Nödsamtal i London

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I STORBRITANNIEN

”VÅRT mål är att inom åtta minuter nå ut till allvarligt sjuka och skadade patienter var de än befinner sig inom Londons 1 600 kvadratkilometer”, förklarade Rob Ashford, som ansvarar för ambulansverksamheten vid London Ambulance Service. ”I över 75 procent av fallen klarar vi det, trots att antalet olyckor och sjukdomsfall ökar varje år.”

Jag inbjöds att besöka larmcentralen vid Central Ambulance, som ligger vid järnvägsstationen Waterloo på södra stranden av Themsen i London. Den här larmcentralen är den största i sitt slag i Europa och tar emot omkring 3 000 nödsamtal om dagen. De här samtalen kommer från en befolkning på omkring sju miljoner, som sammanlagt talar över 300 språk. Hur är de 300 som arbetar här organiserade för att klara av den här uppgiften?

Prioritering av nödsamtalen

Jag iakttog en larmoperatör som tog emot samtal som kom in till 999, som är nödnumret i Storbritannien. Först var operatören snabb att fastställa varifrån samtalet kom och var närmaste gatukorsning låg. Så snart hon hade gjort det kom det upp en vägkarta på hennes dataskärm. För att kunna göra rätt prioritering ställde hon ett antal frågor: Hur många behöver hjälp? Vad är det för ålder och kön på dem? Är de vid medvetande? Andas de? Har de smärtor i bröstet? Blöder de?

Allteftersom en operatör skriver ner informationen, gör datorn en automatisk prioritering av situationen: röd – omedelbar fara för livet, gul –  allvarlig men inte omedelbar fara för livet eller grön – varken omedelbar eller allvarlig fara för livet. Operatören skickar sedan den här bedömningen vidare till en kollega, som skickar ut hjälp till de drabbade.

Hjälp på plats

Larmcentralen har möjlighet att larma 395 ambulanser och dessutom 60 bilar som snabbt kan rycka ut. Så fort ett larm kommer in dirigeras det närmaste lämpliga fordonet dit. Det finns också sjukvårdare som är beredda att rycka ut på motorcykel, eftersom det är lättare för dem att ta sig fram i tät trafik. Dessutom finns det 12 läkare som har jourtjänst dygnet runt för att bistå utryckningspersonalen.

Medan jag var på larmcentralen ringde polisen och rapporterade om en allvarlig olycka på en hårt trafikerad motorväg. En ambulans var redan på plats, men polisen ringde ändå. Varför det? För att tala om att det kanske skulle behövas en helikopter. Denna röda helikopter gör ungefär tusen utryckningar varje år. Den är bemannad med en sjukvårdare och en läkare, som vanligtvis transporterar de allvarligt skadade till Royal London Hospital, där de omedelbart tas om hand.

År 2004 startades ytterligare en verksamhet – ett försök med att ha cykelambulans vid Londons flygplats Heathrow, vilket är en utvidgning av en tjänst som redan fungerar i stadsdelen West End. Medicinska experter och sjukvårdare ingår i det här teamet, och på detta sätt frigörs ambulanser för andra uppgifter. På varje cykel, som är utrustad med blåljus och siren, finns cykelväskor som innehåller en utrustning som sammanlagt väger 35 kilo, och i den ingår defibrillator, syrgas och smärtstillande medel.

Värdet av cykelambulanserna visade sig inom bara några dagar, då en 35-årig kvinna på Terminal 4 på Heathrow blev dålig och slutade andas. Två sjukvårdare var snabbt på plats, gav henne syrgas och började omedelbart göra återupplivningsförsök på henne. En ambulans körde henne till närmaste sjukhus. Efter att ha tillfrisknat tackade hon personligen sjukvårdarna för att de hade räddat hennes liv.

En växande verksamhet

När de som ringer nödnumret 999 inte kan tala engelska, kopplas de till en tolk. Men det är inte alltid så lätt att avgöra vilket språk de som ringer talar, särskilt inte när de är uppskärrade och stressade och talar fort.

För att utbilda allmänheten i att ge första hjälpen vid nödsituationer har det getts ut en kortfilm med engelsk textning på dvd. Målet är att uppmuntra Londonbor som kommer från länder i Sydasien ”att lära sig hur man utför hjärt-lungräddning”, sägs det i LAS News, en tidskrift från London Ambulance Service. Filmen visar också vad som händer när man ringer nödnumret 999.

Invånarna i Storbritanniens kosmopolitiska huvudstad är tacksamma för de snabba utryckningar som görs när det uppstår medicinska nödsituationer, vare sig det är en eller flera människor inblandade eller de inträffar i tunnelbanan eller högt uppe i en skyskrapa. Så här sade en frivillig läkare om de män och kvinnor som arbetar vid London Ambulance Service: ”De är några av de bästa sjukvårdare som jag har arbetat med.” Det här är ett gott betyg för personalen vid den största avgiftsfria ambulansverksamheten i världen.

[Ruta på sidan 11]

Problem och frustrationer

Telefonsamtal där den som ringer vill ha personlig information eller fråga om lindrigare åkommor och skador, samt busringningar och felringningar, orsakar problem för larmcentraler. Men ännu värre är det när vissa patienter och andra, däribland patienternas familjemedlemmar, skäller ut eller till och med går till handgripligheter mot den medicinska personal som kommer till deras hjälp! Den ilska som dessa känner kan komma av stress eller drogmissbruk eller irritation på grund av att de tyckte att det tog för lång tid innan hjälpen kom. Det finns ingen enkel lösning på de här problemen, men informationskampanjer för allmänheten har bidragit till att minska problemen.

[Bilder på sidan 10]

Larmcentralen tar emot omkring 3 000 nödsamtal om dagen

[Bildkälla på sidan 10]

Alla foton: Genom tillmötesgående från London Ambulance Service NHS Trust