Vad döljer sig bakom hemlösheten?

”VÄRLDEN över är fler än 100 miljoner människor hemlösa”, rapporterar Förenta nationerna. Om den uppgiften stämmer, saknar ungefär 1 av 60 en tillfredsställande bostad. Men det är svårt att veta exakt hur många som är hemlösa. Varför det?

Definitionen av hemlöshet varierar från en del av världen till en annan. De som undersöker problemet med hemlöshet använder olika undersökningsmetoder, och de har olika mål. Det påverkar deras definition av hemlöshet, och det i sin tur påverkar den statistik de publicerar. Därför är det svårt, för att inte säga omöjligt, att få en rättvis bild av problematiken.

I boken Strategies to Combat Homelessness, utgiven av FN:s center för boende- och bebyggelsefrågor, definieras hemlöshet som ett tillstånd då man ”saknar ett acceptabelt boende. Det innefattar alla förhållanden som inte betraktas som tillfredsställande” i det samhälle där den hemlöse bor. Vissa kanske bor på gatan eller i förfallna eller övergivna hus, medan andra kanske tar sin tillflykt till härbärgen. Åter andra bor tillfälligt hos bekanta. I vilket fall som helst sägs det i samma studie: ”Att någon klassificeras som hemlös visar att situationen är ohållbar för den personen och att något måste göras.”

Beräkningar visar att Polen, med närmare 40 miljoner invånare, har uppemot 300 000 hemlösa. Ingen kan säga exakt hur många som är hemlösa, eftersom de inte har någon fast adress och flyttar omkring från plats till plats. Somliga menar att det verkliga antalet är närmare en halv miljon!

Eftersom hemlösheten är så utbredd, kanske du känner någon som är hemlös. De hemlösas svåra situation väcker att antal frågor. Hur kom det sig att de blev utan bostad? Hur klarar de sig? Vem hjälper dem? Och hur ser deras framtid ut?

 Hemlös gång på gång

Sabrina * är en ensamstående mamma som kommer från ett fattigt område i Harlem, en stadsdel i New York. Hon hoppade av high school efter årskurs tio och bor på ett härbärge för långtidshemlösa som drivs av staden. Hon bor tillsammans med sina tre pojkar, som är tio månader, tre år och tio år gamla, i ett rum och kök. Staden kan i vissa fall ordna med sådana enkla bostäder åt dem som inte har någon annan trygg plats att bo på.

Sabrina flyttade från sin mammas lägenhet för tio år sedan. Sedan dess har hon bott hos sin pojkvän och hos vänner och släktingar, och när situationen blev för svår tog hon sin tillflykt till stadens härbärgen. Hon berättar: ”Jag har arbetat av och till, oftast med att fläta hår, men största delen av tiden har jag levt på socialbidrag.”

Paradoxalt nog började Sabrinas problem, som skildras i tidskriften Parents, när hon fick ett bra arbete som husfru på ett hotell. När hon arbetade där tjänade hon för mycket för att vara berättigad till socialbidrag men inte tillräckligt mycket för att täcka sina utgifter för till exempel bostad, mat, kläder, resor och barnomsorg. Hon fick därför svårt att betala hyran, och hennes hyresvärd försökte vräka henne. Till sist sade Sabrina upp sig och tog sin tillflykt till ett härbärge för akut hemlösa. Där bodde hon tills hon fick plats på det härbärge där hon bor för närvarande.

Sabrina berättar: ”Det har varit jobbigt för mina barn. Min äldste son har redan gått i tre olika skolor. Han borde gå i femman, men han fick gå om ett år. ... Vi har varit tvungna att flytta omkring så mycket.” Sabrina står på väntelista för att få en subventionerad bostad.

För dem som inte har någon som helst plats att ta vägen kan Sabrinas situation verka avundsvärd. Men alla hemlösa välkomnar inte livet på ett härbärge. Enligt en polsk hjälporganisation (Polski Komitet Pomocy Społecznej) är somliga ”rädda för den disciplin och de regler som gäller på härbärgena” och avvisar den hjälp som erbjuds. De som bor på ett härbärge för hemlösa förväntas arbeta och avhålla sig från alkohol och droger. Alla är inte beredda att rätta sig efter de kraven. Beroende på årstid sover därför hemlösa på järnvägsstationer, i trappuppgångar och källare, på parkbänkar, under broar och på industriområden. Liknande förhållanden förekommer över hela världen.

