En ständig efterfrågan på nyheter

”ALLA athenare och de tillresande utlänningarna använde nämligen inte sin lediga tid till något annat än att berätta om något eller att höra på något nytt”, rapporterade skribenten Lukas för nästan 2 000 år sedan. (Apostlagärningarna 17:21) Omkring hundra år tidigare hade de romerska styresmännen, som var medvetna om allmänhetens efterfrågan på nyheter, börjat tillhandahålla Acta Diurna, ett dagligt nyhetsbrev som kunde läsas på offentliga platser i staden.

På 600-talet framställde kineserna världens första tryckta tidning, Dibao. I Europa, där många fortfarande var analfabeter, reste historieberättare runt och berättade om krig, olyckor, brott och annat. Senare sammanställde man sådana nyheter i nyhetsblad som var illustrerade med träsnitt och som man kunde köpa på marknader och i basarer.

Så småningom lät handelshusen förse sina affärsbrev med viktiga nyheter. Längre fram samlade man nyheterna på ett extra blad, nova (nyheter), som kunde läsas av många.

Dagstidningen ser dagens ljus

Under början av 1600-talet började två tidningar ges ut regelbundet i Tyskland. Relation, som trycktes i Strassburg, kom ut första gången 1605, och Avisa Relation oder Zeitung, som trycktes i Wolfenbüttel, kom ut 1609. Den första tidning i Europa som kom ut varje dag började ges ut i Leipzig 1650 och hette Einkommende Zeitungen.

Den här dagstidningen bestod av fyra sidor i fickformat. Den innehöll nyhetsnotiser som inte var uppställda i någon viss ordning. Ett  lösnummer av tidningen var relativt överkomligt i pris, men en helårsprenumeration kostade mer än vad en välbetald arbetare hade i månadslön. Men efterfrågan på tidningar ökade snabbt. Enbart i Tyskland fanns år 1700 mellan femtio och sextio dagstidningar med en läsekrets på flera hundra tusen.

Till en början bestod nyheterna av upplysningar som man hämtat från brev och andra tidningar. Postmästare fick också nyheter som de sedan spred vidare. Eller också rörde det sig helt enkelt om skvaller som snappats upp av tidningsmän på allmänna platser. När konkurrensen ökade började utgivarna förbättra nyhetsmaterialet genom att öka kvantiteten och höja kvaliteten. De anställde de första professionella redaktörerna. Och eftersom de flesta utgivare inte hade råd med ett omfattande nätverk av nyhetskällor och journalister, gjorde den ökande efterfrågan på nyheter att det bildades nyhetsbyråer. Dessa samlade nyheter och distribuerade dem till utgivare som abonnerade på deras tjänster.

Viktiga uppfinningar

En storskalig tidningsframställning hade inte varit möjlig utan banbrytande uppfinningar, i synnerhet Johann Gutenbergs metod att trycka med lösa typer. Andra uppfinningar gjorde tidningsframställningen praktiskt och ekonomiskt möjlig. I mitten av 1800-talet kom rotationspressen, och då kunde man börja använda hela pappersrullar i stället för lösa pappersark. En tid senare kom sättmaskinen Linotype, som kunde gjuta hela textrader. Och under senare delen av 1900-talet började man med datoriserad sättning.

Under tiden började nyheter förmedlas i allt snabbare takt. Telegrafen blev allmänt spridd under 1840-talet, skrivmaskinen kom på 1870-talet och telefonen vid ungefär samma tid. I dag används datorer, e-post och faxar på tidningsredaktionerna världen över. Med hjälp av tåg, bil och flyg kan reportrar snabbt vara på plats för att bevaka en viss händelse. Och med ett utvecklat transportnät kan ännu fler dagstidningar distribueras.

Vad kommer i tidningen?

I vår alltmer krympande värld är problemet inte att hitta nyheter. Utgivarna av Frankfurter Allgemeine Zeitung säger: ”Svårigheten ligger i att välja ur det breda och aldrig sinande nyhetsutbudet.” Nyhetsbyråer överöser tyska dagstidningar med omkring 2 000 nyheter varje dag. Reportrar, korrespondenter, radio, tv och andra källor förser utgivarna med ännu mer material.

