Utmaningen att förse städerna med mat

”Uppgiften att förse världens storstäder med tillräckligt med mat blir en allt större utmaning som kräver samordnade ansträngningar från livsmedelsproducenter, transportföretag, butiksföreståndare och ett stort antal återförsäljare.” – JACQUES DIOUF, GENERALDIREKTÖR FÖR FN:S LIVSMEDELS- OCH JORDBRUKSORGANISATION (FAO).

EXPERTER på livsmedelsdistribution går så långt som till att säga att en tryggad livsmedelsförsörjning för dem som bor i städerna mycket väl kan komma att bli 2000-talets ”största humanitära problem”.

Definitionen på en tryggad livsmedelsförsörjning är ”att alla människor vid alla tider har tillgång till tillräckligt mycket mat för att kunna leva ett aktivt och hälsosamt liv”. Den mat som nu finns världen över skulle kunna räcka till hela jordens befolkning – om den fördelades rättvist. Men som det nu är går nästan 840 miljoner människor till sängs hungriga varje kväll. Många av dem bor i städer. Låt oss begrunda några sidor av problemet.

Jättestäder med en omättlig aptit

I och med att städerna breder ut sig får de omgivande områdena, som tidigare var avsedda för jordbruksproduktion, undan för undan ge vika för nya bostads- och industriområden och vägar. Följden blir att åkermarken måste förläggas allt längre bort från de städer som är beroende av dess avkastning. I städerna odlas det som regel inte mycket, om ens något, och kött transporteras dit från avlägsna landsbygdsområden. I många utvecklingsländer är vägarna mellan lantgårdarna och städerna inte anpassade för livsmedelstransporter. Det här innebär längre transporttider, större svinn och i slutändan högre  priser för konsumenterna, av vilka många är mycket fattiga.

En del städer i utvecklingsländerna är redan stora och kommer med säkerhet att bli ännu större. År 2015 beräknas invånarantalet i Mumbai (tidigare Bombay) vara 22,6 miljoner, i Delhi 20,9 miljoner, i Mexico City 20,6 miljoner och i São Paulo 20 miljoner. Det beräknas att man i en stad med tio miljoner invånare – som Manila eller Rio de Janeiro – behöver fylla på med så mycket som 6 000 ton livsmedel varje dag.

Det är ingen enkel uppgift, och den kommer inte att bli lättare, i synnerhet inte i områden med en snabb befolkningstillväxt. Staden Lahore i Pakistan har till exempel inte bara ett högt födelsetal (2,8 procent), utan också vad som beskrivs som en ”alarmerande” stor inflyttning från landsbygden. I många utvecklingsländer strömmar miljontals nya invånare till redan överbefolkade städer i sin jakt efter bättre levnadsförhållanden, arbeten, varor och tjänster. Till följd av en sådan inflyttning tror man att invånarantalet i staden Dhaka i Bangladesh kommer att öka med minst en miljon varje år inom överskådlig framtid. År 2025 kommer enligt beräkningar Kinas befolkning, varav två tredjedelar nu bor på landsbygden, till övervägande delen att bo i städer. Vid samma tid beräknas 600 miljoner människor i Indien bo i storstäder.

Inflyttningen till städerna förändrar den allmänna strukturen i många delar av världen. I Västafrika bodde till exempel bara 14 procent  av befolkningen i tätorter 1960. År 1997 bodde 40 procent av befolkningen i tätorter, och 2020 tror man att siffran kommer att ha stigit till 63 procent. När det gäller invånarantalet i städerna på Afrikas horn räknar man med att det kommer att vara dubbelt så stort inom tio år. Och man förutser att 90 procent av den totala befolkningstillväxten i utvecklingsländerna inom den närmaste framtiden kommer att ske i större städer och samhällen.

Det är en enorm uppgift att öka tillgången på livsmedel i tätorterna för att mätta alla dessa människor. Det kräver en samordnad insats av tusentals lantbrukare, paketerare, lastbilschaufförer och affärsmän, och det behövs också tusentals fordon. Men i en del områden finns det inte kapacitet nog att möta tätorternas allt större behov av mat. I de flesta storstäder i utvecklingsländerna är dessutom sådana tjänster som allmänna kommunikationer och sådana anläggningar som lagerbyggnader, marknadsplatser och slakterier redan hårt utnyttjade.

