Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Hur länge kan vi leva?

Hur länge kan vi leva?

Hur länge kan vi leva?

”Må hans kropp bli friskare än i ungdomen, må han vända åter till sin ungdomskrafts dagar.” (JOB 33:25)

NÄR en hund dör efter att ha levt i 10 eller 20 år, har den förmodligen gjort det mesta av det som hundar kan göra. Den kan ha fött upp valpar, jagat katter, grävt ner ben och skyddat sin husse eller matte. Men när en människa dör efter att ha levt i 70 eller 80 år, har hon gjort endast en bråkdel av allt som hon skulle kunna göra. Om hon tyckte om idrott, var hon antagligen framstående i bara en eller två idrottsgrenar. Om hon tyckte om musik, var hon troligen skicklig i att spela endast ett eller två instrument. Om hon tyckte om att tala med andra på deras eget språk, kunde hon kanske endast två eller tre språk flytande. Om hon bara hade levt längre skulle hon ha kunnat uppleva så mycket mer – träffat många fler människor, upptäckt nya saker och dragits närmare Gud.

Du kanske undrar: ”Varför skulle Gud skapa människan med en förmåga att glädja sig åt så mycket och sedan hindra henne genom att begränsa hennes livslängd?” Människans korta livslängd verkar inte vara i harmoni med den tydliga formgivning som man ser i skapelsen. Du kanske också undrar: ”Varför skulle Gud skapa människan med sådana unika egenskaper som rättsmedvetande och medkänsla och samtidigt skapa henne med en benägenhet att göra det som är ont?”

Om du ser en fin bil med en ful buckla, skulle du då dra slutsatsen att modellen var sådan? Naturligtvis inte! Du skulle utan tvivel tänka: ”Någon måste ha skadat bilen, för så här skall den inte se ut.” Det är på liknande sätt när vi begrundar hur fantastiskt vi är skapade. Vi måste dra slutsatsen att livet nu inte är sådant som det från början var avsett att vara. Vår korta livslängd och vår benägenhet att synda är som fula bucklor på en fin bil. Det är tydligt att någon har skadat mänsklighetens arvsmassa. Vem kan det ha varit? Vittnesbörden i Bibeln pekar klart och tydligt ut en enda skyldig.

Om det var meningen att människan skulle leva för evigt, vem skulle då efteråt ha kunnat skada hennes arvsmassa? Det måste ha varit människosläktets förfader, som vi alla härstammar från. Vår ursprunglige fader är den ende som kunde skada alla människors gener. Någon annan skulle bara ha kunnat skada sina egna avkomlingars gener. Detta är i linje med det Guds ord, Bibeln, säger: ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam, den första människan], och döden genom synden, och döden ... spred sig [på så sätt] till alla människor.” (Romarna 5:12) Bibeln förklarar alltså att Adam är den som gjort sig skyldig till att skada vår arvsmassa. Hur var det menat att det mänskliga livet skulle vara?

Guds ursprungliga avsikt

Genom att säga att döden ”kom in i världen” visar Bibeln att det från början inte var meningen att människor skulle dö. För människor är åldrande och död ett resultat av den första människans uppror mot Gud. Djuren däremot skulle inte få leva för evigt. (1 Moseboken 3:21; 4:4; 9:3, 4)

Djuren skapades annorlunda än människan. Vi människor är en högre livsform än vad djur är, precis som änglar är en högre livsform än vad människor är. (Hebréerna 2:7) Till skillnad från djuren skapades människan ”till Guds avbild”. (1 Moseboken 1:27) Bibeln kallar också Adam för ”son till Gud”. (Lukas 3:38) Vi har därför välgrundade skäl att tro att det inte var meningen att människor skulle bli gamla och dö. Gud dör inte, och han skapade inte heller sina söner för att dö. (Habackuk 1:12; Romarna 8:20, 21)

Redogörelsen om de första generationerna av människor avslöjar mer om Guds ursprungliga avsikt med mänskligheten. På den tiden kunde människor leva i många hundra år innan de åldrades. Adam levde i 930 år. Några generationer senare levde Noas son Sem i endast 600 år, och Noas sonson Arpaksad levde i 438 år. * (1 Moseboken 5:5; 11:10–13) Längre fram levde Abraham i 175 år. (1 Moseboken 25:7) Syndens verkningar på livslängden verkar ha kommit gradvis och fått till följd att livslängden blivit kortare ju längre bort människan kom från sitt ursprungliga fullkomliga tillstånd. Men från början var människan skapad för att leva för evigt. Det är därför helt naturligt att undra: ”Vill Gud fortfarande att människor skall få leva för evigt på jorden?”