 I en bok som behandlar den här frågan tar man upp vad som bidrar till hemlösheten i Polen. Bland annat nämns arbetslöshet, skulder och familjeproblem samt brist på bostäder för äldre, handikappade och hiv-smittade. Många hemlösa har psykiska och fysiska problem eller missbruksproblem, som ofta är alkoholrelaterade. Flertalet hemlösa kvinnor har lämnat eller varit tvungna att fly från sina män, har blivit utkastade hemifrån eller är prostituerade. Varje hemlös tycks bära på ett tragiskt levnadsöde.

Offer för omständigheter

Stanisława Golinowska, expert på socioekonomiska frågor, säger: ”Här [i Polen] är egentligen ingen hemlös av eget val. ... Hemlösheten är snarare ett resultat av olika misslyckanden i livet som har lett till att personen i fråga har fått ett psykiskt sammanbrott och förlorat lusten att leva.” Hemlöshet verkar drabba människor som av olika skäl är oförmögna att handskas med sina problem. Somliga har till exempel kommit ut efter att ha avtjänat ett fängelsestraff bara för att finna att deras hem har förstörts av vandaler. Andra har blivit vräkta. Åter andra har förlorat sina hem i någon naturkatastrof. *

I en undersökning i Polen visade det sig att nästan hälften av de hemlösa hade varit gifta och bott tillsammans med sin familj, men att de ofta hade haft problem. De flesta blev utkastade från sina hem eller kände sig tvungna att ge sig av på grund av ytterst svåra förhållanden. Endast 14 procent bestämde sig av egen fri vilja för att ge sig av.

Efter att ha bott på härbärge en tid lyckas somliga bli självförsörjande igen och skaffa en egen bostad. För andra är situationen svårare att komma till rätta med. Sådant som psykisk eller fysisk sjukdom, missbruksproblem, bristande arbetsmotivation, dålig arbetsdisciplin eller brist på lämplig utbildning, eller en kombination av faktorer, kan göra någon kroniskt hemlös. Omkring  30 procent av de hemlösa i USA omfattas tidvis av ”hemlöshetssystemet”, som en frivilligorganisation kallar det. Det innebär att de vistas på härbärgen, sjukhus och tragiskt nog också fängelser. De som under långa perioder är beroende av detta system sägs använda så mycket som 90 procent av de statliga resurser som avsätts för att hjälpa de hemlösa.

Finns det någon hjälp för de hemlösa?

En del härbärgen erbjuder tjänster som syftar till att hjälpa hemlösa att ta sig ur sin situation. Det kan gälla sådant som att ansöka om socialbidrag, annan ekonomisk hjälp eller rättshjälp. De kan också få hjälp med att återknyta kontakten med familjen eller få en möjlighet att lära sig grundläggande färdigheter. I London ger samhället hjälp till unga hemlösa genom att ge dem råd om kost och matlagning, hur de kan få en hälsosammare livsstil och hur de kan söka arbete. Syftet med rådgivningen är att öka självaktningen och motivationen och att hjälpa dem att bli mer självständiga så att de kan få ett eget hem och sedan sköta det. Sådana ansträngningar är sannerligen berömvärda.

Men det är inte alltid härbärgena erbjuder den hjälp som de hemlösa tycker att de är i störst behov av. Jacek, som är hemlös och bor i Warszawa, förklarar att livet på härbärgena inte rustar dem som bor där för livet utanför. Han menar att de ofta ”utvecklar ett förvridet tänkesätt” genom att umgås och prata nästan uteslutande med varandra. Han säger: ”Härbärget isolerar oss från världen utanför, och det blir som ett barnhem för vuxna.” Enligt hans mening kan många som bor där ”inte tänka rationellt”.

Enligt en polsk studie är ensamhet något av det värsta för de hemlösa. På grund av ekonomiska problem och låg  social ställning har de hemlösa lätt att känna sig värdelösa. En del tar sin tillflykt till alkohol. Jacek säger: ”Eftersom man inte kan se någon utväg ur sin situation, förlorar man med tiden tron på att det går att göra något för att förbättra sitt liv.” De skäms för hur de ser ut, för sin fattigdom och hjälplöshet och för att de är just hemlösa.

