Alhambra – Granadas islamiska juvel
Alhambra – Granadas islamiska juvel
FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SPANIEN
”Så många legender och traditioner, sanna och sagolika; så många sånger och ballader, arabiska och spanska, om kärlek, krig och tapperhet som har inspirerats av dessa orientaliska byggnadsverk!” – WASHINGTON IRVING, AMERIKANSK 1800-TALSFÖRFATTARE.
FÖRFATTAREN skrev om Alhambra, ett unikt palatsområde i den spanska staden Granada. Alhambra kan beskrivas som ett smakprov på Orienten i Sydeuropa. Tack vare morerna, som dominerade Spanien i flera hundra år, kan det här palatsområdet bjuda på en storslagen skönhetsupplevelse. *
På 1000-talet lade araben emir Zawí ben Zirí grunden till det självständiga riket Granada. Konst och kultur blomstrade under de omkring 500 år som riket varade. Det föll 1492, när de katolska regenterna Ferdinand och Isabella satte punkt för det muslimska styret i Spanien.
Kristenhetens arméer intog Córdoba 1236, och då fick den moriska staden Granada sin storhetstid. Granada blev huvudstaden i det muslimska Spanien, och härskarna som avlöste varandra byggde ett palatsområde – Alhambra – vars like inte fanns att skåda någonstans i Europa. En imponerad författare beskrev det som ”världens mest storslagna byggnadsverk”.
Alhambras läge är lika magnifikt som själva byggnadsverket. De mer än 3 400 meter höga snötäckta topparna i bergskedjan Sierra Nevada tornar upp sig i bakgrunden och bildar ett fantastiskt panorama. Alhambra uppfördes på Sabika, en långsträckt, skogbeklädd kulle som reser sig 150 meter över staden. Ibn Zamrak, en 1300-talspoet, tyckte att kullen blickade ut över Granada på samma sätt som en man beundrande såg på sin hustru.
En stad i staden
Alhambra betyder ”den röda” på arabiska, vilket förmodligen syftar på de röda tegelstenarna som morerna använde när de byggde befästningsmurarna. Men vissa föredrar den förklaring som arabiska krönikeskrivare har gett – att Alhambra uppfördes i ”facklornas sken” och att namnet syftar på att murarna fick ett rödaktigt skimmer i den nattliga belysningen.
Alhambra är mycket mer än ett palats. Det är som en stad i staden Granada. Innanför Alhambras massiva murar ligger trädgårdar, paviljonger, ett palatsområde och fortet, Alcazaba, som tillsammans bildar en liten medina, eller stad. Den moriska formgivningen, tillsammans med de delar av Alhambra som tillkommit senare, har resulterat i ett unikt samspel mellan den arabiska arkitekturens utsökta, förfinade detaljer och renässansens fasta, harmoniska linjer.
Den skönhet som utmärker Alhambra kan förklaras av en metod som både morer och greker använde sig av. Man började med att utnyttja stenens naturliga färg och struktur för att ge byggnaden ett harmoniskt och proportionerligt uttryck. Därefter kunde det eleganta byggnadsverket få sin yttre dekor. Som en sakkunnig uttryckte det: ”Morerna utgick alltid från det som arkitekter anser vara en grundläggande princip – man skall dekorera en byggnad och aldrig bygga en dekor.”
Vi utforskar Alhambra
För att komma in i Alhambra passerar man först en stor hästskoformad port – Rättvisans port. Namnet härrör från tiden under muslimskt styre, då domstolen brukade samlas i den här porten för att snabbt behandla vissa framförda klagomål. I Mellanöstern var det vanligt att man skipade rättvisa i stadsporten, något som omnämns i Bibeln. *
Den rika dekoren, som är typisk för arabiska palats som Alhambra, är gjord av stuck. Hantverkarna bearbetade stucken till ett spetsliknande, rytmiskt mönster som upprepades gång på gång. Vissa ornamenterade valvbågar för tanken till stalaktiter som har arrangerats i perfekt symmetri. Något annat som utmärker palatsets dekor är zillij, eller mosaik – små bitar av glaserat kakel som sätts så att de bildar invecklade geometriska mönster. Den färgrika mosaiken klär den nedre delen av väggarna och står i perfekt kontrast till de dämpade färgerna i stucken ovanför.
