Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Influensa – det vi vet i dag

Influensa – det vi vet i dag

Influensa – det vi vet i dag

ÅRET är 1997. En forskare sitter i den lilla eskimåbyn Brevig på den frusna tundran på Sewardhalvön i Alaska. Framför sig har han kroppen av en ung kvinna som han och fyra eskimåer har grävt fram ur permafrosten. Kvinnan blev offer för influensan 1918 och har legat där, nedfryst, alltsedan dess.

Vad tjänar det till att undersöka den här kvinnans kropp nu? Forskarna hoppas att det som orsakade influensan finns kvar i kvinnans lungor och att de med hjälp av avancerad genteknik skall kunna isolera och identifiera det. Varför skulle den kunskapen kunna vara till hjälp? För att få svar på den frågan behöver vi veta lite mer om hur influensavirus fungerar och vad som gör dem så farliga.

Ett virus som kan vara dödligt

I dag vet vi att influensa orsakas av ett virus och att den kan spridas från person till person genom luften när någon hostar, nyser eller talar. * Influensa förekommer överallt i världen, även i tropikerna, där den kan bryta ut när som helst under året. På norra halvklotet sträcker sig influensaperioden från november till mars, och på södra halvklotet från april till september.

Det farligaste influensaviruset, typ A, är litet i förhållande till många andra virus. Det är vanligtvis klotformat med utskjutande spröt. När det här viruset angriper en människas cell förökar det sig så pass snabbt att det ofta inte dröjer mer än tio timmar förrän mellan hundra tusen och en miljon nya ”kopior” av influensaviruset väller ut ur cellen.

En skrämmande egenskap hos den här enkla organismen är att den har förmåga att snabbt förändra sig. Eftersom viruset förökar sig så snabbt (mycket snabbare än hiv-viruset), blir inte alla ”kopior” exakt likadana. En del av dem är så annorlunda att de undgår kroppens immunförsvar. Det är därför vi utsätts för olika influensavirus varje år, med nya uppsättningar antigener som sätter vårt immunförsvar på prov. Om antigenerna förändras tillräckligt mycket klarar vårt immunsystem inte av att bekämpa dem, och det finns risk för en pandemi.

Influensavirus smittar dessutom djur, och det skapar problem för människan. Man tror att grisar kan vara värddjur för virus som smittar vissa fåglar, som höns och ankor. Men grisen kan också vara värd för virus som smittar människor.

Om en gris därför smittas av båda virustyperna – en form som drabbar djur och en form som är vanlig bland människor – kan generna hos dessa två virusstammar blandas och resultera i en helt ny influensastam, en som människans immunförsvar inte kan stå emot. Somliga menar att nya influensastammar troligen uppstår i jordbrukssamhällen, där fjäderfän, grisar och människor lever nära varandra – vilket ofta är fallet i till exempel Asien.

Varför blev den så smittsam?

Frågan är: Vad kan ha fått influensaviruset 1918–1919 att förvandlas till en mördare som orsakade att unga människor dog i lunginflammation? Det finns visserligen inte något virus kvar från den tiden, men forskarna har länge menat att om de kunde hitta fryst organmaterial, så skulle de kanske kunna isolera oskadat RNA och få reda på varför den här virusstammen var så oerhört farlig. Till viss utsträckning har de faktiskt lyckats.

Tack vare det frysta vävnadsprovet från kvinnan som hittades i Alaska, och som nämndes i inledningen av den här artikeln, har ett forskarteam kunnat identifiera och kartlägga sammansättningen av merparten av generna från 1918–1919 års influensavirus. Men forskarna har fortfarande inte kommit underfund med vad det var som gjorde att den influensan blev så dödlig. Det förefaller ändå som om det här viruset liknar ett influensavirus som smittar både grisar och fåglar.

Kan det slå till igen?

