En böna som färdades jorden runt

Berättelsen om en mans omsorg om en späd kaffeplanta har beskrivits som ”det mest romantiska kapitlet i historien om hur kaffeplantan spred sig”, sägs det i boken ”All About Coffee”. Denna enda lilla kaffeplanta kom att få stor betydelse för kaffeindustrins utveckling. I dag omsätter denna industri 70 miljarder dollar varje år, något som överträffas endast av oljeindustrin, enligt tidskriften ”Scientific American”.

DEN fascinerande berättelsen om kaffets historia börjar i Etiopiens bergstrakter, där kaffeplantan ursprungligen växte i vilt tillstånd. De kaffeplantor som härstammar därifrån, arabiskt kaffe (Coffea arabica), står för två tredjedelar av världsproduktionen. Men exakt när den rostade kaffebönans egenskaper upptäcktes är osäkert. Däremot vet man att arabiskt kaffe odlades på Arabiska halvön på 1400-talet. Trots att export av grobara frön var förbjuden, lyckades holländarna 1616 komma över antingen plantor eller sådana frön. De hade snart anlagt kaffeodlingar på Ceylon, som nu är Sri Lanka, och Java, som numera är en del av Indonesien.

År 1706 transporterade holländarna ett ungt träd från sina odlingar på Java till den botaniska trädgården i Amsterdam. Trädet rotade sig och blev frodigt. Plantor från det här trädet skeppades sedan över till holländska kolonier i Surinam och Karibien. År 1714 gav Amsterdams borgmästare en kaffeplanta till kung Ludvig XIV av Frankrike. Kungen lät plantera den i ett växthus i  Jardin des Plantes, den kungliga botaniska trädgården i Paris.

Fransmännen var ivriga att få börja driva handel med kaffe. De köpte frön och plantor och skeppade över dem till ön Réunion. Fröna ville inte gro, och enligt vissa källor dog så småningom alla plantor utom en. Men 1720 planterades 15 000 frön från denna enda planta, och en odling kunde äntligen komma i gång. De här plantorna ansågs så värdefulla att den som ertappades med att göra åverkan på någon av dem straffades med döden! Fransmännen hoppades också kunna starta kaffeplantager i Karibien, men de två första försöken misslyckades.

Den franske sjöofficeren Gabriel Mathieu de Clieu, som hade landpermission i Paris, var fast besluten att vid sin avresa från Frankrike ta med sig en kaffeplanta till sina ägor på ön Martinique. Han avseglade i maj 1723 och hade då fått med sig en planta som härstammade från trädet i Paris.

Inför resan hade han satt ner sin värdefulla planta i en låda som var gjord delvis av glas, så att plantan skulle kunna ta upp solljus och behålla värmen även molniga dagar, förklaras det i All About Coffee. En medpassagerare, som kan ha varit avundsjuk på de Clieu och som inte ville att han skulle lyckas med sitt projekt, försökte slita åt sig plantan men misslyckades. Plantan överlevde. Den överlevde också tunisiska pirater, en våldsam storm och, värst av allt, bristen på vatten när skeppet på grund av stiltje inte kom någonstans. Så här skrev de Clieu: ”Bristen på vatten var så stor att jag under mer än en månads tid var tvungen att dela min ringa vattenranson med plantan, som jag hade de allra största förhoppningar om och som var min källa till glädje.”

All den omsorg som de Clieu hade om sin planta gav resultat. Hans skyddsling överlevde färden till Martinique, och den trivdes och förökade sig i den tropiska miljön. ”Från denna enda planta försåg Martinique direkt eller indirekt alla länder på den amerikanska kontinenten med frön, utom Brasilien, Franska Guyana och Surinam”, konstaterar Gordon Wrigley i sin bok Coffee.

Under den här tiden ville också Brasilien och Franska Guyana ha kaffeträd. I Surinam hade holländarna fortfarande kaffeträd som härstammade från trädet i Amsterdam, men de höll dem under noggrann uppsikt. En förbrytare från Franska Guyana som hade flytt till Surinam lyckades dock stjäla några frön. År 1722 kom myndigheterna i Franska Guyana över hans frön genom att i utbyte mot dem erbjuda honom frihet och låta honom återvända till sitt hemland.

