Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Biätarna – färgglada akrobater i skyn

Biätarna – färgglada akrobater i skyn

Biätarna – färgglada akrobater i skyn

Från Vakna!:s medarbetare i Spanien

FÖRESTÄLL dig en familj fåglar som har fjädrar i regnbågens alla färger. När de flyger kan de utmanövrera de snabbaste av insekter. En del av dem hör till de få fågelarter som bildar grupper där fåglarna hjälper varandra att ta hand om ungarna. Detta är bara tre av biätarnas många fascinerande kännetecken.

Men det är de här fåglarnas färger som gör att man först får syn på dem. Många insektsätande fåglar har en grå fjäderdräkt som inte drar till sig någon uppmärksamhet. Men biätarnas makalösa färger och överlägsna flygakrobatik är något som man inte glömmer i första taget. Deras fjäderdräkt går i klara gröna, blå, röda och gula färger. En del arter har alla dessa färger och ännu fler! En art i Australien har passande fått namnet regnbågsbiätare.

Biätare finns i stora delar av Afrika, Asien, Australien och Sydeuropa. Eftersom man sällan ser dem i fångenskap, är deras flygakrobatik något man bara kan få se i det fria. ”Det är väldigt roligt att titta på de här energiska och orädda fåglarna”, sägs det i nättidskriften Wildwatch. ”Eftersom många arter inte bryr sig särskilt mycket om att det finns människor i närheten, är det inte så svårt att få möjlighet att fotografera dem.”

Enastående konststycken i luften

Biätarna har specialiserat sig på att fånga insekter i flykten, och eftersom de föredrar sådana stora och snabbflygande insekter som bin, getingar och bålgetingar, måste de vara väldigt snabba. De har också hjälp av sin skarpa syn. En art kan upptäcka ett bi eller en geting på hundra meters avstånd. *

En del biätare fångar sitt byte genom att anfalla uppifrån, likt en störtbombare. Men vanligare är att de sitter på en utskjutande gren och kastar sig ut för att fånga en insekt som flyger förbi. Andra arter har en svårare teknik. Först flyger de bakom och under insekten, där den inte kan se dem, ofta så lågt att de nästan slår i marken. Sedan ökar de farten något, lyfter på huvudet och plockar insekten i luften med sin långa näbb.

Vissa biätare i Afrika tar hjälp av andra för att hitta föda. De kan flyga vid sidan av andra fåglar eller stora djur eller till och med bredvid fordon som hjälper till att virvla upp insekter som de kan fånga. De modiga karminbiätarna kan till och med lifta med strutsar, getter eller zebror. Dessa värdar erbjuder inte bara en lämplig sittplats utan får också gräshoppor att röra på sig, vilket gör att biätarna hittar mat. Även skogsbränder drar till sig stora flockar karminbiätare, som frossar på de gräshoppor som försöker undkomma lågorna. *

Solbad, puts och tvätt

Snabba flygningar kräver att fjädrarna är i bästa skick, och biätarna har en rad olika sätt för att få bort parasiter och hålla fjäderdräkten ren. Det här är ingen struntsak. Biätarna kan ägna tio procent av dagen åt det för att öka sitt välbefinnande.

På morgonen kan de värma upp sig genom att solbada, vilket ofta åtföljs av att de putsar sig. Antagligen gör solvärmen att parasiterna kommer fram och är lättare att komma åt. En del arter av biätare tycker om att solbada tillsammans, och flera fåglar intar då samma position. Med ryggarna vända mot solen och vingarna utbredda liknar de en klunga turister som ligger på stranden och slöar.

Däremot tvättar de sig inte lika ofta, utan tar sig vanligtvis ett snabbt dopp i flykten. I torra områden måste de nöja sig med ett bad i dammet. Efteråt putsar de alltid fjädrarna och kliar sig. Den här dagliga rutinen är det bästa sättet för dem att bli av med parasiter, vilket är ett ständigt problem för djur som har sina bon i jordhålor, som till exempel biätare har.

