Historiens värsta farsot

I OKTOBER 1918 pågick fortfarande första världskriget. Även om krigsslutet närmade sig, fanns nyhetscensuren kvar. Det kom därför att bli Spanien, som stod utanför kriget och inte censurerade nyheter, som först rapporterade om att civila på många platser blev sjuka och dog i en alarmerande takt. Det var de här omständigheterna som gjorde att sjukdomen fick det namn som den för alltid skulle bli känd under – spanska sjukan.

Pandemin började i mars 1918, enligt många forskare i staten Kansas i USA. * Därifrån spred den sig av allt att döma till Frankrike med nyanlända amerikanska soldater. Antalet dödsfall till följd av influensan ökade markant, men i juli 1918 verkade det som om det värsta var över. Föga anade läkarna vid den här tiden att pandemin bara samlade kraft för att bryta ut igen som en ännu större dråpare.

När första världskriget slutade den 11 november 1918 jublade världen. Ironiskt nog var det ungefär vid den tiden som farsoten bröt ut över hela jorden. Den var ett monster som nu fick internationella nyhetsrubriker. Det var inte många på den tiden som förblev opåverkade, och alla var skräckslagna. En ansedd influensaexpert förklarade: ”År 1918 sjönk den förväntade medellivslängden i USA med över 10 år.” Vad var det som gjorde den här farsoten så annorlunda?

 En farsot utan motstycke

Den mest oroväckande skillnaden var att influensan slog till oväntat och plötsligt. Hur plötsligt kom den? I den nyutgivna boken The Great Influenza citerar författaren John M. Barry en skriven redogörelse angående detta: ”I Rio de Janeiro stod medicine studerande Ciro Viera Da Cunha och väntade på en spårvagn när en man i helt normal samtalston frågade honom om något. Mannen föll sedan ner död. I Kapstaden i Sydafrika gick Charles Lewis på spårvagnen för att åka den fem kilometer långa sträckan hem när konduktören kollapsade och dog. Under de fem följande kilometerna dog sex personer på spårvagnen, däribland föraren.” De dog av influensan.

Sedan var det rädslan – rädslan för det okända. Vetenskapen kunde inte svara på vad som orsakade sjukdomen eller exakt hur den spreds. Allmänna hälsoföreskrifter infördes: hamnar försattes i karantän, och biografer, kyrkor och andra offentliga mötesplatser stängdes. I San Francisco i Kalifornien beordrade myndigheterna hela befolkningen att bära masker av gasväv. Alla som ertappades utan sådan mask fick räkna med antingen böter eller fängelse. Men ingenting verkade hjälpa. Sådana åtgärder var helt enkelt inte tillräckliga, och de sattes in alldeles för sent.

Rädslan berodde också på att det inte gick att förutse vilka som skulle drabbas. Det är fortfarande oklart varför pandemin 1919 inte i  första hand drabbade de äldre, utan slog till mot friska, unga människor och dödade dem. De flesta som dog i spanska sjukan var mellan 20 och 40 år.

Dessutom var influensan verkligen en världsomfattande epidemi. Den nådde till och med tropiska öar. Den 7 november 1918 kom den till Västra Samoa (nu känt som Samoa) via en fartygsbesättning som var smittad, och inom två månader hade omkring 20 procent av de 38 302 invånarna dött. Alla större länder i världen drabbades allvarligt!

Vidare var det farsotens spridning. Staden Philadelphia i Pennsylvania drabbades till exempel tidigt och synnerligen svårt av sjukdomen. I mitten av oktober 1918 rådde det stor brist på likkistor. ”En fabrikör sade att om han hade haft fem tusen kistor, kunde han ha sålt dem på två timmar. I stadens bårhus fanns det tidvis så mycket som tio gånger fler kroppar än kistor”, säger historikern Alfred W. Crosby.

På relativt kort tid hade influensan skördat fler människoliv än vad någon annan liknande pandemi gjort i mänsklighetens historia. Enligt en officiell beräkning var den totala dödssiffran i världen 21 miljoner, men enligt vissa nutida experter är det alltför lågt räknat. I dag menar en del epidemiologer att det snarare var 50 miljoner eller kanske till och med 100 miljoner som dog! Barry, som citerades tidigare, säger: ”På ett år skördade influensan fler människoliv än vad digerdöden under medeltiden gjorde på ett helt århundrade; den skördade fler människoliv på 24 veckor än vad aids har gjort på 24 år.”

Ofattbart nog dödade spanska sjukan på omkring ett år fler amerikaner än det sammanlagda antalet amerikaner som dog i strid under de båda världskrigen. Författaren Gina Kolata förklarar: ”Om en liknande epidemi skulle bryta ut i dag, och döda en lika stor andel av USA:s befolkning, skulle 1,5 miljoner amerikaner dö. Detta är mer än antalet döda per år i hjärtsjukdomar, cancer, stroke, kroniska lungsjukdomar, aids och Alzheimer tillsammans.”

Kort sagt var spanska sjukan den mest förödande pandemin i mänsklighetens historia. Vilken hjälp kunde då vetenskapen erbjuda?

Vetenskapen stod maktlös

Vid första världskrigets början verkade läkarvetenskapen ha gjort stora framsteg när det gällde att bekämpa sjukdomar. Även under kriget var läkarna mycket stolta över att de framgångsrikt kunde minska verkningarna av infektionssjukdomar. Vid den tiden förklarade tidskriften The Ladies’ Home Journal att amerikanska hem inte längre behövde ett särskilt rum där man kunde lägga de döda för att beskådas. I tidskriften föreslogs det att sådana mottagningsrum hädanefter skulle användas av de levande och att rummen på engelska därför skulle kallas ”living rooms”. Men så kom spanska sjukan, och läkarvetenskapen stod praktiskt taget hjälplös.

Crosby skriver: ”Alla som var läkare 1918 var delaktiga i det största läkarvetenskapliga misslyckandet under nittonhundratalet eller, om antalet dödsoffer är måttstocken, det största genom tiderna.” För att inte hela skulden skall vila på läkarkåren framhåller Barry följande: ”Vid den tiden förstod forskarna till fullo vilket stort hot influensan utgjorde, de visste hur man botade många former av sekundär bakteriell lunginflammation, och de gav allmänna hälsoråd som skulle ha kunnat rädda tiotusentals amerikaners liv. Men politikerna ignorerade deras råd.”

Vad vet vi nu, omkring 85 år senare, om den här fruktansvärda pandemin? Vad orsakade den? Kan den slå till igen? Om den gör det, skulle den då kunna bekämpas? Några av svaren kanske förvånar dig.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 6]

De flesta som dog i spanska sjukan var mellan 20 och 40 år

[Bild på sidan 4]

En skolklass i Canon City i Colorado i USA 1919

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Colorado Historical Society, 10026787

[Bild på sidorna 4, 5]

En polisman

[Bildkälla]

Foto: Topical Press Agency/Getty Images

[Bild på sidan 5]

Basebollspelare med skyddsmasker

[Bildkälla]

© Underwood & Underwood/CORBIS