Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Förbered din dotter för mensen

Förbered din dotter för mensen

Förbered din dotter för mensen

Puberteten är en period då kroppen genomgår stora förändringar. För unga flickor blir den här utvecklingsprocessen särskilt märkbar när de får sin första mens.

DET kan vara en stressfylld tid för unga flickor när mensen börjar komma, och de fylls ofta av blandade känslor. Precis som många andra förändringar under puberteten kan det vara en omtumlande upplevelse. Men den oro och rädsla som många känner i samband med att menscykeln kommer i gång beror ofta på felaktig information eller ännu oftare på brist på information.

För flickor som är förberedda när de får sin första mens blir upplevelsen inte lika negativ. Men studier visar att många inte är förberedda. I en undersökning som genomfördes i 23 länder uppgav närmare en tredjedel av dem som deltog i undersökningen att ingen i förväg hade talat med dem om mens. När mensen sedan kom var de helt oförberedda och visste inte vad de skulle göra.

De mest negativa upplevelserna hade de som inte alls hade fått någon undervisning i ämnet. I en studie använde kvinnor ord som ”panikslagen”, ”chockad”, ”generad” och ”skräckslagen” för att beskriva hur de upplevde det när de fick sin första mens.

Många blir skräckslagna när de ser blod, eftersom blödningar vanligtvis förknippas med smärta eller kroppsskada. Om en flicka inte blivit förberedd eller fått riktig information, är det därför inte så konstigt om hon på grund av kulturella stereotyper, myter eller till och med ren okunnighet felaktigt förknippar menstruation med sjukdom eller skada eller ser det som något att skämmas över.

Din dotter måste få veta att menstruationsblödningar är ett tecken på att hon utvecklas normalt och att det är något som alla friska flickor får. Du som förälder kan göra mycket för att dämpa oron och rädslan. Hur då?

Föräldrarnas viktiga roll

Det finns många källor att gå till för att få upplysningar om menstruation: lärare, sjukvårdspersonal, tryckt material och undervisningsfilmer. Många föräldrar tycker att dessa källor har varit till värdefull hjälp när det gäller att informera om hygien och det rent biologiska. Men flickor kan ha frågor och behov som dessa källor inte tar upp. Även om de vet vad de skall göra när mensen kommer, är de ofta osäkra på hur de skall hantera de känslor och sinnesstämningar som följer med mensen.

Far- och mormödrar, äldre systrar och i synnerhet mammor kan hjälpa till genom att komma med ytterligare upplysningar och ge flickor det känslomässiga stöd de behöver. Oftast ser flickor sin mamma som den viktigaste informationskällan i det här avseendet.

Hur är det då med pappor? Många flickor tycker att det är pinsamt att tala med sin pappa om mens. En del vill att han skall hjälpa till indirekt genom att ge stöd och visa förståelse, medan andra inte vill att han skall vara inblandad alls.

I många länder har antalet familjer med en ensamstående pappa ökat under de senaste årtiondena. * Allt fler pappor kommer alltså att ställas inför utmaningen att undervisa sina döttrar om menstruation. De kan behöva skaffa sig grundläggande kunskap om menstruation och andra fysiska och känslomässiga förändringar som deras döttrar genomgår. Några kanske väljer att vända sig till sina egna mammor eller systrar för att få hjälp och praktiska råd i det här avseendet.

När man skall börja tala om det

I industriländer som USA och Sydkorea och i delar av Västeuropa får flickor i genomsnitt sin första mens när de är mellan 12 och 13 år, men i en del fall kan de få den så tidigt som i 8-årsåldern eller så sent som i 16- eller 17-årsåldern. I delar av Afrika och Asien brukar genomsnittsåldern vara högre. I Nigeria, till exempel, är genomsnittsåldern 15 år. Sådana faktorer som ärftlighet, ekonomisk ställning, näringstillförsel, fysisk aktivitet och längd kan påverka tidpunkten för den första mensen.

Det är viktigt att du förbereder din dotter för mensen. Du bör därför tidigt börja tala med henne om mensen och andra förändringar som kroppen genomgår, kanske redan vid åttaårsåldern. Du kanske tycker att det här verkar vara för tidigt, men om din dotter är mellan åtta och tio år är det troligt att hennes kropp redan har börjat utvecklas som en reaktion på ökningen av hormoner. Du kommer att kunna lägga märke till yttre fysiska förändringar som hör ihop med puberteten, till exempel att brösten börjar växa och att hon får mer hår på kroppen. De flesta flickor får också en tillväxtspurt (en snabb längd- och viktökning) strax före första menstruationen.

Hur man tar upp ämnet

Flickor som är i den ålder då de snart kommer att få sin första mens är ofta nyfikna på vad de har att vänta. Troligen har de hört andra flickor i skolan tala om det. De har frågor, men många av dem vet inte riktigt hur de skall ställa dem. De kanske tycker att det är pinsamt att tala om det.

Även föräldrar kan ha svårt att tala om det. Mammor är vanligtvis den främsta informationskällan för flickor, men de känner sig ofta dåligt förberedda och osäkra på hur de skall ta upp ämnet. Du kanske också känner det så. Hur skall man då ta upp det här ämnet med sin dotter?