Sällskapssjuka

Biätarna är vanligtvis sällskapliga av sig. Ett flertal arter häckar i stora kolonier, som kan bestå av upp till 25 000 fåglar. Dessa häckningsplatser är ofta belägna på stora sandiga flodbankar, där fåglarna lätt kan gräva ut sina bon. När de bor många på samma ställe får de extra skydd mot rovdjur, och ett nära samarbete gör att de snabbt kan hitta områden där det finns gott om föda. Till och med när de söker efter föda är de tillsammans, och de håller kontakten genom sina skarpa läten.

Hos några arter, till exempel den vitpannade biätaren, samarbetar hela familjen för att föda upp ungarna. * De som hjälper till är oftast ungar från någon tidigare kull, och samarbetet gör att dubbelt så många ungar kan födas upp. ”Medhjälparna hjälper till med allt möjligt: De hjälper till att gräva ut bohålan, att ruva äggen och, det viktigaste, att mata ungarna”, förklaras det i boken Kingfishers, Bee-Eaters and Rollers.

Biätare älskar att sitta uppflugna tillsammans familjevis. De sitter så nära varandra att det ser ut som om de alla försöker komma med på samma foto. Ibland tränger flera ihop sig på en enda kvist. Utan tvivel hjälper det dem att hålla kroppsvärmen under kalla nätter.

Tilldragande fåglar med bara en svaghet

Nyligen har biätare börjat specialisera sig på att äta gräshoppor, särskilt i Västafrika, där det finns stora mängder skadegörande vandringsgräshoppor. Karminbiätaren har till och med anpassat både häckning och flyttning för att dra fördel av all den här födan. Den följer nu efter vandringsgräshoppornas svärmar längs floden Niger.

Men som biätarnas namn antyder har de en särskild svaghet för bin, deras älsklingsrätt. Så de är säkert inte biodlarnas favoritfåglar. Men det positiva är att de också äter getingar och bålgetingar som i sin tur äter bin, och på hösten plockar de i sig äldre bin som lättare skulle kunna smitta bisamhället med någon sjukdom.

”I dag är biätarna beundrade i vida kretsar för sin mångskiftande och vackra fjäderdräkt”, står det i uppslagsverket Handbook of the Birds of the World. En del häckningsplatser har blivit populära mål för turister på safari i Afrika.

Så om du bor i en trakt där det finns biätare, varför då inte ta dig tid att beundra dessa färgglada akrobater i skyn?

[Fotnoter]

^ § 7 När biätarna fångar stickande insekter, till exempel bin eller getingar, är de noga med att avlägsna giftet innan de sväljer dem. De brukar sätta sig på en lämplig gren och noggrant gnida insektens bakkropp mot grenen för att få ut giftet. De brukar också blunda för att inte giftet skall stänka i ögonen.

^ § 9 På grund av den här vanan kallas karminbiätaren på ett västafrikanskt språk ”eldens släkting”.

^ § 16 I en koloni på omkring 400 vitpannade biätare i Kenya fanns det 60 familjegrupper. Forskare säger att de här fåglarna kan ha ett av de mest komplicerade samhällsskick som man hittills studerat hos någon fågelart.

[Bild på sidan 23]

Afrikansk dvärgbiätare, Östafrika

[Bild på sidan 23]

Regnbågsbiätare, Australien

[Bild på sidan 23]

Somalibiätare, Kenya

[Bild på sidan 23]

Vitpannad biätare, Afrika

[Bild på sidan 24]

Biätare, Spanien

En hane uppvaktar en hona med en harkrank

[Bild på sidan 24]

Biätare, Israel

[Bild på sidan 24]

Karminbiätare, Botswana

[Bild på sidan 25]

Karminbiätare, Botswana

[Bildkälla]

©kevinschafer.com

[Bild på sidan 25]

Karminbiätare, Singapore