Från våra läsare

Alkohol – Hur försiktig bör man vara? (8 oktober 2005) Jag har många gånger sett att läsare har skrivit: ”Artikeln kom i precis rätt tid.” Jag trodde inte att jag skulle känna så någon gång, men när jag läste artiklarna om alkohol gjorde jag verkligen det. Under en tid kände jag mig illa till mods när jag tänkte på min dagliga alkoholkonsumtion, även om jag inte drack mig berusad. Men så kom den här artikelserien. När jag läste om farorna med alkohol, kände jag att det var dags att göra något åt det här problemet.

K. W., Tyskland

I artikelserien nämndes Hilario, som hade druckit i trettio år och fått ”många återfall”. Han berättade om vännerna i församlingen: ”De fanns alltid där för att ge uppmuntran.” Men borde han inte ha blivit tillrättavisad eller rentav utesluten ur församlingen?

R. L., USA

”Vakna!” svarar: När det berättas om Hilario och hans 30-åriga kamp mot alkoholen nämns inte vid vilken tidpunkt i livet som han blev en döpt kristen. Det nämns inte heller om församlingens äldste tillrättavisade honom eller inte. Men artikeln nämner däremot att Hilario fick ”lämpliga råd från Bibeln”, och sådana kan ibland ges av en kommitté av äldste. I kampen mot alkoholism kan återfall förekomma, som exemplet med Hilario visar. Hur sådant skall hanteras när det handlar om en döpt kristen behandlas i ”Vakttornet” för 15 september 1983, sidorna 12–15.

Ungdomar frågar: Varför dras jag till fel slags människor? (22 juli 2005) Den här artikeln hjälpte mig att inse att jag inte kan stå med en fot i vartdera lägret. Jag fick hjälp att bestämma mig för att helt undvika dåligt umgänge. Nu har jag kommit mycket närmare vännerna i min församling, både unga och gamla, och det har gjort att jag känner mig älskad av dem som älskar Jehova och som uppmuntrar mig att vandra på vägen till liv.

M. D., Mexico

Fast besluten att nå mitt mål (22 juni 2005) När jag läste Marthas erfarenhet började tårarna rinna. Jag har också epilepsi. Jag har varit i heltidstjänsten de senaste tio åren, och det är svårt ibland, särskilt under perioder med anfall. Marthas erfarenhet gjorde mig ännu mer besluten att inte ge upp. Den gav mig stor tröst.

J. S., Polen

Jag får kämpa med samma problem som Martha. Hennes skildring fick mig att börja tänka mer på min kost. I mer än tio år hindrade epilepsi mig från att tjäna Jehova mera helt och fullt. Men för nästan tre år sedan bestämde jag mig för att bli heltidsförkunnare, och det har jag inte ångrat. Må Jehova välsigna er för att ni publicerar sådana uppmuntrande artiklar!

B. C. C., Brasilien

Det som var mest uppmuntrande med den här artikeln var att Martha faktiskt inte gav upp. Men jag blev också uppmuntrad av att hon, trots att hon blev tvungen att göra uppehåll i heltidstjänsten, hade en balanserad inställning och förtröstade på att Jehova ser med glädje på vår helhjärtade tjänst.

S. H., Japan

Jag har varit i en liknande situation som Martha, och jag är tvungen att inse mina begränsningar. Likt Martha har jag också haft möjlighet att vara i heltidstjänsten. Hennes berättelse var väldigt uppmuntrande för mig.

F. G., Schweiz