Flickor som ännu inte kommit upp i tonåren behöver få enkel och konkret information. Den kan innefatta sådant som hur ofta mensen kommer, hur länge den varar och hur mycket blod man förlorar. I det första skedet kan det alltså vara bäst att inrikta sig på de mest överhängande och praktiska frågorna. Du kanske också får svara på frågor som: Hur känns det? eller: Är det jobbigt?

Senare vill du kanske förklara mera i detalj vad som händer i kroppen. Ofta har sjukvårdsmottagningar, bibliotek och bokhandlar bra undervisningsmaterial som kan vara till hjälp när man skall förklara ämnet mera ingående. En del flickor vill kanske helst läsa igenom sådant själva. Andra tycker kanske att det är bättre att ni gör det tillsammans.

Välj en plats där ni kan vara ostörda när du tar upp ämnet. Inled ett enkelt samtal om hur det är att växa upp och utvecklas till kvinna. Du kanske skulle kunna säga: ”Snart kommer du att få vara med om något helt normalt som alla flickor är med om. Vet du vad det är?” Eller så skulle du kunna börja med att säga: ”När jag var i din ålder undrade jag hur det var att ha mens. Jag och mina kompisar talade om det i skolan. Har du och dina kompisar pratat om det än?” Ta reda på vad hon redan vet och red ut eventuella missförstånd. När du tar upp ämnet första gången får du vara beredd på att sköta hela eller större delen av samtalet själv.

Om du är kvinna, kommer du säkert ihåg den oro och osäkerhet du själv kände när du fick din första mens, och du kan då dra nytta av dina egna erfarenheter i samband med det här. Vad behövde du få veta? Vad undrade du över? Vilka upplysningar var till hjälp? Försök ge en nyanserad bild och framhåll både de positiva och de negativa sidorna. Svara villigt på alla frågor.

Berätta lite i taget

Tro inte att det räcker med att du talar med din dotter om mens vid ett enda tillfälle, utan se det som en fortlöpande process. Du behöver inte förklara allt på en gång. För många upplysningar på en gång kan bli överväldigande för en ung flicka. Barns inlärning sker etappvis. Det kan också vara nödvändigt att repetera upplysningarna vid flera tillfällen. Allteftersom din dotter blir äldre kan hon ta in mer information.

Tänk också på att en flickas syn på mens ändras under puberteten. När din dotter har haft mens några gånger kan det dyka upp nya frågor och bekymmer. Du behöver därför fortsätta att ge information och besvara hennes frågor. Anpassa dig efter hennes ålder och förmåga att förstå, och inrikta dig på det som hon för tillfället har mest nytta av.

Ta initiativet

Vad kan du då göra om din dotter inte verkar vara intresserad av ämnet? Hon kanske inte vill prata om personliga saker. Eller så kanske hon bara behöver tid på sig innan hon vågar börja ställa frågor. Hon kanske till och med säger att hon redan vet det hon behöver veta.

I en studie som genomfördes bland elvaåriga flickor i USA tyckte de flesta att de redan visste allt de behövde veta. Men när man frågade dem lite närmare var det tydligt att de inte kände till tillräckligt och att de redan hade flera missuppfattningar, grundade på kulturella stereotyper och myter. Även om din dotter säger att hon redan vet det hon behöver veta, behöver du alltså tala med henne om mens.

Det är förmodligen du som förälder som måste ta initiativet till att inleda korta samtal om menstruation och sedan fortsätta att göra det. Det är i själva verket ditt ansvar som förälder. Även om din dotter just nu inte inser det, så behöver hon din hjälp. Du kanske känner dig frustrerad och otillräcklig, men ge inte upp. Ha tålamod. Med tiden kommer hon utan tvivel att inse att dina ansträngningar har varit till hjälp.

[Fotnot]

^ § 12 I Japan var antalet ensamstående pappor rekordhögt 2003. I USA utgör papporna en sjättedel av alla ensamstående föräldrar.

[Infälld text på sidan 11]

Det är viktigt att du förbereder din dotter för mensen

[Ruta på sidan 13]

HUR DU TALAR MED DIN DOTTER OM MENS

Ta reda på vad hon redan vet. Rätta till missförstånd. Försäkra dig om att hon har fått riktig information.

Berätta om dina egna erfarenheter. Genom att tänka efter och berätta om hur du själv upplevde det när du fick din första mens kan du vara till stort känslomässigt stöd för din dotter.

Ge praktiska råd. Vanliga frågor som unga flickor ställer är: Vad gör jag om mensen kommer när jag är i skolan? Vad skall jag använda för mensskydd? Hur använder jag dem?

Var enkel och tydlig. Anpassa informationen till din dotters ålder och förmåga att ta till sig den.

Ha fortlöpande samtal. Tala med din dotter innan hon får sin första mens, och fortsätt sedan att ha sådana samtal när det behövs.

[Bild på sidorna 12, 13]

Var förstående. Din dotter kanske inte vill tala om personliga saker