Utbredd fattigdom

Utmaningen att förse en växande befolkning med mat blir ännu större i städer där det råder utbredd fattigdom. I många storstäder i utvecklingsländerna, till exempel Dhaka, Freetown, Guatemala City, Lagos och La Paz, är redan minst 50 procent av befolkningen fattiga.

När analytiker diskuterar livsmedelsförsörjningen för befolkningen i sådana områden skiljer de mellan tillgång och tillgänglighet. Det kanske finns mat att köpa i städerna – det finns tillgång på mat – men det är inte till någon tröst för de fattiga som inte har råd att köpa den. Man har konstaterat att när ett antal invånare i en stad får ökad inkomst, ställer de krav på och konsumerar ett bredare sortiment av matvaror. De fattiga stadsborna har däremot knappt råd att köpa den mat de behöver och önskar. Sådana fattiga familjer måste kanske använda mellan 60 och 80 procent av sin totala inkomst till mat.

Familjernas matkostnader skulle kanske kunna sänkas om de köpte större kvantiteter åt gången, men det är i praktiken omöjligt, eftersom de inte har tillräckligt med kontanter. Många familjer kan inte ens uppnå minimikraven för dagligt kostintag, och det leder oundvikligen till undernäring. I de afrikanska städer som ligger söder om Sahara, för att nämna bara ett område, sägs undernäring vara ”ett allvarligt och utbrett problem”.

De som i synnerhet är i riskzonen är nyinflyttade från landsbygden som har svårt att anpassa sig till storstadsmiljön – nämligen ensamstånde mammor, yngre statstjänstemän som inte får sin lön i tid på grund av att statsmakten saknar tillräckligt med kontanta medel, handikappade, äldre och sjuka. Dessa riskgrupper bor ofta i tillfälliga eller bristfälliga bostäder i ytterområden som saknar grundläggande bekvämligheter – elektricitet, rinnande vatten, avlopp, vägar och säker avfallshantering. De miljontals människor som kämpar för att få pengarna att räcka till under sådana omständigheter är mycket sårbara när det uppstår brister i planeringen av livsmedelsdistributionen. De bor ofta långt från de närmaste marknadsplatserna och har inget annat val än att betala ett högt pris för mat av sämre kvalitet. De befinner sig verkligen i en svår situation.

Otrygga och osunda förhållanden

I många områden är det inte ovanligt att städerna  expanderar planlöst och olagligt. Det leder till en osund och otrygg miljö med hög kriminalitet. I publikationen Feeding the Cities, som ges ut av FAO, sägs det: ”Stadsförvaltningarna i utvecklingsländerna konstaterar gång på gång att de måste arbeta hårt för att klara av en snabbt växande befolkning som finns inom ett område som egentligen är lämpat för bara en bråkdel av invånarna.”

I så gott som hela Afrika uppstår marknadsplatser ofta spontant, utan föregående planering. Försäljare börjar sälja sina varor varhelst det finns efterfrågan på dem. På sådana marknadsplatser saknas därför till och med de allra nödvändigaste bekvämligheterna.

I Colombo på Sri Lanka ligger marknaderna för parti- och detaljhandel olägligt placerade, och trängseln är enorm. Lastbilschaufförer klagar på att det tar timmar att ta sig till och från marknaden mitt i staden. De utrymmen som finns för parkering och av- och pålastning räcker inte till.

På andra ställen är marknadsplatserna dåligt underhållna och drivs utan någon ordentlig ledning. Ohygieniska förhållanden till följd av en allt större mängd organiskt och oorganiskt avfall skapar hälsorisker. Borgmästaren i en stad i Sydasien säger: ”De här problemen samverkar och leder till att livskvaliteten gradvis försämras.”

 De resultat man fick fram vid en kontroll av animaliska produkter som fanns till försäljning i en stad i Sydostasien kan belysa hur allvarliga problemen med hygienen och miljön verkligen är. Där är det vanligt att köttet ”ligger utlagt direkt på marken och kommer i kontakt med damm och smutsigt vatten”. Man hittade salmonellabakterier i 40 procent av proverna som togs av griskött och i 60 procent av dem som togs av nötkött, medan man hittade E. coli-bakterier i 100 procent av proverna av nötkött. Det fanns även spår av tungmetaller som bly och kvicksilver.

