Fisk som kan göra dig sjuk

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I FIJI

Att äta eller inte äta – det var Arebontos dilemma. Han kände till risken, men han var ju så hungrig. Och den grillade fisken luktade så gott. Hans aptit tog överhanden. Men ett hastigt illamående och smärtor i magen följt av kräkningar och diarré fick honom att önska att han inte hade ätit av fisken.

AREBONTOS vänner skyndade sig att ta honom till sjukhuset på den lilla Stillahavsön där han bodde, men vid det laget var han halvt medvetslös och uttorkad och hade bröstsmärtor, farligt lågt blodtryck och långsam puls. Under de följande dagarna var han mycket trött och led av huvudvärk, yrsel, domningar i benen, smärta vid urinering och en ovanlig rubbning av känselintrycken, så att kallt kändes varmt och varmt kändes kallt. Efter åtta dagar stabiliserades pulsen, men domningarna och tröttheten höll i sig i flera veckor.

Arebonto hade fallit offer för ett kraftigt verkande och naturligt förekommande gift som ansamlas i tropiska revfiskar som normalt är ätliga. Det är ett förgiftningssyndrom som kallas CFP (ciguatera fish poisoning) eller ciguatera, och det uppträder i tropiska och subtropiska områden i Indiska oceanen och Stilla havet och i Karibien. Fisk är en viktig näringskälla i dessa områden.

CFP är inte någon ny sjukdom. Den var faktiskt ett riktigt gissel för europeiska sjöfarare. Även många av dagens semesterfirare har fått känna av dess försvagande verkningar. Sjukdomen har en negativ inverkan på fisket och turistnäringen i många önationer. Och internationell handel med levande och fryst revfisk har utvidgat sjukdomens geografiska spridningsområde till platser utanför tropikerna, där den inte så lätt känns igen. *

Vad är det som gör att fiskarna blir giftiga? Går det att se om en fisk är giftig? Vi skall se vad årtionden av forskning har avslöjat.

Boven i dramat identifieras

En mikroorganism som kallas dinoflagellat anses allmänt vara källan till det gift som orsakar CFP. * Denna mikrob lever på döda koraller  och häftar fast vid alger. Små fiskar äter algerna och sväljer giftet – ciguateratoxin – som produceras av dinoflagellaterna. De här fiskarna äts av större fiskar, vilka i sin tur äts av ytterligare andra, och det gör att giftet ansamlas högre upp i näringskedjan. Men fisken verkar själv inte ta skada av giftet.

Ciguateratoxin är ett av de mest dödliga biologiska ämnen man känner till. Lyckligtvis är det ”bara några få fiskarter som misstänks orsaka CFP”, sägs det i en statlig australisk skrift. Ciguateratoxinet förändrar inte utseende, lukt eller smak på fisken och försvinner inte genom att man kokar, torkar, saltar, röker eller marinerar. När det gäller Arebonto, fanns det ingenting hos fisken han åt som varnade honom för den dolda faran förrän det uppträdde allvarliga symtom från hjärtat, matsmältningsorganen och nervsystemet.

Diagnos och behandling

För närvarande finns det inget laboratorietest för att avgöra om någon har CFP. Diagnosen ställs utifrån de olika symtomen, vilka vanligtvis uppträder inom några timmar efter måltiden. Man kan ta prover på det som finns kvar av fisken för att se om den innehåller giftet och på så sätt få diagnosen bekräftad. (Se under rubriken ”Vanliga symtom” på motsatta sidan.) Om man misstänker att man har CFP, bör man söka läkare. Även om det inte finns något motgift, kan symtomen lindras, och de avtar vanligtvis efter några dagar. Men CFP kan vara försvagande, och tidig behandling kan förhindra att det blir bestående skador.

Symtomens svårighetsgrad kan variera beroende på en mängd olika faktorer, till exempel hur giftig fisken är, hur mycket och vilka delar av fisken som ätits och hur höga halter av ciguateratoxin som redan finns i patienten. Var fisken kommer ifrån har också betydelse, eftersom giftet kan variera något från område till område. I stället för att utveckla immunitet mot detta gift blir människor känsligare för det och får allt svårare symtom för varje ny sjukdomsattack. Alkohol förvärrar också symtomen. När man har drabbats av CFP, bör man avhålla sig från att äta fisk under tre till sex månader för att undvika återfall, förklaras det i en skrift om denna utbredda sjukdom.