Befrielse från åldrandet

Eftersom Jehova Gud hade förklarat att alla som var olydiga mot honom skulle få betala priset för sin synd genom att dö, verkade Adams avkomlingar vara i en hopplös situation. (1 Moseboken 2:17) Men Bibeln ger oss hopp om att någon skulle betala priset för att befria oss från åldrandet, när den säger: ”Låt honom slippa stiga ner i gravens djup! Jag har funnit en lösen! Må hans kropp bli friskare än i ungdomen, må han vända åter till sin ungdomskrafts dagar.” (Job 33:24, 25; Jesaja 53:4, 12) Bibeln målar här upp en underbar framtidsutsikt – att någon betalar en lösen för att kunna befria oss från åldrandet!

Vem skulle då kunna betala denna lösen? Lösesumman kan inte betalas med pengar. Med tanke på ofullkomliga människor säger Bibeln: ”Inte en enda av dem kan på något sätt friköpa ens en broder eller ge Gud en lösen för honom ..., så att han skulle få leva för alltid.” (Psalm 49:7–9) Men Jesus Kristus hade något som var av mycket större värde än pengar. Han hade ett fullkomligt mänskligt liv när han var här på jorden, eftersom han som Guds Son inte hade ärvt Adams synd. Jesus sade att han kom för att ”ge sin själ till en lösen i utbyte mot många”. Vid ett annat tillfälle sade han: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.” (Matteus 20:28; Johannes 10:10)

Hoppet om ett evigt liv var framträdande i Jesu predikande. Petrus, hans trogne efterföljare, sade en gång till honom: ”Du har uttalanden om evigt liv.” (Johannes 6:68) Vad menar Bibeln när den talar om evigt liv?

Ett liv utan slut

Jesu apostlar såg fram emot ett oändligt himmelskt liv som medlemmar av Jesu regering i Guds kungarike. (Lukas 22:29; Johannes 14:3) Men Jesus talade ofta om Guds avsikt med jorden. (Matteus 5:5; 6:10; Lukas 23:43) Jesu underverk och hans undervisning om möjligheterna till evigt liv ger stöd åt de löften som Gud långt tidigare hade gett genom profeten Jesaja, som skrev: ”Han skall uppsluka döden för alltid, och den suveräne Herren Jehova skall torka tårarna från alla ansikten.” (Jesaja 25:8) Mänskligt liv kommer då inte längre att bestå av bara några få flyktiga ungdomsår som följs av år av nedbrytning och ålderdomssvaghet.

När trogna människor uppnår fullkomlighet i Guds nya värld kommer de inte längre att åldras. Bibeln säger: ”Skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och uppnå Guds barns härliga frihet.” (Romarna 8:21) Tänk dig in i detta! Människor kommer att fortsätta att växa till i vishet och erfarenhet. Men deras ungdomskraft kommer inte att under årens gång försvagas. Kommer du att få uppleva den tiden?

Hur länge kommer du att få leva?

Enligt Jesus kommer dagen för Guds dom att innebära att jordens befolkning minskar drastiskt. (Matteus 24:21, 22) Jesus sade: ”Bred och rymlig är den väg som leder till tillintetgörelse, och många är de som går in på den; men trång är den port och smal den väg som leder till liv, och få är de som finner den.” (Matteus 7:13, 14)

För att vi skall vara bland dem som får evigt liv måste vi söka Guds ynnest. Och det första steget mot detta är att lära känna Gud. Jesus förklarade: ”Detta betyder evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden.” (Johannes 17:3) Det krävs ansträngning för att lära känna Gud väl, men det är väl värt den ansträngningen. På liknande sätt krävs det ansträngning för att tjäna ihop pengar till mat varje dag. Jesus liknade kunskapen om Gud vid mat och sade: ”Arbeta inte för den mat som är förgänglig, utan för den mat som består och ger evigt liv.” (Johannes 6:27) Kan någon ansträngning vara för stor för att få evigt liv? (Matteus 16:26)

Jesus sade: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) Hur länge du kommer att få leva beror därför på hur du tar emot och besvarar Guds kärlek.

[Fotnot]

^ § 10 Några påstår att årsangivelserna i den bibliska skildringen egentligen är månader. Men i texten sägs det att Arpaksad blev far till Shela när han var 35 år. Om det skulle uppfattas som 35 månader, då var Arpaksad far innan han var tre år – vilket är helt orimligt. De första kapitlen i Första Moseboken talar dessutom om både år och månader. (1 Moseboken 1:14–16; 7:11)

[Infälld text på sidan 7]

När en människa har levt i 80 år, har hon gjort endast en bråkdel av allt hon skulle kunna göra

[Infälld text på sidan 8]

Människan är skapad till en högre livsform än djuren

[Bild på sidan 7]

Tillverkades den här bilen med den här bucklan?

[Bild på sidorna 8, 9]

Guds ord säger att människan kommer att ”vända åter till sin ungdomskrafts dagar”