På grund av otillräcklig, osäker eller oregelbunden tillgång på mat försöker stadsbor, likt många i Kano i Nigeria, odla upp varje ledig markbit de kan komma över. Men de flesta av dem saknar formella rättigheter till marken. De riskerar därför att bli avhysta och att förlora det de har kämpat för att odla upp.

Olivio Argenti, en expert på livsmedelssäkerhet inom FAO, beskriver vad han fann när han besökte ett tättbefolkat jordbruksområde i Mexico i närheten av en flod, där avloppsvattnet från ett närbeläget samhälle släpps ut. Lokala jordbrukare använde vattnet från floden till att bevattna sina grönsaker och gyttjan till att preparera sina drivbänkar. ”Jag frågade myndigheterna om de var medvetna om riskerna”, skriver Argenti, ”och de sade att de inte var i stånd att göra något, eftersom de inte hade de ekonomiska och tekniska resurserna.” Sådana här problem finns på många platser i utvecklingsländerna.

Storstädernas kamp

Det verkar inte finnas något slut på alla de problem som snabbt växande städer ställs inför. Internationella organisationer, planerare och administratörer gör vad de kan för att lösa dem. Deras handlingsprogram inbegriper att man skall främja produktionen av livsmedel på landsbygden, sörja för att livsmedlen görs tillgängliga och bygga nya vägar, marknadsplatser och slakterier. De inser behovet av att man uppmuntrar till privata investeringar i lagerlokaler, att man förbättrar kreditmöjligheten för lantbrukare, småföretagare och transportföretag  och utfärdar lämpliga föreskrifter för handel och hygien. Trots alla de ansträngningar som har gjorts konstaterar analytiker att många lokala myndigheter underlåter att erkänna de här problemen i tillbörlig grad och att göra något åt dem. Och även om de gör det, har de inte tillräckligt med resurser för att ta itu med problemen.

De enorma utmaningar som i synnerhet storstäderna i utvecklingsländerna ställs inför har lett till att man höjt ett varningens finger. Enligt ett forskningsinstitut i Washington D.C. (International Food Policy Research Institute) ”kommer storstadsbefolkningen att fortsätta att växa, och i takt med det kommer dessa problem [hunger, undernäring och fattigdom] bara att öka – såvida vi inte gör något nu”. Janice Perlman, ordförande för Mega-Cities Project, ett internationellt nätverk av organisationer som åtagit sig att hitta lösningar på urbana problem, säger angående framtiden för storstäderna i fattiga länder: ”Aldrig tidigare har så många människor, hopträngda på en och samma yta, försetts med mat, tak över huvudet, sysselsättning och allmänna transporter under så besvärliga ekonomiska och miljömässiga omständigheter. Storstäderna har snart nått gränsen för sin kapacitet när det gäller att upprätthålla mänskligt liv.”

Men det finns goda skäl att tro att problemen med livsmedelsförsörjningen snart kommer att bli lösta.

[Ruta på sidan 5]

VÄXANDE STÄDER

▪ Nästan hela den beräknade befolkningstillväxten i världen under de kommande 30 åren kommer att vara koncentrerad till städer.

▪ Det beräknas att mer än hälften av världens befolkning kommer att bo i städer 2007.

▪ Antalet människor som bor i städer världen över beräknas öka med i medeltal 1,8 procent årligen, och med den takten kommer befolkningen i städerna att ha fördubblats om 38 år.

▪ År 2003 fanns det 46 städer med minst fem miljoner invånare. År 2015 beräknas den siffran ha stigit till 61.

[Bildkälla]

Källa: World Urbanization Prospects—The 2003 Revision, United Nations Department of Economic and Social Affairs, Population Division

[Ruta på sidan 6]

OSÄKER TILLGÅNG PÅ LIVSMEDEL – ORSAK OCH VERKAN

▪ ”Det är redan väl dokumenterat världen över att oväntade och kraftiga prishöjningar på mat leder till politisk oro och social instabilitet.” – Jacques Diouf, generaldirektör för FAO.

▪ År 1999 slog orkanerna Georges och Mitch till mot Karibien och Centralamerika och orsakade omfattande förödelse, störde de normala aktiviteterna och gav upphov till livsmedelsbrist.

▪ Demonstrationer mot höga bränslekostnader i Ecuador 1999 och i Storbritannien 2000 ledde till att livsmedelsleveranserna inte fungerade som de skulle.

