Bass Rock – där havssulan häckar

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I STORBRITANNIEN

DEN massiva klippön Bass Rock är närmare 110 meter hög och ungefär 2 kilometer i omkrets. Den ligger utanför kusten nordöst om Edinburgh i Skottland, i viken Firth of Forth. Bass Rock är hemvist för uppemot 100 000 havssulor – en tiondel av den totala världspopulationen av den här fascinerande havsfågeln. *

I början av 1900-talet jagade man havssulor för deras kött. Fettet användes inom medicinen, och fjädrarna var uppskattade som stoppning i bolster och kuddar. Till ett enda bolster gick det åt fjädrar från omkring 300 fåglar. Deras ägg, som en gång i tiden betraktades som en delikatess, är inte längre särskilt uppskattade.

Havssulor kan bli 30 år gamla och har vanligtvis samma partner livet ut. De är strykfåglar, och i januari återvänder de till sin gamla boplats, som de försvarar energiskt. Deras bon är tillverkade av tång och gräs, och på  Bass Rock ligger bona sida vid sida med ungefär en meters mellanrum. Fåglarna föredrar vindpinade platser, som gör det möjligt för dem att lyfta och landa vertikalt.

Havssulor har ett fascinerande beteende. De signalerar att de skall flyga i väg genom att sträcka på halsen så att näbben pekar mot himlen. Och de visar att de är beredda att försvara sitt bo genom att böja sig mot inkräktare med utbredda vingar. Häckande par fäktar med näbbarna, och när hanen biter honan lätt i nacken ger hon till sist efter. Havssulor föder upp en unge om året, och båda föräldrarna hjälps åt med att ruva. Ägget hålls varmt genom att någon av föräldrarna placerar en simhudsförsedd fot på det.

Havssulan kan ha ett vingspann på upp till två meter. En vuxen fågel är vit och har karakteristiska svarta vingspetsar. Ungfågeln däremot är mörkt gråbrun med små vita prickar. Inom 12 veckor från kläckningen väger ungfågeln, som kallas guga på gaeliska, mer än sina föräldrar. Den är utrustad med ett extra fettlager för att klara av den kommande flyttningen.

En ung havssula börjar sitt självständiga liv med att lämna land och ge sig ut på havet. Men de flesta överlever inte det här kritiska momentet – de åker nämligen kana nerför klippsidan och bryter ofta en vinge eller ett ben. De fåglar som når vattnet utan missöden lär sig instinktivt att fiska. Till sist flyttar de, ofta så långt som till Västafrika, och det kan gå tre till fyra år innan de återvänder till Bass Rock.

Havssulor som störtdyker efter fisk är en imponerande syn. De kan dyka från omkring 30 meters höjd och nå hastigheter på upp till 100 kilometer i timmen. Alldeles innan de klyver vattenytan drar de tillbaka sina vingar så att de blir pilspetsformade, deras näsöppningar sluts, och ett skyddande membran täcker ögonen. Under skinnet sitter luftsäckar som skyddar kroppen från stöten, som kan vara så våldsam att vattnet stänker högt upp i luften. Ibland blir fisken bedövad av nedslaget.

Under vattnet använder havssulan sina vingar och fötter för att ta sig fram och fånga sitt byte. På menyn står makrill, skarpsill, sill och tobis. De kan fiska i upp till 30 timmar i sträck. Man vet att en del sulor fiskar så långt österut som vid norska kusten.

Bass Rock är också hemvist för omkring tio andra arter av havsfåglar. Men de får kämpa hårt för att behålla fotfästet på ön, eftersom kolonin av havssulor hela tiden växer. Från 1400-talets början sökte sig människor ut till Bass Rock för att ägna sig åt bön och meditation. Längre fram byggdes en borg på ön, och under en tid fanns det även en fångkoloni där. Den fyr som man reste 1902 är inte längre bemannad, men den sänder fortfarande ut sitt varnande ljus över vattnet.

Fyrvaktarens trädgård är sedan länge vildvuxen, och nu är havssulan ensam herre på täppan. Från den lilla hamnen i North Berwick går populära båtutflykter som tar besökare runt ön så att de kan få se fåglarna på nära håll. Det är en härlig tur – om det är en lugn dag.

Men tack vare modern teknik behöver besökare inte bli lottlösa även om det skulle blåsa full storm. En videopresentation på The Scottish Seabird Centre i North Berwick visar alla sidor av livet på Bass Rock. Så när vädret förhindrar att man åker ut till ön, kan man ändå studera de förbluffande dykarna som håller till på Bass Rock – en verkligt minnesvärd upplevelse.

[Fotnot]

[Bild på sidan 27]

En havssula som dyker kan komma upp i 100 kilometer i timmen

[Bildkälla]

© NHPA/Bill Coster

[Bildkällor på sidan 26]

Två havssulor: Stefan Ernst/Naturfoto-Online; bakgrund: Jörn Meier/Naturfoto-Online