Enligt många experter är frågan inte om ett sådant våldsamt virus återkommer, utan när och hur det gör det. Faktum är att somliga räknar med att det skall komma ett stort nytt influensautbrott ungefär vart elfte år och ett verkligt allvarligt utbrott ungefär vart trettionde år. Enligt de här beräkningarna kan en ny pandemi komma när som helst.

År 2003 rapporterade den medicinska tidskriften Vaccine: ”Det har gått 35 år sedan den senaste influensapandemin, och den längsta intervallen mellan tillförlitligt dokumenterade pandemier är 39 år.” I artikeln sades det vidare: ”Det pandemiska viruset kan komma från Kina eller något land där i närheten och kan innehålla ytantigener eller elakartade beståndsdelar från influensavirus hos djur.”

Angående ett sådant virus sägs det vidare i artikeln: ”Det kommer att sprida sig snabbt över världen. Flera stora infektionsutbrott kommer att inträffa. Morbiditeten [sjukligheten] kommer att bli betydande i alla åldersgrupper, och den sociala och ekonomiska verksamheten i alla länder kommer att påverkas allvarligt. En mycket hög mortalitet [dödlighet] kommer att bli märkbar i de flesta om inte i alla åldersgrupper. Det är inte troligt att sjukvårdssystemen ens i de mest ekonomiskt utvecklade länderna kommer att kunna möta de krav som då ställs på dem.”

Hur allvarligt är egentligen ett sådant scenario? John M. Barry, författare till boken The Great Influenza, ger det här perspektivet: ”En terrorist med kärnvapen är varje politikers mardröm. Det borde en ny influensapandemi också vara.”

Vilka behandlingsmetoder finns tillgängliga?

Du kanske undrar om det finns några effektiva behandlingsmetoder? Svaret rymmer både goda och dåliga nyheter. Antibiotika kan minska dödligheten till följd av sekundär bakteriell lunginflammation, och det finns behandling som kan vara effektiv mot vissa influensastammar. Vaccinationer kan vara till hjälp när det gäller att bekämpa ett influensavirus, under förutsättning att den exakta virusstammen är identifierad och att det går att få fram vaccinet i tid. Det här är de goda nyheterna. Vilka är då de dåliga?

Influensavaccinernas historia har sedan den beklagliga episoden med svininfluensan 1976 och bristen på vaccin 2004 blivit skamfilad. Även om den medicinska forskningen har gjort enorma framsteg sedan första världskriget, känner läkarna fortfarande inte till något botemedel mot ett kraftfullt virus.

Med tanke på detta är den oroande frågan: Kan det som hände 1918–1919 hända igen? Lägg märke till vad som sades i slutet av en avhandling från ett medicinskt forskningsinstitut i London (National Institute for Medical Research): ”I vissa avseenden liknar våra dagars förhållanden dem som rådde 1918: Det internationella resandet har ökat till följd av förbättrade transportmedel. Det finns ett antal krigszoner, där undernäring och dålig hygien är en oundviklig konsekvens. Världens befolkning har vuxit till sex och en halv miljard, och större delen av befolkningen bor i städer, där det många gånger inte finns en fungerande infrastruktur i form av sophantering och avloppsnät.”

En ansedd expert i USA drar slutsatsen: ”För varje år som går förs vi allt närmare nästa pandemi.” Betyder då allt det här att framtidsutsikterna är dystra, till och med hopplösa? Nej, inte alls!

[Fotnot]

^ § 5 I boken Viruses, Plagues, and History sägs det: ”Italienarna införde termen influenza omkring år 1500 om sjukdomar som de trodde orsakades av ’influenser’ från stjärnorna.”

[Bild på sidan 8]

Nya influensastammar kan uppstå i jordbrukssamhällen

[Bildkälla]

BAY ISMOYO/AFP/Getty Images

[Bild på sidorna 8, 9]

Influensavirus typ A

[Bildkälla]

© Science Source/ Photo Researchers, Inc

[Bild på sidan 9]

Forskare har undersökt organmaterial som bevarats ända sedan 1918–1919

[Bildkälla]

© TOUHIG SION/CORBIS SYGMA