höger: Rätvalen är utrotningshotad

[Bildkälla]

NOAA

[Bild på sidan 15]

En baskisk valfångstbåt, en ”chalupa”, upptäckt vid Red Bays kust

[Bildkälla]

Parks Canada/Shane Kelly/1998

[Bild på sidan 15]

Red Bay

[Bildkälla]

Foto genom tillmötesgående från Viking Trail Tourism Association

[Bild på sidan 15]

Röda spanska takpannor sköljs ofta upp på stranden

[Bildkälla]

Parks Canada/Doug Cook/1997