Vad vet du om purpur?

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I MEXICO

”Du, människoson, stäm upp en klagosång över Tyros. ... Av brokigt linne från Egypten var din utspända duk gjord; den skulle tjäna som segel åt dig. Av blått garn och purpurrödfärgad ull från Elisahs öar var ditt soltak gjort. ... De drev handel med dig med praktfulla kläder.” (Hesekiel 27:2, 7, 24)

TYROS var den viktigaste hamnstaden i det forntida Fenicien, som ungefär motsvarade våra dagars Libanon. I Tyros blomstrade handeln med purpurfärgat tyg. På grund av staden Tyros blev den här intensiva färgen känd i romarriket som tyrisk purpur.

Eftersom färgämnet var dyrbart, förknippades färgen ofta med kunglig värdighet, ära och rikedom. * Om en ”vanlig” medborgare i forntidens Rom bar kläder som var färgade helt i finaste purpur, ansågs han eller hon enligt kejsarens påbud rentav vara skyldig till högförräderi.

Det här speciella färgämnet utvinns än i dag ur havslevande snäckor, och varje snäcka lämnar ifrån sig en enda droppe vätska. Tyrierna använde snäckor av släktet Murex, främst Murex brandaris och Murex trunculus, som lever på olika platser utmed Medelhavskusten. Nyanserna av purpur varierade beroende på var exakt snäckorna hade levt.

Purpurns historia i Mexico

För flera hundra år sedan, när de spanska erövrarna i Sydamerika började använda purpurfärgade  tyger, uttryckte de sin beundran för purpurns beständighet. De såg att färgen tycktes framträda ännu mer när tygerna tvättades. Arkeologiska upptäckter tyder på att den inhemska befolkningen bar många olika purpurfärgade klädesplagg.

Ursprungsbefolkningen i Mexico, i synnerhet mixtekerna, färgade sina tyger med sekretet från en snäcka, Purpura patula pansa, som är besläktad med den snäcka som tyrierna använde. Båda snäckorna utsöndrar ett ämne som till en början har gräddliknande färg, men som blir purpurfärgat när det kommer i kontakt med luft och ljus. Något som är unikt för purpur är att tyget färgas utan att något fixeringsmedel behöver användas.

Mixtekerna plockade sina purpursnäckor i Stilla havet. Tyrier och romare dödade snäckan – man har funnit en kulle som består av tomma snäckskal från den tiden – medan mixtekerna bara ”mjölkade” snäckorna. Genom att blåsa på mollusken fick man den att avge den dyrbara vätskan, som fick droppa direkt på tyget. Sedan släpptes snäckan tillbaka i havet. Den inhemska befolkningen ”mjölkade” inte snäckorna under den period då snäckorna fortplantade sig, och det har gjort att snäckbeståndet har bevarats till våra dagar.

Enligt en kommission som arbetar för ökad kunskap om biologisk mångfald (La Comisión Nacional para el Conocimiento y Uso de la Biodiversidad) reste mixteker ända fram till början av 1980-talet omkring 20 mil till Stillahavskusten för att få tag i purpur under perioden oktober till mars. I stället för att utvinna purpur på samma ekologiskt skonsamma sätt som mixtekerna exploaterade en utländsk firma den här naturtillgången under åren 1981 till 1985, och därför minskade beståndet av purpursnäckor. Detta drev fram ett förbud mot att döda snäckorna. Det är nu endast tillåtet att utvinna purpur på det traditionella sättet, och det är endast den inhemska befolkningen som har rätt att göra det.

I dag hotas purpursnäckan av en ökande turistindustri i området där den lever. Men många hoppas att det här fascinerande lilla djuret skall bevaras så att vi kan få njuta av den vackra, ekologiska purpurn även i framtiden.

[Fotnot]

[Bild på sidan 16]

Purpursnäckan

[Bild på sidan 16]

Snäckan ”mjölkas” och släpps sedan tillbaka i havet

[Bildkälla]

© FULVIO ECCARDI

[Bild på sidorna 16, 17]

Purpurfärgat garn

[Bilder på sidan 17]

En kvinna väver tyg till en ”posahuanco” (kjol)