Till att börja med misslyckades Brasiliens hemliga försök att få tag i grobara frön eller plantor. Surinam och Franska Guyana blev längre fram indragna i en gränstvist och bad Brasilien bistå med en förlikningsman. Brasilien  skickade officeren Francisco de Melo Palheta till Franska Guyana med uppdraget att få till stånd en förlikning och att föra med sig några kaffeplantor tillbaka.

Förhandlingarna blev framgångsrika, och guvernören anordnade en avskedsbankett för Palheta. Som en gest av uppskattning överlämnade guvernörens hustru en vacker blombukett till hedersgästen. Gömda bland blommorna fanns små kaffeplantor och grobara frön. Det skulle alltså kunna sägas att Brasiliens kaffeindustri, som nu omsätter flera miljarder om året, tog sin början 1727 i en blombukett.

Det unga träd som färdades från Java till Amsterdam 1706 och trädet i Paris som härstammade från det kom alltså att bli moderträd till alla plantor i Central- och Sydamerika. Wrigley förklarar: ”Följaktligen är den genetiska bas som industrin för arabiskt kaffe bygger på mycket snäv.”

I dag finns det drygt 25 miljoner familjejordbruk i ungefär 80 länder som tillsammans har uppskattningsvis 15 miljarder kaffeträd. Det de producerar blir till de 2,25 miljarder koppar kaffe som dricks varje dag.

Ironiskt nog är problemet numera att det produceras för mycket kaffe. Situationen kompliceras ytterligare av politik, ekonomi och mäktiga karteller, vilket sammantaget har gjort att odlare i många länder blivit fattiga eller till och med utblottade. Det här är förvånande, i synnerhet om man tänker på hur de Clieu delade sin värdefulla vattenranson med en enda liten planta för närmare 300 år sedan.

[Ruta/Bild på sidan 20]

DE TVÅ VANLIGASTE KAFFESORTERNA

”Kaffebönor är frön till plantor av familjen Rubiaceae, som omfattar minst 66 arter av släktet Coffea”, sägs det i tidskriften Scientific American. ”De två arter som odlas kommersiellt är Coffea arabica, som står för två tredjedelar av världsproduktionen, och C[offea] canephora, ofta kallat robustakaffe, som svarar för en tredjedel av den totala produktionen.”

Robustakaffe ger en kraftigare, lite bittrare smak och används framför allt till snabbkaffe. Trädet ger god avkastning och är mycket motståndskraftigt. Det blir ungefär tolv meter högt, dubbelt så högt som det känsligare och mer lågväxande arabica. Efter vikt räknat innehåller robustabönan upp till 2,8 procent koffein, medan arabicabönan aldrig överstiger 1,5 procent. Arabiskt kaffe har 44 kromosomer, och robustakaffe och alla andra vilda kaffearter har 22, men ändå har man lyckats korsa några av dem och fått fram hybrider.

[Ruta/Bild på sidan 20]

BRYGDEN ”DÖPS”

När kaffet kom till Europa på 1600-talet dömde en del katolska präster ut det som en ”satansbrygd”. De befarade att det skulle komma att ersätta vinet, som de ansåg hade blivit helgat genom Kristus. Men det påstås att påven Clemens VIII smakade på brygden och blev en stor kaffeentusiast, enligt boken Coffee. Han löste det religiösa dilemmat genom att symboliskt låta döpa brygden, vilket gjorde att det blev fritt fram för katoliker att dricka den.

[Tabell/Karta på sidorna 18, 19]

(För formaterad text, se publikationen)

KAFFETS SPRIDNING

1. 1400-talet Arabiskt kaffe odlas på Arabiska halvön

2. 1616 Holländarna får tag i kaffeplantor eller

grobara frön

3. 1699 Holländarna för över plantor till Java och

andra öar i Ostindien

4. 1700-talet Kaffe odlas i Centralamerika och Karibien

5. 1718 Fransmännen för över plantor till Réunion

6. 1723 G. M. de Clieu tar med sig en planta från

Frankrike till Martinique

7. 1800-talet Kaffe odlas på Hawaii

[Bildkälla]

Ur boken ”Uncommon Grounds”

[Bild på sidorna 18, 19]

Gabriel de Clieu delar sitt dricksvatten med sin kaffeplanta under överresan till Martinique 1723

[Bildkällor på sidan 19]

Karta: © 1996 Visual Language; de Clieu: Tea & Coffee Trade Journal