Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Den galileiska båten – en skatt från Bibelns tid

Den galileiska båten – en skatt från Bibelns tid

Den galileiska båten – en skatt från Bibelns tid

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I ISRAEL

DET var vid Galileiska sjön som några av de mest spännande händelserna under Jesu tjänst ägde rum. Det var på den sjön eller vid någon av dess stränder som Jesus, Guds egen Son, gick på vattnet, stillade våldsamma vågor, på mirakulöst sätt gav mat åt tusentals och botade sjuka.

År 1986 gjorde man en häpnadsväckande upptäckt på sjöbottnen nära det forntida Kapernaum. Där hittade man en båt som hade seglat på den här sjön så långt tillbaka som på Jesu tid. Hur fann man den? Och vad kan vi lära av den?

Upptäckt på grund av torka

Flera år med ovanligt lite nederbörd, följt av den varma sommaren 1985, hade tagit hårt på Galileiska sjön. Från den här färskvattensjön togs också vatten för konstbevattning. Det här hade lett till att vattennivån drastiskt hade sjunkit och att stora områden av dyig sjöbotten hade blottlagts. Två köttsliga bröder från en närliggande kibbutz såg detta som ett gyllene tillfälle att leta efter gömda skatter. När de gick på den gyttjiga stranden fick de syn på några bronsmynt och några gamla spikar. Sedan fick de se en oval kontur i gyttjan som avslöjade att en forntida båt låg begravd där. De hade verkligen funnit en skatt!

Arkeologer hade aldrig väntat sig att hitta en 2 000 år gammal båt i Galileiska sjön. De antog att mikroorganismer för länge sedan skulle ha brutit ner allt trä. Men med hjälp av både kol-14-metoden och de mynt som hittades på platsen kunde experterna komma fram till att båten var från det första århundradet före den vanliga tideräkningen eller det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Otroligt nog var båten ganska väl bevarad. Hur var det möjligt?

Det verkar som om båten blivit kvarlämnad i ett lugnt område, och hela nedre delen av båten hade därför kunnat täckas av ett tunt lager dy. Med tiden stelnade dyn. Ett stycke historia har därigenom kunnat bevaras i omkring 2 000 år.

När nyheten om upptäckten av båten spred sig fick den smeknamnet Jesusbåten. Naturligtvis var det ingen som på allvar menade att just den här båten hade använts av Jesus eller hans lärjungar. Men dess ålder och dess likheter med de båtar som beskrivs i evangelieskildringarna gör att både historiker och bibelkännare är intresserade av den.

Båten är 8,2 meter lång och 2,3 meter bred. Båtbyggaren hade använt en teknik som kallas skalteknik för att bygga den. Det innebär att båtbyggaren i stället för att fästa plankor vid ett spant hade fäst dem direkt vid kölen och byggt upp båtens sidor så att de bildade ett skrov, eller skal. Den här metoden var vanlig när man byggde båtar som skulle segla i Medelhavet. Men den galileiska båten verkar ha anpassats för att segla på en insjö.

Båten var tydligtvis ursprungligen utrustad med ett fyrkantigt segel. Dess fyra åror visar att den krävde en besättning på minst fem man – fyra roddare och en rorsman. Men båten kunde ta mer än dubbelt så många som det antalet. Det är lätt att föreställa sig en båt i ungefär den här storleken när man läser om hur sju lärjungar var ute och fiskade när de fick se Jesus efter hans uppståndelse. (Johannes 21:2–8)

Den galileiska båten hade med all säkerhet ett akterdäck för förvaring av stora fisknät. Under plankorna på ett sådant däck fanns ett någorlunda avskilt ställe där en trött sjöman kunde vila. Jesus kan ha använt ett liknande utrymme när han under en storm ”låg i aktern och sov på en kudde”. (Markus 4:38) Det har sagts att ”kudden” kan ha varit en sandsäck som fanns ombord som barlast. *

Fiskare runt Galileiska sjön

Tänk dig att du följer med i en båt som den här under det första århundradet. Vad skulle du kunna få se där ute på Galileiska sjön? Där finns fiskare som kastar sina nät, en del sitter i små båtar och andra vadar där det är grunt vatten. Med bara en hand kastar de skickligt ut dessa runda nät, som är mellan sex och åtta meter i diameter och har vikter fästa runt kanterna. Nätet breder ut sig, faller ner på vattenytan, sjunker och sluter sig kring fisken. Fiskaren får upp sin fångst genom att dra upp nätet på land eller kanske genom att dyka ner i vattnet för att ta upp nätet med dess innehåll i båten. I Bibeln sägs Simon och Andreas ”kasta” ut sina nät, kanske på ett liknande sätt. (Markus 1:16)