Två tredjedelar av nyheterna består av olika meddelanden – det kan vara pressmeddelanden och upplysningar om sådant som konserter, sportevenemang och mässor. Utgivarna måste vara väl förtrogna med sin läsekrets för att kunna tillgodose behovet av lokala nyheter, som rapporter om skörden, vädret och vilka som har fötts.

Sportsidor, serier, politisk satir och ledarsidor är inslag i tidningen som många tycker om att läsa. Specialartiklar, rapporter från andra länder och intervjuer med aktuella personer eller med experter på olika frågor kan vara både upplysande och underhållande.

 Tidningar i kris

”Tidningsindustrin i Tyskland står inför den svåraste ekonomiska krisen i hela sin historia”, rapporterade dagstidningen Die Zeit 2002. Och i Schweiz uppgav nyhetsbyrån Schweizer Presse att den totala upplagan 2003 var den lägsta på tio år. Vad beror den här utvecklingen på?

En bidragande orsak är den globala ekonomins tillbakagång, som i sin tur har lett till minskade annonsintäkter. Annonser står ofta för omkring två tredjedelar av tidningarnas intäkter. Mellan åren 2000 och 2004 förlorade den amerikanska dagstidningen The Wall Street Journal 43 procent av sina annonsintäkter. Kommer annonseringen i dagstidningarna att öka vid ett ekonomiskt uppsving? Nu har Internet tagit över många annonser för fastigheter, arbeten och bilar. Dagstidningarna måste konkurrera med elektroniska massmedier, som radio, tv och Internet.

Men å andra sidan är det fortfarande stor efterfrågan på nyheter. Axel Zerdick, professor i medieekonomi, sade följande till en dagstidning som ges ut i Frankfurt: ”Krisen är inte så stor som många journalister befarar.” Redaktören för lokalnyheterna på en tysk dagstidning instämmer: ”Dagstidningen är fortfarande med i leken.”

Dagstidningen är fortfarande oöverträffad när det gäller undersökande journalistik och offentlig debatt. Men frågan kvarstår: Kan man lita på tidningarnas version av nyheterna? Hur kan man få ut mesta möjliga av sin dagstidning?

[Ruta/Bild på sidan 6]

JOURNALIST – ETT KRÄVANDE YRKE

Man kanske kan avundas journalister. ”Att se sitt namn i tidningen kan vara en kick för självkänslan”, sade en erfaren journalist i Frankrike. Men det kan också vara ett frustrerande yrke när en annan journalist hinner före med en nyhet, när man blir nekad en intervju eller då man väntar i timtal på något som aldrig inträffar.

En skribent på en polsk dagstidning nämner ytterligare en utmaning: ”Vi vet inte när vi kan vara lediga eller när vi måste jobba. Ibland blir privatlivet lidande, och arbetstempot kan göra att familjen kommer i kläm.” Och en journalist i före detta Sovjetunionen nämner något som kanske kan vara det mest frustrerande för en journalist: ”Jag jobbade hårt, men i slutändan blev det ändå inte publicerat.”

En sportjournalist på den största dagstidningen i Nederländerna säger: ”Jag blir ofta anklagad för inkompetens. Vissa läsare blir arga eller frustrerade, och eftersom sport ofta får känslorna att svalla, har några till och med hotat att döda mig.” Så vad motiverar journalister att fortsätta?

En del kanske helt enkelt drivs av en önskan att tjäna pengar, men inte alla. En journalist som arbetar för en fransk tidning talade om sin kärlek till själva skrivandet. En mexikansk journalist sade: ”Man har möjlighet att förmedla något som är värt att veta.” Och i Japan säger chefredaktören för världens näst största dagstidning: ”Det är en tillfredsställande känsla att kunna vara till hjälp för människor och tjäna rättvisan.”

Dagstidningar är naturligtvis inte bara ett verk av journalister. Beroende på tidningens och redaktionens storlek kan det finnas redigerare, korrekturläsare, faktagranskare, arkivarier och många andra som arbetar hårt men anonymt för att du skall få tidningen i din hand.

[Bilder på sidan 4]

En av de första tyska tidningarna och en tidningskiosk i dag

[Bildkälla]

Avisa: Bibliothek für Kunst - und Antiquitäten-Sammler, band 21, Flugblatt und Zeitung, 1922