Från våra läsare

Mammor Tack för den fint skrivna artikelserien ”Mammans roll som undervisare”. (22 februari 2005) Den gick verkligen till hjärtat. Så fort jag hade läst den ringde jag till mamma. Hon fostrade mig och min bror på egen hand och skaffade sig en utbildning som gjorde att hon kunde försörja oss. Hon såg till att vi regelbundet var med vid kristna möten och tog del i förkunnartjänsten. Hennes ansträngningar gav resultat. Tack för att ni påminde mig om vilket fint föredöme hon är.

M. S., USA

Jag blev påmind om hur mamma osjälviskt ansträngde sig för att ge mig andlig och moralisk vägledning. Trots att hon varken fick känslomässigt eller ekonomiskt stöd av pappa, lärde hon mig att älska Jehova. Det var också hon som uppmuntrade mig att börja i heltidstjänsten. Jag förmodar att jag tog hennes ansträngningar för givna, men precis som det framhölls i artikelserien är hon verkligen värd beröm. Eftersom jag bor långt ifrån henne, ringde jag henne och talade om hur tacksam jag är för allt hon har gjort!

C. H. K., Sydkorea

Pappa är inte ett Jehovas vittne, så det var mamma som uppfostrade mig ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:4) Det var inte lätt för henne med tanke på den inställning jag hade på den tiden. Nu när jag är 24 år är jag tacksam över att hon inte gav upp, utan fortsatte att försöka få mig att göra Bibelns sanning till min egen.

D. M., Italien

DNA Jag tyckte artikeln ”’Skräp’-DNA?” var mycket intressant. (22 februari 2005) För några år sedan läste jag molekylärbiologi, och jag blev upprörd när det i läroboken stod att 95 procent av vårt DNA var skräp! Författaren använde fina illustrationer för att förklara hur DNA fungerar, samtidigt som han gjorde gällande att det var ett resultat av evolution. Ni kan tänka er hur glad jag blev när jag såg att Vakna! hade en artikel om så kallat ”skräp”-DNA!

J. C., USA

Ungdomar frågar Jag tyckte mycket om artikeln ”Ungdomar frågar: Hur kan jag hålla mina känslor i styr?” (22 februari 2005) Jag är 31 år och har vuxit upp i ett kristet hem, men jag har mycket att arbeta på i min personlighet. Jag fick nyligen flera raseriutbrott som jag själv blev överraskad av. Råd som jag fick av min mamma och en annan kristen syster hjälpte mig. Och sedan kom den här artikeln – i precis rätt tid. Jag har läst den två gånger och kommer att ha den nära till hands, så att jag kan lära mig att hålla mina känslor i styr.

I. B., Tyskland

Teckenspråk Jag undrar varför ni skriver så mycket om döva i era artiklar. Nu senast var det i notisen ”Teckenspråk via Internet” i ”Blick på världen”. (8 februari 2005) Jag är ett Jehovas vittne och har varit verksam i tjänsten i många år. Men jag måste säga att jag under hela min tid som förkunnare aldrig har träffat någon som är döv. Finns det verkligen så många döva?

Namnet utelämnat, USA

”Vakna!” svarar: Enligt en undersökning finns det enbart i USA omkring 8 000 000 personer över fem år som har problem med hörseln, även om de har hjälp av hörapparat. Omkring 1 000 000 av dessa är beroende av teckenspråk för att kunna kommunicera. En annan undersökning i USA visar att det finns omkring 28 000 000 (alla åldersgrupper inräknade) som har problem med hörseln men som inte använder hörapparat. Man kan träffa på en person som är döv utan att veta om det, eftersom dövhet inte är något som syns utanpå. Om en döv bor tillsammans med hörande, är det dessutom ofta någon av de hörande som öppnar när det ringer på dörren.