Den förnämsta av Alhambras alla gårdar är Lejongården, som har beskrivits som ”det bästa exemplet på arabisk konst som står att finna i Spanien”. I en guidebok sägs det: ”Det finns något särskilt hos ett sant konstverk som gör att verket blir omöjligt att kopiera eller imitera. ... Det är den känslan vi får när vi betraktar den här innergården.” Helt symmetriska arkader och slanka kolonner omger en fontän som bärs upp av tolv marmorlejon. Lejongården är en av Spaniens mest fotograferade platser.
Uppfriskande trädgårdar
I Alhambra finns också utsökta trädgårdar, fontäner och dammar. * Enrique Sordo skriver i sin bok Moorish Spain: ”Den arabiska trädgården är en vision av paradiset.” Inflytandet av islam gör sig påmint överallt. Den spanske författaren García Gómez skrev: ”I Koranen beskrivs i detalj det muslimska paradiset som en magnifik trädgård ... bevattnad av ljuvliga vattenströmmar.” Och i Alhambra är vatten ett dominerande inslag – en lyx för människor som varit vana vid det torra klimatet i öknen. De som anlade trädgården gjorde det i vetskap om att vatten gör luften svalare och att vattnets rörelse bjuder örat på ett lugnande sorl. Dammarnas rektangulära vattenytor reflekterar den ljusa spanska himlen och ger en känsla av luft och rymd.
Inte så långt från Alhambra och kullen Sabika ligger Generalife, ett slutet moriskt trädgårdspalats på toppen av en höjd som kallas Cerro del Sol. Generalife är ett fint exempel på islamisk trädgårdskonst och har kallats ”en av världens vackraste trädgårdar”. * Förr i tiden fanns en bro mellan Alhambra och Generalife, och härskarna i Granada använde tydligen Generalife som sommarnöje. En av palatsets gårdar leder till Vattentrappan. Här kan besökarna låta alla sina sinnen fyllas av ljus, färger och mängder av dofter.
Morens sista suck
När Ferdinand och Isabella erövrade Granada, blev den siste kungen, Boabdil (Muhammad XI), tvungen att gå i landsflykt med sin familj. Efter att ha lämnat staden sägs det att de stannade för att vila på en högt belägen plats som nu kallas El Suspiro del Moro (Morens suck). När de såg sig om för att få en sista skymt av sitt praktfulla röda palats, lär Boabdils mor ha sagt till sin son: ”Gråt som en kvinna över det du inte kunde försvara som en man!”
Alhambra tar emot omkring tre miljoner besökare varje år, och några av dem brukar ta sig upp till den här platsen. Där kan de, som Boabdil, se staden Granada breda ut sig nedanför det islamiska palatset – juvelen i kronan. Om du en dag besöker Granada, kanske du också förstår hur sorgsen den siste moriske kungen måste ha varit.
[Fotnoter]
^ § 4 År 711 v.t. anlände arabiska och berbiska trupper till Spanien, och inom loppet av sju år behärskade muslimer större delen av Pyreneiska halvön. Inom två hundra år hade Córdoba vuxit till den största och förmodligen den kulturellt mest framstående staden i Europa.
^ § 13 Gud sade till Mose: ”Du skall tillsätta domare och förmän över dig inom alla dina portar, ... och de skall döma folket med rättfärdig dom.” (5 Moseboken 16:18)
^ § 17 Araberna lånade drag från den persiska trädgården och den bysantinska konsten, drag som sedan fördes vidare över hela Medelhavsområdet, däribland Spanien.
^ § 18 Namnet kommer av arabiskans ”Jennat-al-Arif”, som ibland har översatts med ”de höga trädgårdarna”, men som mer sannolikt betyder ”arkitektens trädgård”.
[Bild på sidan 15]
Alcazaba
[Bild på sidan 16]
Lejongården
[Bild på sidorna 16, 17]
Generalife
[Bild på sidan 17]
Vattentrappan
[Bildkälla på sidan 14]
Konturer: EclectiCollections
[Bildkälla på sidan 15]
Alla foton utom det översta: Recinto Monumental de la Alhambra y Generalife
[Bildkälla på sidan 16]
Alla foton: Recinto Monumental de la Alhambra y Generalife
[Bildkällor på sidan 17]
Foton ovan: Recinto Monumental de la Alhambra y Generalife; fotot längst ner: J. A. Fernández/San Marcos