Pilgrimerna och puritanerna – Vilka var de?

PÅ STRANDEN vid Plymouth i Massachusetts i Nordamerika ligger en stor sten i granit med årtalet 1620 inristat. Den kallas Plymouth Rock och antas allmänt ligga i närheten av den plats där en grupp européer steg i land för nästan 400 år sedan. Du kanske har hört talas om dem som pilgrimerna eller pilgrimsfäderna.

Många har hört berättelserna om de gästfria pilgrimerna som bjuder sina indianvänner på bastanta skördemåltider. Men vilka var pilgrimerna, och varför kom de till Nordamerika? För att få reda på det behöver vi återvända till den tid då Henrik VIII regerade i England.

Religiösa omvälvningar i England

Mindre än hundra år innan pilgrimerna seglade till Amerika var England ett katolskt land, och kung Henrik VIII innehade den påvliga titeln Trons försvarare (Fidei Defensor). Men en brytning uppstod när påven Clemens VII vägrade att upplösa Henriks äktenskap med Katarina av Aragonien, den första av kungens sex hustrur.

Medan Henrik grubblade över sina familjeproblem orsakade den protestantiska reformationen omvälvningar inom den katolska kyrkan på många håll i Europa. Eftersom Henrik inte ville förlora den status kyrkan gav honom, höll han till en början reformatorerna borta från England. Men sedan ändrade han sig. När katolska kyrkan vägrade att upplösa Henriks äktenskap, bröt Henrik med kyrkan i stället. År 1534 utropade han sig till Engelska kyrkans överhuvud, och därigenom förlorade påven kontrollen över katolikerna i England. Strax därefter stängde han kloster och sålde deras stora egendomar. När Henrik dog 1547 var England på väg att bli en protestantisk nation.

Henriks son Edvard VI vidmakthöll brytningen med Vatikanen. Men efter Edvards död 1553 blev Maria drottning. Hon var katolik och dotter till Henrik och Katarina av Aragonien, och sedan hon blivit drottning försökte hon få folket att underordna sig påvens myndighet. Hon tvingade många protestanter att gå i landsflykt och lät bränna mer än 300 människor på bål och kom därför att kallas Bloody Mary,  dvs. Maria den blodiga. Men hon kunde inte hejda förändringens vindar. Maria dog 1558, och hennes efterträdare och halvsyster, Elisabet I, såg till att sätta stopp för påvens inflytande över det religiösa livet i England.

Men några protestanter ansåg att det inte var tillräckligt att bara bryta med katolska kyrkan. De ansåg att alla spår av katolicismen måste avlägsnas. De ville rena (engelska: purify) tillbedjan i kyrkan och kallades därför puritaner. En del puritaner ansåg att biskoparna inte behövdes och att varje församling skulle vara självstyrande och skild från statskyrkan. Dessa puritaner kallades separatister.

De kontroversiella puritanerna blev allmänt kända under Elisabets regeringstid. Drottningen retade sig på att somliga präster klädde sig vardagligt, så 1564 uppmanade hon ärkebiskopen av Canterbury att införa en norm för hur prästerna skulle klä sig. Puritanerna föreställde sig att de katolska skrudarna skulle återinföras och vägrade att rätta sig efter normen. Oenighet uppstod också när det gällde den gamla hierarkin med biskopar och ärkebiskopar. Elisabet behöll biskoparna och krävde att de skulle svära trohet mot henne som kyrkans överhuvud.

Separatisterna blir pilgrimer

Jakob I efterträdde Elisabet 1603, och han försökte tvinga separatisterna att underordna sig hans myndighet. År 1608 flydde en separatistförsamling från staden Scrooby i England till Nederländerna och den frihet som fanns där. Men eftersom holländarna tolererade andra religioner och en låg moral, kände sig separatisterna med tiden ännu mer illa till mods där än de hade gjort i England. De bestämde sig för att lämna Europa och börja ett nytt liv i Nordamerika. Dessa separatisters villighet att resa långt hemifrån för sin tros skull ledde till att de längre fram började kallas pilgrimer.