Francis Jegede, som specialiserat sig på befolkningsfrågor, säger: ”Vare sig vi talar om dem som bor på trottoarerna i Bombay [Mumbai] och Calcutta, luggslitna uteliggare i London eller gatubarn i Brasilien, så är de hemlösas situation för allvarlig och beklämmande för att vi skall kunna föreställa oss den – och än mindre uppleva den.” Han tillägger: ”Oavsett vad som är orsaken eller orsakerna till hemlösheten kan man inte upphöra att fråga sig varför världen, med allt sitt välstånd och all sin vishet och allt sitt tekniska kunnande, verkar vara oförmögen att komma till rätta med denna företeelse.”

Det är uppenbart att de hemlösa behöver hjälp – inte bara fysisk hjälp, utan också det slag av hjälp som kan ge dem sinnesfrid och tillförsikt. Sådan hjälp kan ge människor kraft att ta itu med många av de problem som bidrar till hemlöshet och att övervinna dem. Men hur kan de hemlösa få sådan hjälp? Vad finns det för hopp om att hemlösheten, detta tragiska missförhållande, skall bli undanröjd en gång för alla?

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 6]

Följderna av extrem fattigdom

Hundratusentals människor bor på gatorna i Indiens städer. Enligt tidigare beräkningar bor omkring 250 000 människor på trottoarerna enbart i Mumbai. Deras enda skydd kan vara en presenning som spänts upp mellan några stolpar. Varför bor de här i stället för i de relativt överkomliga bostäder som finns nära stadens utkanter? Därför att de arbetar nära stadskärnan – de kanske driver en liten rörelse, är gatuförsäljare, drar en riksha eller samlar skrot. ”De har inget annat val”, sägs det i Strategies to Combat Homelessness. ”Deras fattigdom tvingar dem helt enkelt att inte spendera någonting på hyra som skulle kunna användas till mat.”

Omkring 2 300 män, kvinnor och barn bor på Park Station i Johannesburg i Sydafrika. De sover på de öppna järnvägsplattformarna och använder trasiga filtar eller pappkartonger som sängar. De flesta har inget arbete och har förlorat allt hopp om att få ett. Tusentals människor i Johannesburg bor under sådana förhållanden. De saknar vatten, toaletter och elektricitet. Under sådana omständigheter sprids sjukdomar snabbt.

Människor som tillhör någon av dessa två grupper, eller är i en liknande situation, är hemlösa av den enkla anledningen att de är extremt fattiga.

[Ruta/Bilder på sidan 7]

Det moderna samhällets misslyckanden

Boken Strategies to Combat Homelessness, utgiven av FN:s center för boende- och bebyggelsefrågor tar upp ett antal brister hos det nuvarande sociala, politiska och ekonomiska systemet som har gjort det svårt att tillhandahålla bostäder åt alla. Här följer något av det som nämns:

● ”Huvudorsaken till hemlöshet är fortfarande regeringars oförmåga att avsätta tillräckliga resurser för att helt förverkliga rätten till ett tillfredsställande boende.”

● ”Regelverk som inte fungerar i praktiken och dålig planering kan ... förvägra den stora majoriteten fattiga möjligheten till husrum.”

● ”Hemlöshet är ett tecken på en orättvis fördelning av bidrag till boendekostnader.”

● ”Krisen med hemlöshet är kulmen på en politik som visar att de styrande antingen har ignorerat eller missbedömt de svåra följderna av svängningar i ekonomin, bristen på billiga bostäder, det ökande drogmissbruket samt fysiska och psykiska hälsoproblem hos de mest utsatta i ... samhället.”

● ”Det finns ett stort behov av att anpassa utbildningen av dem som arbetar med utsatta människor. Hemlösa människor, i synnerhet gatubarn, bör betraktas som en outnyttjad, potentiell tillgång för samhället och inte som en belastning.”

[Bild]

En mamma i Mexico tigger med sina två döttrar

[Bildkälla]

© Mark Henley/ Panos Pictures

[Bild på sidan 6]

I Pretoria i Sydafrika byggdes en järnvägsstation om till ett härbärge för hemlösa

[Bildkälla]

© Dieter Telemans/Panos Pictures

[Bildkällor på sidan 4]

Bilden till vänster: © Gerd Ludwig/Visum/Panos Pictures; infälld bild: © Mikkel Ostergaard/Panos Pictures; bilden till höger: © Mark Henley/Panos Pictures