Vid svåra fall kan sjukdomen hålla i sig i veckor, månader eller till och med år och leda till liknande symtom som vid kroniskt trötthetssyndrom. I sällsynta fall kan dödsfall på grund av chock, andningsproblem, hjärtstillestånd eller uttorkning inträffa. Sådana fall är vanligtvis förknippade med förtäring av delar av fisken där giftet är mer koncentrerat, som fiskens huvud eller inälvor.

Ett hittills olöst mysterium

Praktiskt taget all fisk som lever i korallrev, och även de rovdjur som livnär sig på fisken där, riskerar att få i sig ciguateratoxin. Men häri ligger ett mysterium. Fisk från ett korallrev kan vara mycket giftig, medan fisk av samma art  som fångats i närheten kan vara helt ofarlig. En art som ofta anses ge upphov till CFP i en del av världen kan anses vara ofarlig att äta i en annan del. Förekomsten av förgiftad fisk är omöjlig att förutsäga, eftersom det är svårt att beräkna hur mycket gift som kommer från dinoflagellaterna.

Vad som gör problemet ännu värre är att det ännu inte finns några kostnadseffektiva, pålitliga prover för att fastställa om en fisk är giftig. Det bästa hälsovårdsmyndigheterna för närvarande kan göra är att informera allmänheten om vilka fiskar man bör undvika och var giftig fisk har fångats – information som bygger på rapporterade fall av CFP. Fisksorter som man skall vara försiktig med är barracuda, grouper, kungsmakrill, snapper och muräna. Äldre, större fiskar utgör ofta en större risk. På en del platser är det olagligt att sälja fisk som kan vara farlig att äta. Men fisk som lever i fria vatten och som inte lever på revfisk och fisk som lever i tempererade vatten anses allmänt vara säkra att äta.

Man tror att förekomsten av CFP kommer att öka. Det beror delvis på att döda koraller skapar en miljö som gynnar förökningen av giftiga dinoflagellater, och rapporter visar att antalet sjuka eller döende korallrev ökar.

Trots den oförutsägbara naturen hos CFP kan man minska risken genom att följa en del grundläggande principer. (Se under rubriken ”Minska risken” här ovan.) Arebonto var nära att dö på grund av att han inte följde de här anvisningarna. Han åt huvudet och köttet på en drakhuvudfisk som där var känd för att utgöra en hög risk. Han hade ätit den sortens fisk förut utan att bli dålig och, likt många andra öbor, blivit alltför självsäker.

Betyder det här att vi bör undvika fisk och skaldjur, till exempel när vi är på semester i ett tropiskt land? Inte alls. Men du är klok om du lyssnar till de varningar som ges och väljer din fisk noga.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 21]

Vanliga symtom

▪ Diarré, illamående, kräkningar, bukkramper

▪ Frossa, svettningar, yrsel, huvudvärk, klåda

▪ Domningar eller stickningar runt mun, händer eller fötter

▪ Rubbning av känselintrycken – kallt känns varmt, varmt känns kallt

▪ Smärta i muskler och leder samt vid urinering

▪ Långsam puls, lågt blodtryck, trötthet

[Bild på sidan 21]

Minska risken

▪ Fråga lokala fiskerimyndigheter eller experter på platsen om vilken fisk man bör undvika och i vilka områden giftig fisk har fångats.

▪ Undvik att äta fisk som kommer från områden som nyligen haft rapporterade fall av ciguatera.

▪ Undvik att äta äldre, större revfisk.

▪ Ät inte huvudet eller levern eller andra inälvor.

▪ När du fångat en revfisk, rensa den då så fort som möjligt och på rätt sätt.

[Bilder på sidorna 20, 21]

Fiskar som ofta orsakar CFP

(NAMNEN KAN VARIERA LOKALT)

Svartfenad snapper

Grouper

Barracuda

Svart grouper

Kungsmakrill

Muräna

[Bild på sidan 20]

Dinoflagellat, källan till giftet

[Bildkällor på sidan 20]

Alla fiskar utom muränan: Diane Rome Peebles – tillhandahållna av Florida Fish and Wildlife Conservation Commission, Division of Marine Fisheries Management; muräna: John E. Randall; dinoflagellat: D. Patterson och R. Andersen, genom tillmötesgående från micro*scope (http://microscope.mbl.edu)

[Bildkälla på sidan 21]

Fiskar i bakgrunden: Diane Rome Peebles – tillhandahållna av Florida Fish and Wildlife Conservation Commission, Division of Marine Fisheries Management