Englands ”glömda geni”

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I STORBRITANNIEN

ROBERT HOOKE, som av sina samtida beskrevs som ”den mest uppfinningsrike man som någonsin levt”, hyllas nu som Englands Leonardo da Vinci. * Hooke, som föddes 1635, blev 1662 tillsyningsman för experiment vid Royal Society i London och blev dess sekreterare 1677. Han dog 1703. Men trots att han var så högt ansedd i vetenskapliga kretsar ligger han begravd i en okänd grav någonstans norr om London.

På senare år har vetenskapsmän och historiker försökt att återupprätta Hookes anseende – detta ”glömda geni”, som levnadstecknaren Stephen Inwood kallar honom. För att markera att det 2003 var 300 år sedan Hooke dog hade Greenwich-observatoriet det året en utställning som visade några av hans fantastiska uppfinningar och upptäckter. Vem var då denne Robert Hooke, och varför var han nästan bortglömd så länge?

Det arv Hooke lämnat efter sig

Hooke var en lärd man och en lysande uppfinnare. Till det han uppfunnit hör universalleden, som nu används i motorfordon, irisbländaren, som reglerar bländaröppningen i kameror, och den fjäder som reglerar balanshjulet i klockor. Han formulerade Hookes lag, en grundläggande sats som fortfarande används för att beskriva elasticitet hos fjädrar. Han utvecklade också en luftpump åt Robert Boyle, en framstående engelsk naturforskare och kemist.

Men en av Hookes största bedrifter var att rita ett mikroskop som senare byggdes av Christopher Cock, en berömd instrumentmakare i London. Hooke präglade  därefter ordet ”cell” för att beskriva de mikroskopiska vaxkakeliknande hålrummen i kork, som han kunde studera genom sitt instrument. Ordet ”cell” kom senare att användas om den minsta enhet som bygger upp levande organismer.

Hookes bok Micrographia (Små ritningar), som kom ut 1665, gjorde honom tidigt berömd. Den innehåller bland annat hans egna exakta och vackert gjorda gravyrer av insekter så som han såg dem genom sitt mikroskop. Hans mest berömda gravyr är den av en loppa. Den är 30 centimeter gånger 45 centimeter och visar loppans klor, taggar och sköld. Att dessa små kryp ofta levde på människor chockerade överklassen på den tiden. Damer sägs ha svimmat vid blotta åsynen av bilden!

Efter att ha jämfört en nålspets med liknande företeelser i naturen skrev Hooke: ”Genom mikroskopet kan vi se hundratals exempel på spetsar som är tusentals gånger tydligare” än en nålspets. Han pekade på hår, borst och klor hos insekter och även på taggar, hakar och hår på blad. Han tyckte att dessa ”naturens verk” förkunnade allmakten hos deras Skapare. I Encyclopædia Britannica heter det: ”För första gången hade mikroskopet uppenbarat en värld i vilken levande organismer visar en nästan otrolig komplexitet.”

Hooke var den förste som undersökte fossil under ett mikroskop, och det fick honom att dra slutsatsen att de var rester eller spår av för länge sedan döda organismer. Micrographia innehöll många fler fascinerande vetenskapliga iakttagelser. Den kände dagboksförfattaren Samuel Pepys, som var samtida med Hooke, kallade faktiskt Micrographia den mest geniala bok som han hade läst. Allan Chapman, en vetenskapshistoriker vid Oxford University, beskrev boken som ”en av de böcker som format den moderna världen”.

Återuppbyggandet av London

Hooke fick tillsyn över återuppbyggnadsarbetet av  London efter den stora branden 1666. Han samarbetade nära med sin vän Christopher Wren, en kollega som av kungen hade fått huvudansvaret för återuppbyggandet av staden. Ett av de många byggnadsverk som Hooke varit med om att rita är The Monument i London, en 62 meter hög pelare som uppfördes till minne av branden. Hooke tänkte använda The Monument, den högsta fristående stenpelaren i världen, för att testa sina teorier om tyngdkraften.

Även om Greenwich-observatoriet tillskrivs Wren, så var det till stor del ett verk av Hooke. Montague House, där British Museum först var inhyst, är ett annat av Hookes alla projekt.

Hooke var en framstående astronom och var bland de första som byggde ett spegelteleskop, som han uppkallade efter den skotske matematikern och astronomen James Gregory. Hooke lade märke till att planeten Jupiter roterar runt sin axel, och hans skisser av Mars användes två hundra år senare för att fastställa planetens rotationshastighet.

Varför bortglömd?

År 1687 publicerade Isaac Newton Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica, som också kom att kallas Principia. Newtons verk som gavs ut 22 år efter Hookes Micrographia beskrev de lagar som styr rörelse och gravitation. Men som Allan Chapman säger utvecklade Hooke ”många av komponenterna till gravitationsteorin före Newton”. Hookes verk hade också inspirerat Newton att forska om ljusets natur.

Tyvärr förbittrade gräl om optik och tyngdkraft förhållandet mellan de båda männen. Newton avlägsnade till och med sina hänvisningar till Hooke i sin Principia. Enligt en auktoritet försökte Newton även att avlägsna Hookes bidrag till vetenskapen ur arkiven. Dessutom försvann Hookes instrument, av vilka många var handgjorda, ett antal av hans viktiga papper och det enda äkta porträttet av Hooke en kort tid efter det att Newton blivit ordförande för Royal Society. Detta ledde till att Hooke var nästan helt bortglömd under mer än två hundra år.

Ironiskt nog var det i ett brev till Hooke den 5 februari 1675 som Newton skrev de berömda orden: ”Om jag har sett längre än andra, beror det på att jag har stått på jättars axlar.” Som arkitekt, astronom, experimenterande vetenskapsman, uppfinnare och inspektör var Robert Hooke en gigant på sin tid.

[Fotnot]

[Bilder på sidan 26]

Hookes gravyrer av snöflingor och frostmönster

[Bild på sidan 26]

Hookes mikroskop

[Bild på sidan 27]

Hooke präglade ordet ”cell” för att beskriva hålrummen i kork

[Bild på sidan 27]

I sin bok ”Micrographia” illustrerade Hooke vad han såg genom sitt mikroskop

[Bilder på sidan 27]

Loppa i ungefärlig storlek

Damer sägs ha svimmat när de fick se Hookes gravyr av en loppa

[Bild på sidan 28]

Montague House var en av de många byggnader som Hooke ritat

[Bild på sidan 28]

Ett utkast av Hooke för att illustrera lagen om elasticitet

[Bild på sidan 28]

The Monument i London är den högsta fristående stenpelaren i världen

[Bild på sidan 28]

Greenwich-observatoriet

[Bildkälla på sidan 26]

Fjäder, mikroskop och snöflingor: Bilderna genom tillmötesgående från the Posner Memorial Collection, Carnegie Mellon University Libraries

[Bildkälla på sidan 27]

Bilder genom tillmötesgående från the Posner Memorial Collection, Carnegie Mellon University Libraries

[Bildkällor på sidan 28]

Fjäderdiagram: Bilder genom tillmötesgående från the Posner Memorial Collection, Carnegie Mellon University Libraries; The Monument i London: Matt Bridger/DHD Multimedia Gallery; Greenwich-observatoriet: © National Maritime Museum, London