Pilgrimerna, av vilka många var separatister, hade fått tillstånd att slå sig ner i den brittiska kolonin Virginia. I september 1620 gick de ombord på skeppet Mayflower och satte kurs mot Nordamerika. Ungefär 100 vuxna och barn tillbringade två stormiga månader på Nordatlanten innan de nådde Cape Cod, som låg ungefär 80 mil norr om Virginia. Där undertecknade de Mayfloweravtalet, ett dokument där de enades om att upprätta en samhällsordning och rätta sig efter dess lagar. De slog sig ner i närheten av dagens Plymouth den 21 december 1620.

Livet i den nya världen börjar

Kolonisatörerna var dåligt rustade för vintern när de kom till Nordamerika. Hälften av dem dog inom några månader. Men när våren kom gick det lättare. De som hade överlevt byggde lämpliga hus och lärde sig av indianerna hur man odlar inhemska grödor. På hösten 1621 hade pilgrimerna det så pass gott ställt att de avsatte några dagar till att tacka Gud för hans välsignelse. Detta är ursprunget till Thanksgiving Day (tacksägelsedagen) som firas i USA och på andra håll. Fler invandrare anlände, och på mindre än 15 år steg invånarantalet i Plymouth till över 2 000.

Vid den här tiden var en del puritaner i England av samma åsikt som separatisterna, nämligen att ”det utlovade landet” låg på andra sidan Atlanten. År 1630 anlände en grupp puritaner till en plats ett stycke norr om Plymouth och grundade kolonin Massachusetts Bay. Tio år senare bodde ungefär 20 000 engelska immigranter i regionen New England, som innefattade bland annat Massachusetts Bay och Plymouth. När Plymouthkolonin införlivades med kolonin Massachusetts Bay 1691, var de  separatistiska pilgrimerna inte längre så avskilda. Nu när puritanerna dominerade det religiösa livet i New England blev Boston regionens andliga centrum. Hur utövade de då sin tillbedjan?

Puritanernas tillbedjan

I den nya världen byggde puritanerna först särskilda hus i trä, där de samlades på söndagsförmiddagarna. Förhållandena inomhus var drägliga när vädret var bra, men på vintern var gudstjänsterna prövande även för de mest härdade puritanerna. Dessa hus var inte uppvärmda, och mötesbesökarna frös snart så de skakade. Predikanterna hade ofta vantar på sig för att skydda sina händer, som de gestikulerade med, mot den iskalla luften inomhus.

Puritanerna grundade sina trosuppfattningar på den franske protestantiske reformatorn Jean Calvins läror. De trodde på predestinationsläran och att Gud hade förutbestämt vilka människor han skulle frälsa och vilka han skulle döma till evig pina i ett brinnande helvete. Människor kunde inte påverka sin ställning inför Gud vad de än gjorde. Man visste inte om man vid döden skulle få njuta av himlens ljuva brisar eller plågas av helvetets eviga lågor.

Med tiden började de puritanska predikanterna predika ånger och bättring. De varnade för att Gud, även om han var barmhärtig, skulle sända dem som bröt mot hans lagar direkt till helvetet. För att hålla folket under kontroll såg de i sina predikningar till att hålla helveteselden brinnande. En predikant på 1700-talet som hette Jonathan Edwards talade en gång över ämnet ”Syndare i händerna på en vred Gud”. Hans beskrivning av helvetet var så skrämmande att andra predikanter fick ge den upprörda församlingen som hade hört hans predikan känslomässigt stöd.

Evangelieförkunnare som inte var från Massachusetts men som kom dit och predikade gjorde det på egen risk. Myndigheterna avvisade en kväkare som hette Mary Dyer tre gånger, men hon återvände varje gång och fortsatte att sprida sina åsikter. De hängde henne i Boston den 1 juni 1660. Phillip Ratcliffe hade tydligen glömt hur resolut de puritanska ledarna tog itu med motståndare. Han blev piskad och fick betala böter på grund av sina uttalanden mot de styrande och mot kyrkan i Salem. För att hjälpa honom att inte glömma skar de av honom  öronen innan de skickade i väg honom. Puritanernas intolerans gjorde att människor lämnade Massachusetts, och det ledde till att andra kolonier växte fram.