Du skulle också kunna få se en grupp fiskare livligt samtala medan de gör i ordning ett dragnät. Det här nätet, som har draglinor fästade vid varje ände, kan vara 300 meter långt och på mitten ha ett djup på åtta meter. Fiskarna väljer ut en plats, och sedan går hälften av dem i land med en av draglinorna. Båten seglar rakt ut i sjön och vecklar ut nätet i dess fulla längd. Sedan vänder båten och drar sakta med sig nätet, så att det bildar en halvcirkel mot land. Därefter går resten av fiskarna i land med den andra draglinan. Båda grupperna av fiskare drar i nätet så att de närmar sig varandra, och på så vis halas fångsten in. (Matteus 13:47, 48)

På avstånd ser du en ensam fiskare använda krok och metrev. Jesus sade en gång till Petrus att kasta ut en fiskkrok i den här sjön. Du kan föreställa dig Petrus förvåning när han fångade en fisk och i dess mun fann ett silvermynt – exakt vad som behövdes för att betala tempelskatten. (Matteus 17:27)

Vid skymningen sänker sig tystnaden över sjön. Plötsligt störs friden av fiskare som stampar med fötterna mot båtens botten och plaskar med årorna för att föra så mycket oväsen som möjligt. Varför det? De har lagt ut ett grimnät så att fisken, skrämd av ljudet, simmar rakt in i fällan. Detta lodräta nät, osynligt i mörkret, är gjort så att fisken lätt fastnar i det. Näten läggs ut upprepade gånger under natten. På morgonen sköljer man näten och hänger upp dem för att torka. Du kanske undrar om man använde grimnät vid den mirakulösa fångst som beskrivs i Lukas 5:1–7.

Arbetet med att konservera

Låt oss återvända till vår tid. Vad hände med den uppgrävda båten? Den var visserligen välbehållen, men dess struktur var inte mycket hårdare än fuktig kartong. Det skulle helt enkelt inte gå att gräva fram båten ur leran. Det skulle verkligen vara tragiskt om båten, efter att ha bevarats så länge, skulle brytas sönder när den grävdes upp. Med tanke på risken att vattnet skulle kunna stiga igen byggde man en skyddsvall runt platsen för utgrävningen. Man grävde tunnlar under båten för att kunna göra stöd av glasfiber. När leran sedan försiktigt togs bort sprejade man båtens in- och utsida med ett skyddande lager av polyuretanskum.

Nästa utmaning var att flytta denna ömtåliga båt i sitt polyuretanhölje till en plats omkring 300 meter längre bort för att kunna börja konserveringsarbetet. Det skyddande höljet var starkt, men en plötslig skakning skulle kunna smula sönder det ömtåliga träet. Arbetslaget valde en enkel lösning. De grävde en öppning i skyddsvallen och släppte in vatten. För första gången på många hundra år flöt båten, nu inpackad i ett plasthölje, på Galileiska sjön.

Man byggde en betongbehållare där båten kunde förvaras under konserveringsarbetet, vilket tog 14 år. Det blev problem när mygglarver invaderade behållaren och gjorde det svårt för dem som var tvungna att gå in i vattnet i behållaren för att arbeta med båten. Men gruppen kom på en lösning som var både originell och tidlös. De tog hjälp av några petrusfiskar, som åt larverna och renade vattnet.

Snart var tiden inne för att låta båten torka. Den var fortfarande alltför ömtålig för att ligga och torka av sig själv. Man var tvungen att ersätta det vatten som fanns i träet med något annat. Arbetslaget använde en teknik där man ersatte vattnet med ett syntetiskt vattenlösligt vax, som gjorde att träet kunde torka utan att ändra form.

När arbetet med att bevara båten var färdigt, visade det sig vara en relativt enkel båt. Den var gjord av 12 olika träslag. Varför det? En förklaring kan vara att det var ont om trä på den tiden. Men mer troligt är att ägaren inte var rik. Båten hade reparerats många gånger innan den slutligen sjönk.

Den galileiska båten har kanske inte haft någon som helst anknytning till Jesus. Men för många är den ändå en skatt. Den erbjuder en möjlighet att blicka flera hundra år bakåt i tiden och få en bild av hur livet var vid Galileiska sjön vid tiden för Jesu jordiska tjänst.

[Fotnot]

^ § 12 Se artikeln ”På Galileiska sjön” i Vakttornet för 15 augusti 2005, sidan 8, också utgiven av Jehovas vittnen.

[Bild på sidan 15]

Arbetare tar försiktigt bort leran från insidan av båten

[Bild på sidan 15]

Täckt av polyuretanskum

[Bild på sidan 15]

Efter nästan 2 000 år flöt båten igen

[Bild på sidan 15]

Modell av båten, som den kan ha sett ut under det första århundradet

[Bild på sidan 15]

Den galileiska båten visas upp – konserveringen färdig

[Bildkälla på sidan 15]

Alla foton utom modellen och sjön: Israel Antiquities Authority - The Yigal Allon Center, Ginosar