▪ Livsmedelsbrist är ett av de många problem som orsakas av krig.

[Ruta/Bild på sidan 7]

EN BLAND MILJONER

CONSUELO och hennes 13 barn bor i ett område illegalt i utkanterna av Lima i Peru (se ovan). Tre av hennes barn har tuberkulos. ”Förut bodde vi uppe i bergen”, säger hon, ”men en natt flyttade hundratals från vår by in till staden. Vi trodde att våra barn skulle få utbildning och skor på fötterna här i Lima, att livet skulle bli bättre för dem.” Byborna tillverkade därför stråmattor, och en natt begav de sig allihop till staden och satte upp sina ”hus”. På morgonen fanns det alltför många ockupanter för att myndigheterna skulle kunna avhysa dem.

Consuelos hus har ett stort hål i taket, och golvet är av lera. ”Jag föder upp de här hönsen och säljer dem till rika människor”, säger hon och syftar på de höns som springer runt hennes hem. ”Jag ville få ihop pengar för att kunna köpa skor till min dotter. Men nu måste jag använda dem till att betala sjukhusvård och medicin.”

Det enda Consuelo har att äta är några lökar. Det är svårt att hitta arbete, och hon har inte ens tillräckligt med pengar för att kunna köpa vatten regelbundet. I hennes bristfälliga hem finns inget rinnande vatten och ingen toalett. ”Vi använder den här pottan. När det sedan blir mörkt skickar jag iväg barnen att tömma den någonstans”, förklarar hon. ”Det är så vi måste göra.”

Consuelo får ingen hjälp från sin man, som hon sällan ser. Hon är bara i 30-årsåldern men ser mycket äldre ut. ”Hennes ansikte är lätt svullet, och blicken i de små mörka ögonen är tom”, säger den författare som intervjuade henne. ”Där finns inget hopp.”

[Bildkällor]

Källa: In Context

AP Photo/Silvia Izquierdo

[Ruta/Bild på sidan 9]

”SKALL JAG FLYTTA TILL STAN?”

ALLA som överväger att flytta till en större stad bör ta ett antal faktorer med i beräkningen. ”Något av det som lockar mest är tanken på att få ett bättre liv jämfört med det som erbjuds i glesbygden”, sägs det i Feeding the Cities. Men ”förbättringarna kanske inte kommer på en gång, kanske inte ens inom en generation eller ännu mer”.

Faktum är att många som flyttar från landsbygden till staden ställs inför bostadsbrist, arbetslöshet och en större fattigdom än tidigare, och allt i en främmande miljö. Så om du överväger att ta ett sådant steg, är du då säker på att du kommer att kunna försörja din familj? De arbeten som finns i städerna, om det alls finns några, är ofta lågavlönade. Skulle pressen att behöva arbeta många timmar bara för att överleva kunna få dig eller din familj att bortse från aktiviteter som ni betraktar som viktiga? (Matteus 28:19, 20; Hebréerna 10:24, 25)

En del fäder har valt att flytta utan sina familjer. Är det förståndigt? Kristna föräldrar är förpliktade att sörja för sina familjer i materiellt avseende, men vad skulle en sådan separation innebära för familjen i känslomässigt och andligt avseende? (1 Timoteus 5:8) Skulle fäderna kunna ha en meningsfull del i att fostra sina barn ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”? (Efesierna 6:4) Skulle separationen mellan mannen och hustrun kunna utsätta dem för omoraliska frestelser? (1 Korinthierna 7:5)

Det är naturligtvis ett personligt beslut om man skall flytta eller inte. Men innan man som kristen fattar ett sådant beslut bör man väga in alla faktorer och be till Jehova om vägledning. (Lukas 14:28)

[Bilder på sidorna 8, 9]

Storstäderna för en kamp mot osanitära förhållanden och tung trafik

Indien

Niger

Mexico

Bangladesh

[Bild på sidan 8]

I många fattiga familjer i storstäderna måste till och med barnen arbeta

[Bildkällor på sidan 8]

Indien: © Mark Henley/Panos Pictures; Niger: © Olivio Argenti; Mexico: © Aubrey Wade/Panos Pictures; Bangladesh: © Heldur Netocny/ Panos Pictures; nedre bilden: © Jean-Leo Dugast/Panos Pictures