Arrogans leder till våldsamheter

Eftersom puritanerna betraktade sig själva som Guds ”utvalda”, var det många av dem som ansåg att indianfolken var lägre stående varelser som bodde i landet utan rätt till det. Den inställningen gjorde indianerna förbittrade, och en del av dem började gå till angrepp. De puritanska ledarna lättade då på sabbatslagarna, så att män tilläts bära vapen på väg till gudstjänsten. År 1675 försämrades situationen ännu mer.

När Metacom, även känd som kung Philip, som tillhörde indianstammen wampanoag, såg hur hans folk förlorade sin mark, började han göra raider mot puritanska bosättningar och bränna ner hus och döda nybyggare. Puritanerna hämnades, och striderna pågick i månader. I augusti 1676 tillfångatog puritanerna Philip i Rhode Island. De halshögg honom och skar upp hans kropp och styckade den. Det gjorde slut på kung Philips krig och även på indianernas liv i frihet i New England.

Under 1700-talet kom puritanernas nit till uttryck på ett nytt sätt. Somliga predikanter i Massachusetts fördömde det engelska styret och underblåste en önskan om självständighet. De förde in både politik och religion i sina planer på revolution.

Puritanerna var ofta flitiga, modiga och hängivna i sin tro. Än i dag talar man om ”puritansk arbetsmoral”. Men att man är hängiven medför inte automatiskt att man befrias från felaktiga läror. Jesus Kristus blandade inte politik och religion. (Johannes 6:15; 18:36) Och våld går stick i stäv mot denna viktiga sanning: ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, eftersom Gud är kärlek.” (1 Johannes 4:8)

Lär ditt trossamfund ut helvetesläran, predestinationsläran eller andra obibliska läror? Är samfundets ledare engagerade i politik? Ett uppriktigt studium av Guds ord, Bibeln, kommer att hjälpa dig att finna ”den form av gudsdyrkan som är ren och obefläckad” och därmed godtagbar för Gud. (Jakob 1:27)

[Ruta/Bild på sidan 13]

PURITANERNA OCH HELVETESLÄRAN

Puritanerna gick emot Guds ord när de predikade om ett brinnande helvete. Bibeln lär att de döda är omedvetna och varken kan känna smärta eller välbehag. (Predikaren 9:5, 10) Den sanne Guden säger dessutom själv om tanken på att tortera någon med eld: ”Något sådant har jag aldrig befallt, aldrig talat om och aldrig tänkt.” (Jeremia 19:5, Bibel 2000; 1 Johannes 4:8) Han vädjar till människor att rätta till sina liv, och han behandlar syndare som inte ångrar sig på ett humant sätt. (Hesekiel 33:11) Men puritanska predikanter gick emot dessa sanningar i Bibeln och framställde ofta Gud som grym och hämndlysten. De främjade också en hjärtlös syn på livet och använde sig bland annat av våld för att tysta motståndare.

[Bild på sidan 10]

Pilgrimer som anländer till Nordamerika, 1620

[Bildkälla]

Harper’s Encyclopædia of United States History

[Bild på sidan 12]

Thanksgiving Day firas för första gången, 1621

[Bild på sidan 12]

Puritansk gudstjänstlokal i Massachusetts

[Bild på sidan 12]

Jean Calvin

[Bild på sidan 12]

Jonathan Edwards

[Bild på sidan 13]

Beväpnade puritaner på väg till en gudstjänst

[Bildkälla på sidan 11]

Library of Congress, Prints & Photographs Division

[Bildkällor på sidan 12]

Överst till vänster: Snark/Art Resource, NY; överst till höger: Harper’s Encyclopædia of United States History; Jean Calvin: Porträtt i Paul Henrys bok Life of Calvin, hämtat från boken The History of Protestantism (band II); Jonathan Edwards: Dictionary of American Portraits/Dover

[Bildkälla på sidan 13]

Foton: North Wind Picture Archives